Saknad

Sängen vi ligger i ibland är magisk.

Jag lovar.

Om vi bara blundar och håller varandra i händerna så är det en fiktiv tidsmaskin.

Och tillsammans så ska vi rädda alla världar.

Stänger ögonlocken och räknar till tre.

Poff.

Så fångar vi upp Gwen Stacy så hon landar mjukt istället för att bryta nacken när hon faller efter ha blivit knuffad av Norman.

Poff.

Så sätter vi ett gigantiskt knivställ bakom Aeris när Sephiroth riktar Masamune mot hennes rygg.

Poff.

Så berättar vi för Rose att det finns faktiskt plats för en till på hennes dörr.

Det finns alltid en möjlighet att hitta en garderob som leder till en annan värld.

Där det finns magiska tapirer, flygande mattor och alla andra eventuella favorit fantasidjur.

Jag saknar dig.

Att skriva framtida äventyr på din rygg med mina fingrar när du sover.

Att bara trassla in mig lite i dig.

Dela luften vi andas.
Cirkelandas genom varandras lungor.

Handplocka ord från tungorna.

Dra ut meningar ur tinningarna.

Fiska upp drömmar och önskningar från ögonen för att sedan klistra upp dem i ett kollage i luften och berätta för varandra hur vårt liv tillsammans kommer se ut.

Om vi bara håller om varandra så ka vi resa precis vart vi vill.

Poff.

Så är vi på trolldomsministeriet och kastar protego på Sirius så att Bellatrix Avada kedevra studsar av honom.

Poff.

Så bygger vi en bro till Thelma och Lousie 

Poff.

Så stör vi jägaren som skulle skjuta Bambis mamma så att han missar.

Du är långt bort.

Jag saknar dig.

För när vi är tillsammans så är vi Goonies, Turtles, Batman, romantik och äventyr.

Fäktas med utdöda arméer ena natten och rider på varsin gigantisk lemur genom djungeln nästa.

Var lite närmre.

Sluta vara långt bort.

Jag vill inte det.

Inte längre.

Kom hem.

Så vi kan dra lakanen över våra ansikten precis som om man skulle gå genom en garderob fylld med pälsar och se varandra djupt in i ögonen där vi svingar oss i lianer och springer ifrån gigantiska rullande stenar.

Stjäl med oss diamanten.

Rider på turboelefanter och dinosaurier.

Målar upp de bästa fantasivärldarna där vi åker över haven med ninjapirater som ligger i evig fejd med riddarrobotorna som vill göra allting oorganiskt och själlöst.

Och i en eldstrid så hamnar vi på en öde ö där vi bygger sandslott och äter vindruvor tills vi tröttnar och bygger en flotte som kan ta oss till ett land med en magisk skog där kentaurer spelar flipper och ingen kan dö.

Om du bara låg här bredvid mig.

Skulle jag sakna dig mindre.

Det skulle vara lite lättare då.

My heart will go on

En två sekunders intervall av ren tystnad när the bad touch fadeas ut.

Doften.

En blandning av preteen svett, könsbestämda sprayparfymer med namn som date och axe.

Rökmaskin och självklart banana skids.

Klockan är 00:55

Nu är det bara en tryckare kvar.

Det har precis varit ett klimax på dansgolvet med dj Davve bakom cd spelandet.

Rednex – Cotton Eye Joe, Eiffel 65 – Blue (I’m blue da ba de da ba do), Björn Rosenström – Pojkarna som busar och Bloodhound Gangs – The Bad touch direkt efter varandra.

Och sida till sida dansen om man bortser från de koreograferade dansnumren till låtar som visast i häftiga musikvideoer är som bortblåst.

Det var ett irlänskkalinkaarmkrokalladansar som om det inte fanns någon morgondag och bara sista dansen är kvar.

En del går och hämtar ut sina jackor.

En del suger upp sig mot väggarna.

Jag letar efter någon att bjuda upp.

Med någon menar jag hon.

Hon som är helt fantastisk.

Hon som har mitt bultande tolvåriga hjärta snurrat runt sina fingrar som dem där snörena man leker med runt händerna som aldrig vetat vad de heter. Aldrig vetat hur man gör.

Inte lika coolt som diablo och skateboard, som jag förövrigt också är helt värdelös på.

Och panflöjtsintrot går igång.

Och jag vet att det här är hennes bästa låt.

För hon har 4 Leonardo Di Caprio affischer på sitt rum.

Hon såg Titanic 4 gånger på bio.

Det är nu eller aldrig någonsin.

Och jag går fram.

Hon luktar date, idominsalva och refreshers.

Jag luktar sour cream and onion chips och svett.

Och jag frågar.

Och hon svarar

att hon lovat Andreas sista dansen.

Aldrig någonsin.

Med tom blick stirrandes mot ett fyllt dansgolv.

Och jag ser hans händer.

Långsamt smeka hennes rygg.

Långsamt neråt.

Tills de helt och hållet omsluter hennes rumpa.

De absolut längsta fyra minuterna och fyrtioen sekundrana i mitt liv.

Mycket längre en de långsamma sekunderna när de väntar på att mynten ska falla ner i fångarna på fortet.

Lamporna tänds.

Alla går hem.

Och med en mage fylld med varför kan ingen tycka om mig, jag har ju både world industries tröjor på mig och tittar på voxpop.