flyttstäda

det fungerar så att väggarna krymper.
plockar ner mig själv i små lådor.
det som är jag rivs ner.
packeteras.
viks ihop.
rullas ihop.
trycker ihop mig själv.
skrubbar bort mig.
suger bort mig.
borstar bort mig.

allt för en inspektion.
för att senare lämna bort en del av min själ till någon annnan.

floder av tankar och kärleksförklaringar

han kastade hårdast snöboll för kändes lite lättare då.
den ganska mobbade killen spöar den mer mobbade killen för han blev en i gänget då.
jag var aldrig en av dom sterotyperna.

jag var killen som stod med hörlurar i hörnet.
den mystiska killen.
dock inte den mystiska snygga killen.
vi hade ingen sån i förorten jag växte upp i.
det var inte så långt utvecklat.
mest fördomar och fjortisfyllor som slutade med att folk spydde i buskarna runt Tokarpsskolans busshållplats.

jag ville vara unik.
inte vara en av dom.
så jag drack inte.
jag rökte inte.
jag lyssnade på The Smiths och Ramones.

jag har alltid gillat unika saker.
saker det bara finns en av.
limited editon.
rare.
one of a kind.

saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.


det finns nog få människor som ser tillbaka på sitt högstadium och känner att det var en bra tid.
kollektivt skulle vi kunna höja fingret i vädret och skrika fuck högstadiet men det är nog redan gjort.
klitché aktigt skulle jag kunna nämna korridorer av ensamhet men det har både jag och poeterna och författarna innan mig sagt.

vi vill alla vara unika och speciella.
jag undrar om alla kan vara det.

hur många kan vara bäst på en sak?
kan det vara flera som är bäst på en sak?
om man inser att det finns folk som är bättre än en själv på det man gör ska man då sluta?
eller ska man fortsätta tills man blir bättre än den som är bättre än en själv?

dekadens är en sak jag funderar över ganska ofta.
jag är dekadent.
det vet jag att jag är.
varför är jag det?

jag brukar hävda att det är för att jag är medveten om att jag kommer dö.
att jag vet att jag kommer dö gör att jag undermedvetet dricker och inhalerar substanser som leder till min egen död.
jag ser inget fel i att göra det.
det enda felet jag ser i det är om man inte är medveten om att det kommer leda till ens egen död.

omedvetenhet har alltid varit någonting som jag avskytt hos människor.
det finns ingenting så osexigt som omedvetenhet.

vad är då sexigt?
mina svar är inteligens, utstråling och förmågan att kunna säga andra personer något.

var är den här personen?
jag skulle kunna kalla det här för en kontaktannons.
jag har trott så många gånger att jag hittat någon som jag skulle kunna tänka mig dela mitt liv med.
en gång var det på riktigt.
jag saknar henne ibland.
ibland ganska ofta.
ibland inte alls.

jag tänker att närhet är någonting alla vill ha.
det var länge sen jag kände närhet till en annan människa.
flera måndader sen.
det känns lite tufft faktiskt.
men som pappa sa drakar kan bar flyga i motvind.
jag kanske funkar så.
jag är konstnärssjäl men jag kan bara skriva i motvind.
det är svårt att skriva någonting utan att ha nåt som gör ont eller nånting som går emot.
jag har alltid haft svårt för att känna någonting med det jag skriver som inte är helt på riktigt.
det är både min svaghet och min styrka tror jag.
men men vad vet jag egentligen.

det med egentligenvärlden är en sak som jag också funderat över.
jag skrev det i en dikt en gång.
egentligen världen finns inte.

jag vill mest bara ha lite drama.
trassla in mig i någon då och då.
bara hålla om någon och ha någon att kyssa ibland.

inte känna att man är killen som måste kasta hårdast snöboll för att klara av dagen.
inte vara den utsatta killen som spöar den ännu mer utsatta killen för att orka med att leva.

jag vill bara vara mig själv.
och jag vill att någon annan ska tycka om mig för den jag faktiskt är.
en konstnärssjäl.
en estradpoet.
en snäll kille med dåligt självförtroende.
en person som måste ha hybris för att kunna tycka om sig själv.
en person som i dom flesta fall sätter andra personer framför sig själv.

till alla flickor jag har haft någonting på gång med skulle jag ville säga det skulle kunna ha varit du.
för det skulle kunna vara det.
jag vet att jag kan vara en riktigt idiot ibland.
men när jag älskar någon så gör jag verkligen det till hundra procent.

det här skulle kunna vara en kontaktannons men det är det inte.
det här är ett brev skrivit till mig själv.
jag har tjuvläst min egen dagbok.
och jag är ganska besviken på mig själv att jag gjorde det.

det finns så många ord jag skulle vilja använda.
jag kan inte sluta skriva för att det är någonting jag måste göra.
jag vet inte om det är så att skrivandet är någon slags sjukdom för mig.
jag kan bara inte sluta.
jag tror det är bra.
ibland vet jag inte.
ibland blir människor rädda för mig för att jag skriver så mycket om allt jag är med om.
specielt skriver jag om ala slags relationer jag har hela tiden.
och om sex.
nu har jag inte så mycket nytt matrial att gå till när det gäller den biten men jag har väldigt bra detaljminne.
man måste nog ha det om man vill bli författare och jag vill verkligen bli författare.

jag vill kunna leva på någonting jag älskar att göra.
jag älskar att skriva.
jag kan inte sluta.
och jag har nästan inga spärrar.
jag kan skriva om vad som helst jag varit med om.

abort.
självmord.
självmordstankar.
känslan att alla runt om en är idioter.
sex.
trasiga relationer.
och väldigt många andra saker.

jag gillar detaljer och saker det bara finns en sak av.

limited editon.
rare.
one of a kind.

saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.

och du skulle kunna vara vem som helst faktist.
du skulle kunna vara den absolut rätta.
jag vet inte vem du är bara.
jag skulle verkligen vilja träffa dig.
så att jag slipper vara killen som kastar hårdast snöboll.
så att jag slipper vara den halvmobbade killen som spöar skiten ur den mest mobbade killen så att jag känner mig lite bättre.

mer rock´n roll och punk än dig

som man som poet ofta vill säga: jag är ett missförstått geni.
den här gången är det fan lite berättigat.
eftersom jag inte kan planera mer än åt ett håll så sökte jag enbart en kurs till hösten för det var det enda jag ville göra.
jag ville gå på fridhems folkhögskola.
jag kom inte in.
som det ser ut nu i alla fall.
min första reaktion var att gråta och kedjeröka.
sen ringde jag min mamma.

är det jobbigt att vara mamma till en poet?
är det jobbigt att vara den man ringer och gråter till?
är det jobbigt att inse att den man ringer och gråter till är ens egen mamma.
ingen flickvän.
ingen nära vän.
sin egen mamma.

nu är det så att min mamma är bäst i hela världen så jag ser ingen skam i att ringa min mamma och gråta.

ok.
jag kom inte in.
jag kanske blir reserv.
vem vet.
men jag känner ändå lite så att jag vill vara bäst.
för jag vet att jag är bra.

det finns så många människor som skriver som inte har någonting att skriva om så dom lägger in absurda saker som är helt otänkbara att dom har varit med om.
jag gillar sagor.
det gör jag verkligen men jag uppskattar mest det som är äkta.
om man inte kan skriva någonting som man själv inte kan relatera till så är man ingen bra författare.

jag slutade skriva för två år sen för att jag inte hade kontroll och jag kunde inte relatera till det jag skrev.

sedan jag börjat skriva igen så har jag inte skrivit en rad som inte känns äkta och på riktigt för mig. för att det är lögn att skriva saker som inte är på riktigt.

ni må kalla mig en idiot.
men jag är fan mer rock´n roll och punk än dig.

SM avklarat

Nu är Sm avklarat och det har varit fantastikst roligt och givande.
Jag är sjukt nöjd och stolt över min sjuttondeplats placering och min tredjeplats i lagtävlingen. Jag jobbar på att få upp alla mina läsningar på youtube men det tar ju en stund att göra sånt. Ikväll åker jag till Berlin med min klass, är inte överdrivet peppad måste jag erkänna för jag är väldigt sliten. men det blir nog kul till slut.

SM + lite annat

nu har jag inte varit så produktiv den senaste tiden.
det beror på två saker.
1: jag har skrivit och satt upp en humorshow.
2: SM i poetry slam börjar imorgon så jag har fokuserat på det i första hand.

jag kommer läsa.
cirklar på platens gatan
städer
till stora syster

om jag kommer till finalfinalen vilket jag inte ens vill göra så vet jag inte vad jag läser.
men det blir nog kanske slamversionen av den tragiska karusellen.

allt kommer komma upp på youtube så småningom.
önska mig lycka till snart går bussen.

till Ted

vi klättrar över murar och kastar kaststjärnor.
lönnmördar nazister och kapitalister.
vi är ninjor för att Darth Vader är en förvirrad man som inte vet vad han vill.
han är knähund åt kejsaren Palpatine som är en ond man.
han jobbar på Philip Morris company, dricker Coca Cola och äter på Mcdonalds varje dag.

en annan historia.
en annan person.
han är awesome.
han är Teenage Mutant Hero Ninja Turtle.
Boba Fett.
Biker mice from mars.
pirat och ninja i ett.

han är El mariachi.
Tyler Durden.
Rorschach

han är The Dude.

han är en av dom coolaste personer jag någonsin träffat för han gör som han vill och tar ingen skit av någon.
he's an expert baby utan att vara lik Steven Seagal på något sätt.
han är personen som man sitta och skratta åt vad som helst med och han är personen som man kan ha meningslösa diskussioner med.
det var Han Solo som sköt först.
han är bland de bästa personer jag någonsin träffat och han slår varenda berusning och vartenda one night stand och jag är väldigt glad att vara hans vän.

till Lotta

- Joy Divisons Shadowplay kan inte vara en deppig skiva det här är ju skitkul, sa jag medans jag lekte med min skugga stenad på smålänsk folkhögskola.
det blir lite vad man gör det till.
som en av mina psykologer klitcheaktig sa: du måste sluta gräva ner dig.
du måste träffa folk.
hon hade rätt.
det är meningslöst att älta problem i all evighet.
men man ska aldrig sluta tänka.
aldrig.
någonsin.

kollektivism och vi delar i alla fall kryddorna med varandra och stör oss på att dom andra inte diskar men vi orkar inte göra det själva.
det här är en folkhögskola.
alla som bor i samma korridor har nästan sett dom andra som bor där nakna men det är ingen som bryr sig egentligen.

jag går runt och kommer på mig själv att dom kalsongerna jag har på mig egentligen tillhör någon av mitt exs gamla ligg.
nån som hon låg med innan hon träffade mig.
jag undrar om hon har kvar nåt par av mina kalsonger där nånstans bland hennes trosor.
hennes nya pojkvän kanske har på sig något av mina gamla par just nu.
man vet aldrig.
det skulle kunna var så.

det hör inte till egentligen men jag har aldrig trott på egentligenvärlden.

jag borde egentligen göra det här...
jaha. varför gör du inte det då?
av den enkla anledningen att egentligenvärlden inte finns.
och jag vill nog hellre dansa eller måla eller nåt som verkar lite roligare än det där som inte verkar specielt roligt alls som jag egentligen borde göra.

nej jag vill nog inte jobba.
jag bygger en koja istället.
i kojan har vi en nånting som flyger.
kanske en gammal koffert.
den kan ta oss till ett fantastiland där allt är spännande och äventyrsfullt men aldrig gör ont på riktigt för man vaknar lite innan man dör.

så gör jag mest hela tiden.
jag glömmer bort det jag egentligen borde göra och fantiserar mig bort nånannanstans istället.
jag tror det är bra.

det hör inte heller till saken men jag gillar ju faktiskt inte egentligenvärlden.
den är en tråkig plats som jag undviker så mycket jag bara kan.

vi fikar istället jag tycker att det blir mycket trevligare.