I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. Det är det som driver oss. Och att betrakta andra människor.
II
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte förstå.
jag vill inte ha livserfarenhet.
jag vill inte kunna analysera.
jag vill inte vara intellektuell.
jag vill inte vara medveten om andra människors lidande.
jag vill inte vara del av andra människors drama.
jag vill inte ha förlorat oskulden.
jag vill inte ha druckit min första droppe alkohol.
jag vill inte ha rökt min första joint.
jag vill inte ha gjort alla dom där sakerna.
min insikt i livet gör mig olycklig.
III
ta av dig glasögonen för jag ska slå dig det hårdaste jag kan.
ta av dig glasögonen för jag vill inte skada dig ekonomiskt.
ta av dig glasögonen för jag vill slå dig så det känns in í själen.
Pappa.
det är slagsmål på insidan och utsidan.
på krogen.
på gatan.
Pappa slog någon.
han kanske blev blind.
han kanske hamnade på sjukhus
det är slagsmål i honom just nu. Jag måste förstå det.
IV
tårar genom telefonlurar.
tårar på distans.
tårar från alla håll.
jag blir sten.
(jag vräker ur mig åsikter.)
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte vara utbildad.
jag vill inte förstå.
jag vill inte vara en del av det här samhället.
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte kapitalismens slav.
jag vill inte veta av min omgivning.
jag vill att alla ska dö.
jag vill bli lämnad ifred.
jag vill inte vara en stöttepelare från alla håll (jag kommer gå sönder).
V
jag är en kollision mellan två kollisioner.
VI
Mamma gick ner tre kilo på en dag.
Mamma gick ner tre kilo och sa att det var så mycket brustna hjärtan väger.
brustna hjärtan väger tre kilo.
mitt hjärta väger ingenting nu för tiden.
det är i så många smådelar att alla delar skulle rinna igenom en sil.
dom trodde att dom kunde krossa det i tre delar så att dom kunde få en önskning men det blev bara miljarder beståndsdelar. dom misslyckades. dom fick mig inte. jag vann. jag är ensam. jag klarar mig.
VII
jag vill inte förstå.
jag är rädd för min kunskap.
jag vill inte vara en del av det här.
jag vill inte att den billigare spriten ska rinna i min hals just nu (fast det gör den)
jag vill inte att mina lungor ska sotas ner totalt av min kedjerökning (fast det gör dom)
jag vill inte knulla bort all smärta i natt (men jag kommer förmodligen göra det)
VIII
jag vill inte förstå.
jag vill inte förstå vikten av vad som hände i det senaste valet.
Samtidigt som jag vet att
i hjärtat är jag muslim.
i hjärtat är jag jude.
i hjärtat är jag handikappad.
i hjärtat är jag amerikan.
i hjärtat är jag kurd.
i hjärtat är jag bög.
i hjärtat är jag krisdemokrat.
i hjärtat är jag människa.
i hjärtat är jag konstnär.
i hjärtat är jag poet. (jag vill bara göra allt lite vackrare så det gör mindre ont)
IX
gör det ont att vara mamma till en poet, mamma?
det finns kanske andra saker som gör mer ont nu.
det kanske exploderade någonting som gjorde att alla murar föll.
X
världen gråter.
världen lider.
och jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill vara vansinnig och berusad.
lust lust lust.
synd synd synd.
(det gör mindre ont då).
jag fastnar i djupa dalar av lusta som sveper sig ut och blir hav jag går vilse i och händer möter mina mellan lakan och kroppsvätska utbyts.
och jag vill vara själv när jag vaknar
jag vill ha inte ha någon annan där
jag vill att det ska hända egentligen
det är inte den här formen av ytlighet jag behöver just nu.
jag behöver det inte.
jag behöver inte drama.
jag vill inte förstå.
jag vill vara dum.
jag vill vara oförstående.
(jag vet att jag kan skrika.)
det handlar bara om en existentiell kris
du ska nog se att det går över.
det handlar bara om en ekonomisk kris
du ska nog se att det går över.
XI
Lillebror bli inte som jag när du blir stor.
det gör ont att förstå. dom flesta flyktvägar är inte så bra…
XII
förlåt för att jag förstår så mycket.
förlåt för att jag inte berättade allt som jag förstod innan det sprängdes.
förlåt för att jag var passiv.
det är alltid likgiltigheten som gör att det dåliga tränger fram i människor.
XIII
jag är en kollision mellan två kollisioner.
XIV
jag ser barnen leka i horisonten och jag tycker det känns bra.
jag vill inte bli annat än en häftig farbror.
XV
kan en bergsvägg vara mjuk?
kan man bygga ihop...
kan man laga...
efter en frontalkrock?
onsdag 29 september 2010
torsdag 23 september 2010
nostalgiångest
nostalgiångest medan jag bläddrar bland digitala blad.
nostalgiångest medan jag inser storheten och svagheten i mitt maktbehov.
nostalgiångest medan jag kommunicerar med min lever och frågar om den mår bra.
nostalgiångest medan jag sitter naken framför datorn och lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser att jag...
vill vara är kommer vara alltid är vill kommer aldrig kommer alltid vara är var borde är kommer alltid aldrig vara är kommer var borde är kommer kom kommer är alltid vara...
synd.
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
förvandlas masiknellt... radera minneskortet... bli någon man inte vara förut.
bli ren synd istället för marinoettskapare och läkare.
- det kunde inte gått på ett annat sätt nu blev det så den här gången sa läkaren.
vi har plåster för nästan alla sår.
vi har plåster för nästan alla sår.
jag röker cigareter.
jag vet att mitt liv blir kortare då. det sägs att man förlorar lika mycket tid som det tar att röka cigaretten betyder det att jag kommer leva längre än de som röker långsamt?
jag är synd.
jag vill vara synd.
jag vill vara dramat i ditt liv.
jag var marionettskaparen och läkaren.
jag har nostalgiångest.
jag lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser storheten och svagheten i mitt maktbehov.
nostalgiångest medan jag kommunicerar med min lever och frågar om den mår bra.
nostalgiångest medan jag sitter naken framför datorn och lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser att jag...
vill vara är kommer vara alltid är vill kommer aldrig kommer alltid vara är var borde är kommer alltid aldrig vara är kommer var borde är kommer kom kommer är alltid vara...
synd.
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
förvandlas masiknellt... radera minneskortet... bli någon man inte vara förut.
bli ren synd istället för marinoettskapare och läkare.
- det kunde inte gått på ett annat sätt nu blev det så den här gången sa läkaren.
vi har plåster för nästan alla sår.
vi har plåster för nästan alla sår.
jag röker cigareter.
jag vet att mitt liv blir kortare då. det sägs att man förlorar lika mycket tid som det tar att röka cigaretten betyder det att jag kommer leva längre än de som röker långsamt?
jag är synd.
jag vill vara synd.
jag vill vara dramat i ditt liv.
jag var marionettskaparen och läkaren.
jag har nostalgiångest.
jag lyssnar på kent.
torsdag 16 september 2010
rödsvart
du är röd.
nej du är svart.
nej du är röd.
jag kan inte bestämma mig.
du är rödsvart.
det är en färg, jag lovar.
våra ögon möts och sprängs nästan direkt, det är därför vi inte vågar se in i varandra längre.
vi bad alltid om ursäkt när det redan var försent.
jag vandrade runt med mina fingervantar med tryckta ord på fingrarna.
Love. Hate.
vi var igelkottshjärtade bortsprungna antihjältar i en förvirrad stad.
vi var Bonnie och Clyde med samma problematik förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var Batman och Robin förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var brott,
vi behövde bekämpas.
vi bekämpade världen.
världen bekämpade oss när vi ramlade runt som ett tvserieinspirerat hollywoods fejkkärlekspar utan att veta vad vi egentligen höll på med, det var som att vi byggde upp och raserade världen med våra sinnens trollspön.
vi var magiska tillsammans.
tanken på att jag fångar in dig i det rödsvarta fåniga färgtänkandet fängslar mig och jag kommer på mig själv med vilken färg jag har.
jag är gulsvart.
jag är gulsvart, hon rödsvart, vad betyder egentligen färg?
marmelad skulle kunna vara nyckeln.
nyckeln till färgerna.
jag är gulsvart som brittisk marmelad till frukostte söndagar då det blev lite för mycket kvällen innan.
jag är det du inte förstår i en David Lynch film.
jag är fingervantar en höstdag då du behöver tjockare vantar än så.
jag är dramat i ditt liv nu.
jag är förstöraren.
jag är kaos.
jag är en invit till synd.
jag är gulsvart.
jag är rödsvart.
du var alltid bara rödsvart.
jag är blåsvart.
jag är grönsvart.
jag är en kombination av alla färger med svart.
jag önskar att jag kunde gå tillbaks till när mina och våra färger hade lite mindre stark nyans.
jag är valfri färg kombinerat med svart.
du var alltid rödsvart.
nej du är svart.
nej du är röd.
jag kan inte bestämma mig.
du är rödsvart.
det är en färg, jag lovar.
våra ögon möts och sprängs nästan direkt, det är därför vi inte vågar se in i varandra längre.
vi bad alltid om ursäkt när det redan var försent.
jag vandrade runt med mina fingervantar med tryckta ord på fingrarna.
Love. Hate.
vi var igelkottshjärtade bortsprungna antihjältar i en förvirrad stad.
vi var Bonnie och Clyde med samma problematik förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var Batman och Robin förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var brott,
vi behövde bekämpas.
vi bekämpade världen.
världen bekämpade oss när vi ramlade runt som ett tvserieinspirerat hollywoods fejkkärlekspar utan att veta vad vi egentligen höll på med, det var som att vi byggde upp och raserade världen med våra sinnens trollspön.
vi var magiska tillsammans.
tanken på att jag fångar in dig i det rödsvarta fåniga färgtänkandet fängslar mig och jag kommer på mig själv med vilken färg jag har.
jag är gulsvart.
jag är gulsvart, hon rödsvart, vad betyder egentligen färg?
marmelad skulle kunna vara nyckeln.
nyckeln till färgerna.
jag är gulsvart som brittisk marmelad till frukostte söndagar då det blev lite för mycket kvällen innan.
jag är det du inte förstår i en David Lynch film.
jag är fingervantar en höstdag då du behöver tjockare vantar än så.
jag är dramat i ditt liv nu.
jag är förstöraren.
jag är kaos.
jag är en invit till synd.
jag är gulsvart.
jag är rödsvart.
du var alltid bara rödsvart.
jag är blåsvart.
jag är grönsvart.
jag är en kombination av alla färger med svart.
jag önskar att jag kunde gå tillbaks till när mina och våra färger hade lite mindre stark nyans.
jag är valfri färg kombinerat med svart.
du var alltid rödsvart.
torsdag 9 september 2010
Linköping del 7
vi känner doften av förhoppning på fredags och lördags kvällar här.
vi känner doften av ångest liggandes som moln på kroggator söndagsförmiddagar här.
vi sitter ändlösa timmar på caféer och barer.
vi sitter ändlösa timmar i parker och på uteserveringar.
vi längtar efter något bättre längs hela ågatan.
vi längtar efter något bättre längs hela platensgatan.
vi springer runt som dårar och letar efter något att försörja oss med här.
vi springer runt som dårar för att få tiden att gå snabbare så man kanske kan stöta på något bättre här.
vi leker vuxna människor som får köpa öl och cigareter. men ingen av oss har riktiga jobb som man faktiskt kan leva på, på riktigt.
vi leker vuxna människor och har förhållanden som går sönder.
vi dansar bort ångesten på nattklubbar.
vi dansar bort ångesten i främmande sängar.
vi går förbi allting som egentligen är värt att se för att det är vardag för oss.
vi går förbi allting som skulle kunna betyda ett anständigt normativt liv.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att ett plus ett alltid är lika med ex.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att två alltid är lika med ex.
vi trodde att vi hade lärt oss svenska men vi förstod aldrig när vi skulle sätta ut punkter och komman när allt vi behövde göra var att sätta ut semikolon.
vi trodde att vi hade lärt oss kärlekens grammatik men vi gick akktid vilse.
vi lyssnade på musik som ingen annan lyssnade på och kände att det var vi mot världen.
vi lyssnade på musik och dansade som ingen annan gjorde.
vi gick på nattklubbar och ville stanna efter stängningsdags.
vi gick på nattklubbar och letade alltid efter efterfest.
vi lämnade alltid varje fest sist av alla.
vi lämnade alltid varandra långt efter att det var försent att laga.
vi ramlade runt på kroggator för att det var så vi levde.
vi ramlade runt på kroggator för vi visste inte bättre.
vi hör ljuden av stegen, dansen, sången, vinet, sexet, dekadensen och allt det där vi gjorde.
vi hör ljuden av att vi fortfarande gör allt det där vi gjorde.
vi längtade alla till andra städer.
vi längtade alla till någonstans där man kunde vara sig själv helt och hållet.
vi förstod försent att vi hade varandra.
vi förstod försent att vi faktiskt kunde göra någonting åt tristessen.
vi är du och jag i en stad som ljuger om att idéer blir verklighet. Dom enda drömmar jag hade var dom flyktbenägna.
vi flyttade alla bort från det vi tänkte gjorde oss ont.
vi tror att det ska bli bättre.
vi hoppas att det ska bli bra.
vi känner doften av ångest liggandes som moln på kroggator söndagsförmiddagar här.
vi sitter ändlösa timmar på caféer och barer.
vi sitter ändlösa timmar i parker och på uteserveringar.
vi längtar efter något bättre längs hela ågatan.
vi längtar efter något bättre längs hela platensgatan.
vi springer runt som dårar och letar efter något att försörja oss med här.
vi springer runt som dårar för att få tiden att gå snabbare så man kanske kan stöta på något bättre här.
vi leker vuxna människor som får köpa öl och cigareter. men ingen av oss har riktiga jobb som man faktiskt kan leva på, på riktigt.
vi leker vuxna människor och har förhållanden som går sönder.
vi dansar bort ångesten på nattklubbar.
vi dansar bort ångesten i främmande sängar.
vi går förbi allting som egentligen är värt att se för att det är vardag för oss.
vi går förbi allting som skulle kunna betyda ett anständigt normativt liv.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att ett plus ett alltid är lika med ex.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att två alltid är lika med ex.
vi trodde att vi hade lärt oss svenska men vi förstod aldrig när vi skulle sätta ut punkter och komman när allt vi behövde göra var att sätta ut semikolon.
vi trodde att vi hade lärt oss kärlekens grammatik men vi gick akktid vilse.
vi lyssnade på musik som ingen annan lyssnade på och kände att det var vi mot världen.
vi lyssnade på musik och dansade som ingen annan gjorde.
vi gick på nattklubbar och ville stanna efter stängningsdags.
vi gick på nattklubbar och letade alltid efter efterfest.
vi lämnade alltid varje fest sist av alla.
vi lämnade alltid varandra långt efter att det var försent att laga.
vi ramlade runt på kroggator för att det var så vi levde.
vi ramlade runt på kroggator för vi visste inte bättre.
vi hör ljuden av stegen, dansen, sången, vinet, sexet, dekadensen och allt det där vi gjorde.
vi hör ljuden av att vi fortfarande gör allt det där vi gjorde.
vi längtade alla till andra städer.
vi längtade alla till någonstans där man kunde vara sig själv helt och hållet.
vi förstod försent att vi hade varandra.
vi förstod försent att vi faktiskt kunde göra någonting åt tristessen.
vi är du och jag i en stad som ljuger om att idéer blir verklighet. Dom enda drömmar jag hade var dom flyktbenägna.
vi flyttade alla bort från det vi tänkte gjorde oss ont.
vi tror att det ska bli bättre.
vi hoppas att det ska bli bra.
måndag 6 september 2010
vad händer sen?
ensamma
hjärtan
vandrar
ner
för
trappan
ingen
vet
vart
den
leder
kanske
tar
den
slut
kanske
faller
rakt
ner
och
dör
jag tänker på döden.
hur luktar den
det
hon
han
?
gammalt eller nytt?
det är ju nåt nytt som händer
är det inte så.
är det apelsinsaften som får mig att bli så här existentiell?
är det spriten jag drack förut?
är det den sena timmen?
skulle inte det här bara bli en dikt i form av en trappa?
hur ser döden ut?
jag har sett döda människor.
mer än två.
men jag vet att det bara är kol som bryts ner.
jag lärde mig något på naturkunskapen.
det är nog bra att man lär sig något ibland.
är döden en man i svart dräkt?
(som till exempel Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet)
hur smakar döden?
något svart tänker jag.
Coca Cola
lakrits
eller aubergine
äggplanta och aubergine är samma sak.
precis som squash och zucchini.
squash är också en sport där man slår en boll mot en vägg med ett racket.
det må verka meningslöst men är rätt så roligt.
och jättejobbigt.
lite som döden.
ett äventyr för en.
en tragedi för andra.
hjärtan
vandrar
ner
för
trappan
ingen
vet
vart
den
leder
kanske
tar
den
slut
kanske
faller
rakt
ner
och
dör
jag tänker på döden.
hur luktar den
det
hon
han
?
gammalt eller nytt?
det är ju nåt nytt som händer
är det inte så.
är det apelsinsaften som får mig att bli så här existentiell?
är det spriten jag drack förut?
är det den sena timmen?
skulle inte det här bara bli en dikt i form av en trappa?
hur ser döden ut?
jag har sett döda människor.
mer än två.
men jag vet att det bara är kol som bryts ner.
jag lärde mig något på naturkunskapen.
det är nog bra att man lär sig något ibland.
är döden en man i svart dräkt?
(som till exempel Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet)
hur smakar döden?
något svart tänker jag.
Coca Cola
lakrits
eller aubergine
äggplanta och aubergine är samma sak.
precis som squash och zucchini.
squash är också en sport där man slår en boll mot en vägg med ett racket.
det må verka meningslöst men är rätt så roligt.
och jättejobbigt.
lite som döden.
ett äventyr för en.
en tragedi för andra.
onsdag 1 september 2010
en 4D värld
kan man lukta och smaka på bilder?
man borde kunna göra det.
bygga någonting som gör att konst kan få ännu fler dimensioner.
jag vill smaka på text.
jag vill lyssna på bilder.
lukta på musik.
om man skalar en banan kan man lägga saker i skalet.
fast bananskal är inte så gott.
dom luktar mest besprutningsmedel.
men det är kul när folk halkar på dom (har det hänt nån gång förutom på film?)
man skulle kunna ta ett stort äpple och gröpa ur litegrann.
stoppa in en kamera av mindre modell.
fast jag vill ha alla sinnen på en och samma gång.
pressa en apelsin över ett VHSband?
nej äpplet blir nog bäst.
jag tar en liten digitalkamera som man kan filma med.
ja då får jag med allt.
tror jag i allafall.
problemet är bara att det ruttnar.
men var ligger problemet i det?
det gör ju jag med.
bara lite långsammare.
man borde kunna göra det.
bygga någonting som gör att konst kan få ännu fler dimensioner.
jag vill smaka på text.
jag vill lyssna på bilder.
lukta på musik.
om man skalar en banan kan man lägga saker i skalet.
fast bananskal är inte så gott.
dom luktar mest besprutningsmedel.
men det är kul när folk halkar på dom (har det hänt nån gång förutom på film?)
man skulle kunna ta ett stort äpple och gröpa ur litegrann.
stoppa in en kamera av mindre modell.
fast jag vill ha alla sinnen på en och samma gång.
pressa en apelsin över ett VHSband?
nej äpplet blir nog bäst.
jag tar en liten digitalkamera som man kan filma med.
ja då får jag med allt.
tror jag i allafall.
problemet är bara att det ruttnar.
men var ligger problemet i det?
det gör ju jag med.
bara lite långsammare.
haiku och tanka
kylig morgonluft
fågel viskar om framtid
ödeläggelse
fågel flyger bort
lämnar ödeläggelse
staden fortsätter
vinden yr runt mig
kall oktober morgondag
mössan blåste bort
sommarregn i park
barnen leker ändå kvar
pappan gömmer sig
iskall hand i hand
isen smälte hon i brand
ramlar bort från noll
asfalten steker
äggröra på gatan blir fest
lastbilen välte
du är aldrig här
bakom muren i april
maj juni juli
alltid aldrig här borta
bakom muren i april
klockan går helt fel
därför kom jag alltid sent
fröken ur är död
internet mördar tiden
det är min ursäkt för allt
fågel viskar om framtid
ödeläggelse
fågel flyger bort
lämnar ödeläggelse
staden fortsätter
vinden yr runt mig
kall oktober morgondag
mössan blåste bort
sommarregn i park
barnen leker ändå kvar
pappan gömmer sig
iskall hand i hand
isen smälte hon i brand
ramlar bort från noll
asfalten steker
äggröra på gatan blir fest
lastbilen välte
du är aldrig här
bakom muren i april
maj juni juli
alltid aldrig här borta
bakom muren i april
klockan går helt fel
därför kom jag alltid sent
fröken ur är död
internet mördar tiden
det är min ursäkt för allt
hon har inte bara vanliga moln i sitt huvud.
hon har djupa mörka moln i horisonten som ger ilningar i benen och gör henne knäsvag inför en stundande mörk framtid.
den dagen hon blir lycklig ska hon stanna kvar tänker hon.
men tills dess tänker hon resa från stad till stad.
hon har inget namn.
hon finns inte på riktigt.
hon bor i mig.
hon bor i dig.
hon bor i de flesta av oss.
i en liten dold kammare i hjärtat.
hennes namn är mänsklighet.
hon har djupa mörka moln i horisonten som ger ilningar i benen och gör henne knäsvag inför en stundande mörk framtid.
den dagen hon blir lycklig ska hon stanna kvar tänker hon.
men tills dess tänker hon resa från stad till stad.
hon har inget namn.
hon finns inte på riktigt.
hon bor i mig.
hon bor i dig.
hon bor i de flesta av oss.
i en liten dold kammare i hjärtat.
hennes namn är mänsklighet.
Solglasögon
Jag var sju år gammal när jag blev förälskad i musik.
Sju år gammal när jag blev förälskad i festivaler.
Sju år gammal och jag stod längst fram med min mamma när det skånska skabandet Liberator spelade, min första festivalspening om man räknar bort den
lokala festivalen som jag var på när jag var på när jag var för liten för att kunna minnas det.
Jag fortsatte dansa när konserten var slut och dansade med min mamma bort till den största scenen på Hultsfredsfestivalen för att se det som skulle komma
att bli den sjuåringen jag en gång vars favoritband.
Docenterna.
Än idag kan jag känna leran under fötterna som bygger lager på lager när jag lyssnar på "Solglsögon" och jag minns det alltid fastnade någonting i leran under kängorna.
Alltid någonting mystiskt som man inte visste var det var, en kondom eller kanske en cigaret.
Alla dom där sakerna som finns runt mig idag men som för mitt sjuåriga jag var nytt och spännande.
Jag minns lukten av alkohol ifrån folks munnar och att dom dansade och sjöng, alla var så glada och kramades och alla fick vara som dom ville vara.
Jag minns min eufori när Docenterna spelade och hur sångaren eller om det var gitaristen sprang runt och verkligen gav allting han hade, som att det var hans
sista minuter i livet och han ville ge världen en fantastiskt avslut.
Jag var såld, köpt och helt förälskad.
Jag skulle bli Rock N' Rollstjärna när jag blev stor.
Riddare, brandchef och kung var som helt bortblåst och jag skulle bli frontfigur för ett punkrockband.
Jag hade bar överkropp och poserade till Ramones, Docenterna och alla möjliga band hemma framför stereon.
Jag förstår inte riktigt varför jag aldrig lärde mig ett instrument, jag antar att jag tyckte det var viktigare att vara snygg och ha utstrålning.
Dom andra barnen som gick i min klass förstod inte vad jag pratade om när jag pratade om konserter och musik.
Vi skulle måla ett sommarminne och jag målade Docenternas spelning.
Alla lampor och högtalare.
Noter som kom ut ur högtalarna, alla dansande människor och så jag som dansade.
Jag antar att dom tyckte att jag var konstig, dom kunde inte relatera till så mycket mer än den senaste disneyfilmen, deras helg hos mormor och morfar på landet
eller möjligtvis någon Thailandresa.
När jag gick i andra klass så skulle vi vid ett tillfälle på muisktimmen ta med oss och spela upp en egen låt.
Det pirrade i hela mig att få visa det där magiska.
Det där som visade på en helt annan fantastiskt värld där alla sinnen tilltalas och det är häftigt och ascoolt och makalöst helt fantastiskt.
Alla tänkbara superlativ på en gång.
Med bestämmda steg gick jag fram till CD-spelaren stoppade in min välvårdade skiva och valde låt, nummer tre.
Med smygade steg för att inte en millisekund av låten skulle störas så satte jag mig på min stol och tog på mig mina solglasögon och började digga musiken.
Hjälpläraren tyckte jag var en cool grabb.
Dom andra barnen förstod inte det magiska.
Jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom inte kunde tycka att det var helt fantastiskt.
Dom spelade sin musik, det sena nittiotalets populärmusik.
Jag gäspade.
Efter skolan gick jag och längtade till nästa års festival medans jag hade mina solglasögon på mig och sjöng:
"Bakom mina solglasögon
kan jag va' mig själv.
Allting blir så vackert genom"
Sju år gammal när jag blev förälskad i festivaler.
Sju år gammal och jag stod längst fram med min mamma när det skånska skabandet Liberator spelade, min första festivalspening om man räknar bort den
lokala festivalen som jag var på när jag var på när jag var för liten för att kunna minnas det.
Jag fortsatte dansa när konserten var slut och dansade med min mamma bort till den största scenen på Hultsfredsfestivalen för att se det som skulle komma
att bli den sjuåringen jag en gång vars favoritband.
Docenterna.
Än idag kan jag känna leran under fötterna som bygger lager på lager när jag lyssnar på "Solglsögon" och jag minns det alltid fastnade någonting i leran under kängorna.
Alltid någonting mystiskt som man inte visste var det var, en kondom eller kanske en cigaret.
Alla dom där sakerna som finns runt mig idag men som för mitt sjuåriga jag var nytt och spännande.
Jag minns lukten av alkohol ifrån folks munnar och att dom dansade och sjöng, alla var så glada och kramades och alla fick vara som dom ville vara.
Jag minns min eufori när Docenterna spelade och hur sångaren eller om det var gitaristen sprang runt och verkligen gav allting han hade, som att det var hans
sista minuter i livet och han ville ge världen en fantastiskt avslut.
Jag var såld, köpt och helt förälskad.
Jag skulle bli Rock N' Rollstjärna när jag blev stor.
Riddare, brandchef och kung var som helt bortblåst och jag skulle bli frontfigur för ett punkrockband.
Jag hade bar överkropp och poserade till Ramones, Docenterna och alla möjliga band hemma framför stereon.
Jag förstår inte riktigt varför jag aldrig lärde mig ett instrument, jag antar att jag tyckte det var viktigare att vara snygg och ha utstrålning.
Dom andra barnen som gick i min klass förstod inte vad jag pratade om när jag pratade om konserter och musik.
Vi skulle måla ett sommarminne och jag målade Docenternas spelning.
Alla lampor och högtalare.
Noter som kom ut ur högtalarna, alla dansande människor och så jag som dansade.
Jag antar att dom tyckte att jag var konstig, dom kunde inte relatera till så mycket mer än den senaste disneyfilmen, deras helg hos mormor och morfar på landet
eller möjligtvis någon Thailandresa.
När jag gick i andra klass så skulle vi vid ett tillfälle på muisktimmen ta med oss och spela upp en egen låt.
Det pirrade i hela mig att få visa det där magiska.
Det där som visade på en helt annan fantastiskt värld där alla sinnen tilltalas och det är häftigt och ascoolt och makalöst helt fantastiskt.
Alla tänkbara superlativ på en gång.
Med bestämmda steg gick jag fram till CD-spelaren stoppade in min välvårdade skiva och valde låt, nummer tre.
Med smygade steg för att inte en millisekund av låten skulle störas så satte jag mig på min stol och tog på mig mina solglasögon och började digga musiken.
Hjälpläraren tyckte jag var en cool grabb.
Dom andra barnen förstod inte det magiska.
Jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom inte kunde tycka att det var helt fantastiskt.
Dom spelade sin musik, det sena nittiotalets populärmusik.
Jag gäspade.
Efter skolan gick jag och längtade till nästa års festival medans jag hade mina solglasögon på mig och sjöng:
"Bakom mina solglasögon
kan jag va' mig själv.
Allting blir så vackert genom"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
