lördag 18 december 2010

perspektiv

du säger ingenting.
jag frågar vad problemet är.
du vrider på huvudet och tittar på färgen som torkar på väggen.
jag tittar på dig undrande.
du säger att det blev fult.
jag svarar att det var ju du som valde färg.
du säger, nej det var du.
jag säger nej jag ville att väggen skulle vara äggskalsvit och du ville att väggen skulle vara vanilj.
du säger att väggen är äggskalsvit.
jag säger att det står vanilj på burken.
du säger att den är äggskalsvit.
jag säger att då får vi väll måla om en gång till då.

du tjatar om att vi har problem och att jag aldrig säger vad jag känner.
jag är bara tyst och tänker.
du ser ut som en idiot när du tittar sådär på mig, som att du har ett stort jävla hål i huvudet, som att du inte fattar någonting.
jag stirrar in i den nymålade väggen och inser att det är inte alls det här jag vill göra med mitt liv.
det blev fult säger jag.
du säger att det var jag som valde färg.
jag tänker ja det kanske det var men du förstår verkligen inte mig, det här har gått för långt.
du börjar prata om färger och jag försöker få dig att förstå. det gör du inte.

torsdag 9 december 2010

knullandet

jag skulle bara vilja att vi höll om varandra och förstod. som vi gjorde förr. när vi var en inre krets som gjorde allt för varandra. innan vi flyttade till olika städer och search and destroyknullade med vem som helst för att få lite närhet och bekräftelse startade.

det blir vansinnesberusning och så står man där utanför en nattklubb eller ett elevhem suktandes efter läppar som hjälper att glömma. man kommer på sig själv med att vara inuti en annan människa och att man egentligen inte vill det. att det inte är den sortens ytlighet man behöver.

krama mig bara. håll bara om mig. och så leder det ena till det andra och så är vi inuti varandra igen.

jag pendlar mellan att bara vilja knulla och att bara vara nära. det skulle vara fint att bara ligga naken tätt intill en annan människa utan att vi hamnar inuti varandra.

ibland vill jag bara knulla.
det är inget fel på det.
det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex.

det kan vara jättefint. ibland är det bara kött man vill åt fast man är vegetarian.

mina schizofrena slutsatser får mig att bli förvirrad.

alla vill ligga. på olika sätt. punkt slut.

onsdag 8 december 2010

C2H5OH

jag har inga sådana problem, jag har koll på vad jag gör, jag är en brukare. ingen missbrukare .


det gör bara att det gör mindre ont. och paniken mattas ut.

andedräkt

det svalgbildnigarna på tungan som lägger sig lager på lager efter cigaretterna.
hon säger att hon inte vill kyssa honom om han inte borstar tänderna.
han gör som hon säger.



hon har somnat och han ligger och vrider sig på sin sida av sängen. han går upp och röker för att lugna nerverna.


när han kommer in igen så kryper han tätt intill henne för att kyssa henne på halsen.
du är kall och luktar rök säger hon och han lägger sig på sin sida av sängen och det är ännu kallare än det var innan.

sorgkanter

han tittar på sina sorgkanter och ler.
han vet att någonting är fel för varje gång han försöker sätta fingret på vad det är som är fel så får han svarta streck under naglarna.
han pressar in naglarna i armen och skriver fuck you Svalöv med smutsen.

det var inte mitt fel tänker han när han ligger på golvet bredvid sängen bland soporna som han verkligen borde gå ut med och kläderna han verkligen borde tvätta.

försöker pilla bort smutsen under naglarna med de andra naglarna men allt blir bara ett moment 22 .
smutsen bara sprider sig mer och mer för varje gång.
jag borde tvätta håret tänker han när han drar sina smutsiga fingrar genom det.

bara hämta en nagelsax och klippa bort smutsen men den återkommer varje gång. intensivt och menlöst.
som en nagel i ögat. den växer inifrån. det är inte samlad skit från alla ställen han har haft fingrarna på.
det är smutsen som vill ut genom fingertopparna för alla de saker han har gjort. den stora sorgen inom honom vill ut genom fingertopparna . allt han skäms för ligger och gror och pressas ut från hans kropp.
det kommer vara så tills den dagen han dör och hela kroppen förruttnar till det där smutset han bär inom sig .

mosaik

miljoner bilder. samlade minnen i ett större sammanhang.
en bild för varje känsla som funnits i mig någonsin.
det är ett bildspel. en powerpointpresentation som slutar intressera människor efter en stund.
en värld uppbyggd av mig.
alla sönderslagna bitar av mig. allt är bara bilder.

bortglömda bilder. bilder från brända fotoalbum. bilder som jag lagt ner i lådor för glömma. bilder från perioder jag inte vill minnas. bilder framsprängda från mitt liv ytterst noga placerade i okronlogisk ordning.

tittar du noga kan du se varenda del av mitt liv. varje cell i min kropp är ett minne över någonting som redan har hänt.

när vi ligger med varandra så smetar våra bilder av sig på oss. jag får fragment av din barndom under tungan och du får skräckscenarior med ångestattacker under huden. på knäskålarna ser vi bilder av varandras skrapsår. brännmärkena från när vi snubblade på gymnastiken. våra olika debuter innanför våra ögonlock och läsa av mig in i minsta detalj. men vi kommer ändå aldrig förstå varandra.

glasfiber

jag förstärker andra saker.
med mig blir ni hållbara.
jag blir era stöttepelare så att ni orkar med.
stark och seg utan att vara skör.
varför kan inte jag vara skör?
bara vara inlindad i lager på lager på lager.
finns jag där innanför?
inuti stödhjulen till alla andra måste jag finnas.
när jag är någon annans stödhjul… vem är då stödhjul för mig?

plastglas

det är inte på riktigt.
du kan kasta mig i en vägg och jag håller.
slås inte alls i tusen beståndsdelar.
inte på riktigt. bara en billigare kemiskt framställd kopia av någonting vackert.
någonting som går att ta sönder.
jag går inte sönder.
jag studsar och är ett plagiat av någonting vackert.
jag är plast.
plastglas och jag klingar inte när jag slår i.
du kan inte få vackra toner med ett lätt fuktat finger när du drar det runt kanten på mig.
bara fejk.
en kopia av någonting större och vackrare.

spegel

jag dricker vin med min dörr låst dörr inatt och fantiserar om ett liv där du och jag låg tätt intill varandra och det var på riktigt utan spel och jag var någorlunda hel. när jag inte behövde ha en trasig lever för att orka med. när allt bara skrapar på ytan och man säger hej till människor man inte riktigt pratat med varje dag och jag berättar om mina problem på ytan för att bli åtminstone lite förstådd.
jag skulle vilja lära känna mig själv på ett sätt där inte tårar är inblandade.
jag skulle vilja lära mig själv en liten stund då jag inte är på bristingsgränsen till det där jag är rädd för.
jag hör så många människor prata om ångest utan tro på att dom har det på riktigt.
jag ser endast mitt jag reflekteras med ord som skrivs på blanka papper.
min bild av mig själv är uppbyggd av binära koder, dioder och massa termer jag inte kan orden för.

nu börjar musiken… ett två tre
det är alla dom där låttexterna som jag byggt upp mig själv av. alla dom där stora konstnärerna som jag vill bli som. som jag längtar efter att bli. att bli en kopia av någon annan än mig själv. att bli någon som kan vara lycklig i att ligga tätt intill någon och bara andas. att bli någon som vågar vara rädd. att bli någon som inspirerar och kan få andra människor att må bra. att revoltera mot det dåliga och få saker att bli bra.

jag skulle vilja bli en sån som inte hatar sin spegelbild.

musiken tystnar.
den var aldrig där. det var bara tysta skrikande klichéartade toner som berättar saker som andra redan har sagt. allt är bara en kopia på kopia på kopia på kopia en kopia som är jag som är en B-kopia på bilden av mig själv som jag inte ens tycker om.

om jag tar ett steg bakåt så ser jag allt min spegelbild inte reflekterar. jag ser mig själv liggandes med min näsa mot någon annans näsa och bara dela luften mellan oss. jag ser mig själv när jag inte biter på naglarna. jag ser mig själv när har ordning på det mesta. jag ser mig själv och gillar det jag ser.

glasöga

om det faller ur så krossas det och alla äcklas.
jag har ett förvridet tunnelseende. lutandes åt vänster.
inga nervtrådar når fram till min högra sida.
jag kliar mig med en gaffel i ögat för chockera människorna som bara sitter runt om mig.
människor måste sitta på min vänstra sida för att jag ska se dom.
dom måste sitta på samma sida som hjärtat sitter säger jag till dom.
om det faller ur så krossas det och alla bilder av det jag aldrig såg ligger utspridda som ett hav över det smutsiga golvet.
hela mitt liv har varit tunnelseende åt vänster.
om min blinda högra sida ramlar ut så slås den i kras och målar upp bilder av det jag aldrig såg.

tisdag 7 december 2010

skottsäkert glas

armerar.
ingenting kan pentrera nu.
bit för bit svetsas ihop. metallbitarna där glasbitarna är fastnitade.
innanför står jag med mitt hjärta i handen och säger varsågod.
insluten och ogenomträngbar.
det finns en ogenomtränglig transparent hinna mellan mig och alla i hela världen nu.
jag är ett konstverk. det går inte att ta sönder mig. jag består av skottsäkert glas.

du kan slå så hårt du kan. jag går inte sönder. det finns inga sprickor. det finns inget splitter.

jag är ogenomtränglig. det går inte att penetrera mig. jag består av härdningar och åter härdningar. ingen kommer igenom längre.
det tar totalstopp.

måndag 6 december 2010

glasdockan

jag är glasdockan.
du är du.
för varje fotsteg börjar det blöda mer.
jag är stenhård och skör.
mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar och du går bakom mig.
du går alltid barfota. trampar upp spåren och du börjar blöda.
jag backar för att också börja blöda.
sen sätter vi oss på marken och cyklar med varandras fötter . blandar blod och glassplitter.
jag kan laga dig säger jag och du skär dig på mig. jag försöker plåstra om dig men du blir bara infekterad. du säger aj och jag plockar ur skärvorna ur dina fötter. blåser lite lätt och kysser varsamt dina händer men du skär dig på mina vassa läppar.
jag faller sönder. om jag ska gå sönder ska också du gå sönder.
jag ska laga dig nu.
kras.
jag kysser din halspulsådra och vi badar i blod och små konstverk.
jag är glasdockan. ett ihopplock av sönderslagna drömmar och bilder.
du är du. du är bara du. du skär dig på mig.
dina fötter blöder. jag försöker laga dom. varje gång jag rör dig så skär du dig.
jag ska laga dig nu.
jag lindar in dina fötter efter att ha plockat ut allting som gör ont med en pincett. jag drar mina glassplitterfingrar genom ditt hår. vi lägger oss stilla på glasfibersängar och skär in i varandra.
du har krossat glas i ögonen från mig. krossat glas under naglarna. krossat glas längs med ryggraden. krossat glas längst in i gommen. det är så du smakar. som smutset under naglarna. det är så jag smakar. som krossat glas. varenda sandmolekyl ihoppressad, samlade minnen och oförståelser.
jag är glasdockan. om jag ska gå sönder ska alla andra gå sönder.
jag ska laga dig nu.
jag är smutsett som svider under dina naglar och kommer in i din mun så att hela din insida skärss sönder.
jag går framför dig och du börjar blöda. jag ska laga dig nu. för du är du.