mer rock´n roll och punk än dig

som man som poet ofta vill säga: jag är ett missförstått geni.
den här gången är det fan lite berättigat.
eftersom jag inte kan planera mer än åt ett håll så sökte jag enbart en kurs till hösten för det var det enda jag ville göra.
jag ville gå på fridhems folkhögskola.
jag kom inte in.
som det ser ut nu i alla fall.
min första reaktion var att gråta och kedjeröka.
sen ringde jag min mamma.

är det jobbigt att vara mamma till en poet?
är det jobbigt att vara den man ringer och gråter till?
är det jobbigt att inse att den man ringer och gråter till är ens egen mamma.
ingen flickvän.
ingen nära vän.
sin egen mamma.

nu är det så att min mamma är bäst i hela världen så jag ser ingen skam i att ringa min mamma och gråta.

ok.
jag kom inte in.
jag kanske blir reserv.
vem vet.
men jag känner ändå lite så att jag vill vara bäst.
för jag vet att jag är bra.

det finns så många människor som skriver som inte har någonting att skriva om så dom lägger in absurda saker som är helt otänkbara att dom har varit med om.
jag gillar sagor.
det gör jag verkligen men jag uppskattar mest det som är äkta.
om man inte kan skriva någonting som man själv inte kan relatera till så är man ingen bra författare.

jag slutade skriva för två år sen för att jag inte hade kontroll och jag kunde inte relatera till det jag skrev.

sedan jag börjat skriva igen så har jag inte skrivit en rad som inte känns äkta och på riktigt för mig. för att det är lögn att skriva saker som inte är på riktigt.

ni må kalla mig en idiot.
men jag är fan mer rock´n roll och punk än dig.