övergivet fikarum.
mögliga kaffekoppar med
tillhörande kvarglömda termosar.
ett veck i duken på bordet.
ingenting som används längre.
bara bortglömt.
det blev billigare att lägga
produktionen utomlands.
lördag 17 december 2011
tisdag 15 november 2011
tisdag 27 september 2011
wicked game
medans du knarkar diagnoser.
bläddrar sida för sida efter vad det skulle kunna vara för fel på dig.
vad det skulle kunna vara för fel på mig.
och varför det aldrig skulle kunna hända något mellan oss.
så letar jag efter mig själv bland uppsatser om olika mentala sjukdomar som bara syns ibland.
du gråter när jag säger att jag inte vill såra dig mer.
och jag påpekar att jag inte tror på det här med kärlek längre.
i alla fall inte i den formen.
den har motbevisats alldeles för många gånger för jag skulle kunna tro på något sånt.
och du ber mig att låtsas men jag svarar att jag vill inte ljuga för dig.
och du som jag vet att jag ständigt motsäger mig själv när jag blandar och skriver om ouppnåelig kärlek och om hur jag föraktar tvåsamheten och om hur jag både älskar och hatar mig själv.
du vet vilken narcissist jag faktiskt är.
vi aktar oss för att berätta hur vi faktiskt blev som vi blev.
det känns ändå bara som ett mantrande över saker som man berättar när man vill att någon ska tycka synd om en.
som en karta av alla misslyckanden av en själv och folk i ens närhet över åren.
och jag vill inte såra någon annan än mig själv så jag varvar med lögner så att det aldrig förblir den sanna sanningen.
det är inte och kommer aldrig bli den lägre klasstillhörigheten i kombination med att jag aldrig fick ligga i högstadiet som enbart är orsaken till varför jag har helt vansinniga vanföreställningar om hur Daniel Sjölin kysser mina fötter och skriker att Det har inte funnits ett större litterärt geni sen Oscar Wilde!
det är inte mina lögner om mina självmordsförsök som jag ljög om så pass länge att jag började tro på dem själv och när jag väl faktiskt försökte så höll jag bara tyst om det.
det är inte att människor runt om mig alltid har mått jävligt dåligt.
det är inte att jag kände under en lång period att den enda varelse på jorden som förstod mig var en kanin.
det är inte bara de sakerna utan en kombination av massa olika saker som jag har förträngt eller glömt bort.
det är inget fel på mig egentligen det är ingen som behöver ta hand om mig.
det spricker i mellanrummen.
och allting jag tänker blir mer och mer defust och defekt.
Och historier upprepar sig gång på gång.
för varje fotsteg börjar det blöda mer.
mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar och du går bakom mig.
barfota.
trampar upp spåren tills du börjar blöda.
jag backar för att också börja blöda.
men försiktigare den här gången.
långsammare men ändå lekfullt för att inte splittras som så många gånger förr.
blandar blod och glassplitter
jag säger att du kom inte nära.
det gör lätt så ont då.
vi kommer bara skära oss.
men du säger att du vill försöka.
jag svarar att jag redan har blivit infekterad och det finns inget botemedel mot sånt.
och att jag varken orkar eller har tid att plocka skärvor ur dina handleder.
vi måste sluta med det här innan vi skär oss säger jag och torkar bort dina tårar.
blåser lite lätt undan ditt hår och kysser varsamt dina händer.
Men jag vet att du skär dig på mina läppar.
och jag vet inte vad jag ska göra annat än att skylla på statistik och jag ljuger om att jag är känslokall.
du svarar att jag bara är känslokall mot dig.
du har krossat glas i ögonen från mig.
krossat glas under naglarna.
krossat glas längs med ryggraden.
krossat glas längst in i gommen.
ett ihopplock av sönderslagna drömmar och bilder
det är så jag smakar.
som krossat glas.
varenda molekyl ihoppressad, samlade minnen och oförståelser.
och du vet att vi borde sluta och säga hej då.
miljoner bilder. samlade minnen i ett större sammanhang.
en bild för varje känsla som funnits i mig någonsin.
en powerpointpresentation som slutar intressera människor efter en stund.
allt är bara bilder.
bortglömda bilder. bilder från brända fotoalbum. bilder som jag lagt ner i lådor för att glömma. bilder från perioder jag inte vill minnas. bilder framsprängda från mitt liv ytterst noga placerade i okronologisk ordning.
när vi ligger med varandra så smetar våra bilder av sig på oss. jag får fragment av din barndom under tungan och du får skräckscenarior med ångestattacker under huden.
på knäskålarna ser vi bilder av varandras skrapsår. brännmärkena från när vi snubblade på gymnastiken. våra olika debuter innanför våra ögonlock och du kan läsa av mig in i minsta detalj.
men vi kommer ändå aldrig förstå varandra.
bläddrar sida för sida efter vad det skulle kunna vara för fel på dig.
vad det skulle kunna vara för fel på mig.
och varför det aldrig skulle kunna hända något mellan oss.
så letar jag efter mig själv bland uppsatser om olika mentala sjukdomar som bara syns ibland.
du gråter när jag säger att jag inte vill såra dig mer.
och jag påpekar att jag inte tror på det här med kärlek längre.
i alla fall inte i den formen.
den har motbevisats alldeles för många gånger för jag skulle kunna tro på något sånt.
och du ber mig att låtsas men jag svarar att jag vill inte ljuga för dig.
och du som jag vet att jag ständigt motsäger mig själv när jag blandar och skriver om ouppnåelig kärlek och om hur jag föraktar tvåsamheten och om hur jag både älskar och hatar mig själv.
du vet vilken narcissist jag faktiskt är.
vi aktar oss för att berätta hur vi faktiskt blev som vi blev.
det känns ändå bara som ett mantrande över saker som man berättar när man vill att någon ska tycka synd om en.
som en karta av alla misslyckanden av en själv och folk i ens närhet över åren.
och jag vill inte såra någon annan än mig själv så jag varvar med lögner så att det aldrig förblir den sanna sanningen.
det är inte och kommer aldrig bli den lägre klasstillhörigheten i kombination med att jag aldrig fick ligga i högstadiet som enbart är orsaken till varför jag har helt vansinniga vanföreställningar om hur Daniel Sjölin kysser mina fötter och skriker att Det har inte funnits ett större litterärt geni sen Oscar Wilde!
det är inte mina lögner om mina självmordsförsök som jag ljög om så pass länge att jag började tro på dem själv och när jag väl faktiskt försökte så höll jag bara tyst om det.
det är inte att människor runt om mig alltid har mått jävligt dåligt.
det är inte att jag kände under en lång period att den enda varelse på jorden som förstod mig var en kanin.
det är inte bara de sakerna utan en kombination av massa olika saker som jag har förträngt eller glömt bort.
det är inget fel på mig egentligen det är ingen som behöver ta hand om mig.
det spricker i mellanrummen.
och allting jag tänker blir mer och mer defust och defekt.
Och historier upprepar sig gång på gång.
för varje fotsteg börjar det blöda mer.
mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar och du går bakom mig.
barfota.
trampar upp spåren tills du börjar blöda.
jag backar för att också börja blöda.
men försiktigare den här gången.
långsammare men ändå lekfullt för att inte splittras som så många gånger förr.
blandar blod och glassplitter
jag säger att du kom inte nära.
det gör lätt så ont då.
vi kommer bara skära oss.
men du säger att du vill försöka.
jag svarar att jag redan har blivit infekterad och det finns inget botemedel mot sånt.
och att jag varken orkar eller har tid att plocka skärvor ur dina handleder.
vi måste sluta med det här innan vi skär oss säger jag och torkar bort dina tårar.
blåser lite lätt undan ditt hår och kysser varsamt dina händer.
Men jag vet att du skär dig på mina läppar.
och jag vet inte vad jag ska göra annat än att skylla på statistik och jag ljuger om att jag är känslokall.
du svarar att jag bara är känslokall mot dig.
du har krossat glas i ögonen från mig.
krossat glas under naglarna.
krossat glas längs med ryggraden.
krossat glas längst in i gommen.
ett ihopplock av sönderslagna drömmar och bilder
det är så jag smakar.
som krossat glas.
varenda molekyl ihoppressad, samlade minnen och oförståelser.
och du vet att vi borde sluta och säga hej då.
miljoner bilder. samlade minnen i ett större sammanhang.
en bild för varje känsla som funnits i mig någonsin.
en powerpointpresentation som slutar intressera människor efter en stund.
allt är bara bilder.
bortglömda bilder. bilder från brända fotoalbum. bilder som jag lagt ner i lådor för att glömma. bilder från perioder jag inte vill minnas. bilder framsprängda från mitt liv ytterst noga placerade i okronologisk ordning.
när vi ligger med varandra så smetar våra bilder av sig på oss. jag får fragment av din barndom under tungan och du får skräckscenarior med ångestattacker under huden.
på knäskålarna ser vi bilder av varandras skrapsår. brännmärkena från när vi snubblade på gymnastiken. våra olika debuter innanför våra ögonlock och du kan läsa av mig in i minsta detalj.
men vi kommer ändå aldrig förstå varandra.
torsdag 1 september 2011
Sommarprat
Varje Sandkorn i varenda sten på de här gatorna har känt alla de där känslorna förut och jag vill bara härifrån.
Igen.
Jag vet inte hur många gånger jag har lämnat den här staden för att intala mig själv att jag aldrig ska tillbaka. Inte tillbaka till den där gatan där man skulle kunna plocka upp en gatsten och slänga in genom ett fönster som någon form av ångestframkallande vapen hos någon man ogillar skarpt eller hos någon som man bara vill göra lite illa tillbaks så att världen känns lite rättvis åtminstone för en liten stund.
Det är ingen skillnad på förnamnscafeét förutom att jag faktiskt är ensam när jag känner mig ensam för alla liksom jag har flyttat härifrån.
Det är fortfarande halva priset i baren på nattklubben jag brukade gå till. Det är glassplitter på golvet, fruktansvärt äckliga toaletter och dålig musik som ingen vill dansa till egentligen och jag svarar fortfarande nej när någon frågar om jag vill dansa till den musiken. Det är för dåligt säger jag och känner mig lite stolt över mig själv.
Det är fortfarande tårar och slagsmål utanför nattklubben när man går ut och röker.
Den stora skillnaden är att den kebabvagnen som säljer dålig mat och dyra cigaretter har flyttat 400 meter och känner mig provocerad och säger att det var bättre förr.
Det var inte bättre förr.
Det var bara lite mer romantiskt att må dåligt.
Igen.
Jag vet inte hur många gånger jag har lämnat den här staden för att intala mig själv att jag aldrig ska tillbaka. Inte tillbaka till den där gatan där man skulle kunna plocka upp en gatsten och slänga in genom ett fönster som någon form av ångestframkallande vapen hos någon man ogillar skarpt eller hos någon som man bara vill göra lite illa tillbaks så att världen känns lite rättvis åtminstone för en liten stund.
Det är ingen skillnad på förnamnscafeét förutom att jag faktiskt är ensam när jag känner mig ensam för alla liksom jag har flyttat härifrån.
Det är fortfarande halva priset i baren på nattklubben jag brukade gå till. Det är glassplitter på golvet, fruktansvärt äckliga toaletter och dålig musik som ingen vill dansa till egentligen och jag svarar fortfarande nej när någon frågar om jag vill dansa till den musiken. Det är för dåligt säger jag och känner mig lite stolt över mig själv.
Det är fortfarande tårar och slagsmål utanför nattklubben när man går ut och röker.
Den stora skillnaden är att den kebabvagnen som säljer dålig mat och dyra cigaretter har flyttat 400 meter och känner mig provocerad och säger att det var bättre förr.
Det var inte bättre förr.
Det var bara lite mer romantiskt att må dåligt.
Tomhet
Som dina anteckningar du inte gör någonting med.
Bara tomma pappersark som du låter flyga med vinden i hopp om att någon skulle plocka upp dem och läsa dem och förstå att det är du som skrivit dem.
Som dina blanka röstsedlar som du viker pappersbåtar av och låter flyta med i bäckar tills de går på grund och skapar tsunamis.
Som dina handuppräckningar där du glömmer bort vad du ska säga men du fick i alla fall lite uppmärksamhet när någon sa ditt namn.
Som din oförmåga att visa känslor angående andra människor.
Dina ögon stannar inte upp vid kärnkraftsolyckor, oljeläckage, ekonomiska kriser, förtryck, folkmord och brev från kronofogden.
Dina ögon stannar inte upp vid utrotningshotade djur, invandrarfientlig politik, miljön som förstörs och terrordåd.
Som dina anteckningar du inte gör någonting med.
Bara oskrivna blad du delar ut i hopp om att någon skulle säga åt dig vad du ska tänka och tycka.
Som dina tafatta ursäkter om varför du kommer försent.
Dina meningslösa ursäkter för att berusa dig.
Dina ögon stannar inte vid sexism, diktatorer och kapitalism.
Dina ögon stannar inte vid utseendefixering, våldsideal och medelklassrasism.
Som dina anteckningar du inte gör någonting med.
Bara tomma oskrivna åsikter som vem som helst får fylla i så att du kan vara en del av gemenskapen.
Bara tomma pappersark som du låter flyga med vinden i hopp om att någon skulle plocka upp dem och läsa dem och förstå att det är du som skrivit dem.
Som dina blanka röstsedlar som du viker pappersbåtar av och låter flyta med i bäckar tills de går på grund och skapar tsunamis.
Som dina handuppräckningar där du glömmer bort vad du ska säga men du fick i alla fall lite uppmärksamhet när någon sa ditt namn.
Som din oförmåga att visa känslor angående andra människor.
Dina ögon stannar inte upp vid kärnkraftsolyckor, oljeläckage, ekonomiska kriser, förtryck, folkmord och brev från kronofogden.
Dina ögon stannar inte upp vid utrotningshotade djur, invandrarfientlig politik, miljön som förstörs och terrordåd.
Som dina anteckningar du inte gör någonting med.
Bara oskrivna blad du delar ut i hopp om att någon skulle säga åt dig vad du ska tänka och tycka.
Som dina tafatta ursäkter om varför du kommer försent.
Dina meningslösa ursäkter för att berusa dig.
Dina ögon stannar inte vid sexism, diktatorer och kapitalism.
Dina ögon stannar inte vid utseendefixering, våldsideal och medelklassrasism.
Som dina anteckningar du inte gör någonting med.
Bara tomma oskrivna åsikter som vem som helst får fylla i så att du kan vara en del av gemenskapen.
söndag 3 juli 2011
Peace and Love 2011
Nu ska jag skänka en mening eller två eller tre eller i allafall några ord till allt jag såg i mer än 30 sekunder på P&L.
Torsdag:
Ziggy Marley: Jag somnade nästan när jag gick förbi.
I Blame Coco: Bra, mycket bra, inspirerande och det här ska jag lyssna mer på (jag lyssnar på henne/dem just nu).
Mustasch: Jag ville inte se det för att jag gillar det inte, jag såg det gillade det inte och gick.
Me and my army: När ska folk sluta spela "fritidsgårdspunkrockemoskejtmusik"?
Atmosphere: Jag gillar ju inte Hip Hop egentligen. Men det här var riktigt jävla bra. Jag litar mer och mer på Vilgots smak.
Valkyrien Allstars: Norsk folk, det vill säga fioler och känsla av nordisk mystik det var trevligt och lite bra men jag tröttnade efter två låtar, det kanske var tre låtar.
M.I.A: Det är andra gången jag ser denna ascoola kvinna och hon gör egentligen inte alls musik jag gillar. Men jag gillar henne. Det är coolt. Det är politiskt. Det är käftsmällar och pungsparkar; jag älskar det. Speciellt Born Free. Ja, speciellt Born Free.
The Ark: Det var magiskt.Det räcker att säga det.
Fredag:
bob hund: De har varit bättre. För att vara bob hund gjorde de en kass spelning. För att vara ett annat band än bob hund så var det en väldigt bra spelning. Men det var inte alls en bra bob hundspelning.
Spoken Word med Oskar Hanska, Oliva Bergdahl och Kung Henry: Jag såg bara Kung Henry för det var bara han kvar att läsa när jag dök upp på festivalens minsta scen (av de officiella scenerna). Nils (alltså Kung Henry) har alltid väldigt hög nivå och är hysteriskt bra. Denna gång var dock den första gången jag såg kungen, den enda svenska Hip Hopen jag gillar sen Grioa försvann vara lite osäker. Eller så var det bara som han sa att han hade repat för lite. Han tappade text vid två eller tre tillfällen men förmodligen inte med största sannolikhet av samma anledning som Julian Casablancas (mer om detta senare). Men han var bra, riktigt bra som alltid, och avslutade med hans magnifika testamente.
Branschen: Jag hade glömt att jag ville se detta och när jag gick förbi Athena som drabbades jag av en "just det jävlar känsla". Jag gick in, satte mig och for upp direkt för de slog igång med den fantstiska "Världens bästa dåliga exempel". Vispoeter tillsammans på en scen. Det var väldigt bra, och lite gubbigt. Till och med den fantastiska Sanna Carlstedt var ltie gubbig.
The Sounds: Jag inte hur många gånger jag sett dem. Sju, åtta gånger? Någonting sånt. Jag såg bara några låtar denna gång. Det var samma sak. Det var bra. Maja är Rock N´Roll. Men jag var inte riktigt på humör.
The Knockouts: Rock á Billypunk. Vilket jag gillar. Men jag gillar inte när sången låter "fritidsgårdspunkrockemoskejtmusik" Så jag gick. Dessuom så gjorde de en vidrig cover på nån kommersiell poplåt jag inte minns namnet på. Jag gick.
Sator: Är Sator. Låter som Sator. Är som Sator. Är bra och tågar på. Stabil Rock N' Roll.
Henrik Bergren: Jag började nästan gråta. Det var vackert. Det var väldigt vackert.
Social Distortion: Pappas hjältar eller snarare hjälte. Endast en orginalmedlem finns kvar i bandet. Gubbpunkcountryrockn'roll och det var jävligt bra. Hårda män och tatueringar. Jag är nöjd över att ha sett legendaren Mike Ness och versionen av Rech for the Sky var magisk.
The Strokes: Vad hade Julian tagit? Hur kan en två timmars spelning bli en timme? Hur kan man tappa så mycket text? Vad hade Julian tagit? Hur kan en två timmars spelning bli en timme? Hur kan man tappa så mycket text?
Jag tyckte det var rätt bra. Men om man jämför med 2006 så var det skitdåligt.
Lördag:
Jag såg lite poeter läsa på gatan Pedram Nazgûli och några andra:
Pedram Nazgûli var bra. Jag gillar hans sätt att skriva i karaktär och hans utryck vid en mikrofon. Pedram är bra. De andra poeterna var mindre bra. Jag såg inte alla. Jag gick efter Pedram då det började bli ointresant igen.
Mando Diao akustiskt: Ojämnt. Som jag tycker att detta band alltid är. När det är bra är det, riktigt bra. När det inte är bra är det pisstråkigt. Och att göra en akustisk spelning som bara är halvakustisk är ingenting detta band tjänar på. ine alls, det gör bara det tråkiga tråkigare. Dock vill jag hylla deras hyllning till den cancersjuke Kristian Gidlund som spelar i lillebrorbandet Sugerplum Fairy som de gjorde genom att spela låten Sweet Jackie.
Sage Francis: Hur många gånger ska jag säga att jag inte gillar hip hop men det här är bra? En gång till uppenbarligen. Sage är inte bara bra. Sage är jävligt bra. han är bra på ord. Och jag gillar ord.
Bad Religion: Förutom att ljudteknikern måste ha boffat limm de tre första låtarna så var Bad Religion så där stabila och bra som bara Bad Religion kan vara. Stabilt och bra och ett ständigt ja den här låten.
Säkert: Hade jag varit lite yngre och fullare hade det varit helt fantastiskt. Nu var det bara bra. Synd att Annika hade tappat rösten. Men det var välifgt bra ändå. Och avslutningen med Allt som var ditt var helt fantastisk.
Bob Dylan: Det var inte så roligt. Men har Dylans musik någonsin varit rolig? Vad det däreomt var var att det var väldigt bra. Trots att Vår käre Robert mer låter som tom Waits än Bob Dylan nu för tiden och att det är helt omöjligt att sjunga med i hans låtar så var det bra. Det var riktigt bra. Frågan är hur den sjutioåriga legenden skulle kunna göra det bättre? Lite mer pubilkkontakt? Vill man prata med gud?
Miss Li: Hon är glad och jag blir glad. Publiken är glad Miss Li blir glad. En väldigt glad och bra spelning. Alla dansar och och är glad aoch sjunger. Det är så här Gladpop ska vara.
Journey: Jag hatar Journey. Det var inte meningen att se dem. Men var det verkligen originalsångaren. han såg väldigt ung ut.
Håkan Hellström: Det här var antingen den nästbästa eller den näst näst bästa Håkanspelningen jag sätt. Då alla tre av de spelningarna jag syftar på är fem plus spelningar så betyder det att det var väldigt bra. Det var väldigt bra. Det var sjukt bra. Det var så där bra som bara Håkan Helström kan vara. Det finns ingen anledning att inte tycka att Håkan är Svergies absolut bästa liveakt och artist i övrgt. Med lite motstånd från The Ark som lägger ner nu, Bob Hund för tio år sedan och The Hives när det gäller livebiten. Men de är inte i närheten. Möjligtvis The Ark men de lägger som sagt ner nu.
Det var en bra festival, det var en väldigt bra festival.
Torsdag:
Ziggy Marley: Jag somnade nästan när jag gick förbi.
I Blame Coco: Bra, mycket bra, inspirerande och det här ska jag lyssna mer på (jag lyssnar på henne/dem just nu).
Mustasch: Jag ville inte se det för att jag gillar det inte, jag såg det gillade det inte och gick.
Me and my army: När ska folk sluta spela "fritidsgårdspunkrockemoskejtmusik"?
Atmosphere: Jag gillar ju inte Hip Hop egentligen. Men det här var riktigt jävla bra. Jag litar mer och mer på Vilgots smak.
Valkyrien Allstars: Norsk folk, det vill säga fioler och känsla av nordisk mystik det var trevligt och lite bra men jag tröttnade efter två låtar, det kanske var tre låtar.
M.I.A: Det är andra gången jag ser denna ascoola kvinna och hon gör egentligen inte alls musik jag gillar. Men jag gillar henne. Det är coolt. Det är politiskt. Det är käftsmällar och pungsparkar; jag älskar det. Speciellt Born Free. Ja, speciellt Born Free.
The Ark: Det var magiskt.Det räcker att säga det.
Fredag:
bob hund: De har varit bättre. För att vara bob hund gjorde de en kass spelning. För att vara ett annat band än bob hund så var det en väldigt bra spelning. Men det var inte alls en bra bob hundspelning.
Spoken Word med Oskar Hanska, Oliva Bergdahl och Kung Henry: Jag såg bara Kung Henry för det var bara han kvar att läsa när jag dök upp på festivalens minsta scen (av de officiella scenerna). Nils (alltså Kung Henry) har alltid väldigt hög nivå och är hysteriskt bra. Denna gång var dock den första gången jag såg kungen, den enda svenska Hip Hopen jag gillar sen Grioa försvann vara lite osäker. Eller så var det bara som han sa att han hade repat för lite. Han tappade text vid två eller tre tillfällen men förmodligen inte med största sannolikhet av samma anledning som Julian Casablancas (mer om detta senare). Men han var bra, riktigt bra som alltid, och avslutade med hans magnifika testamente.
Branschen: Jag hade glömt att jag ville se detta och när jag gick förbi Athena som drabbades jag av en "just det jävlar känsla". Jag gick in, satte mig och for upp direkt för de slog igång med den fantstiska "Världens bästa dåliga exempel". Vispoeter tillsammans på en scen. Det var väldigt bra, och lite gubbigt. Till och med den fantastiska Sanna Carlstedt var ltie gubbig.
The Sounds: Jag inte hur många gånger jag sett dem. Sju, åtta gånger? Någonting sånt. Jag såg bara några låtar denna gång. Det var samma sak. Det var bra. Maja är Rock N´Roll. Men jag var inte riktigt på humör.
The Knockouts: Rock á Billypunk. Vilket jag gillar. Men jag gillar inte när sången låter "fritidsgårdspunkrockemoskejtmusik" Så jag gick. Dessuom så gjorde de en vidrig cover på nån kommersiell poplåt jag inte minns namnet på. Jag gick.
Sator: Är Sator. Låter som Sator. Är som Sator. Är bra och tågar på. Stabil Rock N' Roll.
Henrik Bergren: Jag började nästan gråta. Det var vackert. Det var väldigt vackert.
Social Distortion: Pappas hjältar eller snarare hjälte. Endast en orginalmedlem finns kvar i bandet. Gubbpunkcountryrockn'roll och det var jävligt bra. Hårda män och tatueringar. Jag är nöjd över att ha sett legendaren Mike Ness och versionen av Rech for the Sky var magisk.
The Strokes: Vad hade Julian tagit? Hur kan en två timmars spelning bli en timme? Hur kan man tappa så mycket text? Vad hade Julian tagit? Hur kan en två timmars spelning bli en timme? Hur kan man tappa så mycket text?
Jag tyckte det var rätt bra. Men om man jämför med 2006 så var det skitdåligt.
Lördag:
Jag såg lite poeter läsa på gatan Pedram Nazgûli och några andra:
Pedram Nazgûli var bra. Jag gillar hans sätt att skriva i karaktär och hans utryck vid en mikrofon. Pedram är bra. De andra poeterna var mindre bra. Jag såg inte alla. Jag gick efter Pedram då det började bli ointresant igen.
Mando Diao akustiskt: Ojämnt. Som jag tycker att detta band alltid är. När det är bra är det, riktigt bra. När det inte är bra är det pisstråkigt. Och att göra en akustisk spelning som bara är halvakustisk är ingenting detta band tjänar på. ine alls, det gör bara det tråkiga tråkigare. Dock vill jag hylla deras hyllning till den cancersjuke Kristian Gidlund som spelar i lillebrorbandet Sugerplum Fairy som de gjorde genom att spela låten Sweet Jackie.
Sage Francis: Hur många gånger ska jag säga att jag inte gillar hip hop men det här är bra? En gång till uppenbarligen. Sage är inte bara bra. Sage är jävligt bra. han är bra på ord. Och jag gillar ord.
Bad Religion: Förutom att ljudteknikern måste ha boffat limm de tre första låtarna så var Bad Religion så där stabila och bra som bara Bad Religion kan vara. Stabilt och bra och ett ständigt ja den här låten.
Säkert: Hade jag varit lite yngre och fullare hade det varit helt fantastiskt. Nu var det bara bra. Synd att Annika hade tappat rösten. Men det var välifgt bra ändå. Och avslutningen med Allt som var ditt var helt fantastisk.
Bob Dylan: Det var inte så roligt. Men har Dylans musik någonsin varit rolig? Vad det däreomt var var att det var väldigt bra. Trots att Vår käre Robert mer låter som tom Waits än Bob Dylan nu för tiden och att det är helt omöjligt att sjunga med i hans låtar så var det bra. Det var riktigt bra. Frågan är hur den sjutioåriga legenden skulle kunna göra det bättre? Lite mer pubilkkontakt? Vill man prata med gud?
Miss Li: Hon är glad och jag blir glad. Publiken är glad Miss Li blir glad. En väldigt glad och bra spelning. Alla dansar och och är glad aoch sjunger. Det är så här Gladpop ska vara.
Journey: Jag hatar Journey. Det var inte meningen att se dem. Men var det verkligen originalsångaren. han såg väldigt ung ut.
Håkan Hellström: Det här var antingen den nästbästa eller den näst näst bästa Håkanspelningen jag sätt. Då alla tre av de spelningarna jag syftar på är fem plus spelningar så betyder det att det var väldigt bra. Det var väldigt bra. Det var sjukt bra. Det var så där bra som bara Håkan Helström kan vara. Det finns ingen anledning att inte tycka att Håkan är Svergies absolut bästa liveakt och artist i övrgt. Med lite motstånd från The Ark som lägger ner nu, Bob Hund för tio år sedan och The Hives när det gäller livebiten. Men de är inte i närheten. Möjligtvis The Ark men de lägger som sagt ner nu.
Det var en bra festival, det var en väldigt bra festival.
måndag 30 maj 2011
Lavett
Det var konståkning som hon tyckte var viktigast.
Inget annat kändes lika meningsfullt.
Bara som en lavett av världen, en lavett av av meningslöshet.
Det vackra, stilla men ändå livsfarliga.
Det var som hela livet.
En dans på knivar.
En dans som så lätt
så lätt kunde gå helt åt helvete.
Bara ett litet misstag.
En liten lavett av vinden, en lavett av nervositet.
En fellandning och allt var förstört.
Borta för alltid.
Så skört.
Så skör människans dans var tänkte hon.
Att det var så lite som var viktigt.
Lavett så att det känns i benen och fingrarna när mamma trycker på.
Det är mammas ord om att konståkning är det enda viktiga.
Det är hon som bestämme och jag är åtta år, top år, fjorton år, sexton år.
Hon tycker att konståkning är det enda som betyder något.
Hon ger mig en lavett.
Hon ger mig en lavett.
Hon ger mig en lavett.
När jag säger att jag inte vill åka konståkning längre.
Hon är min tränare och jag är hennes bästa elev.
Den som drillats hårdast.
Det är konståkning som är viktigast.
Inget annat känns meningsfullt.
Inte lika vackert.
Inte lika farligt.
Inget annat känns som en lavett som hänger i luften; på väg att träffa min kind.
Inget annat kändes lika meningsfullt.
Bara som en lavett av världen, en lavett av av meningslöshet.
Det vackra, stilla men ändå livsfarliga.
Det var som hela livet.
En dans på knivar.
En dans som så lätt
så lätt kunde gå helt åt helvete.
Bara ett litet misstag.
En liten lavett av vinden, en lavett av nervositet.
En fellandning och allt var förstört.
Borta för alltid.
Så skört.
Så skör människans dans var tänkte hon.
Att det var så lite som var viktigt.
Lavett så att det känns i benen och fingrarna när mamma trycker på.
Det är mammas ord om att konståkning är det enda viktiga.
Det är hon som bestämme och jag är åtta år, top år, fjorton år, sexton år.
Hon tycker att konståkning är det enda som betyder något.
Hon ger mig en lavett.
Hon ger mig en lavett.
Hon ger mig en lavett.
När jag säger att jag inte vill åka konståkning längre.
Hon är min tränare och jag är hennes bästa elev.
Den som drillats hårdast.
Det är konståkning som är viktigast.
Inget annat känns meningsfullt.
Inte lika vackert.
Inte lika farligt.
Inget annat känns som en lavett som hänger i luften; på väg att träffa min kind.
lördag 14 maj 2011
Schvung
angående fart förstod du inga gränser.
du fick någonting i ögonen.
förändrades varje gång.
du skrattade.
för du var bäst, det var så du sa i alla fall.
bättre än någon annan rallyförare.
jag förstod aldrig dina referenser.
motorsport har aldrig intreserat mig.
du hade fått någonting i ögonen när motorhuven och du knycklades ihop.
du blev ett med berggrunden.
vi hade hackat ut biten där du krockade och byggde din gravsten.
inga blommor lades på din grav.
bara dina favoritleksaksbilar.
så du kunde fortsätta vara den pojke du alltid varit.
du fick någonting i ögonen.
förändrades varje gång.
du skrattade.
för du var bäst, det var så du sa i alla fall.
bättre än någon annan rallyförare.
jag förstod aldrig dina referenser.
motorsport har aldrig intreserat mig.
du hade fått någonting i ögonen när motorhuven och du knycklades ihop.
du blev ett med berggrunden.
vi hade hackat ut biten där du krockade och byggde din gravsten.
inga blommor lades på din grav.
bara dina favoritleksaksbilar.
så du kunde fortsätta vara den pojke du alltid varit.
onsdag 11 maj 2011
Förort, nittiotal och lågstadiet
Jag var en riddare som svärdfajtade mig fram till skatten som fanns där uppe i tornet men man fick se till att inte öppna fel dörr för då träffade man spöket och då dog man i legoborgen.
Jag var en katt i kuddrummet när vi släckte ner och rullade över varandra. Låg på varandra. Pillade. Och sa, det är så här man gör barn.
Jag var en liten pojke som lekte Madicken. Det står så i min sjukjournal. Jag pillade in barbiemat i näsan och på vårdcentralen sög de ut den med en minimal dammsugare.
Jag mimade och spelade luftgitarr till Basket Case med Green Day. Jag hade solglasögon på mig. Jag var cool.
Jag läste Suneböckerna och kallade mig tjejtjusare. Jag hade tre flickvänner vid ett tillfälle. En gång gjorde jag slut med två av dem samtidigt.
Fröken sa aldrig att vi inte skulle prata om kriget. Hon nämnde aldrig kriget. Trots att nästan halva våran klass bestod av flyktingbarn från kriget. Man pratade inte om kriget. Det var viktigare att lära sig skrivstil.
Våran hjälplärare Kerstin brukade hjälpa Jessika att tvätta håret. Ibland duschade hon henne. Nån gång ibland tog hon hem hennes kläder och tvättade dem. Hennes mamma orkade tydligen inte göra det.
Kofi och hans familj flyttade tillbaks till Ghana. Hans pappa tyckte att Sverige var alldeles för rasistiskt. Det gick rykten om att Kofi hade trampat på en mina och förlorat ett ben. Kanske till och med dött.
Jag och Jimmy slogs ofta. Vi lekte Power Rangers och sen började vi slåss på riktigt. Jag och Östen slogs en gång om vem som skulle få knulla med Cecilia. Jag tror han vann. Jag fick inte titta på Power Rangers för min mamma, inte på Turtels heller.
När jag skulle börja mellanstadiet så flyttade vi från förorten så att jag skulle gå i en annan skola. De andras föräldrar var rika. Jag passade inte in så bra
Jag var en katt i kuddrummet när vi släckte ner och rullade över varandra. Låg på varandra. Pillade. Och sa, det är så här man gör barn.
Jag var en liten pojke som lekte Madicken. Det står så i min sjukjournal. Jag pillade in barbiemat i näsan och på vårdcentralen sög de ut den med en minimal dammsugare.
Jag mimade och spelade luftgitarr till Basket Case med Green Day. Jag hade solglasögon på mig. Jag var cool.
Jag läste Suneböckerna och kallade mig tjejtjusare. Jag hade tre flickvänner vid ett tillfälle. En gång gjorde jag slut med två av dem samtidigt.
Fröken sa aldrig att vi inte skulle prata om kriget. Hon nämnde aldrig kriget. Trots att nästan halva våran klass bestod av flyktingbarn från kriget. Man pratade inte om kriget. Det var viktigare att lära sig skrivstil.
Våran hjälplärare Kerstin brukade hjälpa Jessika att tvätta håret. Ibland duschade hon henne. Nån gång ibland tog hon hem hennes kläder och tvättade dem. Hennes mamma orkade tydligen inte göra det.
Kofi och hans familj flyttade tillbaks till Ghana. Hans pappa tyckte att Sverige var alldeles för rasistiskt. Det gick rykten om att Kofi hade trampat på en mina och förlorat ett ben. Kanske till och med dött.
Jag och Jimmy slogs ofta. Vi lekte Power Rangers och sen började vi slåss på riktigt. Jag och Östen slogs en gång om vem som skulle få knulla med Cecilia. Jag tror han vann. Jag fick inte titta på Power Rangers för min mamma, inte på Turtels heller.
När jag skulle börja mellanstadiet så flyttade vi från förorten så att jag skulle gå i en annan skola. De andras föräldrar var rika. Jag passade inte in så bra
tisdag 10 maj 2011
Vad spelar det för roll
Vad spelar det för roll
En monolog
I rollerna: En person.
Avskalad enkel ljussättning.
Enfärgade kläder (helst svart, vitt funkar också).
Rekvisita: En väckarklocka.
Om övrig rekvisita önskas så ska det vara väldigt lite av denna.
Då vi vågade tala sanning.
Då vi insåg att det hade gått för långt.
Det var när vi andades.
Stannade upp och tog djupare bloss på cigaretterna.
Vi kunde inte andas utan cigaretter eller varandras andedräkter.
Det gick inte. Vi hade skurit in i varandra.
Följt varandras fotspår för länge.
Vi sa förlåt för att vi sa förlåt.
Mindes aldrig vad det var vi hade gjort fel från början.
Varför vi egentligen var tvungna att säga hej då.
Vi visste att det gjorde ont.
Att det gör ont.
Att vi hade sprängt in varandras celler i varandra och att någon av oss måste dö för att kunna avsluta det.
Döden.
Var det egentligen döden? Det kanske bara är en överdrift.
Döden.
Var det en befrielse? Var det ett sätt att kunna förstå.
Nej.
Var det ett sätt att få perspektiv? Kanske. Kanske duger inte. Ingenting duger.
Jag duger inte. Mina kläder duger inte. Mina vanor duger inte. Mina matvanor duger inte. Mina alkoholvanor duger inte. Hur min lägenhet ser ut duger inte.
Enligt normen.
Normen kan dra åt helvete.
Det var ju normen, den heteronormativa kärleken som gjorde att vi hamnade här från första början. Om vi inte hade fumlat in i varandras munnar, fikat, gått på bio, blivit fulla, knullat, sagt får jag chans på dig, älskat, delat på disken, älskat, skurit in i varandra så hade vi aldrig hamnat här.
Ingen av oss förstod att vi måste säga hej då.
Vi vågade aldrig.
Ingen av oss klarade av ensamheten.
Vi blev. Är. Var.
Genomskinnliga lögnare som bet sig fast som grävlingar.
För varje fotsteg vi tog började det blöda mer.
Jag blev stenhård och skör.
Mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar.
Bildar små perfekta bilder av dig och mig.
Hur vi var.
Hur jävla illa vi faktiskt gjorde varandra.
Hur vi älskade.
Passionerat, stormigt, romantiskt, poetiskt och så levde de lyckliga i två och halvt år.
Så slutade sagan.
Vilket jävla skitsnack om evig kärlek.
Den finns inte. Kärleken är bara biokemisk. Kortvarig och fylld av passion.
Exploderar och går sönder. Den biokemiska kärleken finns.
Den är fantastisk men kan göra så förbannat jävla ont.
Vi skar in i varandra.
Det gick för långt.
Vi skar oss på varandras kroppsdelar.
Blödde från fötterna.
Ögonen.
Blandade blod fast det inte var meningen.
Låg i sängen och cyklade med varandras fötter.
Skar in i varandra.
Smetade in bilder från varandras barndom.
Lärde känna varandras föräldrar, syskon, vänner.
Vi såg aldrig glassplittret.
Vi ville hela tiden laga varandra på olika sätt.
Vi kanske gjorde det till att börja med.
Men vi förstod aldrig när vi började göra varandra illa.
Vi försökte bara plåstra om. Sätta plåster på såren innan de ens fanns där.
Det blev bara infekterat i alla fall.
Hur vi låg där i sängen i och turades om att ha ryggen vänd mot varandra för att markera att vi vara sura över någonting.
Det är skönt att det är över.
Ibland.
Ibland inte.
Ensamheten.
Ensamheten är på riktigt.
Den är stort svart jävla hål som suger ut allting som skulle kunna kännas åtminstone lite bra i alla fall.
Det spricker i mellanrummen mellan minnena.
Ibland vill jag bara ta någon form av tidsmaskin och åka tillbaka.
Göra det bra.
Bättre.
Så att det gör mindre ont i alla fall.
Hur mår du?
Bra.
Hur mår du egentligen?
Ja sa att jag mådde bra.
Varför lyssnar du inte?
Det är du som inte lyssnar.
Hur mår du egentligen?
Jag kan inte tänka.
Varför kan du inte tänka?
Det stör. Grannarna stör mig. Deras äckliga jävla leende i trappan stör mig. Jag vill inte ens gå ut härifrån för jag vill inte möta deras äckliga jävla fejkleenden i trappen. Jag vill inte ha någonting med dem att göra.
Varför bryr du dig om grannarna?
För att… Sluta.
Hur mår du egentligen?
Varför frågar du det? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Jag mår helt ok. Tror jag. Jag vet inte. Ibland. Ganska ofta. Sluta ställ de här frågorna är du snäll.
Projektion.
Det finns sätt att döda hjärnspöken.
Sätt på musik. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Ta droger. Knulla. Förträng. Fönstershoppa. Shoppa. Ta ett flyg vart fan som helst. Gå på bio. Gå och fika. Förträng. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Knulla. Förträng. Lyssna på musik. Titta på film. Åk bort. Förträng. Sätt på musik. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Drömma sig bort. Ta droger. Knulla. Förträng. Fönstershoppa. Shoppa. Gå på bio. Ta en buss vart fan som helst. Gå och fika. Förträng. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Knulla. Förträng. Lyssna på musik. Titta på film. Åk bort. Förträng. Sätt på musik. Titta på film. Ta ett tåg vart fan som helst. Titta på tv. Bli full. Ta droger. Knulla. Förträng. Fönstershoppa. Shoppa. Gå på bio. Gå och fika. Ta en båt vart fan som helst. Förträng. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Knulla. Förträng. Lyssna på musik. Titta på film. Åk bort. Förträng.
Det finns ingen klar bild längre.
Det är tung andning.
Cigaretterna.
Andas långsamt och tänka.
Det är tankarna som gör att jag känner mig helt vansinnig ibland.
Varför gråter man bara när det är försent?
Varför kan ett du göra så ont?
Varför utsätter jag mig ens för tankarna?
Jag ska fan lobotomera mig.
Kastrera mig. Sluta känna. Sluta vara kåt. Det leder ändå bara till något ont. Flytta ut i skogen. Bli enstöring, eremit, kattkvinna, gubbjävel, som den där sura bävern i den där barnboken jag ville höra om och om igen när jag var liten.
Slippa alla jävla människor.
Fast bara ibland. Ensamheten. Den förbannade jävla ensamheten skulle slita sönder mig. Det är ändå inte bara knulla jag vill göra med andra människor.
Det skulle vara så mycket enklare då.
Men jag vill knulla.
Att någons händer smeker min kropp.
Att pressa hud mot hud.
Att tungor ska leka.
Längs med halsen.
Ner över ryggraden, svanken, skinkorna, låren, vaderna, fötterna, tårna och sen upp igen. Tårna, fötterna, benen, låren, könet, magen, bröstet, hals, haka, läppar, näsa, panna.
Jag ligger i min nittiosäng ensam och river tapetbitar från min tapetlösa vägg om nätterna. Leker med det icke existerande klistret.
Spottar på mina fingertoppar för att låtsas att en annan person är inblandad.
Drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag skulle kunna få om det skulle varit någon annan där.
Det är meningslöst.
Allt känns så jävla meningslöst!
Vad spelar det för roll?
Allt är bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar. Det är aldrig ett jag och någon annan.
Inte på riktigt i alla fall.
Orgasmer med andra personer då och då.
Jag vill älska.
Men alla kärlekar är bara återvändsgränder när man vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
Jag kan inte sova.
Jag har sovit max en eller två timmar per natt nu.
Jag vet inte hur länge.
Jag är vaken tills jag kollapsar. Sen måste jag gå upp. Klockan ringer på morgonen.
Jag vet inte hur många väckarklockor jag slagit sönder.
Kanske fem.
Kanske mindre.
Jag kan inte sova om det är tyst.
Det går inte.
Ensamheten blir för påtaglig.
Tankarna kryper närmre och närmre, längre och längre in.
Det måste vara något ljud som finns, något som stör.
Något som gör att jag kan fokusera på något annat.
Vad fan som helst.
Vad som helst så länge det inte handlar om mig.
Något så jag kan koppla bort.
Inte känna den där jävla… jag vet inte… vreden, meningslösheten, HATET
Att bara vilja ta något skjutvapen och gå runt och bara eliminera alla som kommer i ens väg. Att ta bort dem. Bara ta bort dem. Ta bort allt. Döda alla jävla idioter. Bara få dem att försvinna.
En kväll knöt jag en hängsnara.
Jag hängde upp den.
Satt och tittade på den.
Sen tog jag ner den igen.
Jag var för feg för att göra det som de säger är det fegaste någon kan göra.
Vad gör det mig till?
Fegast i hela världen?
Ensammast i världen?
Jag vet inte. Det är bara de där jävla tankarna som skär i mitt huvud på natten.
Som du och jag skar in i varandra.
Vred oss i sängen. Bråkade om det varma täcket. Bråkade om vad som helst.
Både kylde ner och värmde varandra.
Första tiden värme, givetvis, annars hade det ju aldrig gått så här långt.
Och sen kylan.
Den där jävla kylan. Som om det fanns någon jävla Mårra där i vårt sovrum.
Vår lägenhet.
Vårt liv.
Som sög bort allt som var glatt.
Nätter som den här så känns det som att hon varit här.
Att hon dragit sin slöja över varenda millimeter och allt är iskallt.
Fryser till is för att värmas upp och explodera.
Hon har varit här.
I natt har hon varit här.
Hon kanske alltid har varit här.
Hugger smått och sen större och större.
Jag var rädd för henne, för Mårran när jag var liten.
Jag har djup respekt för henne.
Hon är en del av mig nu.
Hon kanske rent av är jag.
Hon har varit här ikväll. Så måste det vara. Det är därför den här kvällen känns så tung. Jag minns henne i så många former.
Jag minns mig i så många former.
Mörker.
Ensamhet.
Apati.
Hon släcker ut allting.
Är det jag som släcker ut allting.
Tynger ner som en stor slöja över allting.
Hon har definitivt varit här ikväll och lämnat ett totalt mörker.
Jag hoppas att ur mörkret.
Att man ur mörkret kan plocka pusselbitar som man kanske får slipa lite på så att de passar in.
Så man kan förstå.
Så att man kan få en helhetsbild om vad som gick fel.
Jag vill förstå.
Sluta ljuga för mig själv.
Men jag minns inte allt. Jag minns inte om jag har glömt. Eller har jag förträngt.
Jag minns att jag grät två gånger någon gång.
Det var för någon vecka sen.
Någon månad sen och det var en gång mindre än dagen innan.
Den här jävla likgiltigheten. Att inte känna någonting på riktigt. Bara en tyngd. En stor jävla svart tyngd som knappt går att sätta fingret på. Jag vill bara att någon ska slå mig så att jag känner någonting. Att någon ger mig lite jävla drama.
Vad fan som helst.
Någonting.
Bara någonting.
Vad fan som helst.
Att grannen somnar med en cigarett så att någonting händer.
Vad fan som helst.
Vad fan som helst förutom det här.
Det här är värdelöst.
Det här är meningslöst.
Det här är ingenting.
Ingenting av värde.
Jag borde gå ut.
Gå bort.
Lämna det här sjunkande skeppet som är mitt liv. Bara känna smaken av saliv, vodka och Desperation.
Försvinna lite.
Hitta någon.
Försvinna in i någon.
Någon annan.
Någon som inte är jag.
Någon som inte är du.
Inte för att jag tror på tvåsamheten längre.
Nej. Det gör jag verkligen inte. Det gör för ont. Man bara skär in i varandra. Gör så att det går sönder.
Jag vill bara ha en liten romans.
En sommarromans.
Som en sommarkatt som man älskar en stund och sen bara skiter fullständigt i.
En deltidspartner.
Ha någon som lämnar små föremål på ens rum så att den måste komma tillbaka.
Någon så att jag kan tänka: snälla lägg dina finaste ord i min mun för jag vill bara äta dina tankar så jag kan lära känna dig fullt ut allra längst ut i nagelbandsspetsarna. Jag vill komma dig så nära som nästan ingen gjort förut och vi ska ha en egen låt som bara vi dansar till. Vi ska ha storminfernon av känslor som känns nästan bara bra. Jag vill höra någons tunga vibrera fram mitt namn med längtan.
Bara tänka att jag skulle kunna bli kär i dig.
Men jag vet inte vad du heter.
Jag har aldrig pratat med dig.
Men jag gillar din stil.
Vi skulle kunna ta världen med storm.
Kunna vara ett roadmoviepar.
Dansa barfota på barfotagatan.
Jag skulle försöka berätta hur jag känner för dig genom alla de där poplåtarna jag lyssnat på för många gånger,
Inspelade på blandband.
Jag skulle längta efter dig så jag fick gåshud så fort du inte var i närheten.
Jag saknar dig.
Vem du än är.
Vem du än är.
Men jag går inte ens ut.
Och när jag går ut så pratar jag inte med människor jag inte redan känner.
Och så ligger jag där varje natt och stirrar in i väggen.
Stirrar hoppfullt på telefonen.
Om du skulle ha ringt så skulle du ha ringt för länge sedan.
Det är ingen idé.
Det är försent mellan dig och mig.
Det exploderade och askan rann ut i sanden.
Jag började armera mig själv. Gjorde så att jag slutade känna. Så att ingenting kan göra ont. Så att det inte går att penetrera och komma igenom. Så att ingen kan komma in på det sättet. Inte nu i alla fall. Jag vet att inuti, att innanför muren, glaset, den skottsäkra västen så står jag där med mitt hjärta i handen och säger varsågod.
Men det är ingen som kan komma igenom.
Ingen som ska komma igenom.
Det skulle göra för ont att gå igenom det en gång till. Och en gång till. Och en gång till.
Jag orkade inte längre. Jag slutade känna istället. Nu kan du slå så hårt du kan.
Jag går inte sönder längre. Det finns inga sprickor.
Bara i mellanrummet där alla sanningar ligger och gror.
Det finns inget splitter. Inget som någon kan använda emot mig.
Jag har gömt alla mina dåliga sidor som kan användas emot mig.
Byggt upp någonting.
Att bygga upp någonting så att ingen du. Ingen person ska kunna få mig att falla igen.
Manipulationen. Vi var varandras marionettdockor. Manipulerade varandra konstant. Vi förstod inte att vi gjorde det.
Vi var en kollison.
Våra känslor var varandras komponenter till att skapa sprängämnen.
En känslomässig kollison. Ett Cresendo. Mitt hjärtas Tjernobyl
Våra ensamma hjärtan vandrar ner för trappan ingen vet vart den leder kanske tar de slut kanske faller
rakt ner och dör.
Lite som döden. Det kan vara ett äventyr för en. En tragedi för en annan. Att släppa och börja om.
Jag är en hora! Jag är allt som du ser som dåligt nu! Jag är ditt totala jävla mörker! Jag tryckte ner dig! Jag förnedrade dig! Jag manipulerade dig! Det var därför du lämnade mig. Och jag vill inte förstå det. Det är så mycket jag inte vill förstå.
Jag vill inte förstå terrorhot. Jag vill inte förstå skottlossningar. Jag vill inte förstå misshandel. Jag vill inte förstå våldtäkt. Jag vill inte förstå ojämnlikhet. Jag vill inte förstå tortyr. Jag vill inte förstå folkmord. Jag vill inte förstå svek. Jag vill inte förstå hat.
Man kan skapa metaforer för förhållanden. För separationer.
Att vara den lämnade delen i ett förhållande kan man likna med att vara ett gosedjur.
Jag låg år av kärlek i dennes säng. Sen blev jag nerpackad. Bortgömd på en vind.
För att glömmas bort.
Min poesi gör mig galen. Den rinner i mina vener. Ibland försöker jag släppa ut den.
Det blir kallt. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Allt fryser till is. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Jag är Tjernobyl.
Händerna skakar. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Fötterna skakar. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Jag är Tjernobyl.
Själen skakar. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Jag är Tjernobyl.
Jag orkar inte det här längre.
När kan jag bli frisk?
Kommer jag någonsin bli frisk?
Har jag någonsin varit frisk?
Kan en bergvägg vara mjuk?
Kan man bygga ihop.
Kan man laga.
Efter en frontalkrock?
Natten.
Den ensamma. Kalla.
Jag kan verkligen inte sova.
Kan inte någon bara komma och söva ner mig. Frysa in mig så att jag vaknar om kanske tio år så att allt har blivit bättre. Jag behöver någonting att leva för. Någonting att dö för. Någonting som gör livet vackert att leva. Så att inte allting går i en gråskala. Allting känns halvfabrikat. Oäkta. Bara för att man måste. Ingenting är vackert. Ingenting spelar någon roll. Inte efter att du och jag gick sönder. Efter att du och jag dödat liv. Lekt gudar. Kontrollerat naturen. Bestämde att det var slut, Att det var döden.
Andningen. Måste kontrollera andningen.
Personen får ett panikångestanfall. Börjar hyperventilera. Faller ihop och gråter.
Alla jävla människor.
Ingen bryr sig.
Jag sitter bredvid dem i matsalar, på caféer, snabbmatsresturanger. Ingen frågar hur jag mår.
Ingen bryr sig.
De bara äter upp och lämnar mig kvar. Sittandes kvar ensam. Patetisk.
Jag är patetisk.
Värdelös.
Helt jävla värdelös.
Jag vill bara ha en kram.
Någon som frågar hur jag mår.
Att inte mina tankar bara går på repeat.
Jag är värdelös. Sämst. Helt jävla värdelös.
Det är så jävla ensamt.
Kallt.
Det finns ingenting som värmer. Inga cigaretter. Ingen sprit. Inga jävla engångsknull.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar min kropp.
Att allting bara går på repeat.
Jag har inga vänner kvar.
Ingen orkar umgås med mig längre.
Det är för jobbigt att umgås med mig.
Jag äter inte. Och när jag väl äter så äter jag alldeles för mycket.
Bara trycker i mig chips och pizza tills jag mår illa.
Tills jag spyr.
Stoppar fingrarna i halsen.
Skär i mig själv när du inte kan göra det.
Döden.
Vad skulle mamma säga.
I alla fall hon tycker ju om mig. Lite i alla fall. Tycker inte att jag bara är fel. Men hon har ingen tid. Mamma har inte tid. Pappa har inte tid. Mina så kallade vänner har inte tid. Du har inte tid. Du bryr dig inte.
Ingen bryr sig.
Jag bryr mig inte.
Jag bryr mig inte om svältande barn, uländer, naturkatastrofer, misshandlade kvinnor och allt annat elände i världen.
Hur skulle jag kunna göra det när hela jag ligger i spillror. Sönderslagen.
Oförmögen att känna värme.
Bara ett känslomässigt Tjernobyl.
Jag borde kanske bara avsluta det.
Göra världen en tjänst.
Sluta skära sönder alla människor. Sluta skära sönder mig själv.
Både fysiskt och psykiskt.
Bara komma långt bort från det här.
Långt bort.
Bara långt bort.
Någonstans som inte är här.
Då jag inte spenderar kvällar med att bara titta på. Se människor jag inte känner och låtsas vara lite intresserad.
Jag är inte intresserad
Söv bara ner mig. Frys in mig. Jag vill inte vara med.
Jag känner ingen.
Ingen känner mig.
Jag har inget behov av att känna dem.
Jag vill inte att de ska lära känna mig.
Jag vill aldrig att någon ska lära känna mig igen. Så att jag inte skär sönder någon.
Det finns ingen som känner mig på riktigt längre.
Allt är bara yta.
Jag går vilse.
Jag går vilse i min egen fantasi.
Och saknaden av det där jag inte kan sätta fingret på blir större dag för dag.
Jag vill vara på ett annat ställe.
Jag vill vara här.
Jag vill inte.
Jag vill vara här.
Men jag orkar inte.
Jag vill inte vara med.
Jag vill bara vara lite jävla lycklig någon gång.
Jag målar ibland.
När jag målar barn så har de alltid kryss i ögonen.
Spädbarn med kryss i ögonen.
Efter att du och jag dödade liv.
Jag kanske bara borde supa ner mig. Dricka vin tills jag somnar. Låsa dörren och supa mig skitfull.
Och så skulle jag ligga där och slentrianonanera och fantisera om det där livet där du och jag ligger tätt intill varandra och det är på riktigt utan spel och jag är någorlunda hel. Inte helt slagen i spillror.
Om jag skulle kunna somna så skulle jag drömma att jag inte behöver ha en trasig lever för att orka med.
Att inte bara allt skrapar på ytan
Går på repeat och är värdelöst.
Jag skulle vilja lära känna mig själv på ett sätt där inte tårar är inblandade. Jag skulle vilja lära mig själv om mig en liten stund då jag inte är på bristingsgränsen till det där jag är rädd för.
Jag hör så många människor prata om ångest utan att tro att de har det på riktigt.
Kan de sova?
Jag skulle vilja bli en sådan som inte hatar sin spegelbild.
En sån som påstår att insidan är vackrast.
Som inte bara ser monster, mördare och självhatare när den tittar i spegeln.
De säger att det är insidan som räknas.
Men hur ser man egentligen den?
Jag ser bara något jag inte riktigt gillar när jag står i mitt badrum.
Och jag undrar om det faktiskt skulle vara så charmigt om jag skar upp min buk och stod med innehållet i handen och menade på att min insida var fin.
Ibland så tänker jag att jag skulle vilja prata med dig.
Berätta allt som har hänt sen vi sågs.
Det var så länge sen.
Du är mitt totala hang up.
Jag har glömt dig så många gånger.
Men vi skulle verkligen behöva prata.
Men jag har inte kvar ditt nummer.
Väckarklockan ringer.
Det är nu jag måste gå upp och duscha för att inte se helt förstörd ut när jag kommer till jobbet.
Men vad spelar det för roll. Det skulle inte ge mig någonting att prata med dig. Jag är fortfarande ett känslomässigt Tjernobyl.
En monolog
I rollerna: En person.
Avskalad enkel ljussättning.
Enfärgade kläder (helst svart, vitt funkar också).
Rekvisita: En väckarklocka.
Om övrig rekvisita önskas så ska det vara väldigt lite av denna.
Då vi vågade tala sanning.
Då vi insåg att det hade gått för långt.
Det var när vi andades.
Stannade upp och tog djupare bloss på cigaretterna.
Vi kunde inte andas utan cigaretter eller varandras andedräkter.
Det gick inte. Vi hade skurit in i varandra.
Följt varandras fotspår för länge.
Vi sa förlåt för att vi sa förlåt.
Mindes aldrig vad det var vi hade gjort fel från början.
Varför vi egentligen var tvungna att säga hej då.
Vi visste att det gjorde ont.
Att det gör ont.
Att vi hade sprängt in varandras celler i varandra och att någon av oss måste dö för att kunna avsluta det.
Döden.
Var det egentligen döden? Det kanske bara är en överdrift.
Döden.
Var det en befrielse? Var det ett sätt att kunna förstå.
Nej.
Var det ett sätt att få perspektiv? Kanske. Kanske duger inte. Ingenting duger.
Jag duger inte. Mina kläder duger inte. Mina vanor duger inte. Mina matvanor duger inte. Mina alkoholvanor duger inte. Hur min lägenhet ser ut duger inte.
Enligt normen.
Normen kan dra åt helvete.
Det var ju normen, den heteronormativa kärleken som gjorde att vi hamnade här från första början. Om vi inte hade fumlat in i varandras munnar, fikat, gått på bio, blivit fulla, knullat, sagt får jag chans på dig, älskat, delat på disken, älskat, skurit in i varandra så hade vi aldrig hamnat här.
Ingen av oss förstod att vi måste säga hej då.
Vi vågade aldrig.
Ingen av oss klarade av ensamheten.
Vi blev. Är. Var.
Genomskinnliga lögnare som bet sig fast som grävlingar.
För varje fotsteg vi tog började det blöda mer.
Jag blev stenhård och skör.
Mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar.
Bildar små perfekta bilder av dig och mig.
Hur vi var.
Hur jävla illa vi faktiskt gjorde varandra.
Hur vi älskade.
Passionerat, stormigt, romantiskt, poetiskt och så levde de lyckliga i två och halvt år.
Så slutade sagan.
Vilket jävla skitsnack om evig kärlek.
Den finns inte. Kärleken är bara biokemisk. Kortvarig och fylld av passion.
Exploderar och går sönder. Den biokemiska kärleken finns.
Den är fantastisk men kan göra så förbannat jävla ont.
Vi skar in i varandra.
Det gick för långt.
Vi skar oss på varandras kroppsdelar.
Blödde från fötterna.
Ögonen.
Blandade blod fast det inte var meningen.
Låg i sängen och cyklade med varandras fötter.
Skar in i varandra.
Smetade in bilder från varandras barndom.
Lärde känna varandras föräldrar, syskon, vänner.
Vi såg aldrig glassplittret.
Vi ville hela tiden laga varandra på olika sätt.
Vi kanske gjorde det till att börja med.
Men vi förstod aldrig när vi började göra varandra illa.
Vi försökte bara plåstra om. Sätta plåster på såren innan de ens fanns där.
Det blev bara infekterat i alla fall.
Hur vi låg där i sängen i och turades om att ha ryggen vänd mot varandra för att markera att vi vara sura över någonting.
Det är skönt att det är över.
Ibland.
Ibland inte.
Ensamheten.
Ensamheten är på riktigt.
Den är stort svart jävla hål som suger ut allting som skulle kunna kännas åtminstone lite bra i alla fall.
Det spricker i mellanrummen mellan minnena.
Ibland vill jag bara ta någon form av tidsmaskin och åka tillbaka.
Göra det bra.
Bättre.
Så att det gör mindre ont i alla fall.
Hur mår du?
Bra.
Hur mår du egentligen?
Ja sa att jag mådde bra.
Varför lyssnar du inte?
Det är du som inte lyssnar.
Hur mår du egentligen?
Jag kan inte tänka.
Varför kan du inte tänka?
Det stör. Grannarna stör mig. Deras äckliga jävla leende i trappan stör mig. Jag vill inte ens gå ut härifrån för jag vill inte möta deras äckliga jävla fejkleenden i trappen. Jag vill inte ha någonting med dem att göra.
Varför bryr du dig om grannarna?
För att… Sluta.
Hur mår du egentligen?
Varför frågar du det? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Jag mår helt ok. Tror jag. Jag vet inte. Ibland. Ganska ofta. Sluta ställ de här frågorna är du snäll.
Projektion.
Det finns sätt att döda hjärnspöken.
Sätt på musik. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Ta droger. Knulla. Förträng. Fönstershoppa. Shoppa. Ta ett flyg vart fan som helst. Gå på bio. Gå och fika. Förträng. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Knulla. Förträng. Lyssna på musik. Titta på film. Åk bort. Förträng. Sätt på musik. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Drömma sig bort. Ta droger. Knulla. Förträng. Fönstershoppa. Shoppa. Gå på bio. Ta en buss vart fan som helst. Gå och fika. Förträng. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Knulla. Förträng. Lyssna på musik. Titta på film. Åk bort. Förträng. Sätt på musik. Titta på film. Ta ett tåg vart fan som helst. Titta på tv. Bli full. Ta droger. Knulla. Förträng. Fönstershoppa. Shoppa. Gå på bio. Gå och fika. Ta en båt vart fan som helst. Förträng. Titta på film. Titta på tv. Bli full. Knulla. Förträng. Lyssna på musik. Titta på film. Åk bort. Förträng.
Det finns ingen klar bild längre.
Det är tung andning.
Cigaretterna.
Andas långsamt och tänka.
Det är tankarna som gör att jag känner mig helt vansinnig ibland.
Varför gråter man bara när det är försent?
Varför kan ett du göra så ont?
Varför utsätter jag mig ens för tankarna?
Jag ska fan lobotomera mig.
Kastrera mig. Sluta känna. Sluta vara kåt. Det leder ändå bara till något ont. Flytta ut i skogen. Bli enstöring, eremit, kattkvinna, gubbjävel, som den där sura bävern i den där barnboken jag ville höra om och om igen när jag var liten.
Slippa alla jävla människor.
Fast bara ibland. Ensamheten. Den förbannade jävla ensamheten skulle slita sönder mig. Det är ändå inte bara knulla jag vill göra med andra människor.
Det skulle vara så mycket enklare då.
Men jag vill knulla.
Att någons händer smeker min kropp.
Att pressa hud mot hud.
Att tungor ska leka.
Längs med halsen.
Ner över ryggraden, svanken, skinkorna, låren, vaderna, fötterna, tårna och sen upp igen. Tårna, fötterna, benen, låren, könet, magen, bröstet, hals, haka, läppar, näsa, panna.
Jag ligger i min nittiosäng ensam och river tapetbitar från min tapetlösa vägg om nätterna. Leker med det icke existerande klistret.
Spottar på mina fingertoppar för att låtsas att en annan person är inblandad.
Drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag skulle kunna få om det skulle varit någon annan där.
Det är meningslöst.
Allt känns så jävla meningslöst!
Vad spelar det för roll?
Allt är bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar. Det är aldrig ett jag och någon annan.
Inte på riktigt i alla fall.
Orgasmer med andra personer då och då.
Jag vill älska.
Men alla kärlekar är bara återvändsgränder när man vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
Jag kan inte sova.
Jag har sovit max en eller två timmar per natt nu.
Jag vet inte hur länge.
Jag är vaken tills jag kollapsar. Sen måste jag gå upp. Klockan ringer på morgonen.
Jag vet inte hur många väckarklockor jag slagit sönder.
Kanske fem.
Kanske mindre.
Jag kan inte sova om det är tyst.
Det går inte.
Ensamheten blir för påtaglig.
Tankarna kryper närmre och närmre, längre och längre in.
Det måste vara något ljud som finns, något som stör.
Något som gör att jag kan fokusera på något annat.
Vad fan som helst.
Vad som helst så länge det inte handlar om mig.
Något så jag kan koppla bort.
Inte känna den där jävla… jag vet inte… vreden, meningslösheten, HATET
Att bara vilja ta något skjutvapen och gå runt och bara eliminera alla som kommer i ens väg. Att ta bort dem. Bara ta bort dem. Ta bort allt. Döda alla jävla idioter. Bara få dem att försvinna.
En kväll knöt jag en hängsnara.
Jag hängde upp den.
Satt och tittade på den.
Sen tog jag ner den igen.
Jag var för feg för att göra det som de säger är det fegaste någon kan göra.
Vad gör det mig till?
Fegast i hela världen?
Ensammast i världen?
Jag vet inte. Det är bara de där jävla tankarna som skär i mitt huvud på natten.
Som du och jag skar in i varandra.
Vred oss i sängen. Bråkade om det varma täcket. Bråkade om vad som helst.
Både kylde ner och värmde varandra.
Första tiden värme, givetvis, annars hade det ju aldrig gått så här långt.
Och sen kylan.
Den där jävla kylan. Som om det fanns någon jävla Mårra där i vårt sovrum.
Vår lägenhet.
Vårt liv.
Som sög bort allt som var glatt.
Nätter som den här så känns det som att hon varit här.
Att hon dragit sin slöja över varenda millimeter och allt är iskallt.
Fryser till is för att värmas upp och explodera.
Hon har varit här.
I natt har hon varit här.
Hon kanske alltid har varit här.
Hugger smått och sen större och större.
Jag var rädd för henne, för Mårran när jag var liten.
Jag har djup respekt för henne.
Hon är en del av mig nu.
Hon kanske rent av är jag.
Hon har varit här ikväll. Så måste det vara. Det är därför den här kvällen känns så tung. Jag minns henne i så många former.
Jag minns mig i så många former.
Mörker.
Ensamhet.
Apati.
Hon släcker ut allting.
Är det jag som släcker ut allting.
Tynger ner som en stor slöja över allting.
Hon har definitivt varit här ikväll och lämnat ett totalt mörker.
Jag hoppas att ur mörkret.
Att man ur mörkret kan plocka pusselbitar som man kanske får slipa lite på så att de passar in.
Så man kan förstå.
Så att man kan få en helhetsbild om vad som gick fel.
Jag vill förstå.
Sluta ljuga för mig själv.
Men jag minns inte allt. Jag minns inte om jag har glömt. Eller har jag förträngt.
Jag minns att jag grät två gånger någon gång.
Det var för någon vecka sen.
Någon månad sen och det var en gång mindre än dagen innan.
Den här jävla likgiltigheten. Att inte känna någonting på riktigt. Bara en tyngd. En stor jävla svart tyngd som knappt går att sätta fingret på. Jag vill bara att någon ska slå mig så att jag känner någonting. Att någon ger mig lite jävla drama.
Vad fan som helst.
Någonting.
Bara någonting.
Vad fan som helst.
Att grannen somnar med en cigarett så att någonting händer.
Vad fan som helst.
Vad fan som helst förutom det här.
Det här är värdelöst.
Det här är meningslöst.
Det här är ingenting.
Ingenting av värde.
Jag borde gå ut.
Gå bort.
Lämna det här sjunkande skeppet som är mitt liv. Bara känna smaken av saliv, vodka och Desperation.
Försvinna lite.
Hitta någon.
Försvinna in i någon.
Någon annan.
Någon som inte är jag.
Någon som inte är du.
Inte för att jag tror på tvåsamheten längre.
Nej. Det gör jag verkligen inte. Det gör för ont. Man bara skär in i varandra. Gör så att det går sönder.
Jag vill bara ha en liten romans.
En sommarromans.
Som en sommarkatt som man älskar en stund och sen bara skiter fullständigt i.
En deltidspartner.
Ha någon som lämnar små föremål på ens rum så att den måste komma tillbaka.
Någon så att jag kan tänka: snälla lägg dina finaste ord i min mun för jag vill bara äta dina tankar så jag kan lära känna dig fullt ut allra längst ut i nagelbandsspetsarna. Jag vill komma dig så nära som nästan ingen gjort förut och vi ska ha en egen låt som bara vi dansar till. Vi ska ha storminfernon av känslor som känns nästan bara bra. Jag vill höra någons tunga vibrera fram mitt namn med längtan.
Bara tänka att jag skulle kunna bli kär i dig.
Men jag vet inte vad du heter.
Jag har aldrig pratat med dig.
Men jag gillar din stil.
Vi skulle kunna ta världen med storm.
Kunna vara ett roadmoviepar.
Dansa barfota på barfotagatan.
Jag skulle försöka berätta hur jag känner för dig genom alla de där poplåtarna jag lyssnat på för många gånger,
Inspelade på blandband.
Jag skulle längta efter dig så jag fick gåshud så fort du inte var i närheten.
Jag saknar dig.
Vem du än är.
Vem du än är.
Men jag går inte ens ut.
Och när jag går ut så pratar jag inte med människor jag inte redan känner.
Och så ligger jag där varje natt och stirrar in i väggen.
Stirrar hoppfullt på telefonen.
Om du skulle ha ringt så skulle du ha ringt för länge sedan.
Det är ingen idé.
Det är försent mellan dig och mig.
Det exploderade och askan rann ut i sanden.
Jag började armera mig själv. Gjorde så att jag slutade känna. Så att ingenting kan göra ont. Så att det inte går att penetrera och komma igenom. Så att ingen kan komma in på det sättet. Inte nu i alla fall. Jag vet att inuti, att innanför muren, glaset, den skottsäkra västen så står jag där med mitt hjärta i handen och säger varsågod.
Men det är ingen som kan komma igenom.
Ingen som ska komma igenom.
Det skulle göra för ont att gå igenom det en gång till. Och en gång till. Och en gång till.
Jag orkade inte längre. Jag slutade känna istället. Nu kan du slå så hårt du kan.
Jag går inte sönder längre. Det finns inga sprickor.
Bara i mellanrummet där alla sanningar ligger och gror.
Det finns inget splitter. Inget som någon kan använda emot mig.
Jag har gömt alla mina dåliga sidor som kan användas emot mig.
Byggt upp någonting.
Att bygga upp någonting så att ingen du. Ingen person ska kunna få mig att falla igen.
Manipulationen. Vi var varandras marionettdockor. Manipulerade varandra konstant. Vi förstod inte att vi gjorde det.
Vi var en kollison.
Våra känslor var varandras komponenter till att skapa sprängämnen.
En känslomässig kollison. Ett Cresendo. Mitt hjärtas Tjernobyl
Våra ensamma hjärtan vandrar ner för trappan ingen vet vart den leder kanske tar de slut kanske faller
rakt ner och dör.
Lite som döden. Det kan vara ett äventyr för en. En tragedi för en annan. Att släppa och börja om.
Jag är en hora! Jag är allt som du ser som dåligt nu! Jag är ditt totala jävla mörker! Jag tryckte ner dig! Jag förnedrade dig! Jag manipulerade dig! Det var därför du lämnade mig. Och jag vill inte förstå det. Det är så mycket jag inte vill förstå.
Jag vill inte förstå terrorhot. Jag vill inte förstå skottlossningar. Jag vill inte förstå misshandel. Jag vill inte förstå våldtäkt. Jag vill inte förstå ojämnlikhet. Jag vill inte förstå tortyr. Jag vill inte förstå folkmord. Jag vill inte förstå svek. Jag vill inte förstå hat.
Man kan skapa metaforer för förhållanden. För separationer.
Att vara den lämnade delen i ett förhållande kan man likna med att vara ett gosedjur.
Jag låg år av kärlek i dennes säng. Sen blev jag nerpackad. Bortgömd på en vind.
För att glömmas bort.
Min poesi gör mig galen. Den rinner i mina vener. Ibland försöker jag släppa ut den.
Det blir kallt. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Allt fryser till is. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Jag är Tjernobyl.
Händerna skakar. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Fötterna skakar. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Jag är Tjernobyl.
Själen skakar. Röster säger olika saker från alla håll samtidigt.
Jag är Tjernobyl.
Jag orkar inte det här längre.
När kan jag bli frisk?
Kommer jag någonsin bli frisk?
Har jag någonsin varit frisk?
Kan en bergvägg vara mjuk?
Kan man bygga ihop.
Kan man laga.
Efter en frontalkrock?
Natten.
Den ensamma. Kalla.
Jag kan verkligen inte sova.
Kan inte någon bara komma och söva ner mig. Frysa in mig så att jag vaknar om kanske tio år så att allt har blivit bättre. Jag behöver någonting att leva för. Någonting att dö för. Någonting som gör livet vackert att leva. Så att inte allting går i en gråskala. Allting känns halvfabrikat. Oäkta. Bara för att man måste. Ingenting är vackert. Ingenting spelar någon roll. Inte efter att du och jag gick sönder. Efter att du och jag dödat liv. Lekt gudar. Kontrollerat naturen. Bestämde att det var slut, Att det var döden.
Andningen. Måste kontrollera andningen.
Personen får ett panikångestanfall. Börjar hyperventilera. Faller ihop och gråter.
Alla jävla människor.
Ingen bryr sig.
Jag sitter bredvid dem i matsalar, på caféer, snabbmatsresturanger. Ingen frågar hur jag mår.
Ingen bryr sig.
De bara äter upp och lämnar mig kvar. Sittandes kvar ensam. Patetisk.
Jag är patetisk.
Värdelös.
Helt jävla värdelös.
Jag vill bara ha en kram.
Någon som frågar hur jag mår.
Att inte mina tankar bara går på repeat.
Jag är värdelös. Sämst. Helt jävla värdelös.
Det är så jävla ensamt.
Kallt.
Det finns ingenting som värmer. Inga cigaretter. Ingen sprit. Inga jävla engångsknull.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar min kropp.
Att allting bara går på repeat.
Jag har inga vänner kvar.
Ingen orkar umgås med mig längre.
Det är för jobbigt att umgås med mig.
Jag äter inte. Och när jag väl äter så äter jag alldeles för mycket.
Bara trycker i mig chips och pizza tills jag mår illa.
Tills jag spyr.
Stoppar fingrarna i halsen.
Skär i mig själv när du inte kan göra det.
Döden.
Vad skulle mamma säga.
I alla fall hon tycker ju om mig. Lite i alla fall. Tycker inte att jag bara är fel. Men hon har ingen tid. Mamma har inte tid. Pappa har inte tid. Mina så kallade vänner har inte tid. Du har inte tid. Du bryr dig inte.
Ingen bryr sig.
Jag bryr mig inte.
Jag bryr mig inte om svältande barn, uländer, naturkatastrofer, misshandlade kvinnor och allt annat elände i världen.
Hur skulle jag kunna göra det när hela jag ligger i spillror. Sönderslagen.
Oförmögen att känna värme.
Bara ett känslomässigt Tjernobyl.
Jag borde kanske bara avsluta det.
Göra världen en tjänst.
Sluta skära sönder alla människor. Sluta skära sönder mig själv.
Både fysiskt och psykiskt.
Bara komma långt bort från det här.
Långt bort.
Bara långt bort.
Någonstans som inte är här.
Då jag inte spenderar kvällar med att bara titta på. Se människor jag inte känner och låtsas vara lite intresserad.
Jag är inte intresserad
Söv bara ner mig. Frys in mig. Jag vill inte vara med.
Jag känner ingen.
Ingen känner mig.
Jag har inget behov av att känna dem.
Jag vill inte att de ska lära känna mig.
Jag vill aldrig att någon ska lära känna mig igen. Så att jag inte skär sönder någon.
Det finns ingen som känner mig på riktigt längre.
Allt är bara yta.
Jag går vilse.
Jag går vilse i min egen fantasi.
Och saknaden av det där jag inte kan sätta fingret på blir större dag för dag.
Jag vill vara på ett annat ställe.
Jag vill vara här.
Jag vill inte.
Jag vill vara här.
Men jag orkar inte.
Jag vill inte vara med.
Jag vill bara vara lite jävla lycklig någon gång.
Jag målar ibland.
När jag målar barn så har de alltid kryss i ögonen.
Spädbarn med kryss i ögonen.
Efter att du och jag dödade liv.
Jag kanske bara borde supa ner mig. Dricka vin tills jag somnar. Låsa dörren och supa mig skitfull.
Och så skulle jag ligga där och slentrianonanera och fantisera om det där livet där du och jag ligger tätt intill varandra och det är på riktigt utan spel och jag är någorlunda hel. Inte helt slagen i spillror.
Om jag skulle kunna somna så skulle jag drömma att jag inte behöver ha en trasig lever för att orka med.
Att inte bara allt skrapar på ytan
Går på repeat och är värdelöst.
Jag skulle vilja lära känna mig själv på ett sätt där inte tårar är inblandade. Jag skulle vilja lära mig själv om mig en liten stund då jag inte är på bristingsgränsen till det där jag är rädd för.
Jag hör så många människor prata om ångest utan att tro att de har det på riktigt.
Kan de sova?
Jag skulle vilja bli en sådan som inte hatar sin spegelbild.
En sån som påstår att insidan är vackrast.
Som inte bara ser monster, mördare och självhatare när den tittar i spegeln.
De säger att det är insidan som räknas.
Men hur ser man egentligen den?
Jag ser bara något jag inte riktigt gillar när jag står i mitt badrum.
Och jag undrar om det faktiskt skulle vara så charmigt om jag skar upp min buk och stod med innehållet i handen och menade på att min insida var fin.
Ibland så tänker jag att jag skulle vilja prata med dig.
Berätta allt som har hänt sen vi sågs.
Det var så länge sen.
Du är mitt totala hang up.
Jag har glömt dig så många gånger.
Men vi skulle verkligen behöva prata.
Men jag har inte kvar ditt nummer.
Väckarklockan ringer.
Det är nu jag måste gå upp och duscha för att inte se helt förstörd ut när jag kommer till jobbet.
Men vad spelar det för roll. Det skulle inte ge mig någonting att prata med dig. Jag är fortfarande ett känslomässigt Tjernobyl.
måndag 2 maj 2011
Första maj
Du vaknar av att du måste spy och sen går du och lägger dig igen.
Du ligger kvar i sängen hela dagen men du du ligger med vänsterarmen utsträckt, näven knuten och mumlar på internationalen.
Du tänker länge leve arbetarrörelsen som du inte vill vara en del av längre för du vill bli kulturelit.
Men du kommer alltid peka på din arbetarbakgrund och du kommer aldrig vilja kalla dig rik.
Du vill inte bli rik.
Du vill bara vara ekonomiskt oberoende.
Du är emot elitism men du vill tillhöra eliten.
Du går upp på kvällen och köper en fryspizza och tittar på nerladdad film.
Du ligger kvar i sängen hela dagen men du du ligger med vänsterarmen utsträckt, näven knuten och mumlar på internationalen.
Du tänker länge leve arbetarrörelsen som du inte vill vara en del av längre för du vill bli kulturelit.
Men du kommer alltid peka på din arbetarbakgrund och du kommer aldrig vilja kalla dig rik.
Du vill inte bli rik.
Du vill bara vara ekonomiskt oberoende.
Du är emot elitism men du vill tillhöra eliten.
Du går upp på kvällen och köper en fryspizza och tittar på nerladdad film.
onsdag 30 mars 2011
tisdag 15 mars 2011
ofärdig onyanserad kärleksdikt
parfymen som du gav mig i julklapp är slut nu.
det var fem år sen.
det var alltid du som tog alla foton och lagrade dem.
jag lagrade bara negativ på gravstenar i pärmar och ord på hög.
jag sa att jag hade bra minne.
glömde bort;
att det var bra detaljminne jag hade.
jag minns hur du brukade smaka.
lukta i nacken.
hur dina steg lät när du smög in när jag nästan sov.
men inte hur du faktiskt såg ut.
bara hur det kändes att hålla dig i handen
bråka och sen bli sams.
att torka bort dina tårar.
det var fem år sen.
det var alltid du som tog alla foton och lagrade dem.
jag lagrade bara negativ på gravstenar i pärmar och ord på hög.
jag sa att jag hade bra minne.
glömde bort;
att det var bra detaljminne jag hade.
jag minns hur du brukade smaka.
lukta i nacken.
hur dina steg lät när du smög in när jag nästan sov.
men inte hur du faktiskt såg ut.
bara hur det kändes att hålla dig i handen
bråka och sen bli sams.
att torka bort dina tårar.
söndag 13 mars 2011
att älska med musik
första gången nålen mötte vinylen. magi.
det sprakande ljudet innan tonerna strömmar ut genom högtalarna. eufori.
ett totalt lugn innan gitarrer, trummor och bas slås igång. sex minuter, två sekudner.
texten.
texten.
hela mitt känsloliv insprängt på sex minuter och två sekunder.
ett svar och en lögn för något som skulle kunna, aldrig hände eller hänt.
utan refränger. som känns som sanna lögner.
sju minuter fyrtiosju sekunder. gåshud.
texten.
texten.
upprepningar som hånglar med mig som en blödande klitché reda att sprängas till tonerna av trasiga unga män intryckta i hörlurar.
cresendo.
explodera.
tillfredställelse i mina vener.
det sprakande ljudet innan tonerna strömmar ut genom högtalarna. eufori.
ett totalt lugn innan gitarrer, trummor och bas slås igång. sex minuter, två sekudner.
texten.
texten.
hela mitt känsloliv insprängt på sex minuter och två sekunder.
ett svar och en lögn för något som skulle kunna, aldrig hände eller hänt.
utan refränger. som känns som sanna lögner.
sju minuter fyrtiosju sekunder. gåshud.
texten.
texten.
upprepningar som hånglar med mig som en blödande klitché reda att sprängas till tonerna av trasiga unga män intryckta i hörlurar.
cresendo.
explodera.
tillfredställelse i mina vener.
fredag 4 mars 2011
Walk of shame
Du står klockan 05:12 på en främmande balkong och röker. Tittar på morgontrafiken med lastbilar och godståg som likt ett klockspel tycks synkronisera allting som en symfoniorkester. Du slänger ner fimpen på gräsmattan nedanför och tittar hur daggen släcker den innan du går in i den främmande lägenheten och funderar över om du ska lägga dig i den främmande personens säng eller om du bara ska gå hem. Du går. Du går hem. Du går till busshållplatsen med walk of shamesteg och tungt huvud och ifrågasätter om det verkligen var värt att följa med den helt främmande personen hem. Du har ingen aning om du fortfarande är full eller om du har börjat bli bakfull nu men du stapplar lite hur som helst fram på gatan när tidningsbuden cyklar förbi och sömnen springer efter dig. Du vill bara hem. Du vill bara hem och sova men din buss har inte börjat gå än. Det åker förbi en buss fylld med pensionärer och du undrar vart de ska någonstans? Varför är någon vaken frivilligt så här tidigt om man inte ska resa på semester eller är på väg hem eller ska jobba? Vad ska pensionärerna göra? Kan de inte ta sovmorgon? Brödbilarna, mjölkbilarna och alla varor som ska in tidigt till affärerna bilarna åker förbi och du tänder en cigarett och sitter på busshållplatsen och längtar efter att tvätta bort den där rök alkohol och någon annans salivhinnan som ligger över hela din kropp. Bussen borde komma snart tänker du och du förbannar dig själv att du gick hem med någon du förmodligen inte ens ville gå hem med. Du var egentligen inte ens kåt. Du ville bara ha lite närhet. Du lutar dig tillbaka mot glasväggen i busskuren och tittar på människorna som rastar sina hundar, du tänker på din katt som förmodligen är hungrig. Hela gatan är dimmig. Det är tyst. Bussen kommer. Du åker hem.
det är alltid försent
det singlar ett löv ner från trädets topp.
det är höst och allt håller på att dö.
även du och jag.
varje gång.
både du och jag.
och lövet.
dansar i cirklar runt döden och livet.
det är höst och allt håller på att dö.
även du och jag.
varje gång.
både du och jag.
och lövet.
dansar i cirklar runt döden och livet.
torsdag 3 februari 2011
Lilith föds
Lily har Lasses kuk i munnen och Lasse fotar henne medan hon suger. Lasse brukar fota Lily när Lily är naken. Lasse brukar faktiskt fota Lily nästan hela tiden de är med varandra men det brukar vara lite extra mycket när hon inte har några kläder på sig. Lasse säger att det är utvecklade för honom till när han ska bli fotograf på riktigt. Lily tänker att det är ju bara Lasse som övar på att bli fotograf och det är ju bara Lasse som kommer att se bilderna, Lasse skulle ju se henne naken i alla fall. När Lasse håller på att komma brukar Lasse lägga ifrån sig kameran, han säger att han är rädd att han skulle tappa den annars. Ikväll säger Lasse vänta lite medan han har sin kuk i Lilys mun. Han tar fram en svart spritpenna och skriver LARS på Lilys kind medan han filmar det med sin kamera. Lasse instruerar Lily att suga hårdare och snabbare. När Lasse håller på att komma så snörar han in hand i Lilys hår och trycker hennes huvud hårt mot sig så att kuken trycks in i gommen på Lily och Lily börjar hulka. Lily kräks inte, hon är lite stolt över sig själv. Men när hon ligger där med munnen fylld av sperma så får en konstig känsla i kroppen som hon inte kan sätta fingret på. Lily letar efter Lasses läppar med sina men Lasse säger åt henne att hon måste dricka ett glas vatten innan de ska kyssas, Lily får en impuls att spotta sperma som hon har kvar i munnen i ansiktet på honom men hon väljer att svälja istället.
Lily känner på lukten direkt när hon kommer in i skolkorridoren at Mårten är där. Mårten använder sig av AXE Africa och han har på sig minst en centimeter varje dag. Mårten står med Angelika med hennes rygg mot skåpen han har sin ena arm runt hennes nacke och den andra armen leder ner i Angelikas byxor. När Mårten märker att Lily kommer gående så drar han snabbt ut handen ur Angelikas byxor och viskar någonting i hennes öra.
- När ska du suga av mig då? Du som har sådana kuksugarläppar. Dom vill man ju testa, säger Mårten till Lily medan hon går förbi.
Angelika skrattar och Lily säger inte ett ljud. Hon går bara förbi och sätter sig på bänken som ligger så långt bort ifrån Mårten man kan komma. Lily plockar upp sina stora hörlurar, ett block och en penna. Hon fortsätter rita sin serie som hon tecknar lite då och då, medan musik strömmar in i hennes öron försvinner hon in i en annan värld.
Hennes serie heter Lilith, den handlar om en stark ung kvinna som säger ifrån och inte tar någon skit. Lilith som var Adams första fru. Lilith som vägrade ligga underst under när hon och Adam hade sex för hon ville inte vara förtryckt. Lilith som blev förvisad av gud för att hon vägrade underkuva sig mannen. Lilith som vissa anser vara ormen. Lilith kvinnan med list. Lilith som blivit Lilys alter ego som gör de där sakerna som Lily tänker att hon egentligen skulle vilja göra, som att säga ifrån.
Lasse kommer gåendes i korridoren och high fivear med Mårten, han går bort och sätter sig bredvid Lily. Lily viker ihop sitt block så fort hon kan när Lasse sätter sig vid henne. Lasse lägger armen runt om henne och slickar henne på kinden.
- Hallå baby. Sitter du och klottrar? Jag tänkte att dina föräldrar är ju bortresta i helgen. Kan inte du ha fest?
- Njaa. Jag vet inte. Jag tror inte det är en så bra idé.
- Kom igen gumman. Var inte så tråkig. Det kommer bli askul.
- Jo. Ok då. Men inte så mycket folk.
- Nej då. Bara några stycken.
Det är alldeles för mycket folk här, det är säkert minst 20 personer som jag inte vet vilka det är, tänker Lily. En helt främmande kille kommer fram till Lily.
- Jag har sett hur du suger kuk och låter dig bli knullad din lilla hora. Vad tar du? Suger du min kuk för en hundralapp?
- Va?! Vem är du? Nej. Jävla idiot.
Lily går in i köket och hämtar sin flaska smuggelvodka samtidigt som maskaran rinner som två streck under ögonen. Direkt när hon har flaskan i handen så går hon in på toaletten och sätter sig och klunkar och klunkar och klunkar medan hon gråter. Lily reser sig upp och tittar sig själv i spegeln och smetar ut det svarta kladdet i ansiktet. Hon spottar på sin egen spegelbild och öppnar badrumsskåpet. Det finns massvis med saker därinne badkarskulor, en nagelsax, mammas smink, pappas after shave, en fotfil, olika krämer, ännu mer krämer och mammas sömntabletter. Lily tar ner burken med mammas sömntabletter och ställer den på handfatskanten. Hon tvättar bort det svarta kladdet i ansiktet och sminkar om sig själv noggrant med mammas smink. Det bankar på dörren och någon skriker att ni måste sluta knulla jag håller på att pissa på mig”. Lily öppnar pillerburken och stoppar tre piller i munnen. Hon tänker att hon vill inte dö, hon vill bara att den här kvällen ska försvinna. Hon sköljer ner tabletterna med den sista skvätten som är kvar i smuggelvodkaflaskan och går ut och möter nästan en bankade hand i ansiktet när hon öppnar.
Lily känner sig dåsig, allt liksom flyter ihop. Hon möts av Lasse som frågar var hon har varit men Lily svarar inte, hon går direkt till närmsta ställe där man kan ligga vid vilket är soffan. Lily ligger där och alla människor runt henne pendlar mellan att spolas framåt jättefort och röra sig i slowmotion. Efter någon timme Lily vet inte hur lång tid det kan ha gått så är det inte så många människor kvar. Lily uppfattar att det är Lasse, Mårten och några andra killar som är kvar. Lily tänker att Lasse tar hand om resten av kvällen så hon somnar.
Lily vaknar till av något varmt och hårt trycks mot hennes mun, hon känner också händer som tar på hennes bröst, fingrar som trycks in i henne, fingrar som trycks in i både hennes kön och hennes anus. Hon känner att någon smiskar henne. Hon öppnar ögonen så gott hon kan och ser Lasse stå med sin filmkamera riktad mot henne. Lily förstår inte hur hon blev naken. Lily försöker säga någonting med det är inte så lätt när Mårten trycker in sin kuk i halsen på henne. Lily försöker skrika. Lily försöker bryta sig loss, men hon har ingen kraft. Det gör ont och Lily gråter när den där främmande killen som hon aldrig har sett innan men som kallade henne för hora innan försöker trycka in sin kuk i analen på henne.
- Vad fan vi måste ju ha med en analsexscen eller hur? Jag hämtar lite olivolja eller nåt så vi får lite glid, säger den främmande killen.
- Ja det blir asbra. Vi måste ha med en rövsexscen, det ger bra med pengar, säger Lasse.
- Ja vi ska knulla henne i alla hennes små kåta hål den lilla horan. Jag tror säkert att om vi borrade ett hål i höften på henne så skulle hon vilja bli knullad där också den lilla slampan.
Maskaran rinner ner för Lilys kinder och hon önskar att alltihop bara ska ta slut. Hon tänker att kan dom inte bara komma så det tar slut. Hon tittar på Lasse som filmar och runkar. Hon tittar på Mårten som knullar henne i munnen och hon kräks över hans kuk när den trycks in i svalget. Mårten ger henne en lavett när hon spytt på honom men han fortsätter. Hon tittar på de andra killarna så gott hon kan. Hon lyckas räkna dom, dom är fem stycken. Lasse filmar, Mårten är i hennes mun, den främmande killen häller olivolja och trycker in sin kuk i hennes anal, en kille som hon inte pratat med så mycket men hon har för sig att han heter Robin trycker in sin kuk i hennes kön och så är det en femtekille som går i samma mattegrupp som henne som heter Daniel som pressar ihop hennes bröst mot hans kuk och juckar. Lily vill bara att det ska ta slut. Lily slutar försöka skrika. Lily vill bara att det ska ta slut.
Lily vaknar ensam. Hennes första tanke som han hade när hon vaknade var att det var en mardröm. Hon känner att hon är kladdig men hon hoppas på att det bara är spya. Hon har svårt att öppna ögonen det känns som att hon har ögoninflammation. Det tar ungefär fem sekunder innan hon inser att det inte var en mardröm. Att det som klibbar ihop ögonen är sperma. Större delen av Lilys kropp är täckt av intorkad sperma. Lily gråter. Lily har ont i hela kroppen. Lily skriker så högt hon kan. Lily gråter. Hon tänker att hon inte vill leva längre, kippar efter andan, lägger sig i fosterställning, hyperventilerar, skriker, skakar, hyperventilerar, skriker, skakar… allt blir svart.
Lily vaknar av att hon står och skrubbar sig själv på magen med ett rivjärn i duschen. Lily blöder. Lily faller ihop. Lily ligger i fosterställning och skriker naken blödandes när hennes föräldrar kommer hem. Vardagsrummet är sönderslaget. Lily får åka ambulans. -------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------
Lily ska få åka hem nu. Hon vet inte hur länge hon har varit borta, men hon vet att hon ska gå till skolan imorgon och att hon ska lämna in en religonsuppgift.
Lily kommer sent till skolan med flit, hon vill inte möta någon där. Hon går med sina stora hörlurar med tunga steg genom korridoren och helt plötsligt står Lasse framför henne. Lasse tar tag i hennes arm och dra in henne på toaletten, sliter bort hennes hörlurar och knuffar henne så hon sätter sig på toalettsitsen.
- Du har väll inte sagt någonting. Du vet att du bara hittar på. Du är sjuk. Det är bara i ditt huvud.
Lily bara stirrar på Lasse.
- Det är ett bra sätt att tjäna pengar på. Vi skulle inte ha råd med all den där spriten om det inte vore för det. Men det är ju bara i ditt huvud. Du kan få lite pengar om du vill. Vi kan säga 20%. Det är ju ändå jag som står för det mesta jobbet. Du gör ju vad du skulle göra ändå som den lilla kåta slampa som du är. Jag vet nog att du är kåt nu. Jag vet att du vill suga kuk.
Lasse plockar fram sin kamera ur väskan och riktar den mot Lily. Han knäpper upp sina byxor och tar ett steg framåt så att hans kuk är i Lilys ansikte.
Lily blundar. Hon ser sig själv gå i lång korridor av hyllor fyllda av glasburkar. Hon har en liten korg i ena handen och går och samlar in olika glasburkar som hon lägger i korgen. Alla glasburkar har olika ettiketer, på de flesta ettiketerna så står det pojknamn eller svordomar. Hon går en lång stund och samlar in glasburk efter glasburk tills hon känner sig färdig. När hon är färdig så ställer hon ner korgen och plockar upp en glasburk och slår sönder den mot stengolvet. Sen tar hon en glasburk till och krossar även den och fortsätter tills hela korgen är tom och runtom hennes fötter ligger glassplitter och sönderslagna minnen.
Lily vaknar av att Lasse ger henne en Lavett.
- Men sug då din lilla hora, viskar Lasse i hennes öra innan han reser sig upp och riktar kameran mot henne igen.
Lily öppnar munnen, Lasser trycker på rec och blundar. Lily biter det hårdaste hon kan och Lasse skriker. Lily biter hårdare och hårdare och hon känner hur hela hennes mun fylls med blod. Lasse slår henne i ansiktet men Lily släpper inte hon biter hårdare och hårdare. Till slut släpper Lily och reser sig upp och spottar blodet i ansiktet på Lasse. Lasse ligger där i en liten hög på golvet och gråter, Lily stampar sönder hans kamera och spottar på honom när han ligger där ynklig och gråtande.
Lily går öppnar toaletten och lämnar dörren vidöppen. Hon går till lärarrummet och lämnar in sin religonsuppgift. Den består av endast en sida där det står i stora bokstäver.
Vem fan var det som bestämde att gud har kuk? Vem var det som censurerade bort Lilith? Det var någon med kuk. Det är alltid kukarna som ska ha makten. Fuck kukarna. Lilith är min gud men ni vill bara att vi ska lära oss om gudarna med kuk!
Lily går ut från skolhuset med blodet fortfarande rinnande ur hennes mungipor. Hon ler medan hon går rakryggad utan att vända sig om. Hon tänker, jag är Lilith.
Lily känner på lukten direkt när hon kommer in i skolkorridoren at Mårten är där. Mårten använder sig av AXE Africa och han har på sig minst en centimeter varje dag. Mårten står med Angelika med hennes rygg mot skåpen han har sin ena arm runt hennes nacke och den andra armen leder ner i Angelikas byxor. När Mårten märker att Lily kommer gående så drar han snabbt ut handen ur Angelikas byxor och viskar någonting i hennes öra.
- När ska du suga av mig då? Du som har sådana kuksugarläppar. Dom vill man ju testa, säger Mårten till Lily medan hon går förbi.
Angelika skrattar och Lily säger inte ett ljud. Hon går bara förbi och sätter sig på bänken som ligger så långt bort ifrån Mårten man kan komma. Lily plockar upp sina stora hörlurar, ett block och en penna. Hon fortsätter rita sin serie som hon tecknar lite då och då, medan musik strömmar in i hennes öron försvinner hon in i en annan värld.
Hennes serie heter Lilith, den handlar om en stark ung kvinna som säger ifrån och inte tar någon skit. Lilith som var Adams första fru. Lilith som vägrade ligga underst under när hon och Adam hade sex för hon ville inte vara förtryckt. Lilith som blev förvisad av gud för att hon vägrade underkuva sig mannen. Lilith som vissa anser vara ormen. Lilith kvinnan med list. Lilith som blivit Lilys alter ego som gör de där sakerna som Lily tänker att hon egentligen skulle vilja göra, som att säga ifrån.
Lasse kommer gåendes i korridoren och high fivear med Mårten, han går bort och sätter sig bredvid Lily. Lily viker ihop sitt block så fort hon kan när Lasse sätter sig vid henne. Lasse lägger armen runt om henne och slickar henne på kinden.
- Hallå baby. Sitter du och klottrar? Jag tänkte att dina föräldrar är ju bortresta i helgen. Kan inte du ha fest?
- Njaa. Jag vet inte. Jag tror inte det är en så bra idé.
- Kom igen gumman. Var inte så tråkig. Det kommer bli askul.
- Jo. Ok då. Men inte så mycket folk.
- Nej då. Bara några stycken.
Det är alldeles för mycket folk här, det är säkert minst 20 personer som jag inte vet vilka det är, tänker Lily. En helt främmande kille kommer fram till Lily.
- Jag har sett hur du suger kuk och låter dig bli knullad din lilla hora. Vad tar du? Suger du min kuk för en hundralapp?
- Va?! Vem är du? Nej. Jävla idiot.
Lily går in i köket och hämtar sin flaska smuggelvodka samtidigt som maskaran rinner som två streck under ögonen. Direkt när hon har flaskan i handen så går hon in på toaletten och sätter sig och klunkar och klunkar och klunkar medan hon gråter. Lily reser sig upp och tittar sig själv i spegeln och smetar ut det svarta kladdet i ansiktet. Hon spottar på sin egen spegelbild och öppnar badrumsskåpet. Det finns massvis med saker därinne badkarskulor, en nagelsax, mammas smink, pappas after shave, en fotfil, olika krämer, ännu mer krämer och mammas sömntabletter. Lily tar ner burken med mammas sömntabletter och ställer den på handfatskanten. Hon tvättar bort det svarta kladdet i ansiktet och sminkar om sig själv noggrant med mammas smink. Det bankar på dörren och någon skriker att ni måste sluta knulla jag håller på att pissa på mig”. Lily öppnar pillerburken och stoppar tre piller i munnen. Hon tänker att hon vill inte dö, hon vill bara att den här kvällen ska försvinna. Hon sköljer ner tabletterna med den sista skvätten som är kvar i smuggelvodkaflaskan och går ut och möter nästan en bankade hand i ansiktet när hon öppnar.
Lily känner sig dåsig, allt liksom flyter ihop. Hon möts av Lasse som frågar var hon har varit men Lily svarar inte, hon går direkt till närmsta ställe där man kan ligga vid vilket är soffan. Lily ligger där och alla människor runt henne pendlar mellan att spolas framåt jättefort och röra sig i slowmotion. Efter någon timme Lily vet inte hur lång tid det kan ha gått så är det inte så många människor kvar. Lily uppfattar att det är Lasse, Mårten och några andra killar som är kvar. Lily tänker att Lasse tar hand om resten av kvällen så hon somnar.
Lily vaknar till av något varmt och hårt trycks mot hennes mun, hon känner också händer som tar på hennes bröst, fingrar som trycks in i henne, fingrar som trycks in i både hennes kön och hennes anus. Hon känner att någon smiskar henne. Hon öppnar ögonen så gott hon kan och ser Lasse stå med sin filmkamera riktad mot henne. Lily förstår inte hur hon blev naken. Lily försöker säga någonting med det är inte så lätt när Mårten trycker in sin kuk i halsen på henne. Lily försöker skrika. Lily försöker bryta sig loss, men hon har ingen kraft. Det gör ont och Lily gråter när den där främmande killen som hon aldrig har sett innan men som kallade henne för hora innan försöker trycka in sin kuk i analen på henne.
- Vad fan vi måste ju ha med en analsexscen eller hur? Jag hämtar lite olivolja eller nåt så vi får lite glid, säger den främmande killen.
- Ja det blir asbra. Vi måste ha med en rövsexscen, det ger bra med pengar, säger Lasse.
- Ja vi ska knulla henne i alla hennes små kåta hål den lilla horan. Jag tror säkert att om vi borrade ett hål i höften på henne så skulle hon vilja bli knullad där också den lilla slampan.
Maskaran rinner ner för Lilys kinder och hon önskar att alltihop bara ska ta slut. Hon tänker att kan dom inte bara komma så det tar slut. Hon tittar på Lasse som filmar och runkar. Hon tittar på Mårten som knullar henne i munnen och hon kräks över hans kuk när den trycks in i svalget. Mårten ger henne en lavett när hon spytt på honom men han fortsätter. Hon tittar på de andra killarna så gott hon kan. Hon lyckas räkna dom, dom är fem stycken. Lasse filmar, Mårten är i hennes mun, den främmande killen häller olivolja och trycker in sin kuk i hennes anal, en kille som hon inte pratat med så mycket men hon har för sig att han heter Robin trycker in sin kuk i hennes kön och så är det en femtekille som går i samma mattegrupp som henne som heter Daniel som pressar ihop hennes bröst mot hans kuk och juckar. Lily vill bara att det ska ta slut. Lily slutar försöka skrika. Lily vill bara att det ska ta slut.
Lily vaknar ensam. Hennes första tanke som han hade när hon vaknade var att det var en mardröm. Hon känner att hon är kladdig men hon hoppas på att det bara är spya. Hon har svårt att öppna ögonen det känns som att hon har ögoninflammation. Det tar ungefär fem sekunder innan hon inser att det inte var en mardröm. Att det som klibbar ihop ögonen är sperma. Större delen av Lilys kropp är täckt av intorkad sperma. Lily gråter. Lily har ont i hela kroppen. Lily skriker så högt hon kan. Lily gråter. Hon tänker att hon inte vill leva längre, kippar efter andan, lägger sig i fosterställning, hyperventilerar, skriker, skakar, hyperventilerar, skriker, skakar… allt blir svart.
Lily vaknar av att hon står och skrubbar sig själv på magen med ett rivjärn i duschen. Lily blöder. Lily faller ihop. Lily ligger i fosterställning och skriker naken blödandes när hennes föräldrar kommer hem. Vardagsrummet är sönderslaget. Lily får åka ambulans. -------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------
Lily ska få åka hem nu. Hon vet inte hur länge hon har varit borta, men hon vet att hon ska gå till skolan imorgon och att hon ska lämna in en religonsuppgift.
Lily kommer sent till skolan med flit, hon vill inte möta någon där. Hon går med sina stora hörlurar med tunga steg genom korridoren och helt plötsligt står Lasse framför henne. Lasse tar tag i hennes arm och dra in henne på toaletten, sliter bort hennes hörlurar och knuffar henne så hon sätter sig på toalettsitsen.
- Du har väll inte sagt någonting. Du vet att du bara hittar på. Du är sjuk. Det är bara i ditt huvud.
Lily bara stirrar på Lasse.
- Det är ett bra sätt att tjäna pengar på. Vi skulle inte ha råd med all den där spriten om det inte vore för det. Men det är ju bara i ditt huvud. Du kan få lite pengar om du vill. Vi kan säga 20%. Det är ju ändå jag som står för det mesta jobbet. Du gör ju vad du skulle göra ändå som den lilla kåta slampa som du är. Jag vet nog att du är kåt nu. Jag vet att du vill suga kuk.
Lasse plockar fram sin kamera ur väskan och riktar den mot Lily. Han knäpper upp sina byxor och tar ett steg framåt så att hans kuk är i Lilys ansikte.
Lily blundar. Hon ser sig själv gå i lång korridor av hyllor fyllda av glasburkar. Hon har en liten korg i ena handen och går och samlar in olika glasburkar som hon lägger i korgen. Alla glasburkar har olika ettiketer, på de flesta ettiketerna så står det pojknamn eller svordomar. Hon går en lång stund och samlar in glasburk efter glasburk tills hon känner sig färdig. När hon är färdig så ställer hon ner korgen och plockar upp en glasburk och slår sönder den mot stengolvet. Sen tar hon en glasburk till och krossar även den och fortsätter tills hela korgen är tom och runtom hennes fötter ligger glassplitter och sönderslagna minnen.
Lily vaknar av att Lasse ger henne en Lavett.
- Men sug då din lilla hora, viskar Lasse i hennes öra innan han reser sig upp och riktar kameran mot henne igen.
Lily öppnar munnen, Lasser trycker på rec och blundar. Lily biter det hårdaste hon kan och Lasse skriker. Lily biter hårdare och hårdare och hon känner hur hela hennes mun fylls med blod. Lasse slår henne i ansiktet men Lily släpper inte hon biter hårdare och hårdare. Till slut släpper Lily och reser sig upp och spottar blodet i ansiktet på Lasse. Lasse ligger där i en liten hög på golvet och gråter, Lily stampar sönder hans kamera och spottar på honom när han ligger där ynklig och gråtande.
Lily går öppnar toaletten och lämnar dörren vidöppen. Hon går till lärarrummet och lämnar in sin religonsuppgift. Den består av endast en sida där det står i stora bokstäver.
Vem fan var det som bestämde att gud har kuk? Vem var det som censurerade bort Lilith? Det var någon med kuk. Det är alltid kukarna som ska ha makten. Fuck kukarna. Lilith är min gud men ni vill bara att vi ska lära oss om gudarna med kuk!
Lily går ut från skolhuset med blodet fortfarande rinnande ur hennes mungipor. Hon ler medan hon går rakryggad utan att vända sig om. Hon tänker, jag är Lilith.
tisdag 25 januari 2011
Gertrud
Man får nästan leta efter ljud hemma hos Gertrud ibland. Det är så tyst, så lugnt och stilla. Ibland hör man bokblad vändas men det är knappt så att det märks. Gertrud måste vara uppmärksam ifall det skulle vara någon som vill attackera henne. Det beror på Gertruds yrke. Det luktar nästan alltid exotiskt men ändå lite tryggt hemma hos Gertrud. Hon har alltid frukt hemma i en skål hemma. Hon äter den inte. Det skulle kunna vara någon som har förgiftat den. Gertrud brukar kolla så att dörren är låst och sedan tittar hon ut igenom fönstret på människorna som skyndar så förskräckligt och på barnen och djuren som leker. Hon brukar också titta efter så att det inte finns små röda prickar på hennes vita klänning som rör på sig.
Gertrud är mest själv. Hon tycker om att vara själv. Hon tycker om att titta på människorna, på barnen, på djuren, i böcker, på tv och på saker som luktar. Gertrud tycker om när det är lugnt och skönt. Hon pratar inte så ofta. Gertrud tycker att det är onödigt att prata så ofta. Hon tycker att människorna pratar för mycket om meningslösa saker och det har Gertrud aldrig förstått varför man ska göra. Hon tar det mest lugnt och tittar i böcker, filosoferar lite, tittar lite i mer i böcker, tittar på telefonen som hon har kopplat ur. Gertrud tycker att det är onödigt med telefoner. Om Gertrud skulle vilja prata med någon så pratar hon med någon. Om människorna, barnen eller djuren vill prata med Gertrud så får de skriva brev eller knacka försiktigt på hennes dörr. Då kan hon smyga fram och titta om det är en person hon vill prata med. Dessutom om man inte har en telefon så slipper man ju det där hemska tut-i-lutandet.
På kvällarna håller sig Gertrud borta från fönstret. Hon tror att det är större risk att få röda prickar som rör sig på sin vita klänning då. En av de saker Gertrud tycker mest om att göra är att bygga torn av olika saker hon hittar i sitt hem. Hon bygger alltid tornen väldigt stabila för hon tycker inte om alls när de rasar och det låter förskräckligt när det smäller. Ibland tittar Gertrud på tv. Hennes bästa program är det där när det är en klocka som tickar, en liten pinne som åker fram och tillbaka över skärmen. Så är det en gul ruta, en ljusblå ruta, en grön ruta, en lila ruta, en röd ruta, en blå ruta och så är det många svarta och vita fält. Vissa är runda och vissa är fyrkantiga. Det brukar vara musik ibland också när det inte är en jobbigt enformig ton som låter duuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh hela tiden då kan vara en vacker låt av t.ex. Bach. Gertrud tycker om Bach på låg volym men hon gillar inte när det låter duuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh, då stänger hon av och tittar på människorna, på barnen, på djuren och bygger små torn. Ibland stänger hon bara av ljudet och tittar på pinnen som åker fram och tillbaka, på siffrorna som ändras och på visarna som rör på sig. När det blir något annat program brukar hon byta kanal till det där svartvita flimret . Det är ett krig mellan vitklädda och svartklädda krigare brukar Gertrud tänka. Hon hejar på de svarta för de är alltid de som vinner. Men Gertrud brukar inte titta så mycket på tv.
Hon tycker bättre om att bygga torn. Gertrud har sett bilder på riddarborgar i sina böcker. Riddarborgarna har vallgravar. Gertrud brukar vilja ha en vallgrav till de tornen hon bygger ibland. Hon brukar hämta ett glas vatten som hon varsamt häller ut på golvet utanför sitt torn. Men vattnet stannat aldrig där. Det bara rinner iväg. Men hon skulle väldigt gärna vilja ha en vallgrav. En gång byggde hon en vallgrav där vattnet skulle kunna stanna av sockerbitar. Men vattnet rann iväg i alla fall. Det tyckte Gertrud var dumt. Hennes vita klänning blev smutsig då. Hon fick byta till en av hennes andra vita klänningar.
Gertrud har en vän som heter Sixten. Sixten är en katt som är svartvit och han brukar gå förbi gertruds fönster och säga Mjau.
Mjau betyder hej. Gertrud brukar säga hej och sen brukar de titta på varandra och sen är det inte så mycket med det. Sixten brukar då säga Mjau Mjau och då svarar Gertrud Hej då. Sixten är Gertruds bästa vän. Gertrud känner att Sixten förstår henne. Gertrud har andra vänner också en blåmes, en fyraårig flicka som heter Majken som brukar ge blommor och kottar till Gertrud, en igelkott som heter Simmra och Lisa. Lisa brukar komma hem till Gertrud en gång i veckan och titta i hennes kylskåp och fråga hur hon mår. Gertrud tycker inte illa om Lisa men hon tycker att Lisa skyndar sig onödigt mycket. Gertrud brukar inte säga så mycket när Lisa frågar hur hon mår . Ibland händer det att Gertrud säger till Lisa att hon ska sluta skynda sig så mycket. Lisa brukar inte lyssna på Gertrud när hon säger så.
Lisa tycker att Gertruds favoritprogram är tråkigt och byter kanal. Hon vill titta på program där det låter mycket. Gertrud gillar inte när det låter mycket. Ibland vill Gertrud prata och berätta om sina vänner. Om blåmesen som flyger omkring bland grenarna och pickar i sig av brödet som Gertrud ger till den. Om Simmra som är en igelkott som har ätit ormar och har gått över stora vägen. Om Majken som dansar så vackert och plockar blommor och kottar till Gertrud. Mest vill hon prata om Sixten när hon vill prata men Lisa lyssnar inte. Lisa vill inte lyssna. Lisa vill titta på tv. Hon vill titta på något program där man ska bygga den finaste bilen. Gertrud tycker också om att bygga men bilarna de bygger i programmet är så fula och det är alltid massvis med hemska ljud. Gertrud blir arg på Lisa när Lisa inte förstår vad Gertrud förstår. Att det är skönare när det är lugnt och skönt. Men Lisa lyssnar inte. Gertrud river demonstrativt ner tornet som hon byggt på golvet men Lisa märker ingenting. Gertrud går till sitt fönster och tittar efter sina vänner men ser ingen av dem. Men hon ser små röda fläckar som rör sig på hennes vita klänning. Gertrud blir rädd och smyger in på toaletten.
På badrumsgolvet ligger en blå badrumsmatta. På den bygger Gertrud ett slott av tops, en tvål, lite bomull och några piller som hon hittar i en burk. Hon bygger ett fint slott och eftersom mattan är blå så kan ju det vara vatten. Hon avslutar med att lägga en binda som vindbrygga till land. Gertrud tycker att det är ett fint slott och sitter och tittar på det länge. Efter en lång stund det vill säga två avsnitt av bygga snyggast bil programmet så knackar Lisa på dörren. Gertrud är först tsyst en stund och sen svarar hon hej då. Då går Lisa. Lisa brukar gå när Gertrud säger hej då.
När Gertrud dör så kommer bara stå Gertrud på hennes gravsten. Det är ingen som minns vad hon hette i efternamn. Det kommer heller inte stå älskad eller saknad för det är bara människorna som kan se till att det står sånt på gravstenar inte barn och djur. Det skulle kunna stå att hon var en fantastisk tornbyggare eller en fenomenal tittare eller en briljant tadetlugntare men det står bara Gertrud. Ingen kommer på begravningen för det står bara om den i människotidningen som inte katter, blåmesar, igelkottar och barn kan läsa. Men hade de vetat så hade de varit där.
Gertrud är mest själv. Hon tycker om att vara själv. Hon tycker om att titta på människorna, på barnen, på djuren, i böcker, på tv och på saker som luktar. Gertrud tycker om när det är lugnt och skönt. Hon pratar inte så ofta. Gertrud tycker att det är onödigt att prata så ofta. Hon tycker att människorna pratar för mycket om meningslösa saker och det har Gertrud aldrig förstått varför man ska göra. Hon tar det mest lugnt och tittar i böcker, filosoferar lite, tittar lite i mer i böcker, tittar på telefonen som hon har kopplat ur. Gertrud tycker att det är onödigt med telefoner. Om Gertrud skulle vilja prata med någon så pratar hon med någon. Om människorna, barnen eller djuren vill prata med Gertrud så får de skriva brev eller knacka försiktigt på hennes dörr. Då kan hon smyga fram och titta om det är en person hon vill prata med. Dessutom om man inte har en telefon så slipper man ju det där hemska tut-i-lutandet.
På kvällarna håller sig Gertrud borta från fönstret. Hon tror att det är större risk att få röda prickar som rör sig på sin vita klänning då. En av de saker Gertrud tycker mest om att göra är att bygga torn av olika saker hon hittar i sitt hem. Hon bygger alltid tornen väldigt stabila för hon tycker inte om alls när de rasar och det låter förskräckligt när det smäller. Ibland tittar Gertrud på tv. Hennes bästa program är det där när det är en klocka som tickar, en liten pinne som åker fram och tillbaka över skärmen. Så är det en gul ruta, en ljusblå ruta, en grön ruta, en lila ruta, en röd ruta, en blå ruta och så är det många svarta och vita fält. Vissa är runda och vissa är fyrkantiga. Det brukar vara musik ibland också när det inte är en jobbigt enformig ton som låter duuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh hela tiden då kan vara en vacker låt av t.ex. Bach. Gertrud tycker om Bach på låg volym men hon gillar inte när det låter duuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh, då stänger hon av och tittar på människorna, på barnen, på djuren och bygger små torn. Ibland stänger hon bara av ljudet och tittar på pinnen som åker fram och tillbaka, på siffrorna som ändras och på visarna som rör på sig. När det blir något annat program brukar hon byta kanal till det där svartvita flimret . Det är ett krig mellan vitklädda och svartklädda krigare brukar Gertrud tänka. Hon hejar på de svarta för de är alltid de som vinner. Men Gertrud brukar inte titta så mycket på tv.
Hon tycker bättre om att bygga torn. Gertrud har sett bilder på riddarborgar i sina böcker. Riddarborgarna har vallgravar. Gertrud brukar vilja ha en vallgrav till de tornen hon bygger ibland. Hon brukar hämta ett glas vatten som hon varsamt häller ut på golvet utanför sitt torn. Men vattnet stannat aldrig där. Det bara rinner iväg. Men hon skulle väldigt gärna vilja ha en vallgrav. En gång byggde hon en vallgrav där vattnet skulle kunna stanna av sockerbitar. Men vattnet rann iväg i alla fall. Det tyckte Gertrud var dumt. Hennes vita klänning blev smutsig då. Hon fick byta till en av hennes andra vita klänningar.
Gertrud har en vän som heter Sixten. Sixten är en katt som är svartvit och han brukar gå förbi gertruds fönster och säga Mjau.
Mjau betyder hej. Gertrud brukar säga hej och sen brukar de titta på varandra och sen är det inte så mycket med det. Sixten brukar då säga Mjau Mjau och då svarar Gertrud Hej då. Sixten är Gertruds bästa vän. Gertrud känner att Sixten förstår henne. Gertrud har andra vänner också en blåmes, en fyraårig flicka som heter Majken som brukar ge blommor och kottar till Gertrud, en igelkott som heter Simmra och Lisa. Lisa brukar komma hem till Gertrud en gång i veckan och titta i hennes kylskåp och fråga hur hon mår. Gertrud tycker inte illa om Lisa men hon tycker att Lisa skyndar sig onödigt mycket. Gertrud brukar inte säga så mycket när Lisa frågar hur hon mår . Ibland händer det att Gertrud säger till Lisa att hon ska sluta skynda sig så mycket. Lisa brukar inte lyssna på Gertrud när hon säger så.
Lisa tycker att Gertruds favoritprogram är tråkigt och byter kanal. Hon vill titta på program där det låter mycket. Gertrud gillar inte när det låter mycket. Ibland vill Gertrud prata och berätta om sina vänner. Om blåmesen som flyger omkring bland grenarna och pickar i sig av brödet som Gertrud ger till den. Om Simmra som är en igelkott som har ätit ormar och har gått över stora vägen. Om Majken som dansar så vackert och plockar blommor och kottar till Gertrud. Mest vill hon prata om Sixten när hon vill prata men Lisa lyssnar inte. Lisa vill inte lyssna. Lisa vill titta på tv. Hon vill titta på något program där man ska bygga den finaste bilen. Gertrud tycker också om att bygga men bilarna de bygger i programmet är så fula och det är alltid massvis med hemska ljud. Gertrud blir arg på Lisa när Lisa inte förstår vad Gertrud förstår. Att det är skönare när det är lugnt och skönt. Men Lisa lyssnar inte. Gertrud river demonstrativt ner tornet som hon byggt på golvet men Lisa märker ingenting. Gertrud går till sitt fönster och tittar efter sina vänner men ser ingen av dem. Men hon ser små röda fläckar som rör sig på hennes vita klänning. Gertrud blir rädd och smyger in på toaletten.
På badrumsgolvet ligger en blå badrumsmatta. På den bygger Gertrud ett slott av tops, en tvål, lite bomull och några piller som hon hittar i en burk. Hon bygger ett fint slott och eftersom mattan är blå så kan ju det vara vatten. Hon avslutar med att lägga en binda som vindbrygga till land. Gertrud tycker att det är ett fint slott och sitter och tittar på det länge. Efter en lång stund det vill säga två avsnitt av bygga snyggast bil programmet så knackar Lisa på dörren. Gertrud är först tsyst en stund och sen svarar hon hej då. Då går Lisa. Lisa brukar gå när Gertrud säger hej då.
När Gertrud dör så kommer bara stå Gertrud på hennes gravsten. Det är ingen som minns vad hon hette i efternamn. Det kommer heller inte stå älskad eller saknad för det är bara människorna som kan se till att det står sånt på gravstenar inte barn och djur. Det skulle kunna stå att hon var en fantastisk tornbyggare eller en fenomenal tittare eller en briljant tadetlugntare men det står bara Gertrud. Ingen kommer på begravningen för det står bara om den i människotidningen som inte katter, blåmesar, igelkottar och barn kan läsa. Men hade de vetat så hade de varit där.
måndag 24 januari 2011
Kära Gud
Kära Gud!
Hoppas verkligen att det här brevet kommer fram.
Jag skriver till dig i förhoppning att du kanske skulle kunna göra det lite bättre här på jorden, då menar jag inte att du ska sänka priset på sprit och att jag ska få ha sex lite oftare.
Jag menar alla de där människorna som du tydligen ska ha skapat som svälter för att du inte låter det växa så mycket där och att du låter människorna där det växer mycket komma och bestämma över människorna där det inte växer så mycket. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att tro på dig.
Kära Gud och jag upprepar det kära gud, jag är ledsen att störa dig, jag förstår att du har mycket att göra men jag bara undrar om du skulle kunna ändra på en sak. Vi skulle behöva en kraftig minskning av tårar som fälls runt om i världen. Det skulle underlätta om du skulle berättade för människorna att de inte skulle slåss så mycket i ditt namn. Att de skulle vara vänner istället. Att människorna skulle dela på maten och rikedomen. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att tro på dig.
Var det du som skapade alla sjukdomar och oljan?
Skapade du mänskligheten efter att vi skapat dig?
När skapade du djävulen?
Kära Gud jag vet inte om du märkt det men det finns en bok där ditt namn står med ganska många gånger. Du vet det var de galna människorna som skrev den och jag undrar om du är ok med att massvis med galningar som tror på en bok som skrevs för flera hundra år sen och lever efter den. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att tro på dig.
jag har svårt att tro på himmel och helvete.
jag har svårt att tro på att det finns helgon och syndare och djävulen är bara ett hittepå.
pärleporten finns inte och det fanns ingen kille som återuppstod efter att ha blivit korsfest
om det nu var så att du fanns så är du en ständig svikare med alla krig, all svält, alla barn som dör, de som försvinner ner i havet och aldrig hittas och det är samma smärta som finns runt om i hela världen.
jag tror på kärleken, spöken, jämställdheten och socialism men jag kan tyvärr inte tro på dig, jag är ledsen.
fritt översatt från XTC - Dear God
Hoppas verkligen att det här brevet kommer fram.
Jag skriver till dig i förhoppning att du kanske skulle kunna göra det lite bättre här på jorden, då menar jag inte att du ska sänka priset på sprit och att jag ska få ha sex lite oftare.
Jag menar alla de där människorna som du tydligen ska ha skapat som svälter för att du inte låter det växa så mycket där och att du låter människorna där det växer mycket komma och bestämma över människorna där det inte växer så mycket. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att tro på dig.
Kära Gud och jag upprepar det kära gud, jag är ledsen att störa dig, jag förstår att du har mycket att göra men jag bara undrar om du skulle kunna ändra på en sak. Vi skulle behöva en kraftig minskning av tårar som fälls runt om i världen. Det skulle underlätta om du skulle berättade för människorna att de inte skulle slåss så mycket i ditt namn. Att de skulle vara vänner istället. Att människorna skulle dela på maten och rikedomen. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att tro på dig.
Var det du som skapade alla sjukdomar och oljan?
Skapade du mänskligheten efter att vi skapat dig?
När skapade du djävulen?
Kära Gud jag vet inte om du märkt det men det finns en bok där ditt namn står med ganska många gånger. Du vet det var de galna människorna som skrev den och jag undrar om du är ok med att massvis med galningar som tror på en bok som skrevs för flera hundra år sen och lever efter den. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att tro på dig.
jag har svårt att tro på himmel och helvete.
jag har svårt att tro på att det finns helgon och syndare och djävulen är bara ett hittepå.
pärleporten finns inte och det fanns ingen kille som återuppstod efter att ha blivit korsfest
om det nu var så att du fanns så är du en ständig svikare med alla krig, all svält, alla barn som dör, de som försvinner ner i havet och aldrig hittas och det är samma smärta som finns runt om i hela världen.
jag tror på kärleken, spöken, jämställdheten och socialism men jag kan tyvärr inte tro på dig, jag är ledsen.
fritt översatt från XTC - Dear God
torsdag 13 januari 2011
högstadiedisco
Life is a mystery
Everyone must stand alone
I hear you call my name
and it feels like home.
flickorna står och dansar till Spice Girls.
dom har bestämda roller om vem som är vem
Sandra valde först.
det är hon som bestämmer.
hon var Ginger Spice.
Linnea, Karin, Anna och Ribecka fick sedan i den ordningen välja vem dom skulle vara.
jag står lutad mot väggen och samlar mod till att bjuda upp Matilda till nästa tryckare.
hon vill inte dansa med mig när jag till slut vågar fråga.
hon vill dansa med Jocke.
Jocke.
Jocke går i särklass.
Jocke har en butterfly.
Jocke skolkar.
Jocke står runt hörnet och tjuvröker med Sandra och hennes gäng.
jag dansar med mig själv.
All by myself!
Don’t wanna be
All by myself!
i hörnet står den tjocka killen och äter chips.
han heter Johan.
längtade du också efter att ha någon att dansa tryckare med Johan?
Johan blev alltid vald sist på idrotten.
Johan fick stå i mål för att han inte orkade springa så mycket.
Johan räddade inga bollar.
Johan duschade alltid sist.
han satt på bänken, väntade och tittade på de andras axesprayparfymskrig, handuksnärtningar och pissbomber.
Johan hade störst pung och minst kuk i klassen.
det berättade de andra killarna i klassen för honom att han hade ganska ofta.
dom berättade för honom att han var tjock också.
jag tror Johan visste det.
Johan var alltid sen till lektionen efter idrotten.
Johan andades högt på matteprovet.
Jag sa att han lät som Darth Vader.
alla skrattade.
gick du hem och grät Johan?
jag gjorde det i alla fall.
förlåt Johan.
Adde har coolast moppe och har alltid en tjej.
Adde har en petflaska med häxblandad sprit i.
Adde och Linnea hånglar bakom hörnet.
Adde går runt och säger till dom andra killarna att dom ska lukta på hans fingrar.
Adde är bland dom bästa i handbollslaget.
Goran är fritidsledare.
han är en ung kille som vill jobba med ungdomar.
han ser till att ingen är full eller slåss på discot.
men han ser lite mellan fingrarna när folk bara har druckit lite.
det gjorde ju han också när han var i den åldern och det var ju roligt.
han ser till att inga ungdomar hamnar i trubbel, det är det han vill göra.
en gång hånglade jag med Anna i en ståltrappa.
vi blev ihop.
vi var ihop i två veckor.
vi hånglade tre gånger.
sen gjorde hon slut med mig utan att jag visste om det.
det var någon annan som berättade det för mig.
jag gick hem och grät.
Everyone must stand alone
I hear you call my name
and it feels like home.
flickorna står och dansar till Spice Girls.
dom har bestämda roller om vem som är vem
Sandra valde först.
det är hon som bestämmer.
hon var Ginger Spice.
Linnea, Karin, Anna och Ribecka fick sedan i den ordningen välja vem dom skulle vara.
jag står lutad mot väggen och samlar mod till att bjuda upp Matilda till nästa tryckare.
hon vill inte dansa med mig när jag till slut vågar fråga.
hon vill dansa med Jocke.
Jocke.
Jocke går i särklass.
Jocke har en butterfly.
Jocke skolkar.
Jocke står runt hörnet och tjuvröker med Sandra och hennes gäng.
jag dansar med mig själv.
All by myself!
Don’t wanna be
All by myself!
i hörnet står den tjocka killen och äter chips.
han heter Johan.
längtade du också efter att ha någon att dansa tryckare med Johan?
Johan blev alltid vald sist på idrotten.
Johan fick stå i mål för att han inte orkade springa så mycket.
Johan räddade inga bollar.
Johan duschade alltid sist.
han satt på bänken, väntade och tittade på de andras axesprayparfymskrig, handuksnärtningar och pissbomber.
Johan hade störst pung och minst kuk i klassen.
det berättade de andra killarna i klassen för honom att han hade ganska ofta.
dom berättade för honom att han var tjock också.
jag tror Johan visste det.
Johan var alltid sen till lektionen efter idrotten.
Johan andades högt på matteprovet.
Jag sa att han lät som Darth Vader.
alla skrattade.
gick du hem och grät Johan?
jag gjorde det i alla fall.
förlåt Johan.
Adde har coolast moppe och har alltid en tjej.
Adde har en petflaska med häxblandad sprit i.
Adde och Linnea hånglar bakom hörnet.
Adde går runt och säger till dom andra killarna att dom ska lukta på hans fingrar.
Adde är bland dom bästa i handbollslaget.
Goran är fritidsledare.
han är en ung kille som vill jobba med ungdomar.
han ser till att ingen är full eller slåss på discot.
men han ser lite mellan fingrarna när folk bara har druckit lite.
det gjorde ju han också när han var i den åldern och det var ju roligt.
han ser till att inga ungdomar hamnar i trubbel, det är det han vill göra.
en gång hånglade jag med Anna i en ståltrappa.
vi blev ihop.
vi var ihop i två veckor.
vi hånglade tre gånger.
sen gjorde hon slut med mig utan att jag visste om det.
det var någon annan som berättade det för mig.
jag gick hem och grät.
söndag 9 januari 2011
tjugo ögonblick av jul
ett.
Ja, Farmor! Jag tar studielån och jobbar med diverse ströjobb ibland för att helhjärtat satsa på en karriär som konstnär. Jag vet att du tycker att det är dumt, att jag skulle ha bott kvar i min lägenhet och att jag inte borde ha sagt upp mig från mitt jobb för att satsa på flum. Jag vet att jag tyckte att porterstek var jättegott när jag var liten, att jag frågade på dagis om vi inte kunde få porterstek där, dom sa att det var för dyrt. Hur det går? Det går bra jag får syssla med det jag verkligen vill syssla med. Nej jag kommer med största sannolikhet inte skriva en deckare. Ska vi prata om ishockey istället? Ok, det är ju någonting alla kan relatera till på olika sätt här så det är det vi gör istället. Tack för femhundralappen, den kommer att ta slut på krogen ikväll även om jag försöker att inte spendera så mycket pengar, det är väldigt dyrt på juldagen när man är ute på krogen.
två.
Bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, det blir sexhundratrettiofyra. Kortautomaten har strulat en del de senaste dagarna, försök igen. Kvitto? Nej jag vet att det inte är återbäring. Jag lägger det här. Jasså du ville ha det så att du kan kolla att jag inte gjort fel. Nej jag har inte gjort fel jag vet att jag inte har gjort fel.
Ja glöggen är tyvärr slut. Vintern kom tidigt i år. Jag kan ge dig ett recept på hur man gör egen glögg. Nej, det finns inte champagne på bag in box. Ett rött vin till oxfilé? Hur mycket får det kosta? Vad är det mer en oxfilé? Den här kan nog bli bra. Eller den här. Den är tyvärr slut just nu. Vi har väldigt hög försäljning just nu. jag kan titta på lagret men jag kan garantera dig att jag inte kommer att hitta den om du inte har tur. Du hade inte tur. Jag ska in i kassan igen nu.
Bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, det blir sexhundratrettiofyra. Kortautomaten har strulat en del de senaste dagarna, försök igen. Kvitto? Nej jag vet att det inte är återbäring. Jag lägger det här. Jasså du ville ha det så att du kan kolla att jag inte gjort fel. Nej jag har inte gjort fel jag vet att jag inte har gjort fel.
tre.
Vem ska sätta upp stjärnan i granen? Pappa är ju inte här längre. Ska jag sätta upp den för att jag är äldsta sonen? Kan inte mamma sätta upp den? Varför måste vi ha en stjärna längst upp i granen? Kan vi inte bara sätta en hatt på granen? Det är ju ändå bara en plastgran. En plastgran som barrar. Det betyder ju ändå ingenting.
Det var en norsk gammal man som satt och tittade på en digital fotoram som släktingar hade skickat till honom. Han grät när den svenska unga mannen som var i Norge för att tjäna pengar kom in till honom på ålderdomshemmet för att titta till honom. Han grät för att han var ensam. Han var ensam på julafton och ingen av hans släktingar ringde honom, ingen bjöd hem honom till sig. Den unga mannen satte sig bredvid honom och höll hans hand och grät med honom en timme. En timmes dubbelt Ob-gråtande och en gnista medmänsklighet.
fyra.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistik ljuger aldrig.
fem.
Det absolut bästa med julafton är Karl Bertil Jonsson tänker jag precis när det ska börja och jag tänker precis samma sak när det tar slut.
sex.
Hon står i trädgården med snö upp till knäna och röker och tittar på den stjärnbeklädda nattsvarta himlen. Det är stilla. Snön faller inte längre. Hon röker Lucky Strike och hennes nyduschade hår fryser till stenhård kristall. Det är ingen hemma. Hon bor inte där längre. Hon bor i en annan stad nu. En stad där hennes hopp växer. Hon bor inte i staden där allting bara är slentriant och menlöst längre. Hon har flyttat. Men imorgon är det julafton och ingen är hemma. Hon vet att tomten inte finns och att hon börjar bli lite för gammal för julstrumpan. Men hon vill ändå att den ska finnas där när hon vaknar på julaftonsmorgonen. Mamma kommer säkert komma hem full i taxi senare inatt och hon tänker att hon ska sätta upp en lapp där det står ”jag vill inte ha nåt jävla godis ge mig pengar till sprit istället” så mamma ser det. Så att mamma förstår att det inte var en sån här jul hon ville ha. Hon har ju flyttat. Hon kommer ju hem som den förlorade dottern och vill att allt ska vara som det var när hon var liten. När tomten kom pulsande genom snön med lykta och säck. När Kalle Anka var spännande och bra. När hon blev lite besviken över att tv:n stängdes av under kan du vissla Johanna efter tio minuter. Han verkade så snäll den där farbrorn. När det fanns massvis med julgodis och man blev så mätt att man mådde illa av julmaten. Inte som nu då det bara fanns potatis, mimosasallad och Janson utan ansjovis att äta för att hon inte ville äta kött längre. Innan julen blev delad. Först i två. Sen i tre. Sen i fyra. Fira jul fyra gånger med släktingar som inte förstår vad det är hon försöker göra. Hon vet att hon är konstnär. Med konst är en hobby för dom. Det är ingenting man kan jobba med. Var är alla, tänker hon? Var är mamma? Var är pappa? Var är lillebror? Vem ska lägga ett litet paket i julstrumpan? Hon fimpar i en snöhög för hon har gett upp efter att ha ställt ut tre askkoppar som alla har blivit översnöade. Hon borstar bort snön. Tar en knäck ur knäckskålen och går in i sitt gamla flickrum och lyssnar på Fairytale of New York och somnar med kläderna på i en gästsäng.
sju.
Det bästa med julen är att man kan vara full hela tiden.
Det är snaps, julöl, glögg, whiskey och konjak.
Och som ni alla vet, precis som i alla lägen: Wer’e only in it for the drugs!
åtta.
När jag var sexton så önskade jag att bli av med oskulden i julklapp. Jag sa det inte till någon. Men jag skrev det i min dagbok.
nio.
- Vilken är egentligen den bästa jullåten?
- Är det inte Fairytale of New York med Pouges och Kristy Mcoll?
- Men det finns ju andra bra också men jag håller med det är en sjukt bra låt.
- Happy Xmas med John Lennon är ju bra.
- Jo absolut. Men Christmas card from a hooker in Minnepolis är ju också sjukt bra.
- Tom Waits, jo men är det en jullåt?
- Klart det är vad är inte jul med den? Det är ju ett julkort liksom.
- Jo det har du rätt i. Little Drum boy med Bowie och Bing Crosby är ju också bra.
- Alla dom här låtarna är ju med på Absolut Christmas skivorna.
- Inte Tom Waits.
- Chuck Berry låten också. Vad heter den Run Rudolph Run, den är fet.
- Ja, all I want for chritmas is a rock n roll electric guitar.
- Har du hört The Jobs julskiva?
- Nej, vad är det?
- Det är ett punkband som har gjort en julskiva. Den är rätt bra.
- Låter schysst.
- Lars Vegas Trios julskiva är schysst också.
- Jo just den har du spelat för mig nån gång. Den där jullåten med Hives och Cyndi Lauper är ju schysst också.
- Haha ja, I bought no gifts this year and I slept with your sister, den är rolig.
- Nej, den asbra.
- Ok ja den är bra. Christmas Duel heter den va?
- Precis, ska vi ta en påtår?
- Ja, har du en femma?
- Jag tror jag har en här någonstans.
tio.
när kommer tomten
jag har väntat för länge
han kanske är död
elva.
Åtta år gammal och mamma står i köket och kokar knäck. Jag smyger som en indian förbi henne och in i hennes och pappas sovrum. Tysta Foten är mitt indiannamn. Ingen kan någonsin märka när Tysta Foten smyger förbi. Jag smyger förbi sängen och kommer fram till garderoben och öppnar den så tyst jag kan. Den gnisslar lite men mamma märker ingenting för hon lyssnar ganska högt på julmusik, fast inte så högt att man får ont i öronen. Bara så där högt så man vill ha bar överkropp och spela luftgitarr. Inne i garderoben finns paketen. Jag plockar upp ett och läser på etiketten. Det står inte mitt namn så jag lägger tillbaks det försiktigt men jag måste klämma lite på det innan det läggs ner helt. Jag får syn på ett större paket som ligger längre in i garderoben. Jag sträcker mig efter det och får fram det. På etiketten står det God Jul Conrad önskar Mamma och Pappa. Det är ett jättestort paket och jag måste hålla det med båda händerna. Jag klämmer på det. Det är hårt. Jag skakar på det och det rasslade ljudet får mig att lysa upp. Det är lego. Men vilket lego kan det vara? Kan det vara en riddarborg? Kan det vara Robin Hoodarnas gömställe? Kan det vara ett piratskepp? Kan det vara guvernörens fort? Jag har suttit med leksakskatalogen och klippt ut varenda grej jag önskar mig, men det är mest lego. Det är nästan bara lego som jag önskar mig och jag har klistrat upp alla bilder på ett kollage så att det inte ska gå att inte förstå vad det är jag önskar mig.
Mamma kommer in och skäller ut mig medan jag står där med det okända legopaketet. Jag lägger in det i garderoben igen och säger till mamma att det är lego. Hon skrattar och säger att jag får vänta till julafton. När är det frågar jag. Om två dagar tomten brukar komma efter Kalle Anka svarar hon. Det är lång tid säger jag och går in på mitt rum och sätter upp ett tornerspel mellan Kung Rickards riddare och Rövarkungens rövare.
tolv.
det är svårt att dansa ringsdans när inte händer räcker runt granen och granen dessutom står inklädd i ett hörn.
tretton.
jag ser de andra barnen öppna paket som består av mina luftslott. jag blir avundsjuk. varför kan inte jag få lite inslaget sällskap, stabil ekonomi och en lite skvätt lycka? det var ju allt jag egentligen önskade mig.
fjorton.
jag äter inte det dom tycker att man ska äta när det är jul.
dom tycker att det är svårt.
dom tycker att jag är omständig.
att jag kan äta det dom äter.
dom suckar och är rädd för det jag äter.
femton.
koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste
städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa ditt rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat
ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte
blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig
gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa dit
t rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder
koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste
städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa ditt rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat
ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte
blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig
gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa dit
t rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder
sexton.
önskelista
en fotfil.
ett digitalt och ett 3,5 mm kamerahus (Canon jag vill kunna använda mig av mina objektiv).
en skrivmaskin.
en filmkamera som inte är skitliten och man kommer inte åt knapparna och inte nån som är baserad på att vara auto hela tiden. en bra stor och praktisk med stativ.
massa filmer jag inte har.
massa serieböcker både svenska feministserier och mycket Alan Moore och mycket Batman.
vinylskivor allt som jag inte har som är bra.
massa bra böcker. inga jävla deckare jag vill ha klassiker. både klassiska och moderna.
ett par hörlurar.
massa poesiböcker.
en dator alltså en bärbar mac med mycket minne.
biljett till alla festivaler i sommar kanske inte Sweden Rock för det intresserar mig inte.
en modsvespa + körkort till den och nej jag vill inte ta bilkörkort.
att vara skuldfri.
ekonomisk oberoende.
att mina vänner och de jag älskar ska ha det det bra och vara lyckliga.
att jag får en lycklig relation där jag känner mig uppskattad och att jag finns där för den personen och samtidigt känna mig fri.
att folk tänker mer på miljön.
att kunna slå på företaget Tre nånstans där det gör ont.
att man gör om hela sjukhussystemet.
att man gör om hela skolsystemet.
att få lite hopp om att det är möjligt att leva i ett samhälle utan lagar där alla mår bra.
att regeringen byts ut.
att kapitalismen går under.
att när kapitalismen går under så ber den om ursäkt till tredje världen och ger tillbaka det den tagit från dem.
att alla människor och djur behandlas lika och med värdighet i hela världen.
att det blir fred på jorden.
och ett skärp
sjutton.
kommer inte tomten snart?
jag har glömt bort hur han ser ut egentligen.
jag vet att Coca Colas tomte inte är den riktiga tomten.
jag vet att tomten ser ut på något annat sätt men jag vet inte hur.
det var så länge sen jag träffade honom.
tomten kan du inte komma lite grann bara.
du behöver inte ge mig något paket.
jag vill bara se att du finns.
jag vill bara se hur du egentligen ser ut bakom din mask.
snälla tomten kan du inte komma till mig en liten stund.
jag bjuder på gröt.
det var någon som sa att du gillade gröt.
vi kan äta något annat.
jag har makaroner och ketchup också gillar du det tomten?
du kanske bantar tomten?
jag kan kolla om jag kan skrapa ihop någonting ur mitt skafferi.
någonting som går att äta.
skulle du bli glad då tomten om jag bjöd dig på mat och inte behövde ge mig någon present?
skulle du komma och hälsa på då?
jag saknar dig tomten.
jag kan ta ditt telefonnummer så kan jag ringa dig.
du får ringa mig när du vill tomten.
när det känns lite jobbigt.
dagar som man bara vill ska försvinna.
du får ringa mig då tomten.
jag lovar att svara även om det är mitt i natten.
bara jag får träffa dig eller höra din röst igen.
vi kan väll bara ta en fika eller en öl tomten.
berätta om vad som har hänt sen sist.
var vi är i våra karriärer och hur vi ser på framtiden.
vi kan prata om våra relationer och spy galla över dom personerna som sårat oss.
det kommer nog bli bra tomten.
det kommer nog bli du och jag igen.
om du bara hör av dig på något sätt
arton.
spänningen och längtan har försvunnit helt de senaste åren.
jag vill nog mest bara att det ska ta slut.
nitton.
det är årets största hemvändarkväll och jag träffar alla.
alla jag vill träffa.
alla jag inte vill träffa.
och alla jag absolut inte vill träffa.
jag är full.
jag har inte råd med taxi.
jag får skjuts hem av min föredetta flickväns pappa som jag inte har träffat på sex år.
det känns så där.
tjugo.
fyrverkerierna är på nyårsafton.
plus några dagar innan och en månad efteråt.
julen ska vara lugn, tråkig och likadan år efter år.
jag klagar på enformigheten men när den bryts vill jag tillbaka.
om man skulle skala ner julen en så där två ton så skulle jag nog gilla den.
jag gjorde ju det när jag var liten.
Ja, Farmor! Jag tar studielån och jobbar med diverse ströjobb ibland för att helhjärtat satsa på en karriär som konstnär. Jag vet att du tycker att det är dumt, att jag skulle ha bott kvar i min lägenhet och att jag inte borde ha sagt upp mig från mitt jobb för att satsa på flum. Jag vet att jag tyckte att porterstek var jättegott när jag var liten, att jag frågade på dagis om vi inte kunde få porterstek där, dom sa att det var för dyrt. Hur det går? Det går bra jag får syssla med det jag verkligen vill syssla med. Nej jag kommer med största sannolikhet inte skriva en deckare. Ska vi prata om ishockey istället? Ok, det är ju någonting alla kan relatera till på olika sätt här så det är det vi gör istället. Tack för femhundralappen, den kommer att ta slut på krogen ikväll även om jag försöker att inte spendera så mycket pengar, det är väldigt dyrt på juldagen när man är ute på krogen.
två.
Bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, det blir sexhundratrettiofyra. Kortautomaten har strulat en del de senaste dagarna, försök igen. Kvitto? Nej jag vet att det inte är återbäring. Jag lägger det här. Jasså du ville ha det så att du kan kolla att jag inte gjort fel. Nej jag har inte gjort fel jag vet att jag inte har gjort fel.
Ja glöggen är tyvärr slut. Vintern kom tidigt i år. Jag kan ge dig ett recept på hur man gör egen glögg. Nej, det finns inte champagne på bag in box. Ett rött vin till oxfilé? Hur mycket får det kosta? Vad är det mer en oxfilé? Den här kan nog bli bra. Eller den här. Den är tyvärr slut just nu. Vi har väldigt hög försäljning just nu. jag kan titta på lagret men jag kan garantera dig att jag inte kommer att hitta den om du inte har tur. Du hade inte tur. Jag ska in i kassan igen nu.
Bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, bip, det blir sexhundratrettiofyra. Kortautomaten har strulat en del de senaste dagarna, försök igen. Kvitto? Nej jag vet att det inte är återbäring. Jag lägger det här. Jasså du ville ha det så att du kan kolla att jag inte gjort fel. Nej jag har inte gjort fel jag vet att jag inte har gjort fel.
tre.
Vem ska sätta upp stjärnan i granen? Pappa är ju inte här längre. Ska jag sätta upp den för att jag är äldsta sonen? Kan inte mamma sätta upp den? Varför måste vi ha en stjärna längst upp i granen? Kan vi inte bara sätta en hatt på granen? Det är ju ändå bara en plastgran. En plastgran som barrar. Det betyder ju ändå ingenting.
Det var en norsk gammal man som satt och tittade på en digital fotoram som släktingar hade skickat till honom. Han grät när den svenska unga mannen som var i Norge för att tjäna pengar kom in till honom på ålderdomshemmet för att titta till honom. Han grät för att han var ensam. Han var ensam på julafton och ingen av hans släktingar ringde honom, ingen bjöd hem honom till sig. Den unga mannen satte sig bredvid honom och höll hans hand och grät med honom en timme. En timmes dubbelt Ob-gråtande och en gnista medmänsklighet.
fyra.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistiken säger att fler människor tar livet av sig på jul och nyår.
Statistik ljuger aldrig.
fem.
Det absolut bästa med julafton är Karl Bertil Jonsson tänker jag precis när det ska börja och jag tänker precis samma sak när det tar slut.
sex.
Hon står i trädgården med snö upp till knäna och röker och tittar på den stjärnbeklädda nattsvarta himlen. Det är stilla. Snön faller inte längre. Hon röker Lucky Strike och hennes nyduschade hår fryser till stenhård kristall. Det är ingen hemma. Hon bor inte där längre. Hon bor i en annan stad nu. En stad där hennes hopp växer. Hon bor inte i staden där allting bara är slentriant och menlöst längre. Hon har flyttat. Men imorgon är det julafton och ingen är hemma. Hon vet att tomten inte finns och att hon börjar bli lite för gammal för julstrumpan. Men hon vill ändå att den ska finnas där när hon vaknar på julaftonsmorgonen. Mamma kommer säkert komma hem full i taxi senare inatt och hon tänker att hon ska sätta upp en lapp där det står ”jag vill inte ha nåt jävla godis ge mig pengar till sprit istället” så mamma ser det. Så att mamma förstår att det inte var en sån här jul hon ville ha. Hon har ju flyttat. Hon kommer ju hem som den förlorade dottern och vill att allt ska vara som det var när hon var liten. När tomten kom pulsande genom snön med lykta och säck. När Kalle Anka var spännande och bra. När hon blev lite besviken över att tv:n stängdes av under kan du vissla Johanna efter tio minuter. Han verkade så snäll den där farbrorn. När det fanns massvis med julgodis och man blev så mätt att man mådde illa av julmaten. Inte som nu då det bara fanns potatis, mimosasallad och Janson utan ansjovis att äta för att hon inte ville äta kött längre. Innan julen blev delad. Först i två. Sen i tre. Sen i fyra. Fira jul fyra gånger med släktingar som inte förstår vad det är hon försöker göra. Hon vet att hon är konstnär. Med konst är en hobby för dom. Det är ingenting man kan jobba med. Var är alla, tänker hon? Var är mamma? Var är pappa? Var är lillebror? Vem ska lägga ett litet paket i julstrumpan? Hon fimpar i en snöhög för hon har gett upp efter att ha ställt ut tre askkoppar som alla har blivit översnöade. Hon borstar bort snön. Tar en knäck ur knäckskålen och går in i sitt gamla flickrum och lyssnar på Fairytale of New York och somnar med kläderna på i en gästsäng.
sju.
Det bästa med julen är att man kan vara full hela tiden.
Det är snaps, julöl, glögg, whiskey och konjak.
Och som ni alla vet, precis som i alla lägen: Wer’e only in it for the drugs!
åtta.
När jag var sexton så önskade jag att bli av med oskulden i julklapp. Jag sa det inte till någon. Men jag skrev det i min dagbok.
nio.
- Vilken är egentligen den bästa jullåten?
- Är det inte Fairytale of New York med Pouges och Kristy Mcoll?
- Men det finns ju andra bra också men jag håller med det är en sjukt bra låt.
- Happy Xmas med John Lennon är ju bra.
- Jo absolut. Men Christmas card from a hooker in Minnepolis är ju också sjukt bra.
- Tom Waits, jo men är det en jullåt?
- Klart det är vad är inte jul med den? Det är ju ett julkort liksom.
- Jo det har du rätt i. Little Drum boy med Bowie och Bing Crosby är ju också bra.
- Alla dom här låtarna är ju med på Absolut Christmas skivorna.
- Inte Tom Waits.
- Chuck Berry låten också. Vad heter den Run Rudolph Run, den är fet.
- Ja, all I want for chritmas is a rock n roll electric guitar.
- Har du hört The Jobs julskiva?
- Nej, vad är det?
- Det är ett punkband som har gjort en julskiva. Den är rätt bra.
- Låter schysst.
- Lars Vegas Trios julskiva är schysst också.
- Jo just den har du spelat för mig nån gång. Den där jullåten med Hives och Cyndi Lauper är ju schysst också.
- Haha ja, I bought no gifts this year and I slept with your sister, den är rolig.
- Nej, den asbra.
- Ok ja den är bra. Christmas Duel heter den va?
- Precis, ska vi ta en påtår?
- Ja, har du en femma?
- Jag tror jag har en här någonstans.
tio.
när kommer tomten
jag har väntat för länge
han kanske är död
elva.
Åtta år gammal och mamma står i köket och kokar knäck. Jag smyger som en indian förbi henne och in i hennes och pappas sovrum. Tysta Foten är mitt indiannamn. Ingen kan någonsin märka när Tysta Foten smyger förbi. Jag smyger förbi sängen och kommer fram till garderoben och öppnar den så tyst jag kan. Den gnisslar lite men mamma märker ingenting för hon lyssnar ganska högt på julmusik, fast inte så högt att man får ont i öronen. Bara så där högt så man vill ha bar överkropp och spela luftgitarr. Inne i garderoben finns paketen. Jag plockar upp ett och läser på etiketten. Det står inte mitt namn så jag lägger tillbaks det försiktigt men jag måste klämma lite på det innan det läggs ner helt. Jag får syn på ett större paket som ligger längre in i garderoben. Jag sträcker mig efter det och får fram det. På etiketten står det God Jul Conrad önskar Mamma och Pappa. Det är ett jättestort paket och jag måste hålla det med båda händerna. Jag klämmer på det. Det är hårt. Jag skakar på det och det rasslade ljudet får mig att lysa upp. Det är lego. Men vilket lego kan det vara? Kan det vara en riddarborg? Kan det vara Robin Hoodarnas gömställe? Kan det vara ett piratskepp? Kan det vara guvernörens fort? Jag har suttit med leksakskatalogen och klippt ut varenda grej jag önskar mig, men det är mest lego. Det är nästan bara lego som jag önskar mig och jag har klistrat upp alla bilder på ett kollage så att det inte ska gå att inte förstå vad det är jag önskar mig.
Mamma kommer in och skäller ut mig medan jag står där med det okända legopaketet. Jag lägger in det i garderoben igen och säger till mamma att det är lego. Hon skrattar och säger att jag får vänta till julafton. När är det frågar jag. Om två dagar tomten brukar komma efter Kalle Anka svarar hon. Det är lång tid säger jag och går in på mitt rum och sätter upp ett tornerspel mellan Kung Rickards riddare och Rövarkungens rövare.
tolv.
det är svårt att dansa ringsdans när inte händer räcker runt granen och granen dessutom står inklädd i ett hörn.
tretton.
jag ser de andra barnen öppna paket som består av mina luftslott. jag blir avundsjuk. varför kan inte jag få lite inslaget sällskap, stabil ekonomi och en lite skvätt lycka? det var ju allt jag egentligen önskade mig.
fjorton.
jag äter inte det dom tycker att man ska äta när det är jul.
dom tycker att det är svårt.
dom tycker att jag är omständig.
att jag kan äta det dom äter.
dom suckar och är rädd för det jag äter.
femton.
koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste
städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa ditt rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat
ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte
blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig
gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa dit
t rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder
koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste
städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa ditt rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat
ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte
blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig
gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder koka städa diska steka baka dom kommer snart har du städat ditt rum dom kommer snart och sen kommer tomten och dom kommer snart har du städat ditt rum du har städat toaletten för dåligt åker du och köper mjölk mjölken håller på att ta slut och vi har glömt mata katterna det måste städas bättre lyfter du på soffan när jag dammsuger vem har lagt den här här sluta spela tv-spel nu du måste städa dit
t rum bättre tills kusinerna kommer vad önskar du dig i julklapp då fick du nåt fint i strumpan imorse visst är julen mysig ät inte för mycket knäck nu du kan få ont i magen du måste orka äta julbordet sen du får äta hur många köttbullar du vill men ta inte för många tänk på barnen i Afrika har du dammat ditt rum har du putsat fönstren det måste ju vara fint till när mormor kommer så hon inte blir besviken tror du att tomten kommer med nåt fint till dig gå och duscha du måste klä dig i dina finaste kläder
sexton.
önskelista
en fotfil.
ett digitalt och ett 3,5 mm kamerahus (Canon jag vill kunna använda mig av mina objektiv).
en skrivmaskin.
en filmkamera som inte är skitliten och man kommer inte åt knapparna och inte nån som är baserad på att vara auto hela tiden. en bra stor och praktisk med stativ.
massa filmer jag inte har.
massa serieböcker både svenska feministserier och mycket Alan Moore och mycket Batman.
vinylskivor allt som jag inte har som är bra.
massa bra böcker. inga jävla deckare jag vill ha klassiker. både klassiska och moderna.
ett par hörlurar.
massa poesiböcker.
en dator alltså en bärbar mac med mycket minne.
biljett till alla festivaler i sommar kanske inte Sweden Rock för det intresserar mig inte.
en modsvespa + körkort till den och nej jag vill inte ta bilkörkort.
att vara skuldfri.
ekonomisk oberoende.
att mina vänner och de jag älskar ska ha det det bra och vara lyckliga.
att jag får en lycklig relation där jag känner mig uppskattad och att jag finns där för den personen och samtidigt känna mig fri.
att folk tänker mer på miljön.
att kunna slå på företaget Tre nånstans där det gör ont.
att man gör om hela sjukhussystemet.
att man gör om hela skolsystemet.
att få lite hopp om att det är möjligt att leva i ett samhälle utan lagar där alla mår bra.
att regeringen byts ut.
att kapitalismen går under.
att när kapitalismen går under så ber den om ursäkt till tredje världen och ger tillbaka det den tagit från dem.
att alla människor och djur behandlas lika och med värdighet i hela världen.
att det blir fred på jorden.
och ett skärp
sjutton.
kommer inte tomten snart?
jag har glömt bort hur han ser ut egentligen.
jag vet att Coca Colas tomte inte är den riktiga tomten.
jag vet att tomten ser ut på något annat sätt men jag vet inte hur.
det var så länge sen jag träffade honom.
tomten kan du inte komma lite grann bara.
du behöver inte ge mig något paket.
jag vill bara se att du finns.
jag vill bara se hur du egentligen ser ut bakom din mask.
snälla tomten kan du inte komma till mig en liten stund.
jag bjuder på gröt.
det var någon som sa att du gillade gröt.
vi kan äta något annat.
jag har makaroner och ketchup också gillar du det tomten?
du kanske bantar tomten?
jag kan kolla om jag kan skrapa ihop någonting ur mitt skafferi.
någonting som går att äta.
skulle du bli glad då tomten om jag bjöd dig på mat och inte behövde ge mig någon present?
skulle du komma och hälsa på då?
jag saknar dig tomten.
jag kan ta ditt telefonnummer så kan jag ringa dig.
du får ringa mig när du vill tomten.
när det känns lite jobbigt.
dagar som man bara vill ska försvinna.
du får ringa mig då tomten.
jag lovar att svara även om det är mitt i natten.
bara jag får träffa dig eller höra din röst igen.
vi kan väll bara ta en fika eller en öl tomten.
berätta om vad som har hänt sen sist.
var vi är i våra karriärer och hur vi ser på framtiden.
vi kan prata om våra relationer och spy galla över dom personerna som sårat oss.
det kommer nog bli bra tomten.
det kommer nog bli du och jag igen.
om du bara hör av dig på något sätt
arton.
spänningen och längtan har försvunnit helt de senaste åren.
jag vill nog mest bara att det ska ta slut.
nitton.
det är årets största hemvändarkväll och jag träffar alla.
alla jag vill träffa.
alla jag inte vill träffa.
och alla jag absolut inte vill träffa.
jag är full.
jag har inte råd med taxi.
jag får skjuts hem av min föredetta flickväns pappa som jag inte har träffat på sex år.
det känns så där.
tjugo.
fyrverkerierna är på nyårsafton.
plus några dagar innan och en månad efteråt.
julen ska vara lugn, tråkig och likadan år efter år.
jag klagar på enformigheten men när den bryts vill jag tillbaka.
om man skulle skala ner julen en så där två ton så skulle jag nog gilla den.
jag gjorde ju det när jag var liten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
