du. och alla andra du. i hela världen.

det var länge sen jag publicerade någonting. det är för att jag skriver på ett större projekt. men jag har börjat skriva på en diktsvit som sidoprojekt. här kommer ett utkast// Conrad Luckett

ett allmängiltigt du.

                       av alla människor som någonsin varit du för mig på något sätt

du.

du.

                 och du.

                                           har betytt mer för mänskligheten än:

                                                                                                            vatten.

                                                                                                            luft.                                                                                                                           olja.                                                                                                                                 

allt de tror är viktigt.

men de som tror att det som är viktigast går att lagra.

                                                                                   tjäna pengar på.

har aldrig förstått.

att fyra armar som omsluter varandra

kan skapa fred;

att alla du,

för alla i hela världen,

räddar världen.

att det är kärleksdikter som finns i varenda del av mina vener.

i världens vener.

i mänsklighetens vener.

som skriker och vill komma ut som terroristbrev som mailbombar hela världen och slår hål på hela tryggheten och otryggheten på samma gång.

att alla kärleksförklaringar är som kärnvapen för att förstöra allting som gör oss olyckliga.

det är hjärtat som slår för kärlek och antikärlek samtidigt för alla jag och du i en kollektiv förvirring.

hatförklaringar åt alla håll mot allting som gjort allting sämre och jag vill bara omfamna och krama alla så hårt jag bara kan.

pressa ut varenda droppe av kärlek så att vi kan ha ett crescendo av det som finns i oss på en och samma gång och sen sluta känna allting som gör oss ont.

atomvinter.

Och i slutändan finns det ändå bara ett jag och massor du. Det är värt det.

                      alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.

                                                                       

                                                                

(jag minns nästan varje sekund.)

du. jag. alla andra du. alla andra du för dig.

livet är alltid kantat av blod.

det är det som driver oss.

och att betrakta andra människor.

alla är du med alla. Du-reformen gjorde att det blev så.vi kom lite nämre varandra utan att det gjorde ont.

ingen vet egentligen någonting. om någonting

det finns bara teorier.

som blir motbevisade om och om igen.

så varför lever vi?

för att vi vill veta?

vad händer om vi har fel?

hur kan man ha fel när man inte vet vilken fråga man ska ställa?

just nu.

och då menar jag bara precis just nu.

vill jag bara riva alla murar jag någonsin byggt upp.

skrika;

 jag älskar dig.

jag vet bara inte till vem.

det skulle kunna vara du, du eller du.

det har egentligen ingen betydelse.

om två timmar kommer jag sluta tro på kärlek som i ett du och jag igen.

Angående att vara tokblixtförälskad säger jag att jag ska att jag ska putta ner dig några steg på stegen så att det inte gör lika ont när du faller ner. Att jag är beredd med alla sorters storlekar på plåster. Men vi tar det senare. När det är dags. Jag vill inte vara cyniker hela tiden. Man måste vara lite naiv också.

alla du slutar ändå alltid bara med personer jag skriver dikter om.

alla du stannar alltid kvar.

på något sätt.

vi delar på medicinen utan att veta vad vi ska bota.

men det kommer alltid bli bra tänker vi,

håller varandra i händerna.

Ingenting.

Inga krig.

Ingenting farligt kan sära oss just nu.

Absolut ingenting. Någonsin. Just exakt nu.

Det är händerna.

Titta. Andas. Konstatera.

På fingrarna.

Hur de rör sig, spretar.

Fånga tag, förstå.

Att du tycker något om mig, oavsett vad.

Sorgkanter är inte bara smuts. det kan inte vara annat än viktigt.

Som du aldrig tänkte eller sa.

Vem som helst. Du . eller bara jag tittar på sina sorgkanter och ler.
någonting är fel för varje gång du jag eller någon annan försöker sätta fingret på vad det är som är fel så får hen svarta streck under naglarna.
pressar in naglarna i armen och skriver att med smutsen att det är mina tonårsgator som jag är önskar att du hade gått med på så att smutsen hade blivit mindre påtaglig. Så att det hade varit mer uthärdligt med ensamma korridorer broderdanielhörlurar på högsta volym. Men det är ingenting som du förtjänar. Du förtjänar bättre saker än tonårsromantiserade droger, söndersparkade busshållplatser och ändlösa timmar på caféer.

Jag vill vara lite mognare med dig. Inte på ett vuxet sätt. Bara lite mindre destruktivt.

Vem du än är.                  

Vem du än är.

Vem du än är.

Vem du än är.

Vem du än är.

jag skulle kunna bli kär i dig.
jag vet inte vad du heter.
jag har aldrig pratat med dig.
men jag gillar din stil.
vi skulle kunna ta världen med storm.
kunna vara ett roadmoviepar.
dansa barfota på barfotagatan.
jag skulle försöka berätta hur jag känner för dig genom alla de där poplåtarna jag lyssnat på för många gånger, inspelade på blandband.
jag skulle längta efter dig så jag fick gåshud så fort du inte var i närheten.
jag saknar dig.
vem du än är.

vem du än är.

Jag tror ju inte ens på sånt längre. Det gör bara ont.

Men ibland vill jag att det ska göra ont.

Kännas.

Vara på riktigt.

Bara lite jävla ibland.