torsdag 26 november 2009

hörlurar

en natt.
som den här.
när världen är helt upp och ner.
och ljuset har gått ner över folkhögskolans mark.

om jag hade varit i den perioden då jag ville ha på mig kajal.
fast jag vågade aldrig ha det vågade aldrig ta det steget.
om jag hade haft det nu hade jag haft två svarta våta ränder under mina ögon just nu.
för jag tänker på förlorad vänskap

jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar.
går ut i regnet och blir Steven Patrick Morrissey.
there is a light that never goes out.

jag ser tillbaks på vart jag är ifrån.
där alla gator lutar mot stationen.
längtandes bort därifrån.
att vara konstig och annorlunda har alltid varit ren rutin för mig.

när jag var där senast:

Linköping är skitkallt som vanligt älskling.
specielt utan
dig
er.

man känner sig som den tjocka killen som på mellanstadiediscona stog längs med väggen
och bara åt godis fast godiset är utbytt mot sprit och discot mot en nattklubb.
längtandes till nåt annat.
nåt bättre.
distansförhållande får en helt ny innebörd när man inte ens kan prata i telefon.
det gäller inte bara par man kan ha distansförhållanden på andra sätt.
längtan efter läppar.
inte bara att röra utan att se och tala med om allt som hänt.


precis som du får jag också nån form av ångest av the knife nu.
dom är idioter och ordvitsar och kunskap får vardagen att bli mindre grå.
det finns en längtan efter ordvitsar och kaffeöverdoser.
mer nu än nånsin trots att jag fortfarande inte dricker kaffe.
evig tjafs och du kommer alltid vara smartare än mig och det är skönt att få känna sig lite dum ibland när man oftast känner sig överlägsen dom flesta annars.
jag saknar verkligen spontana besök.
sena nätter med nästan för långa diskussioner och creedence alltid creedence.


fullständig hatkärlek mer lutande åt kärlek med det djupaste bonds of trust.
jag vet att jag är pretentiös.
mer än nånsin nu men jag hoppas det är ok.
-du får mig att må så jävla dåligt och så jävla bra samtidigt sa du.
det är ganska talande.
jag saknar det.
du sa att jag älskar dig men du plockar fram mina mörkaste sidor så jag ser mig själv och det är både skitjobbigt och bra.
jag älskar dig med oändligt.


jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Damon Alburn.
Cause you´re so great and I love you,


It´s kind of funny this thing about friends
who are suppose to be with you untill the bitter end.
they don't last.
they don't last.
they don't last.
now heads will roll no questions told.
I go my own way.

även efter besvikelser. så har jag inte gett upp än. jag är fortfarande envis som fan. jag har inte gett upp bara så du vet.


allas våran
min egen supernörd.
vi har fan inget gemensamt istortsätt.
men det finns nånting
en djup förståelse.
och långa telefonsamtal om nonsens och det viktigaste som finns.
love love love.


jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir nån av alla sångarna i ksmb.
jag lovar att jag tänker på dig nu.


jag ska nog inte dö när jag är 27 längre även fast vi lovade varandra efter en flaska rött när vi skrev en ny låt till
vårat rock n´roll band att vi skulle ha ihjäl varandra den dagen vi fyllde 28 så att vi kunde vara lika coola som Jim Morrisson och Jimi Hendrix.
det var över två flaskor kir som vi blev vänner på riktigt.
från den stunden...
alla ändlösa timmar på
cafér
parker
parkeringshus
fester utan inbjudan
till du Jack Keuracade USA och fann tron på kärleken igen.
alla telefon samtal.
och att det var du och ingen annan som cyklade en mil i spöregn mitt i natten efter min mor hade tagit kniven från min handled.
tack för kärlek.


nattliga äventyr.
spontana galenskaper och dela bitterhet.
en dum grej kanske gjorde det lite stelt men det spelar absolut ingen roll för det var bara en spontan dum grej.
fina samtal som aldrig nånsin är ytliga.
det var sjukt fint då på parkbänken mitt i natten med glass och te för att vi inte hade någon som kunde ta hand om oss så vi tog hand om varandra.
eller den gången då jag flippade ur och köpte 4 öl 5 minuter innan stängning.
vi får aldrig någonsin sluta med spontana äventyr.


jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Allan Edwall.
du och jag.


tänk dig pink floyd the wall fast live.
du och jag på en scen.
poesi som tar alla med storm.
det var en fin tanke och en ingång på en väldigt fin vänskap.
det kan fortfarande bli sant och det vore fint.
jag vill fortfarande alltid krama dig och dricka vin hela nätterna.
och vet du vad bumsen sie att det är längre mellan oss än det varit på länge vi finns alltid för varandra ändå.


en söt liten flört som stannade i tanken för att det inte vågade gå lite längre.
fast det gjorde faktiskt ingenting så här i efterhand.
en fin och vacker vänskap är alltid bättre än ett kortvarigt och på förhand dömt förhållande.
kommer du ihåg alla knasiga efterfester?
kommer du ihåg mitt sms?
kommer du ihåg studenten när du väckte mig och vi drack champange?
det är alltid fint att ha någon att prata med om nätterna och hoppas vi aldrig slutar med det.

jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Robert Smith
However far away I will always love you

jag behöver inte skriva nåt om dig jag har redan skrivit så mycket.
men jag saknar din vänskap.
det finns fortfarande kärlek men på ett annat sätt nu.


vi har känt varandra så fruktansvärt länge.
vi behöver bara titta på varandra så vet vi hur den andra mår.
även om du aldrig svarar när jag ringer så vet jag att du alltid finns där ändå.
min bästaste bästa vän som det varit i så många år.
det kommer nog alltid vara så också.
hoppas jag i alla fall.

jag rullar en cigaret.
tar av mig mina hörlurar.
går ut i solen och är Conrad Luckett.
Ni är det finaste som hänt mig.

glöm aldrig mig

jag är kompis med nästan alla jag har legat med på facebook.
jag vet inte om det är bra eller inte.
byrålåderna är tomma men väntar på att bli fyllda med oskrivna kärleksbrev.

jag kollapsar bland obetalda räkningar och otvättade lakan.
dagar som den här undrar man varför man inte bara började med heroin där nån gång när man faktiskt hade chansen.

jag suger på en öl för bedövningen skull.
mina läppar smekar varandra i fukten och jag tänker att det är hennes läppar.
jag kommer att tänka på hon.
den andra.
den gamla.
vi dansade aldrig barfota på barfotagatan.
och det gjorde ont.
fantastikt ont.
men det är skitsamma nu.

för jag vill att det gamla ska vara lagt i låda nånstans i en källare.
bortglömt men om jag vill minnas så kan jag plocka upp det.
men inte nu.

jag vill att alla känslor i hela världen ska släppas loss som vilda hundar och slita mig i stycken.
att händer ska kramas nästan lite för hårt och det inte ska finnas någonting som kan få någonting att bara bli skitigt och fult igen.
men jag gillar ju smuts.
samtidigt som jag hatar den.

attackera mig med kyssar och ös fina ord över mig så lovar jag att göra samma sak mot dig.
även om det inte är på riktigt.

låt oss spränga alla
broar
murar
alla hinder som skulle kunna finnas i hela jävla världen.

men klyschan att gammal kärlek rostar aldrig finns det nog ändå nån form av sanning i.

för det var vi mot världen.

det började egentligen väldigt konstigt jag var väldigt hög och mina vänner som jag var med hade däckat på olika ställen runt om i staden.
men jag gick till krogen som ligger i parkeringshuset som jag alltid gjorde.
jag träffade dig för första gången eller det första gången jag såg dig på riktigt.
vi kysstes aldrig den kvällen bara nästan och jag ville inte följa med dig hem dels för att jobbade dagen efter
och dels för att jag inte ville ligga med dig jag tyckte för mycket om dig det kändes bara fel och jag ville träffa dig igen.

det blev en vacker kärlekshistoria och jag kan egentligen inte förklara det med ord utan jag hänvisar till hundratals olika poplåtar.

vi hoppade av skolan samtidigt för vi var kära och framtiden var ljusare än någonsin.

det var för fan vi mot världen.

men precis som allting börjar finns det också slut.

det blev bara mörkare och mörkare för varje månad som gick.
vi hade för mycket med våra egna huvuden
för mycket trasigt från början.
men det spelade ingen roll.
för vi var kära och vi struntade i resten av världen vi kunde stanna i våra sängar hur mycket vi ville men tiden bara rann förbi och vi var ju tvungna att
bli vuxna nån gång.

vi började jobba.
vi flyttade ifrån våra föräldrahem och hela världen ville ligga med dig och jag ville också ligga med dig för vi var ju ändå pojk och flickvän.
men dom ville ligga med dig och det var ok ända tills du låg med dom efter att jag slängde linsgryta i väggen när du ville att vi skulle flytta isär.

vi mot världen.
en kärlekshistoria.
som på film.

men ingen av mina favoritfilmer har ett lyckligt slut.


jag minns när jag diskade hemma hos hennes mamma när ingen av dem var hemma.
jag lyssnade på kom änglar med Winnerbäck i smyg som var på någon av hennes blandskivor som hon behandlade som skit.
jag tycker inte om honom av principskäl, Winnerbäck alltså.
alla som jag tyckt om lite mer än som vän har lyssnat massor på honom och han kommer från samma stad som mig.
så det bara blev ett nej jag gillar inte det här.

jag diskar aldrig i hemma hos hennes mamma längre.
jag saknar dem båda.
på olika sätt.

hoppas vi kan ta en fika nån dag.

jag minns när vi båda låg i min säng och hon spelade upp om du lämnade mig nu från sin mobiltelefon.
vi grät.
slöt oss om varandra och kunde inte se varandra i ögonen för vi visste att det skulle bli så.
den texten skär alltid i mig när jag hör den nu för tiden.
jag grät på Jacks axel när vi gick förbi LW:s spelning när han spelade den på Hultsfred.


nu sitter jag mitt i natten efter ha tänkt på henne igen jag vet inte varför jag gör det.
jag lyssnar på den låten bara för att skada mig själv för det är en av de få saker som jag är bra på.

hon som jag pratar med på nätterna ibland frågar tänker du någonsin att det kan bli ni igen?

jag vet inte kanske lite undermedvetet hela tiden.
kanske.
jag älskar henne det gör jag verkligen.
det kommer jag alltid göra.
men jag har svårt att se hur det skulle kunna lagas någonsin.
jag vet inte om jag vill ha ett förhållande med henne.
jag tror inte det.
jag har liksom blivit ganska mycket annorlunda sen då.
till det bättre tror jag och hoppas.
men hur skulle jag kunna tänka så.
det är för längesen och jag är äldre.
mognare än att vara kär i den förflutna kärleken.

jag skulle gärna ta en fika med henne.

men hur kan man småprata med någon man delat allt med?
hur kan man prata lite ytligt med någon man trodde man skulle dela resten av sitt liv med?

det enda jag vill säga till henne är:

glöm aldrig mig.
glöm aldrig att vi älskade varandra på riktigt.
glöm aldrig att jag alltid kommer vara din bästa vän oavsett.
glöm aldrig det fina vi hade.
glöm aldrig att jag alltid kommer finnas där oavsett om det är gyttja och helt trasigt.
glöm aldrig.
lova det.

söndag 22 november 2009

jag är dogma 95

ensamheten förgiftar oss viskade hon.
fast vi satt ändå i olika lägenheter.
olika städer
framför olika skärmar.
det gör ont att gå vidare.
det gör ont att vara ensam säger hon.
jag håller med henne.
det gör ont att känna sig vilsen i sig själv och att inte våga släppa in någon så nära igen.

igen.
varför hänvisar man alltid till det gamla?
varför kan man inte bara glömma det gamla?
eternalsunshinea mig bort från mitt förflutna.

jag är dogma 95.
inte perfekt alls.

jag är en lynchfilm.
ni kommer aldrig nånsin förstå mig fullt ut.

jag vill vara tokigt kär.
jag vill vara så där jag vill aldrig lämna dig på nåt sätt.
jag vill vara så besatt att om du skulle dö skulle jag snorta din aska som Keith Richards gjorde med sin pappa.

jag är rock n' roll stjärna.
jag förstör mig själv hela tiden.

springades...
bort från mig.
bort från allt.
bort från henne.
bort från du.
bort från mamma.
bort från ekonomi.
bort från psykologer.
bort från droger.
bort från pappa.
bort från besvikelser.
bort från fem i tre ragg.
bort från värdelösa dansgolv.
bort från dom.
bort från städer.
bort från ingenting.

jag vill vara vagabond på fri fot och samtidigt ha en komplett film/skiv/litteratursamling.

jag vill kunna sätta en penna mot ett papper utan att det blir rött eller svart.
jag kan inte sätta en penna mot ett papper utan att det blir rött eller svart.

jag är en fullständig idiot.
bara lite mindre än alla andra för dom är större idioter än vad jag är.

jag vill aldrig att batterierna tar slut.
jag vill.

explodera
implodera
skapa mästerverk

rinna ut i...


varför finns hon fortfarande kvar i mitt huvud ibland?
jag raderade henne så många gånger.

jag stänger in mig igen.
bakom mina intressen.

jag den svenska synden.
inte alls så naket som det verkar.

jag är amerikansk indiefilm.
bara en i mängden.

jag är Conrad Luckett.
bara en bluff.

tisdag 17 november 2009

Lars, Jag och E

jag minns när jag diskade hemma hos hennes mamma när ingen av dem var hemma.
jag lyssnade på kom änglar med Winnerbäck i smyg som var på någon av hennes blandskivor som hon behandlade som skit.
jag tycker inte om honom av principskäl, Winnerbäck alltså.
alla som jag tyckt om lite mer än som vän har lyssnat massor på honom och han kommer från samma stad som mig.
så det bara blev ett nej jag gillar inte det här.

jag diskar aldrig i hemma hos hennes mamma längre.
jag saknar dem båda.
på olika sätt.

förlåt för smutskastning.
det handlade bara om terapi.
jag var ingen ängel heller.
verkligen inte.

men jag hoppas du förstår att det var för att det gjorde ont.
hoppas vi kan ta en fika nån dag.

måndag 16 november 2009

ett stort statement så folk förstår.

till alla människor som känner mig.
till alla människor som inte känner mig.
till alla som känner att det nog är dom jag kanske skriver om.
ta inte min poesi så jävla allvarligt.
det är bara ord som förklarar känslor.
det är bara ord som är fina eller råa för att förklara hur jag kände just då.
om någon känner att det är ett personangrepp.
känn inte så.
det är bara ord.

söndag 15 november 2009

vi mot världen

jag är kompis med nästan alla jag har legat med på facebook.
jag vet inte om det är bra eller inte.
byrålåderna är tomma men väntar på att bli fyllda med oskrivna kärleksbrev.

jag kollapsar bland obetalda räkningar och otvättade lakan.
dagar som den här undrar man varför man inte bara började med heroin där nån gång när man faktiskt hade chansen.

jag suger på en öl för bedövningen skull.
mina läppar smekar varandra i fukten och jag tänker att det är hennes läppar.
jag kommer att tänka på hon.
den andra.
den gamla.
vi dansade aldrig barfota på barfotagatan.
och det gjorde ont.
fantastikt ont.
men det är skitsamma nu.

för jag vill att det gamla ska vara lagt i låda nånstans i en källare.
bortglömt men om jag vill minnas så kan jag plocka upp det.
men inte nu.

jag vill att alla känslor i hela världen ska släppas loss som vilda hundar och slita mig i stycken.
att händer ska kramas nästan lite för hårt och det inte ska finnas någonting som kan få någonting att bara bli skitigt och fult igen.
men jag gillar ju smuts.
samtidigt som jag hatar den.

attackera mig med kyssar och ös fina ord över mig så lovar jag att göra samma sak mot dig.
även om det inte är på riktigt.

låt oss spränga alla
broar
murar
alla hinder som skulle kunna finnas i hela jävla världen.

men klyschan att gammal kärlek rostar aldrig finns det nog ändå nån form av sanning i.

för det var vi mot världen.

det började egentligen väldigt konstigt jag var väldigt hög och mina vänner som jag var med hade däckat på olika ställen.
men jag gick till krogen som ligger i parkeringshuset som jag alltid gjorde.
jag träffade dig för första gången eller det första gången jag dig på riktigt.
vi kysstes aldrig den kvällen bara nästan och jag ville inte följa med dig hem dels för att jobbade dagen efter
och dels för att jag inte ville ligga med dig jag tyckte för mycket om dig.
det kändes bara fel.
jag ville träffa dig igen.

det blev en vacker kärlekshistoria och jag kan egentligen inte förklara det med ord utan jag hänvisar till hundratals olika poplåtar.
vi hoppade av skolan samtidigt för vi var kära och framtiden var ljusare än någonsin.

det var för fan vi mot världen.

men precis som allting har en början finns det också slut.

det blev bara mörkare och mörkare för varje månad som gick.
vi hade för mycket med våra egna huvuden
för mycket trasigt från början.
men det spelade ingen roll.
för vi var kära och vi struntade i resten av världen vi kunde stanna i våra sängar hur mycket vi ville men tiden bara rann förbi och vi var ju tvungna att
bli vuxna nån gång.

vi började jobba.
vi flyttade ifrån våra föräldrahem och hela världen ville ligga med dig och jag ville också ligga med dig för vi var ju ändå pojk och flickvän.
men dom ville ligga med dig och det var ok ända tills du låg med dom efter att jag slängde linsgryta i väggen när du ville att vi skulle flytta isär.

vi mot världen.
en kärlekshistoria.
som på film.

men ingen av mina favoritfilmer har ett lyckligt slut.

svin

idiot...


försvarstal.
jag vill bara trassla in mig i nån ibland och känna hud mot hud.

vi vet att du kan skriva nåt fint poetjävel.

ok.
slå mig.
slå mig hårdare än vad du nånsin gjort innan.
för den här gången förtjänar jag det.

onsdag

min själ är ett ut och invänt igelkottsskinn och jag röker för mycket.
folkölsromantiker som spenderat för mycker tid i parker och på uteserveringar.

jag vet inte.
jag är rädd.
tror inte jag vill ha nån relation.
inte just nu i alla fall.
bara närhet.
knulla bort smärtan inatt.
kanske bli seriös imorgon.

just nu är jag bara en pretantiös arbetslös hora.

jag har inte sett på världen med egna ögon på flera år.
bara genom glas.

objektiv och bågar att gömma sig bakom.

jag fotar dig för att glömma
med klumpar i halsen och bultande indiehjärta.
jag fotar dig för att glömma

billiga motbjudande drycker och konst i alla dess former.

bedövning.
bedövning.
bedövning.

det finns tomrum i mig.
vill du fylla dem?

när jag var liten hade jag en drottning

när jag var liten hade jag en drottning.
jag gjorde allt hon sa.
vi lekte och hon bestämde.
men det var ok.
för hon var min drottning.

när jag var liten hade jag en drottning.
jag var hennes lakej.
allt för henne.
min drottning.

vi växte upp och blev rebeller.
jag svek henne och flyttade till ett annat land och skaffade nya drottningar.
men ingenting blev som med min första drottning.

allt var så enkelt då.
bara lyda och leka med.
inga komplikationer.
när jag var liten hade jag en drottning.

intro

jag kan inte skriva kärleksdikter säger jag.
men det är det enda jag gör.
mest hela tiden.
och hatbrev till min hemstad.

några meter.
alldeles för långt bort.

inte opptimistens tal

det finns ingen sann kärlek.
bara vodka.
misslyckade poeter som vill att det ska finnas.
evig kärlek.
just det hur har det varit innan?

insikt

det finns liksom inga kulor kvar.
allt är spenderat på henne.

ibland vill jag bara knulla bort allt som gör ont.
vara jävligt primitiv.
penetrera och vara vidirigt tyskt hårdporrsäcklig.
viska saker som jag inte vill säga överhuvudtaget.



men man inser ännu en gång det är inte fitta jag behöver.
det räcker med en kram.


jag vill skriva en plan B för mitt liv.
inte känna att jag är en arbetslös hora imorgon.

...

nu kommer jag lägga upp 6 stycken texter både jättegamla, jättenya och blandat.

jag är ensammast i Sverige (en tolkning)

bort från mina minusgrader.
mina händer luktar svett.
jag går in i mina mörker.
jag vet inte om det här känns rätt.

jag ser dig på stationen.
så jag går åt ett annat håll.
jag har gömt min själ i orden.
för att överleva allt som gör för ont.

och du satt där på fiket.
där vi alltid satt.
med din blick som mig misshandlar.
slog du till så hårt det gick.
Och jag såg hur du tyckte om det
Från nästan bottenlös tristess
kom det kärleksvarma våldet
och vinet spills blir bleka rorschach-test

jag ser nån vid ett rödljus.
med samma jacka som du har.
nånstans i min ficka ligger gamla kärleksbrev.
där det står allt jag aldrig vågade säga dig.

jag står med dig vid taxin.
fast jag vet att det är slut.
och jag står där när du åker.
tårar borde rinna ner för min kind.
med det är VM i att hålla färgen.
tyck synd om mig.
jag är ensammast i Sverige

vi drog ner varandra och blev varandras fall.
sen gled vi bara från varandra.
förlåt för alla gånger jag sa förlåt.
förlåt för våra kluvna tungor.
det finns foton i en mapp.
gamla kärleksbrev och törnar.
jag har letat som besatt.
knullat bort gammal smärta.
letat efter känslor.
längtan efter förlorad vänskap.
men jag är glad att jag kan ta mig i kragen och gå vidare.

fredag 13 november 2009

domare

du röker så att lungorna känner sig som betongblock.
försvinner in i en byggnad med kexchokladfärger.
som en ensam man i en bar som tappat all tro på duvans symbolik.
trånar efter ångesthångel och baddar sår med sprit precis som man ska göra.
det här jobbet är bakom ljudisolerade glas.
det blir druvsocker för att hålla sig vaken tuggummi för att hålla abstinensen borta.
precis
som den livströttes vita pulver.
som morfinet för heroinisten.

slagskott mot mig,
sargad.
smutsigt visir.
det finns ingen pipa att dansa efter.
stolppskott igen.

tisdag 10 november 2009

rage against me

allt faller och jag vet inte vart jag är på väg.
det fanns gratistidnigar, poser och alkohol att gömma sig bakom.
jag vet inte vad fan jag har för masker längre.
det gör så jävla ont ibland.
jag kan inte sätta fingret på det.
det finns monster i mig.

jag är rädd för dem.
dom gör mig mörkrädd.
jag hatar mig själv så fruktansvärt mycket ibland.

jag lever nu.
jag vet men vill inte göra det ibland.
det finns nån slags atraktion till döden nån slags befrielse när allt bara är bäcksvart.

jag har ett rage against myself.
jag hatar speglar för dom visar inte mig som jag vill se ut.
jag är mycker snyggare i min fantasi.

rage against the whole fucking whole world.
jag hatar och skriker inom mig.
men det märks inte jag bara ler och lyssnar.

jag är snäll.
för snäll men världen är inte snäll och i ensamheten växer mina demoner fram.
ingen förstår mig på riktigt.
ingen kommer nånsin förstå mig.
det är därför jag dricker för mycker i perioder.
det är därför jag bara försvinner ibland.

i såna här lägen tänker jag att jag borde ta mig i kragen men jag hittar den aldrig.

söndag 8 november 2009

höstblues

jag skulle kunna prata endast genom olika poplåtar.
men jag är osäker på om hon skulle förstå då.
jag hittar inte ord.
inte rätt ord i alla fall.
tror jag skulle vilja säga så och så.
fast jag vet inte om det skulle kännas rätt.
jag har ingen koll.
är jättemano.
berg o dalvana. kent. höstpromenad med halsduken lite för högt upp. kedjerökandes.
jag skulle hellre ha en annan hand i min hand än mina trasiga fingervantar.
det är jävlgt fånigt att ha reflexväst.
kan inte sova.
jag vill inte veta vart jag ska göra av den andra armen när jag håller om henne.
men det är en ensam natt igen och jag funderar över vilken maskeradkostym jag ska ha på mig imorgon.

lördag 7 november 2009

det kallas skam baby (smutstvå)

hon spelade alltid i moll när hon spelade gitarr.
hon sa att hon var lycklig men varje gång hon skrev en ny låt så gick den alltid i moll.
jag tycker fortfarande inte om min egen spegelbild.
jag vill vara som Jim Morrison fast jag vågar inte ha bar överkropp för jag har fortfarande lite chipstuttar.

hon äcklar mig nu för tiden.
tanken på en lycklig parrelation äcklar mig.
jag blir provocerad när hennes namn dyker upp.
jag borde ta bort henne från facebook.
jag har redan gjort det en gång men hon addade mig igen.
vet inte riktigt varför för vi vill inte ha kontakt med varandra när vi pratar så är det enda vi kommer fram till att vi inte ska prata med varandra.

jag har slagit sönder mina murar så gott jag kan nu.
raderat min avundsjuka så gott det går (hoppas jag i alla fall).
blivit ännu mer pretantiös och motiverad till att styra upp mitt liv.

men ibland ramlar jag bara ihop.

det kalls panikångest och det är svårt attt sätta ord på.

jag trycker in en stiftpenna i min handled.

klick.
klick.
klick.

jag hoppas jag dör av blyförgiftning.

det kallas skam baby.
det kallas smuts.

våldtäktsmannen vaknar ensam.
och alla vet.
han kommer inte bli straffad.
för hon ville.
inte i sina sinnes fulla bruk.
men hon ville.
men inga cigaretter.
ingen vodka.
kan få bort känslan av att ha utnyttjat någon.

det kallas skam baby.

det kallas smuts.

även om det inte är hela sanningen.
det handlar mest om känslor.
ibland känns allt bara så jävla fel.

det var ju inte direkt så att du var planerad från första början.
du kunde lika gärna blivit aborterad.
det kanske är därför du känner dig så oönskad när du ligger och gråter i fosterställning nätter som aldrig verkar ta slut.
utan täckning på din mobiltelefon.

vem säger att det inte gör lika ont att bli våldtagen av någon man älskar?

det kallas skam baby.
det kallas skam.

unga sinnens suicidlekar i rop på hjälp kan sluta i tragedi. inte alltid.
ibland hamnar du bara bland pillerburkar och psykologer som pratar med dig för pengar

det är bara en utvecklingsfas.
precis som min sexualitet.

det kallas skam baby.
det kallas smuts.

våld är oftast inte fysiskt.
och vissa besvikelser lagas aldrig.
dom ligger bara som ett hål och fräter sönder.


blanda inte in Freud i det här.
det skulle bara kompilicera saker.

tisdag 3 november 2009

döden Linköping Mtv gruppvåldtäkt och jag

Döden
vad döjer du för mig i dina mörka ögon?

jag kom hem stupfull efter en fika för två som blev sju pitchers för fyra.
det kallas Linköpingssyndromet.

ligger i mina föräldrars soffa och kräks till dansbandskampen.
jag vet inte om det är för att jag druckit för mycket eller om faktiskt är för att det är dansbandskampen och att Tomas Ledin är med.

lördag.
jag vaknar hos min väns brors flickvän och går till en annan lägenhet för att forsätta vara fantasiskt bakfull och lägger mig i en soffa.

utkörningspizza
i bakgrunden sånt som är helt ointressant.
tv.

jag tror att jag vill vara som dom på mtv ibland.
mest föra att dom verkar vara så beskymmerslösa och må så bra.

jag ska börja
träna min kropp
klippa mitt hår
bli perfekt
sluta röka eller bara röka när det är snyggt och kommercielt gångbart att göra det
skaffa mig en rik flickvän
eller bli rik
och skaffa mig en flickvän som vill vara tillsammans med mig för att jag är rik.
det skulle kännas bra.

ibland vaknar jag och vill vara någon helt annan.
kanske killen i Coca Cola Zero reklamen.
han är
fulländad.
han kan dricka läsk med aspartan i utan att bli tjock och han får aldrig cancer.
han har storbystade pinnsmala supermodeller som strippar runt om honom så fort han bara vill.
han säger bara nu och så får han som han vill.

avsugning.nu.flintastek.nu.lesbisk porrfilmsinspelning.nu.våldtäkt.nu

dom storbystade pinnsmala supermodellerna dricker också läsk fast dom dricker inte Coca Cola Zero utan dom dricker Coca Cola light.
för Zero är manligt och light är kvinnligt.

när en av dom storbystade pinnsmala supermodellerna får sin egen Coca Cola reklam.
sin lightreklam.
så är det
tvättbrödor
inoljade överkroppar
brandmän
militärer
atleter
idrottsmän
porrfilm
våldtäkt.

zappar till barnkanalen för roliga djur är roligare.

herregud varför åker jag inte bara hem till mina föräldrar.

två timmar senare efter bussfärd forfarande bakfull liggandes i en soffa och tittar på bondfilm.

kväll.
utgång.
vi skulle på en fest men vi fastnade på samma krog som serverar för billig öl och alltid har uteserveringen öppen och dom har kråkfiltar så man inte ska frysa.

sex öl tre shootar och en drink senare sitter jag på bussen hem mot mina föräldrar igen.
ramlar in genom ytterdörren går förbi tv:n och sätter på den av ren rutin.
lägger mig i soffan.
jag når inte fjärrkontrollen och jag tänker jag hatar tv.

måndag 2 november 2009

jag tror nog att jag är (det rimmar) ibland

indiepop.
mina läppar är torra.
mitt lypsyl är slut.
jag tror hon är knark.
det verkar
farligt
beroendeframkallande
men
lite spännade.

till Jack

hon dansar genom ringar av eld.
det är Jim Morrisson och det är en av dom vackraste raderna som skrivits.
hon dansar genom ringar av eld i mitt huvud medans jag vandrar kroggatan ner i min barndomsstad och jag är helt oförmögen att vara nykter här.
det finns för mycket längtan.
längtan bort.
längtan till fingertoppar mot fingertoppar.
fingrar som möts som inte riktigt vet vart dom ska ta vägen det enda dom vet är att dom vill vara där dom är precis just nu.
ligga tätt intill med min näsa i hennes nacke och händer som är lite förvirrade över vart dom ska och får vara.

vill bara att det ska vara vackert och fint.
nu.
med hon.

smuts och skam har jag fått nog av och om jag vill ha den kan jag gå till mig själv.
jag försöker gömma mina monster och demoner så gott det går.
det kallas promenader, ska bara gå ut och röka och toalettbesök.
men det är slut med ständig medicinering i form av berusningsmedel.
och jag ska nog inte dö när jag är 27 längre även fast vi lovade varandra efter en flaska rött när vi skrev en ny låt till vårat rock n´roll band att vi skulle ha ihjäl varandra den dagen vi fyllde 28 så att vi kunde vara lika coola som Jim Morrisson och Jimi Hendrix.

det var över två flaskor kir som vi blev vänner på riktigt.
från den stunden...

alla ändlösa timmar på
cafér
parker
parkeringshus
fester utan inbjudan

till du Jack Keuracade USA och fann tron på kärleken igen.
alla telefon samtal.
och att det var du och ingen annan som cyklade en mil i spöregn mitt i natten efter min mor hade tagit kniven från min handled.

tack för kärlek.

och jag vet att du precis som jag bara vill trassla in dig i rätt person.
dekadensen finns alltid där men vi strävar inte efter den längre.
precis som jag vill du vakna brevid nån som tycker om dig på riktigt och som du tycker om tillbaks.

och kanske
men inte nödvändigtvis ha en liten lätt doft av järn på fingrarna.