Peace and Love 2011

Nu ska jag skänka en mening eller två eller tre eller i allafall några ord till allt jag såg i mer än 30 sekunder på P&L.

Torsdag:

Ziggy Marley: Jag somnade nästan när jag gick förbi.

I Blame Coco: Bra, mycket bra, inspirerande och det här ska jag lyssna mer på (jag lyssnar på henne/dem just nu).

Mustasch: Jag ville inte se det för att jag gillar det inte, jag såg det gillade det inte och gick.

Me and my army: När ska folk sluta spela "fritidsgårdspunkrockemoskejtmusik"?

Atmosphere: Jag gillar ju inte Hip Hop egentligen. Men det här var riktigt jävla bra. Jag litar mer och mer på Vilgots smak.

Valkyrien Allstars: Norsk folk, det vill säga fioler och känsla av nordisk mystik det var trevligt och lite bra men jag tröttnade efter två låtar, det kanske var tre låtar.

M.I.A: Det är andra gången jag ser denna ascoola kvinna och hon gör egentligen inte alls musik jag gillar. Men jag gillar henne. Det är coolt. Det är politiskt. Det är käftsmällar och pungsparkar; jag älskar det. Speciellt Born Free. Ja, speciellt Born Free.

The Ark: Det var magiskt.Det räcker att säga det.

Fredag:

bob hund: De har varit bättre. För att vara bob hund gjorde de en kass spelning. För att vara ett annat band än bob hund så var det en väldigt bra spelning. Men det var inte alls en bra bob hundspelning.

Spoken Word med Oskar Hanska, Oliva Bergdahl och Kung Henry: Jag såg bara Kung Henry för det var bara han kvar att läsa när jag dök upp på festivalens minsta scen (av de officiella scenerna). Nils (alltså Kung Henry) har alltid väldigt hög nivå och är hysteriskt bra. Denna gång var dock den första gången jag såg kungen, den enda svenska Hip Hopen jag gillar sen Grioa försvann vara lite osäker. Eller så var det bara som han sa att han hade repat för lite. Han tappade text vid två eller tre tillfällen men förmodligen inte med största sannolikhet av samma anledning som Julian Casablancas (mer om detta senare). Men han var bra, riktigt bra som alltid, och avslutade med hans magnifika testamente.

Branschen: Jag hade glömt att jag ville se detta och när jag gick förbi Athena som drabbades jag av en "just det jävlar känsla". Jag gick in, satte mig och for upp direkt för de slog igång med den fantstiska "Världens bästa dåliga exempel". Vispoeter tillsammans på en scen. Det var väldigt bra, och lite gubbigt. Till och med den fantastiska Sanna Carlstedt var ltie gubbig.

The Sounds: Jag inte hur många gånger jag sett dem. Sju, åtta gånger? Någonting sånt. Jag såg bara några låtar denna gång. Det var samma sak. Det var bra. Maja är Rock N´Roll. Men jag var inte riktigt på humör.

The Knockouts: Rock á Billypunk. Vilket jag gillar. Men jag gillar inte när sången låter "fritidsgårdspunkrockemoskejtmusik" Så jag gick. Dessuom så gjorde de en vidrig cover på nån kommersiell poplåt jag inte minns namnet på. Jag gick.

Sator: Är Sator. Låter som Sator. Är som Sator. Är bra och tågar på. Stabil Rock N' Roll.

Henrik Bergren: Jag började nästan gråta. Det var vackert. Det var väldigt vackert.

Social Distortion: Pappas hjältar eller snarare hjälte. Endast en orginalmedlem finns kvar i bandet. Gubbpunkcountryrockn'roll och det var jävligt bra. Hårda män och tatueringar. Jag är nöjd över att ha sett legendaren Mike Ness och versionen av Rech for the Sky var magisk.

The Strokes: Vad hade Julian tagit? Hur kan en två timmars spelning bli en timme? Hur kan man tappa så mycket text? Vad hade Julian tagit? Hur kan en två timmars spelning bli en timme? Hur kan man tappa så mycket text?

Jag tyckte det var rätt bra. Men om man jämför med 2006 så var det skitdåligt.


Lördag:

Jag såg lite poeter läsa på gatan Pedram Nazgûli och några andra:

Pedram Nazgûli var bra. Jag gillar hans sätt att skriva i karaktär och hans utryck vid en mikrofon. Pedram är bra. De andra poeterna var mindre bra. Jag såg inte alla. Jag gick efter Pedram då det började bli ointresant igen.

Mando Diao akustiskt: Ojämnt. Som jag tycker att detta band alltid är. När det är bra är det, riktigt bra. När det inte är bra är det pisstråkigt. Och att göra en akustisk spelning som bara är halvakustisk är ingenting detta band tjänar på. ine alls, det gör bara det tråkiga tråkigare. Dock vill jag hylla deras hyllning till den cancersjuke Kristian Gidlund som spelar i lillebrorbandet Sugerplum Fairy som de gjorde genom att spela låten Sweet Jackie.

Sage Francis: Hur många gånger ska jag säga att jag inte gillar hip hop men det här är bra? En gång till uppenbarligen. Sage är inte bara bra. Sage är jävligt bra. han är bra på ord. Och jag gillar ord.

Bad Religion: Förutom att ljudteknikern måste ha boffat limm de tre första låtarna så var Bad Religion så där stabila och bra som bara Bad Religion kan vara. Stabilt och bra och ett ständigt ja den här låten.

Säkert: Hade jag varit lite yngre och fullare hade det varit helt fantastiskt. Nu var det bara bra. Synd att Annika hade tappat rösten. Men det var välifgt bra ändå. Och avslutningen med Allt som var ditt var helt fantastisk.

Bob Dylan: Det var inte så roligt. Men har Dylans musik någonsin varit rolig? Vad det däreomt var var att det var väldigt bra. Trots att Vår käre Robert mer låter som tom Waits än Bob Dylan nu för tiden och att det är helt omöjligt att sjunga med i hans låtar så var det bra. Det var riktigt bra. Frågan är hur den sjutioåriga legenden skulle kunna göra det bättre? Lite mer pubilkkontakt? Vill man prata med gud?

Miss Li: Hon är glad och jag blir glad. Publiken är glad Miss Li blir glad. En väldigt glad och bra spelning. Alla dansar och och är glad aoch sjunger. Det är så här Gladpop ska vara.

Journey: Jag hatar Journey. Det var inte meningen att se dem. Men var det verkligen originalsångaren. han såg väldigt ung ut.

Håkan Hellström: Det här var antingen den nästbästa eller den näst näst bästa Håkanspelningen jag sätt. Då alla tre av de spelningarna jag syftar på är fem plus spelningar så betyder det att det var väldigt bra. Det var väldigt bra. Det var sjukt bra. Det var så där bra som bara Håkan Helström kan vara. Det finns ingen anledning att inte tycka att Håkan är Svergies absolut bästa liveakt och artist i övrgt. Med lite motstånd från The Ark som lägger ner nu, Bob Hund för tio år sedan och The Hives när det gäller livebiten. Men de är inte i närheten. Möjligtvis The Ark men de lägger som sagt ner nu.

Det var en bra festival, det var en väldigt bra festival.