du säger ingenting.
jag frågar vad problemet är.
du vrider på huvudet och tittar på färgen som torkar på väggen.
jag tittar på dig undrande.
du säger att det blev fult.
jag svarar att det var ju du som valde färg.
du säger, nej det var du.
jag säger nej jag ville att väggen skulle vara äggskalsvit och du ville att väggen skulle vara vanilj.
du säger att väggen är äggskalsvit.
jag säger att det står vanilj på burken.
du säger att den är äggskalsvit.
jag säger att då får vi väll måla om en gång till då.
du tjatar om att vi har problem och att jag aldrig säger vad jag känner.
jag är bara tyst och tänker.
du ser ut som en idiot när du tittar sådär på mig, som att du har ett stort jävla hål i huvudet, som att du inte fattar någonting.
jag stirrar in i den nymålade väggen och inser att det är inte alls det här jag vill göra med mitt liv.
det blev fult säger jag.
du säger att det var jag som valde färg.
jag tänker ja det kanske det var men du förstår verkligen inte mig, det här har gått för långt.
du börjar prata om färger och jag försöker få dig att förstå. det gör du inte.
lördag 18 december 2010
torsdag 9 december 2010
knullandet
jag skulle bara vilja att vi höll om varandra och förstod. som vi gjorde förr. när vi var en inre krets som gjorde allt för varandra. innan vi flyttade till olika städer och search and destroyknullade med vem som helst för att få lite närhet och bekräftelse startade.
det blir vansinnesberusning och så står man där utanför en nattklubb eller ett elevhem suktandes efter läppar som hjälper att glömma. man kommer på sig själv med att vara inuti en annan människa och att man egentligen inte vill det. att det inte är den sortens ytlighet man behöver.
krama mig bara. håll bara om mig. och så leder det ena till det andra och så är vi inuti varandra igen.
jag pendlar mellan att bara vilja knulla och att bara vara nära. det skulle vara fint att bara ligga naken tätt intill en annan människa utan att vi hamnar inuti varandra.
ibland vill jag bara knulla.
det är inget fel på det.
det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex.
det kan vara jättefint. ibland är det bara kött man vill åt fast man är vegetarian.
mina schizofrena slutsatser får mig att bli förvirrad.
alla vill ligga. på olika sätt. punkt slut.
det blir vansinnesberusning och så står man där utanför en nattklubb eller ett elevhem suktandes efter läppar som hjälper att glömma. man kommer på sig själv med att vara inuti en annan människa och att man egentligen inte vill det. att det inte är den sortens ytlighet man behöver.
krama mig bara. håll bara om mig. och så leder det ena till det andra och så är vi inuti varandra igen.
jag pendlar mellan att bara vilja knulla och att bara vara nära. det skulle vara fint att bara ligga naken tätt intill en annan människa utan att vi hamnar inuti varandra.
ibland vill jag bara knulla.
det är inget fel på det.
det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex. det är bara sex.
det kan vara jättefint. ibland är det bara kött man vill åt fast man är vegetarian.
mina schizofrena slutsatser får mig att bli förvirrad.
alla vill ligga. på olika sätt. punkt slut.
onsdag 8 december 2010
C2H5OH
jag har inga sådana problem, jag har koll på vad jag gör, jag är en brukare. ingen missbrukare .
det gör bara att det gör mindre ont. och paniken mattas ut.
det gör bara att det gör mindre ont. och paniken mattas ut.
andedräkt
det svalgbildnigarna på tungan som lägger sig lager på lager efter cigaretterna.
hon säger att hon inte vill kyssa honom om han inte borstar tänderna.
han gör som hon säger.
hon har somnat och han ligger och vrider sig på sin sida av sängen. han går upp och röker för att lugna nerverna.
när han kommer in igen så kryper han tätt intill henne för att kyssa henne på halsen.
du är kall och luktar rök säger hon och han lägger sig på sin sida av sängen och det är ännu kallare än det var innan.
hon säger att hon inte vill kyssa honom om han inte borstar tänderna.
han gör som hon säger.
hon har somnat och han ligger och vrider sig på sin sida av sängen. han går upp och röker för att lugna nerverna.
när han kommer in igen så kryper han tätt intill henne för att kyssa henne på halsen.
du är kall och luktar rök säger hon och han lägger sig på sin sida av sängen och det är ännu kallare än det var innan.
sorgkanter
han tittar på sina sorgkanter och ler.
han vet att någonting är fel för varje gång han försöker sätta fingret på vad det är som är fel så får han svarta streck under naglarna.
han pressar in naglarna i armen och skriver fuck you Svalöv med smutsen.
det var inte mitt fel tänker han när han ligger på golvet bredvid sängen bland soporna som han verkligen borde gå ut med och kläderna han verkligen borde tvätta.
försöker pilla bort smutsen under naglarna med de andra naglarna men allt blir bara ett moment 22 .
smutsen bara sprider sig mer och mer för varje gång.
jag borde tvätta håret tänker han när han drar sina smutsiga fingrar genom det.
bara hämta en nagelsax och klippa bort smutsen men den återkommer varje gång. intensivt och menlöst.
som en nagel i ögat. den växer inifrån. det är inte samlad skit från alla ställen han har haft fingrarna på.
det är smutsen som vill ut genom fingertopparna för alla de saker han har gjort. den stora sorgen inom honom vill ut genom fingertopparna . allt han skäms för ligger och gror och pressas ut från hans kropp.
det kommer vara så tills den dagen han dör och hela kroppen förruttnar till det där smutset han bär inom sig .
han vet att någonting är fel för varje gång han försöker sätta fingret på vad det är som är fel så får han svarta streck under naglarna.
han pressar in naglarna i armen och skriver fuck you Svalöv med smutsen.
det var inte mitt fel tänker han när han ligger på golvet bredvid sängen bland soporna som han verkligen borde gå ut med och kläderna han verkligen borde tvätta.
försöker pilla bort smutsen under naglarna med de andra naglarna men allt blir bara ett moment 22 .
smutsen bara sprider sig mer och mer för varje gång.
jag borde tvätta håret tänker han när han drar sina smutsiga fingrar genom det.
bara hämta en nagelsax och klippa bort smutsen men den återkommer varje gång. intensivt och menlöst.
som en nagel i ögat. den växer inifrån. det är inte samlad skit från alla ställen han har haft fingrarna på.
det är smutsen som vill ut genom fingertopparna för alla de saker han har gjort. den stora sorgen inom honom vill ut genom fingertopparna . allt han skäms för ligger och gror och pressas ut från hans kropp.
det kommer vara så tills den dagen han dör och hela kroppen förruttnar till det där smutset han bär inom sig .
mosaik
miljoner bilder. samlade minnen i ett större sammanhang.
en bild för varje känsla som funnits i mig någonsin.
det är ett bildspel. en powerpointpresentation som slutar intressera människor efter en stund.
en värld uppbyggd av mig.
alla sönderslagna bitar av mig. allt är bara bilder.
bortglömda bilder. bilder från brända fotoalbum. bilder som jag lagt ner i lådor för glömma. bilder från perioder jag inte vill minnas. bilder framsprängda från mitt liv ytterst noga placerade i okronlogisk ordning.
tittar du noga kan du se varenda del av mitt liv. varje cell i min kropp är ett minne över någonting som redan har hänt.
när vi ligger med varandra så smetar våra bilder av sig på oss. jag får fragment av din barndom under tungan och du får skräckscenarior med ångestattacker under huden. på knäskålarna ser vi bilder av varandras skrapsår. brännmärkena från när vi snubblade på gymnastiken. våra olika debuter innanför våra ögonlock och läsa av mig in i minsta detalj. men vi kommer ändå aldrig förstå varandra.
en bild för varje känsla som funnits i mig någonsin.
det är ett bildspel. en powerpointpresentation som slutar intressera människor efter en stund.
en värld uppbyggd av mig.
alla sönderslagna bitar av mig. allt är bara bilder.
bortglömda bilder. bilder från brända fotoalbum. bilder som jag lagt ner i lådor för glömma. bilder från perioder jag inte vill minnas. bilder framsprängda från mitt liv ytterst noga placerade i okronlogisk ordning.
tittar du noga kan du se varenda del av mitt liv. varje cell i min kropp är ett minne över någonting som redan har hänt.
när vi ligger med varandra så smetar våra bilder av sig på oss. jag får fragment av din barndom under tungan och du får skräckscenarior med ångestattacker under huden. på knäskålarna ser vi bilder av varandras skrapsår. brännmärkena från när vi snubblade på gymnastiken. våra olika debuter innanför våra ögonlock och läsa av mig in i minsta detalj. men vi kommer ändå aldrig förstå varandra.
glasfiber
jag förstärker andra saker.
med mig blir ni hållbara.
jag blir era stöttepelare så att ni orkar med.
stark och seg utan att vara skör.
varför kan inte jag vara skör?
bara vara inlindad i lager på lager på lager.
finns jag där innanför?
inuti stödhjulen till alla andra måste jag finnas.
när jag är någon annans stödhjul… vem är då stödhjul för mig?
med mig blir ni hållbara.
jag blir era stöttepelare så att ni orkar med.
stark och seg utan att vara skör.
varför kan inte jag vara skör?
bara vara inlindad i lager på lager på lager.
finns jag där innanför?
inuti stödhjulen till alla andra måste jag finnas.
när jag är någon annans stödhjul… vem är då stödhjul för mig?
plastglas
det är inte på riktigt.
du kan kasta mig i en vägg och jag håller.
slås inte alls i tusen beståndsdelar.
inte på riktigt. bara en billigare kemiskt framställd kopia av någonting vackert.
någonting som går att ta sönder.
jag går inte sönder.
jag studsar och är ett plagiat av någonting vackert.
jag är plast.
plastglas och jag klingar inte när jag slår i.
du kan inte få vackra toner med ett lätt fuktat finger när du drar det runt kanten på mig.
bara fejk.
en kopia av någonting större och vackrare.
du kan kasta mig i en vägg och jag håller.
slås inte alls i tusen beståndsdelar.
inte på riktigt. bara en billigare kemiskt framställd kopia av någonting vackert.
någonting som går att ta sönder.
jag går inte sönder.
jag studsar och är ett plagiat av någonting vackert.
jag är plast.
plastglas och jag klingar inte när jag slår i.
du kan inte få vackra toner med ett lätt fuktat finger när du drar det runt kanten på mig.
bara fejk.
en kopia av någonting större och vackrare.
spegel
jag dricker vin med min dörr låst dörr inatt och fantiserar om ett liv där du och jag låg tätt intill varandra och det var på riktigt utan spel och jag var någorlunda hel. när jag inte behövde ha en trasig lever för att orka med. när allt bara skrapar på ytan och man säger hej till människor man inte riktigt pratat med varje dag och jag berättar om mina problem på ytan för att bli åtminstone lite förstådd.
jag skulle vilja lära känna mig själv på ett sätt där inte tårar är inblandade.
jag skulle vilja lära mig själv en liten stund då jag inte är på bristingsgränsen till det där jag är rädd för.
jag hör så många människor prata om ångest utan tro på att dom har det på riktigt.
jag ser endast mitt jag reflekteras med ord som skrivs på blanka papper.
min bild av mig själv är uppbyggd av binära koder, dioder och massa termer jag inte kan orden för.
nu börjar musiken… ett två tre
det är alla dom där låttexterna som jag byggt upp mig själv av. alla dom där stora konstnärerna som jag vill bli som. som jag längtar efter att bli. att bli en kopia av någon annan än mig själv. att bli någon som kan vara lycklig i att ligga tätt intill någon och bara andas. att bli någon som vågar vara rädd. att bli någon som inspirerar och kan få andra människor att må bra. att revoltera mot det dåliga och få saker att bli bra.
jag skulle vilja bli en sån som inte hatar sin spegelbild.
musiken tystnar.
den var aldrig där. det var bara tysta skrikande klichéartade toner som berättar saker som andra redan har sagt. allt är bara en kopia på kopia på kopia på kopia en kopia som är jag som är en B-kopia på bilden av mig själv som jag inte ens tycker om.
om jag tar ett steg bakåt så ser jag allt min spegelbild inte reflekterar. jag ser mig själv liggandes med min näsa mot någon annans näsa och bara dela luften mellan oss. jag ser mig själv när jag inte biter på naglarna. jag ser mig själv när har ordning på det mesta. jag ser mig själv och gillar det jag ser.
jag skulle vilja lära känna mig själv på ett sätt där inte tårar är inblandade.
jag skulle vilja lära mig själv en liten stund då jag inte är på bristingsgränsen till det där jag är rädd för.
jag hör så många människor prata om ångest utan tro på att dom har det på riktigt.
jag ser endast mitt jag reflekteras med ord som skrivs på blanka papper.
min bild av mig själv är uppbyggd av binära koder, dioder och massa termer jag inte kan orden för.
nu börjar musiken… ett två tre
det är alla dom där låttexterna som jag byggt upp mig själv av. alla dom där stora konstnärerna som jag vill bli som. som jag längtar efter att bli. att bli en kopia av någon annan än mig själv. att bli någon som kan vara lycklig i att ligga tätt intill någon och bara andas. att bli någon som vågar vara rädd. att bli någon som inspirerar och kan få andra människor att må bra. att revoltera mot det dåliga och få saker att bli bra.
jag skulle vilja bli en sån som inte hatar sin spegelbild.
musiken tystnar.
den var aldrig där. det var bara tysta skrikande klichéartade toner som berättar saker som andra redan har sagt. allt är bara en kopia på kopia på kopia på kopia en kopia som är jag som är en B-kopia på bilden av mig själv som jag inte ens tycker om.
om jag tar ett steg bakåt så ser jag allt min spegelbild inte reflekterar. jag ser mig själv liggandes med min näsa mot någon annans näsa och bara dela luften mellan oss. jag ser mig själv när jag inte biter på naglarna. jag ser mig själv när har ordning på det mesta. jag ser mig själv och gillar det jag ser.
glasöga
om det faller ur så krossas det och alla äcklas.
jag har ett förvridet tunnelseende. lutandes åt vänster.
inga nervtrådar når fram till min högra sida.
jag kliar mig med en gaffel i ögat för chockera människorna som bara sitter runt om mig.
människor måste sitta på min vänstra sida för att jag ska se dom.
dom måste sitta på samma sida som hjärtat sitter säger jag till dom.
om det faller ur så krossas det och alla bilder av det jag aldrig såg ligger utspridda som ett hav över det smutsiga golvet.
hela mitt liv har varit tunnelseende åt vänster.
om min blinda högra sida ramlar ut så slås den i kras och målar upp bilder av det jag aldrig såg.
jag har ett förvridet tunnelseende. lutandes åt vänster.
inga nervtrådar når fram till min högra sida.
jag kliar mig med en gaffel i ögat för chockera människorna som bara sitter runt om mig.
människor måste sitta på min vänstra sida för att jag ska se dom.
dom måste sitta på samma sida som hjärtat sitter säger jag till dom.
om det faller ur så krossas det och alla bilder av det jag aldrig såg ligger utspridda som ett hav över det smutsiga golvet.
hela mitt liv har varit tunnelseende åt vänster.
om min blinda högra sida ramlar ut så slås den i kras och målar upp bilder av det jag aldrig såg.
tisdag 7 december 2010
skottsäkert glas
armerar.
ingenting kan pentrera nu.
bit för bit svetsas ihop. metallbitarna där glasbitarna är fastnitade.
innanför står jag med mitt hjärta i handen och säger varsågod.
insluten och ogenomträngbar.
det finns en ogenomtränglig transparent hinna mellan mig och alla i hela världen nu.
jag är ett konstverk. det går inte att ta sönder mig. jag består av skottsäkert glas.
du kan slå så hårt du kan. jag går inte sönder. det finns inga sprickor. det finns inget splitter.
jag är ogenomtränglig. det går inte att penetrera mig. jag består av härdningar och åter härdningar. ingen kommer igenom längre.
det tar totalstopp.
ingenting kan pentrera nu.
bit för bit svetsas ihop. metallbitarna där glasbitarna är fastnitade.
innanför står jag med mitt hjärta i handen och säger varsågod.
insluten och ogenomträngbar.
det finns en ogenomtränglig transparent hinna mellan mig och alla i hela världen nu.
jag är ett konstverk. det går inte att ta sönder mig. jag består av skottsäkert glas.
du kan slå så hårt du kan. jag går inte sönder. det finns inga sprickor. det finns inget splitter.
jag är ogenomtränglig. det går inte att penetrera mig. jag består av härdningar och åter härdningar. ingen kommer igenom längre.
det tar totalstopp.
måndag 6 december 2010
glasdockan
jag är glasdockan.
du är du.
för varje fotsteg börjar det blöda mer.
jag är stenhård och skör.
mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar och du går bakom mig.
du går alltid barfota. trampar upp spåren och du börjar blöda.
jag backar för att också börja blöda.
sen sätter vi oss på marken och cyklar med varandras fötter . blandar blod och glassplitter.
jag kan laga dig säger jag och du skär dig på mig. jag försöker plåstra om dig men du blir bara infekterad. du säger aj och jag plockar ur skärvorna ur dina fötter. blåser lite lätt och kysser varsamt dina händer men du skär dig på mina vassa läppar.
jag faller sönder. om jag ska gå sönder ska också du gå sönder.
jag ska laga dig nu.
kras.
jag kysser din halspulsådra och vi badar i blod och små konstverk.
jag är glasdockan. ett ihopplock av sönderslagna drömmar och bilder.
du är du. du är bara du. du skär dig på mig.
dina fötter blöder. jag försöker laga dom. varje gång jag rör dig så skär du dig.
jag ska laga dig nu.
jag lindar in dina fötter efter att ha plockat ut allting som gör ont med en pincett. jag drar mina glassplitterfingrar genom ditt hår. vi lägger oss stilla på glasfibersängar och skär in i varandra.
du har krossat glas i ögonen från mig. krossat glas under naglarna. krossat glas längs med ryggraden. krossat glas längst in i gommen. det är så du smakar. som smutset under naglarna. det är så jag smakar. som krossat glas. varenda sandmolekyl ihoppressad, samlade minnen och oförståelser.
jag är glasdockan. om jag ska gå sönder ska alla andra gå sönder.
jag ska laga dig nu.
jag är smutsett som svider under dina naglar och kommer in i din mun så att hela din insida skärss sönder.
jag går framför dig och du börjar blöda. jag ska laga dig nu. för du är du.
du är du.
för varje fotsteg börjar det blöda mer.
jag är stenhård och skör.
mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar och du går bakom mig.
du går alltid barfota. trampar upp spåren och du börjar blöda.
jag backar för att också börja blöda.
sen sätter vi oss på marken och cyklar med varandras fötter . blandar blod och glassplitter.
jag kan laga dig säger jag och du skär dig på mig. jag försöker plåstra om dig men du blir bara infekterad. du säger aj och jag plockar ur skärvorna ur dina fötter. blåser lite lätt och kysser varsamt dina händer men du skär dig på mina vassa läppar.
jag faller sönder. om jag ska gå sönder ska också du gå sönder.
jag ska laga dig nu.
kras.
jag kysser din halspulsådra och vi badar i blod och små konstverk.
jag är glasdockan. ett ihopplock av sönderslagna drömmar och bilder.
du är du. du är bara du. du skär dig på mig.
dina fötter blöder. jag försöker laga dom. varje gång jag rör dig så skär du dig.
jag ska laga dig nu.
jag lindar in dina fötter efter att ha plockat ut allting som gör ont med en pincett. jag drar mina glassplitterfingrar genom ditt hår. vi lägger oss stilla på glasfibersängar och skär in i varandra.
du har krossat glas i ögonen från mig. krossat glas under naglarna. krossat glas längs med ryggraden. krossat glas längst in i gommen. det är så du smakar. som smutset under naglarna. det är så jag smakar. som krossat glas. varenda sandmolekyl ihoppressad, samlade minnen och oförståelser.
jag är glasdockan. om jag ska gå sönder ska alla andra gå sönder.
jag ska laga dig nu.
jag är smutsett som svider under dina naglar och kommer in i din mun så att hela din insida skärss sönder.
jag går framför dig och du börjar blöda. jag ska laga dig nu. för du är du.
onsdag 10 november 2010
tisdag 9 november 2010
poesi på hud
det är mellan varje vindroppe.
mellan läpparna. som jag vevar in dig mot mig.
mellan fingertopparna på våra enskilda händer.
i mellantingen där atomklyvningarna skapas
för att vi ska bli ett för en liten stund.
när jag snortar ditt fenetylamin och injicerar dina hormoner .
när tungor leker mot varandra och mot hud.
när vi pressar lakan mellan varandra.
när vi dricker varandras smutsiga tankar.
när hud pressas mot hud.
när våra insidor rinner över varenda kroppsdel som går att rinnas över.
när vi viskar ord vi inte trodde vi skulle säga till någon och mena det på riktigt.
det är mellan våra magar det skapas friktion.
mellan svettpärlorna och hur vi tar in varandra i varandras munnar .
längs med halsen.
ryggraden.
svanken.
skinkorna.
låren.
vaderna.
fötterna.
tårna.
tårna.
fötterna.
benen.
låren.
könet.
magen.
bröst.
hals.
haka.
läppar.
näsa.
panna.
karusell.
med åkband till varandras kroppar vi gett varandra på natten.
avvakta drömmar och avbilda känslor utan att själv vara närvarande och medverkande och det är bakom glasen, objektiven, hörnen, pennan, hjärtat, själen, könet och allt som jag inte kan sätta ord på som jag gömmer mig.
jag är hjärnan och du smärtan det rimmar på engelska.
och det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret och spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det varit någon annan där.
det är meningslösheten och bristen på samvete. bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar det aldrig ett jag och någon annan alla kärlekar är bara återvändsgränder som bara vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
det är småstadsångest och inga pengar på kontot och vad fan vill jag göra med mitt liv då som man tänker när man ligger och skedar någon som inte finns där och kramar en kudde och biter sig i läppen. drömmer sig bort till det där livet man vill leva någon gång där man lever sunt för att man orkar göra det och inte bara skiter i allt för att det är för mycket just nu hela tiden.
det är när man vaknar och funderar över om det finns någon mening att ens gå ur sängen och man ringer samtal till människor på ren rutin utan att egentligen bry sig och ingenting spelar någon roll och maten som man ändå inte äter smakar ingenting och när man väl äter så äter man för mycket och det finns ingen balans någonstans.
det är balansgång mellan att gräva in sig helt i sitt hyrda rum och att gå runt och vara fejksocial som när man jobbade på ett riktigt jobb för att överleva då man levde ett fejkliv för att råd att köpa saker man egentligen inte behöver. vara fejktrevlig mot människor man inte känner och kalla det service. vara fejktrevlig mot grannarna i trappuppgången som man inte bryr sig ett dugg om. bygga upp ett helt liv med låtsassaker mot det man egentligen vill göra.
man försöker leva ut sina drömmar men man har inte råd. allt man gör blir ett lån och man tänker jag vill ju bara bli älskad men man har inte tid med sånt strunt och tvåsamhet är ju någonting förlegat och jag ska aldrig binda mig igen för det gjorde så ont förra gången jag trodde att jag ägde någon annans kropp och själ.
bitterheten och bristen på närhet blir som ett bitande på naglarna som går för långt och börjar blöda och man borrar ner huvudet i kudden och skriker efter någon att bara hålla i handen en stund.
man står och tittar på sig själv i en spegel och sammanfattar sitt liv med att man hatar sig själv.
mellan läpparna. som jag vevar in dig mot mig.
mellan fingertopparna på våra enskilda händer.
i mellantingen där atomklyvningarna skapas
för att vi ska bli ett för en liten stund.
när jag snortar ditt fenetylamin och injicerar dina hormoner .
när tungor leker mot varandra och mot hud.
när vi pressar lakan mellan varandra.
när vi dricker varandras smutsiga tankar.
när hud pressas mot hud.
när våra insidor rinner över varenda kroppsdel som går att rinnas över.
när vi viskar ord vi inte trodde vi skulle säga till någon och mena det på riktigt.
det är mellan våra magar det skapas friktion.
mellan svettpärlorna och hur vi tar in varandra i varandras munnar .
längs med halsen.
ryggraden.
svanken.
skinkorna.
låren.
vaderna.
fötterna.
tårna.
tårna.
fötterna.
benen.
låren.
könet.
magen.
bröst.
hals.
haka.
läppar.
näsa.
panna.
karusell.
med åkband till varandras kroppar vi gett varandra på natten.
avvakta drömmar och avbilda känslor utan att själv vara närvarande och medverkande och det är bakom glasen, objektiven, hörnen, pennan, hjärtat, själen, könet och allt som jag inte kan sätta ord på som jag gömmer mig.
jag är hjärnan och du smärtan det rimmar på engelska.
och det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret och spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det varit någon annan där.
det är meningslösheten och bristen på samvete. bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar det aldrig ett jag och någon annan alla kärlekar är bara återvändsgränder som bara vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
det är småstadsångest och inga pengar på kontot och vad fan vill jag göra med mitt liv då som man tänker när man ligger och skedar någon som inte finns där och kramar en kudde och biter sig i läppen. drömmer sig bort till det där livet man vill leva någon gång där man lever sunt för att man orkar göra det och inte bara skiter i allt för att det är för mycket just nu hela tiden.
det är när man vaknar och funderar över om det finns någon mening att ens gå ur sängen och man ringer samtal till människor på ren rutin utan att egentligen bry sig och ingenting spelar någon roll och maten som man ändå inte äter smakar ingenting och när man väl äter så äter man för mycket och det finns ingen balans någonstans.
det är balansgång mellan att gräva in sig helt i sitt hyrda rum och att gå runt och vara fejksocial som när man jobbade på ett riktigt jobb för att överleva då man levde ett fejkliv för att råd att köpa saker man egentligen inte behöver. vara fejktrevlig mot människor man inte känner och kalla det service. vara fejktrevlig mot grannarna i trappuppgången som man inte bryr sig ett dugg om. bygga upp ett helt liv med låtsassaker mot det man egentligen vill göra.
man försöker leva ut sina drömmar men man har inte råd. allt man gör blir ett lån och man tänker jag vill ju bara bli älskad men man har inte tid med sånt strunt och tvåsamhet är ju någonting förlegat och jag ska aldrig binda mig igen för det gjorde så ont förra gången jag trodde att jag ägde någon annans kropp och själ.
bitterheten och bristen på närhet blir som ett bitande på naglarna som går för långt och börjar blöda och man borrar ner huvudet i kudden och skriker efter någon att bara hålla i handen en stund.
man står och tittar på sig själv i en spegel och sammanfattar sitt liv med att man hatar sig själv.
fredag 5 november 2010
den ekonomiska krisen och alla projekt jag sysslar med
det är en ständig ekonomisk kris när lider av kronisk ekonomisk oansvar.
jag försöker faktiskt ha koll på min ekonomi men jag blir förvirrad av siffror och den där lilla plastbiten som bara är att dra på diverse platser så att man för att göra ett exempel får en kall öl i handen eller en hel låda vin eller en påse med tobak eller massvis med skivor är förrädisk.
hur som helst vi kan konstatera att ekonomi är väldigt tråkigt och gå till det jag faktiskt tänkte skriva om här nämligen alla mina projekt jag sysslar med just och berätta lite om dom. Både för er som läser och för mig själv så att jag förstår lite bättre vad jag faktiskt håller på med.
Poesi på hud
det är ett väldigt nystartat projekt där jag tänkt ha med andra människor än mig själv. Anton Asplund och Amanda Davies är tillfrågade om de vill vara och verkar peppade. Projektidén är en foto/diktsvit där poesin är skriven just på hud. Tanken är att det ska vara mycket intimt och naket.
ett utkast på text kommer här:
det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret. spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från min underläpp ner över hakan ner över halsen ner över bröstet ner över magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det hade varit någon annan där.
det finns ett ljus som aldrig brinner ut
det är en pjäs för teatern. den handlar om Sigrid 17 år som är en popflicka. som det ser ut just nu är det en monolog på en sjuttonårig popflickas språk om hennes liv och hur hon hanterar det.
ett litet utkast:
Sigrid sitter på en pall mitt på scenen. bara hon är upplyst reseten av scenen är svart.
Sigrid - det är när jag sitter på nattbussen hem och dreglar på fönsterrutan och lyssnar på Nu kan du få mig så lätt med Håkan Hellström och får en flashback till det jag precis kände när jag stod och försökte hålla balansen brevid kebabvagnen som jag funderar vad jag egentlgien vill med mitt liv.
Sigrid reser sig upp och tittar mot publiken med rak rygg.
Sigrid - Jag Sigrid Hallgrímsdóttir sjutton år och OSKULD!
stod i fredagskväll full på rött vin och ville ha sex
Delad vårdnad ska du ha spö
det är en diktsvit som är tänkt att den ska bli en bok så småningom. den handlar om separationer och kaos.
lite utkast:
XVIII
materiella ting har betydelse för överlevnad.
innan dom kom
gick det bra att leva utan.
nu kan ingen leva utan maskiner.
har industrialismen sista faser förstört människorna?
skärmarna vi sitter framför på kvällstid för oss längre bort ifrån varandra.
man kan ha sex med folk utan att träffa dom på riktigt.
informationen gör oss galna. jag vill bara träffa någon i verkligheten.
XXVIII
hur lång är halveringstiden på krossade hjärtan?
behovet av att känslomässigt klä in sin kropp i galon så allt rinner av
när försvinner det?
det blir sport i vem som håller masken bäst och längst.
jag brukar komma långt men jag brukar aldrig vinna.
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. det är det som driver oss.
och att betrakta andra människor.
jag kan skrika
det är en diktsamling i mer klassik bemärkelse utan en riktigt röd tråd just nu men den handlar om hemstaden, samhällsorättvisor och olycka.
för exempel läs den här bloggen.
det är mina projekt jag jobbar mest med just nu men finns också ett filmmanus som gnager och vill ut och massvis med andra saker.
om någon är intresserad av att jobba i projekt med mig så är det bara att maila mig på conradluckett@gmail.com
jag försöker faktiskt ha koll på min ekonomi men jag blir förvirrad av siffror och den där lilla plastbiten som bara är att dra på diverse platser så att man för att göra ett exempel får en kall öl i handen eller en hel låda vin eller en påse med tobak eller massvis med skivor är förrädisk.
hur som helst vi kan konstatera att ekonomi är väldigt tråkigt och gå till det jag faktiskt tänkte skriva om här nämligen alla mina projekt jag sysslar med just och berätta lite om dom. Både för er som läser och för mig själv så att jag förstår lite bättre vad jag faktiskt håller på med.
Poesi på hud
det är ett väldigt nystartat projekt där jag tänkt ha med andra människor än mig själv. Anton Asplund och Amanda Davies är tillfrågade om de vill vara och verkar peppade. Projektidén är en foto/diktsvit där poesin är skriven just på hud. Tanken är att det ska vara mycket intimt och naket.
ett utkast på text kommer här:
det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret. spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från min underläpp ner över hakan ner över halsen ner över bröstet ner över magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det hade varit någon annan där.
det finns ett ljus som aldrig brinner ut
det är en pjäs för teatern. den handlar om Sigrid 17 år som är en popflicka. som det ser ut just nu är det en monolog på en sjuttonårig popflickas språk om hennes liv och hur hon hanterar det.
ett litet utkast:
Sigrid sitter på en pall mitt på scenen. bara hon är upplyst reseten av scenen är svart.
Sigrid - det är när jag sitter på nattbussen hem och dreglar på fönsterrutan och lyssnar på Nu kan du få mig så lätt med Håkan Hellström och får en flashback till det jag precis kände när jag stod och försökte hålla balansen brevid kebabvagnen som jag funderar vad jag egentlgien vill med mitt liv.
Sigrid reser sig upp och tittar mot publiken med rak rygg.
Sigrid - Jag Sigrid Hallgrímsdóttir sjutton år och OSKULD!
stod i fredagskväll full på rött vin och ville ha sex
Delad vårdnad ska du ha spö
det är en diktsvit som är tänkt att den ska bli en bok så småningom. den handlar om separationer och kaos.
lite utkast:
XVIII
materiella ting har betydelse för överlevnad.
innan dom kom
gick det bra att leva utan.
nu kan ingen leva utan maskiner.
har industrialismen sista faser förstört människorna?
skärmarna vi sitter framför på kvällstid för oss längre bort ifrån varandra.
man kan ha sex med folk utan att träffa dom på riktigt.
informationen gör oss galna. jag vill bara träffa någon i verkligheten.
XXVIII
hur lång är halveringstiden på krossade hjärtan?
behovet av att känslomässigt klä in sin kropp i galon så allt rinner av
när försvinner det?
det blir sport i vem som håller masken bäst och längst.
jag brukar komma långt men jag brukar aldrig vinna.
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. det är det som driver oss.
och att betrakta andra människor.
jag kan skrika
det är en diktsamling i mer klassik bemärkelse utan en riktigt röd tråd just nu men den handlar om hemstaden, samhällsorättvisor och olycka.
för exempel läs den här bloggen.
det är mina projekt jag jobbar mest med just nu men finns också ett filmmanus som gnager och vill ut och massvis med andra saker.
om någon är intresserad av att jobba i projekt med mig så är det bara att maila mig på conradluckett@gmail.com
fredag 22 oktober 2010
Spår av ensamhet
En person sitter på ett tåg helt ensam i kupén. Personen lyssnar på musik i stora hörlurar. Batteriet i Mp3-spelaren dör och personen får en mindre panikatack. Plötsligt sitter Ensamheten bredvid personen.
Ensamheten
Hur mår du?
Personen
Bra
Ensamheten
Hur mår du egentligen?
Personen funderar och det kommer in ett större sällskap berusade människor de flesta danskar och sätter sig på alla säten runt om personen dock inte där ensamheten sitter.
Personen
Jag vet inte jag kan inte tänka. det är för mycket störande ljud.
Ensamheten
Hur kan du inte tänka i tystnaden?
Personen
det är inte tyst. människorna låter. spåren låter. dom stör mig.
Ensamheten
Hur kan jag vara här? det sitter ju massor med andra människor här.
Personen
jag känner mig fortfarande ensam. faktiskt mer nu än innan.
Ensamheten
jag förstår. jag går alltid bredvid dig.
Personen
Jag vet. Men jag vet inte om jag tycker om dig.
Ensamheten
du kan inte göra så mycket åt mig. kan du?
Personen
nej. jag vet. det kan jag inte.
Ensamheten
hur mår du?
Personen
varför frågar du det? jag vet inte. jag vet faktiskt inte. jag mår helt ok. tror jag.
Ensamheten
är du olycklig?
Personen
jag vet inte. ibland. ganska ofta. sluta ställ dom här frågorna är du snäll.
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
va?
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
vad menar du?
Ensamheten
jag kommer alltid fram i dig i de situationer som du tvingas vara tyst och tänka. du klarar inte av att tänka utan att jag kommer fram när du inte känner dig trygg. av samma anledning kan du inte sova om nätterna utan musik eller någon som berättar sagor för dig. du klarar inte av att bara vara med dig själv.
Personen
är det det som gör mig olycklig?
Ensamheten
jag vet inte. det kanske är det som gör dig mänsklig
Personen
jag känner mig inte mänsklig. jag känner mig förvirrad.
Ensamheten
och det är inte mänskligt?
Personen
jag vet inte
konversationer runt personen snappas upp runt om personen. en dansk man berättar att han är en dålig pojkvän och att ständigt är otrogen mot sin flickvän och inte trivs i sitt förhållande efter han berömt sin vän för hans vackra fru och sagt att han inte ville att han skulle säga samma sak tillbaka.
Personen
kommer jag bli som honom?
Ensamheten
bara om du vill
Personen
men om jag inte vill då
Ensamheten
då blir det inte så. du styr över ditt liv.
Personen
jag ska av nu
Ensamheten
vi ses sen.
Personen
ja det gör vi
personen går av tåget för ett tågbyte och sitter på en perrong och röker på en bänk och väntar in nästa tåg.
Ensamheten
hej igen
Personen
jag misstänkte att du skulle sitta här också. varför är det så kallt utan musik?
Ensamheten
du kan ju alltid ringa någon. du har ju en mobiltelefon
Personen
batterierna håller på att ta slut i telefonen också.
Ensamheten
du är alldeles för beroende av batterier
Personen
kanske. jag vet inte.
Ensamheten
ser du tanterna där borta. dom är glada. bli som dom
personen
dom har varandra. jag har ingen. ingen utan batterier
Ensamheten
du är för beroende av andra
Personen
är inte det bra?
Ensamheten
jag vet inte. jag finns bara i ditt huvud. om jag kan svara på det så kan ju du svara på det.
Personen
det är sant. varför känner man sig alltid ensam och svag när man väntar på bussar eller tåg?
Ensamheten
det kan fortfarande bara du svara på. tänd en cigarett till. det kanske värmer.
Personen
jag vill inte prata med dig mer nu
Ensamheten
ok. vi ses senare.
Personen
ja. tyvärr.
Ensamheten
Hur mår du?
Personen
Bra
Ensamheten
Hur mår du egentligen?
Personen funderar och det kommer in ett större sällskap berusade människor de flesta danskar och sätter sig på alla säten runt om personen dock inte där ensamheten sitter.
Personen
Jag vet inte jag kan inte tänka. det är för mycket störande ljud.
Ensamheten
Hur kan du inte tänka i tystnaden?
Personen
det är inte tyst. människorna låter. spåren låter. dom stör mig.
Ensamheten
Hur kan jag vara här? det sitter ju massor med andra människor här.
Personen
jag känner mig fortfarande ensam. faktiskt mer nu än innan.
Ensamheten
jag förstår. jag går alltid bredvid dig.
Personen
Jag vet. Men jag vet inte om jag tycker om dig.
Ensamheten
du kan inte göra så mycket åt mig. kan du?
Personen
nej. jag vet. det kan jag inte.
Ensamheten
hur mår du?
Personen
varför frågar du det? jag vet inte. jag vet faktiskt inte. jag mår helt ok. tror jag.
Ensamheten
är du olycklig?
Personen
jag vet inte. ibland. ganska ofta. sluta ställ dom här frågorna är du snäll.
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
va?
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
vad menar du?
Ensamheten
jag kommer alltid fram i dig i de situationer som du tvingas vara tyst och tänka. du klarar inte av att tänka utan att jag kommer fram när du inte känner dig trygg. av samma anledning kan du inte sova om nätterna utan musik eller någon som berättar sagor för dig. du klarar inte av att bara vara med dig själv.
Personen
är det det som gör mig olycklig?
Ensamheten
jag vet inte. det kanske är det som gör dig mänsklig
Personen
jag känner mig inte mänsklig. jag känner mig förvirrad.
Ensamheten
och det är inte mänskligt?
Personen
jag vet inte
konversationer runt personen snappas upp runt om personen. en dansk man berättar att han är en dålig pojkvän och att ständigt är otrogen mot sin flickvän och inte trivs i sitt förhållande efter han berömt sin vän för hans vackra fru och sagt att han inte ville att han skulle säga samma sak tillbaka.
Personen
kommer jag bli som honom?
Ensamheten
bara om du vill
Personen
men om jag inte vill då
Ensamheten
då blir det inte så. du styr över ditt liv.
Personen
jag ska av nu
Ensamheten
vi ses sen.
Personen
ja det gör vi
personen går av tåget för ett tågbyte och sitter på en perrong och röker på en bänk och väntar in nästa tåg.
Ensamheten
hej igen
Personen
jag misstänkte att du skulle sitta här också. varför är det så kallt utan musik?
Ensamheten
du kan ju alltid ringa någon. du har ju en mobiltelefon
Personen
batterierna håller på att ta slut i telefonen också.
Ensamheten
du är alldeles för beroende av batterier
Personen
kanske. jag vet inte.
Ensamheten
ser du tanterna där borta. dom är glada. bli som dom
personen
dom har varandra. jag har ingen. ingen utan batterier
Ensamheten
du är för beroende av andra
Personen
är inte det bra?
Ensamheten
jag vet inte. jag finns bara i ditt huvud. om jag kan svara på det så kan ju du svara på det.
Personen
det är sant. varför känner man sig alltid ensam och svag när man väntar på bussar eller tåg?
Ensamheten
det kan fortfarande bara du svara på. tänd en cigarett till. det kanske värmer.
Personen
jag vill inte prata med dig mer nu
Ensamheten
ok. vi ses senare.
Personen
ja. tyvärr.
onsdag 29 september 2010
utkast på nytt projekt. går just nu under namnet "delad vårdnad ska du ha spö"
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. Det är det som driver oss. Och att betrakta andra människor.
II
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte förstå.
jag vill inte ha livserfarenhet.
jag vill inte kunna analysera.
jag vill inte vara intellektuell.
jag vill inte vara medveten om andra människors lidande.
jag vill inte vara del av andra människors drama.
jag vill inte ha förlorat oskulden.
jag vill inte ha druckit min första droppe alkohol.
jag vill inte ha rökt min första joint.
jag vill inte ha gjort alla dom där sakerna.
min insikt i livet gör mig olycklig.
III
ta av dig glasögonen för jag ska slå dig det hårdaste jag kan.
ta av dig glasögonen för jag vill inte skada dig ekonomiskt.
ta av dig glasögonen för jag vill slå dig så det känns in í själen.
Pappa.
det är slagsmål på insidan och utsidan.
på krogen.
på gatan.
Pappa slog någon.
han kanske blev blind.
han kanske hamnade på sjukhus
det är slagsmål i honom just nu. Jag måste förstå det.
IV
tårar genom telefonlurar.
tårar på distans.
tårar från alla håll.
jag blir sten.
(jag vräker ur mig åsikter.)
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte vara utbildad.
jag vill inte förstå.
jag vill inte vara en del av det här samhället.
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte kapitalismens slav.
jag vill inte veta av min omgivning.
jag vill att alla ska dö.
jag vill bli lämnad ifred.
jag vill inte vara en stöttepelare från alla håll (jag kommer gå sönder).
V
jag är en kollision mellan två kollisioner.
VI
Mamma gick ner tre kilo på en dag.
Mamma gick ner tre kilo och sa att det var så mycket brustna hjärtan väger.
brustna hjärtan väger tre kilo.
mitt hjärta väger ingenting nu för tiden.
det är i så många smådelar att alla delar skulle rinna igenom en sil.
dom trodde att dom kunde krossa det i tre delar så att dom kunde få en önskning men det blev bara miljarder beståndsdelar. dom misslyckades. dom fick mig inte. jag vann. jag är ensam. jag klarar mig.
VII
jag vill inte förstå.
jag är rädd för min kunskap.
jag vill inte vara en del av det här.
jag vill inte att den billigare spriten ska rinna i min hals just nu (fast det gör den)
jag vill inte att mina lungor ska sotas ner totalt av min kedjerökning (fast det gör dom)
jag vill inte knulla bort all smärta i natt (men jag kommer förmodligen göra det)
VIII
jag vill inte förstå.
jag vill inte förstå vikten av vad som hände i det senaste valet.
Samtidigt som jag vet att
i hjärtat är jag muslim.
i hjärtat är jag jude.
i hjärtat är jag handikappad.
i hjärtat är jag amerikan.
i hjärtat är jag kurd.
i hjärtat är jag bög.
i hjärtat är jag krisdemokrat.
i hjärtat är jag människa.
i hjärtat är jag konstnär.
i hjärtat är jag poet. (jag vill bara göra allt lite vackrare så det gör mindre ont)
IX
gör det ont att vara mamma till en poet, mamma?
det finns kanske andra saker som gör mer ont nu.
det kanske exploderade någonting som gjorde att alla murar föll.
X
världen gråter.
världen lider.
och jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill vara vansinnig och berusad.
lust lust lust.
synd synd synd.
(det gör mindre ont då).
jag fastnar i djupa dalar av lusta som sveper sig ut och blir hav jag går vilse i och händer möter mina mellan lakan och kroppsvätska utbyts.
och jag vill vara själv när jag vaknar
jag vill ha inte ha någon annan där
jag vill att det ska hända egentligen
det är inte den här formen av ytlighet jag behöver just nu.
jag behöver det inte.
jag behöver inte drama.
jag vill inte förstå.
jag vill vara dum.
jag vill vara oförstående.
(jag vet att jag kan skrika.)
det handlar bara om en existentiell kris
du ska nog se att det går över.
det handlar bara om en ekonomisk kris
du ska nog se att det går över.
XI
Lillebror bli inte som jag när du blir stor.
det gör ont att förstå. dom flesta flyktvägar är inte så bra…
XII
förlåt för att jag förstår så mycket.
förlåt för att jag inte berättade allt som jag förstod innan det sprängdes.
förlåt för att jag var passiv.
det är alltid likgiltigheten som gör att det dåliga tränger fram i människor.
XIII
jag är en kollision mellan två kollisioner.
XIV
jag ser barnen leka i horisonten och jag tycker det känns bra.
jag vill inte bli annat än en häftig farbror.
XV
kan en bergsvägg vara mjuk?
kan man bygga ihop...
kan man laga...
efter en frontalkrock?
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. Det är det som driver oss. Och att betrakta andra människor.
II
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte förstå.
jag vill inte ha livserfarenhet.
jag vill inte kunna analysera.
jag vill inte vara intellektuell.
jag vill inte vara medveten om andra människors lidande.
jag vill inte vara del av andra människors drama.
jag vill inte ha förlorat oskulden.
jag vill inte ha druckit min första droppe alkohol.
jag vill inte ha rökt min första joint.
jag vill inte ha gjort alla dom där sakerna.
min insikt i livet gör mig olycklig.
III
ta av dig glasögonen för jag ska slå dig det hårdaste jag kan.
ta av dig glasögonen för jag vill inte skada dig ekonomiskt.
ta av dig glasögonen för jag vill slå dig så det känns in í själen.
Pappa.
det är slagsmål på insidan och utsidan.
på krogen.
på gatan.
Pappa slog någon.
han kanske blev blind.
han kanske hamnade på sjukhus
det är slagsmål i honom just nu. Jag måste förstå det.
IV
tårar genom telefonlurar.
tårar på distans.
tårar från alla håll.
jag blir sten.
(jag vräker ur mig åsikter.)
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte vara utbildad.
jag vill inte förstå.
jag vill inte vara en del av det här samhället.
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte kapitalismens slav.
jag vill inte veta av min omgivning.
jag vill att alla ska dö.
jag vill bli lämnad ifred.
jag vill inte vara en stöttepelare från alla håll (jag kommer gå sönder).
V
jag är en kollision mellan två kollisioner.
VI
Mamma gick ner tre kilo på en dag.
Mamma gick ner tre kilo och sa att det var så mycket brustna hjärtan väger.
brustna hjärtan väger tre kilo.
mitt hjärta väger ingenting nu för tiden.
det är i så många smådelar att alla delar skulle rinna igenom en sil.
dom trodde att dom kunde krossa det i tre delar så att dom kunde få en önskning men det blev bara miljarder beståndsdelar. dom misslyckades. dom fick mig inte. jag vann. jag är ensam. jag klarar mig.
VII
jag vill inte förstå.
jag är rädd för min kunskap.
jag vill inte vara en del av det här.
jag vill inte att den billigare spriten ska rinna i min hals just nu (fast det gör den)
jag vill inte att mina lungor ska sotas ner totalt av min kedjerökning (fast det gör dom)
jag vill inte knulla bort all smärta i natt (men jag kommer förmodligen göra det)
VIII
jag vill inte förstå.
jag vill inte förstå vikten av vad som hände i det senaste valet.
Samtidigt som jag vet att
i hjärtat är jag muslim.
i hjärtat är jag jude.
i hjärtat är jag handikappad.
i hjärtat är jag amerikan.
i hjärtat är jag kurd.
i hjärtat är jag bög.
i hjärtat är jag krisdemokrat.
i hjärtat är jag människa.
i hjärtat är jag konstnär.
i hjärtat är jag poet. (jag vill bara göra allt lite vackrare så det gör mindre ont)
IX
gör det ont att vara mamma till en poet, mamma?
det finns kanske andra saker som gör mer ont nu.
det kanske exploderade någonting som gjorde att alla murar föll.
X
världen gråter.
världen lider.
och jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill vara vansinnig och berusad.
lust lust lust.
synd synd synd.
(det gör mindre ont då).
jag fastnar i djupa dalar av lusta som sveper sig ut och blir hav jag går vilse i och händer möter mina mellan lakan och kroppsvätska utbyts.
och jag vill vara själv när jag vaknar
jag vill ha inte ha någon annan där
jag vill att det ska hända egentligen
det är inte den här formen av ytlighet jag behöver just nu.
jag behöver det inte.
jag behöver inte drama.
jag vill inte förstå.
jag vill vara dum.
jag vill vara oförstående.
(jag vet att jag kan skrika.)
det handlar bara om en existentiell kris
du ska nog se att det går över.
det handlar bara om en ekonomisk kris
du ska nog se att det går över.
XI
Lillebror bli inte som jag när du blir stor.
det gör ont att förstå. dom flesta flyktvägar är inte så bra…
XII
förlåt för att jag förstår så mycket.
förlåt för att jag inte berättade allt som jag förstod innan det sprängdes.
förlåt för att jag var passiv.
det är alltid likgiltigheten som gör att det dåliga tränger fram i människor.
XIII
jag är en kollision mellan två kollisioner.
XIV
jag ser barnen leka i horisonten och jag tycker det känns bra.
jag vill inte bli annat än en häftig farbror.
XV
kan en bergsvägg vara mjuk?
kan man bygga ihop...
kan man laga...
efter en frontalkrock?
torsdag 23 september 2010
nostalgiångest
nostalgiångest medan jag bläddrar bland digitala blad.
nostalgiångest medan jag inser storheten och svagheten i mitt maktbehov.
nostalgiångest medan jag kommunicerar med min lever och frågar om den mår bra.
nostalgiångest medan jag sitter naken framför datorn och lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser att jag...
vill vara är kommer vara alltid är vill kommer aldrig kommer alltid vara är var borde är kommer alltid aldrig vara är kommer var borde är kommer kom kommer är alltid vara...
synd.
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
förvandlas masiknellt... radera minneskortet... bli någon man inte vara förut.
bli ren synd istället för marinoettskapare och läkare.
- det kunde inte gått på ett annat sätt nu blev det så den här gången sa läkaren.
vi har plåster för nästan alla sår.
vi har plåster för nästan alla sår.
jag röker cigareter.
jag vet att mitt liv blir kortare då. det sägs att man förlorar lika mycket tid som det tar att röka cigaretten betyder det att jag kommer leva längre än de som röker långsamt?
jag är synd.
jag vill vara synd.
jag vill vara dramat i ditt liv.
jag var marionettskaparen och läkaren.
jag har nostalgiångest.
jag lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser storheten och svagheten i mitt maktbehov.
nostalgiångest medan jag kommunicerar med min lever och frågar om den mår bra.
nostalgiångest medan jag sitter naken framför datorn och lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser att jag...
vill vara är kommer vara alltid är vill kommer aldrig kommer alltid vara är var borde är kommer alltid aldrig vara är kommer var borde är kommer kom kommer är alltid vara...
synd.
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
förvandlas masiknellt... radera minneskortet... bli någon man inte vara förut.
bli ren synd istället för marinoettskapare och läkare.
- det kunde inte gått på ett annat sätt nu blev det så den här gången sa läkaren.
vi har plåster för nästan alla sår.
vi har plåster för nästan alla sår.
jag röker cigareter.
jag vet att mitt liv blir kortare då. det sägs att man förlorar lika mycket tid som det tar att röka cigaretten betyder det att jag kommer leva längre än de som röker långsamt?
jag är synd.
jag vill vara synd.
jag vill vara dramat i ditt liv.
jag var marionettskaparen och läkaren.
jag har nostalgiångest.
jag lyssnar på kent.
torsdag 16 september 2010
rödsvart
du är röd.
nej du är svart.
nej du är röd.
jag kan inte bestämma mig.
du är rödsvart.
det är en färg, jag lovar.
våra ögon möts och sprängs nästan direkt, det är därför vi inte vågar se in i varandra längre.
vi bad alltid om ursäkt när det redan var försent.
jag vandrade runt med mina fingervantar med tryckta ord på fingrarna.
Love. Hate.
vi var igelkottshjärtade bortsprungna antihjältar i en förvirrad stad.
vi var Bonnie och Clyde med samma problematik förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var Batman och Robin förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var brott,
vi behövde bekämpas.
vi bekämpade världen.
världen bekämpade oss när vi ramlade runt som ett tvserieinspirerat hollywoods fejkkärlekspar utan att veta vad vi egentligen höll på med, det var som att vi byggde upp och raserade världen med våra sinnens trollspön.
vi var magiska tillsammans.
tanken på att jag fångar in dig i det rödsvarta fåniga färgtänkandet fängslar mig och jag kommer på mig själv med vilken färg jag har.
jag är gulsvart.
jag är gulsvart, hon rödsvart, vad betyder egentligen färg?
marmelad skulle kunna vara nyckeln.
nyckeln till färgerna.
jag är gulsvart som brittisk marmelad till frukostte söndagar då det blev lite för mycket kvällen innan.
jag är det du inte förstår i en David Lynch film.
jag är fingervantar en höstdag då du behöver tjockare vantar än så.
jag är dramat i ditt liv nu.
jag är förstöraren.
jag är kaos.
jag är en invit till synd.
jag är gulsvart.
jag är rödsvart.
du var alltid bara rödsvart.
jag är blåsvart.
jag är grönsvart.
jag är en kombination av alla färger med svart.
jag önskar att jag kunde gå tillbaks till när mina och våra färger hade lite mindre stark nyans.
jag är valfri färg kombinerat med svart.
du var alltid rödsvart.
nej du är svart.
nej du är röd.
jag kan inte bestämma mig.
du är rödsvart.
det är en färg, jag lovar.
våra ögon möts och sprängs nästan direkt, det är därför vi inte vågar se in i varandra längre.
vi bad alltid om ursäkt när det redan var försent.
jag vandrade runt med mina fingervantar med tryckta ord på fingrarna.
Love. Hate.
vi var igelkottshjärtade bortsprungna antihjältar i en förvirrad stad.
vi var Bonnie och Clyde med samma problematik förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var Batman och Robin förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var brott,
vi behövde bekämpas.
vi bekämpade världen.
världen bekämpade oss när vi ramlade runt som ett tvserieinspirerat hollywoods fejkkärlekspar utan att veta vad vi egentligen höll på med, det var som att vi byggde upp och raserade världen med våra sinnens trollspön.
vi var magiska tillsammans.
tanken på att jag fångar in dig i det rödsvarta fåniga färgtänkandet fängslar mig och jag kommer på mig själv med vilken färg jag har.
jag är gulsvart.
jag är gulsvart, hon rödsvart, vad betyder egentligen färg?
marmelad skulle kunna vara nyckeln.
nyckeln till färgerna.
jag är gulsvart som brittisk marmelad till frukostte söndagar då det blev lite för mycket kvällen innan.
jag är det du inte förstår i en David Lynch film.
jag är fingervantar en höstdag då du behöver tjockare vantar än så.
jag är dramat i ditt liv nu.
jag är förstöraren.
jag är kaos.
jag är en invit till synd.
jag är gulsvart.
jag är rödsvart.
du var alltid bara rödsvart.
jag är blåsvart.
jag är grönsvart.
jag är en kombination av alla färger med svart.
jag önskar att jag kunde gå tillbaks till när mina och våra färger hade lite mindre stark nyans.
jag är valfri färg kombinerat med svart.
du var alltid rödsvart.
torsdag 9 september 2010
Linköping del 7
vi känner doften av förhoppning på fredags och lördags kvällar här.
vi känner doften av ångest liggandes som moln på kroggator söndagsförmiddagar här.
vi sitter ändlösa timmar på caféer och barer.
vi sitter ändlösa timmar i parker och på uteserveringar.
vi längtar efter något bättre längs hela ågatan.
vi längtar efter något bättre längs hela platensgatan.
vi springer runt som dårar och letar efter något att försörja oss med här.
vi springer runt som dårar för att få tiden att gå snabbare så man kanske kan stöta på något bättre här.
vi leker vuxna människor som får köpa öl och cigareter. men ingen av oss har riktiga jobb som man faktiskt kan leva på, på riktigt.
vi leker vuxna människor och har förhållanden som går sönder.
vi dansar bort ångesten på nattklubbar.
vi dansar bort ångesten i främmande sängar.
vi går förbi allting som egentligen är värt att se för att det är vardag för oss.
vi går förbi allting som skulle kunna betyda ett anständigt normativt liv.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att ett plus ett alltid är lika med ex.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att två alltid är lika med ex.
vi trodde att vi hade lärt oss svenska men vi förstod aldrig när vi skulle sätta ut punkter och komman när allt vi behövde göra var att sätta ut semikolon.
vi trodde att vi hade lärt oss kärlekens grammatik men vi gick akktid vilse.
vi lyssnade på musik som ingen annan lyssnade på och kände att det var vi mot världen.
vi lyssnade på musik och dansade som ingen annan gjorde.
vi gick på nattklubbar och ville stanna efter stängningsdags.
vi gick på nattklubbar och letade alltid efter efterfest.
vi lämnade alltid varje fest sist av alla.
vi lämnade alltid varandra långt efter att det var försent att laga.
vi ramlade runt på kroggator för att det var så vi levde.
vi ramlade runt på kroggator för vi visste inte bättre.
vi hör ljuden av stegen, dansen, sången, vinet, sexet, dekadensen och allt det där vi gjorde.
vi hör ljuden av att vi fortfarande gör allt det där vi gjorde.
vi längtade alla till andra städer.
vi längtade alla till någonstans där man kunde vara sig själv helt och hållet.
vi förstod försent att vi hade varandra.
vi förstod försent att vi faktiskt kunde göra någonting åt tristessen.
vi är du och jag i en stad som ljuger om att idéer blir verklighet. Dom enda drömmar jag hade var dom flyktbenägna.
vi flyttade alla bort från det vi tänkte gjorde oss ont.
vi tror att det ska bli bättre.
vi hoppas att det ska bli bra.
vi känner doften av ångest liggandes som moln på kroggator söndagsförmiddagar här.
vi sitter ändlösa timmar på caféer och barer.
vi sitter ändlösa timmar i parker och på uteserveringar.
vi längtar efter något bättre längs hela ågatan.
vi längtar efter något bättre längs hela platensgatan.
vi springer runt som dårar och letar efter något att försörja oss med här.
vi springer runt som dårar för att få tiden att gå snabbare så man kanske kan stöta på något bättre här.
vi leker vuxna människor som får köpa öl och cigareter. men ingen av oss har riktiga jobb som man faktiskt kan leva på, på riktigt.
vi leker vuxna människor och har förhållanden som går sönder.
vi dansar bort ångesten på nattklubbar.
vi dansar bort ångesten i främmande sängar.
vi går förbi allting som egentligen är värt att se för att det är vardag för oss.
vi går förbi allting som skulle kunna betyda ett anständigt normativt liv.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att ett plus ett alltid är lika med ex.
vi försökte lära oss ekvationer men insåg att två alltid är lika med ex.
vi trodde att vi hade lärt oss svenska men vi förstod aldrig när vi skulle sätta ut punkter och komman när allt vi behövde göra var att sätta ut semikolon.
vi trodde att vi hade lärt oss kärlekens grammatik men vi gick akktid vilse.
vi lyssnade på musik som ingen annan lyssnade på och kände att det var vi mot världen.
vi lyssnade på musik och dansade som ingen annan gjorde.
vi gick på nattklubbar och ville stanna efter stängningsdags.
vi gick på nattklubbar och letade alltid efter efterfest.
vi lämnade alltid varje fest sist av alla.
vi lämnade alltid varandra långt efter att det var försent att laga.
vi ramlade runt på kroggator för att det var så vi levde.
vi ramlade runt på kroggator för vi visste inte bättre.
vi hör ljuden av stegen, dansen, sången, vinet, sexet, dekadensen och allt det där vi gjorde.
vi hör ljuden av att vi fortfarande gör allt det där vi gjorde.
vi längtade alla till andra städer.
vi längtade alla till någonstans där man kunde vara sig själv helt och hållet.
vi förstod försent att vi hade varandra.
vi förstod försent att vi faktiskt kunde göra någonting åt tristessen.
vi är du och jag i en stad som ljuger om att idéer blir verklighet. Dom enda drömmar jag hade var dom flyktbenägna.
vi flyttade alla bort från det vi tänkte gjorde oss ont.
vi tror att det ska bli bättre.
vi hoppas att det ska bli bra.
måndag 6 september 2010
vad händer sen?
ensamma
hjärtan
vandrar
ner
för
trappan
ingen
vet
vart
den
leder
kanske
tar
den
slut
kanske
faller
rakt
ner
och
dör
jag tänker på döden.
hur luktar den
det
hon
han
?
gammalt eller nytt?
det är ju nåt nytt som händer
är det inte så.
är det apelsinsaften som får mig att bli så här existentiell?
är det spriten jag drack förut?
är det den sena timmen?
skulle inte det här bara bli en dikt i form av en trappa?
hur ser döden ut?
jag har sett döda människor.
mer än två.
men jag vet att det bara är kol som bryts ner.
jag lärde mig något på naturkunskapen.
det är nog bra att man lär sig något ibland.
är döden en man i svart dräkt?
(som till exempel Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet)
hur smakar döden?
något svart tänker jag.
Coca Cola
lakrits
eller aubergine
äggplanta och aubergine är samma sak.
precis som squash och zucchini.
squash är också en sport där man slår en boll mot en vägg med ett racket.
det må verka meningslöst men är rätt så roligt.
och jättejobbigt.
lite som döden.
ett äventyr för en.
en tragedi för andra.
hjärtan
vandrar
ner
för
trappan
ingen
vet
vart
den
leder
kanske
tar
den
slut
kanske
faller
rakt
ner
och
dör
jag tänker på döden.
hur luktar den
det
hon
han
?
gammalt eller nytt?
det är ju nåt nytt som händer
är det inte så.
är det apelsinsaften som får mig att bli så här existentiell?
är det spriten jag drack förut?
är det den sena timmen?
skulle inte det här bara bli en dikt i form av en trappa?
hur ser döden ut?
jag har sett döda människor.
mer än två.
men jag vet att det bara är kol som bryts ner.
jag lärde mig något på naturkunskapen.
det är nog bra att man lär sig något ibland.
är döden en man i svart dräkt?
(som till exempel Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet)
hur smakar döden?
något svart tänker jag.
Coca Cola
lakrits
eller aubergine
äggplanta och aubergine är samma sak.
precis som squash och zucchini.
squash är också en sport där man slår en boll mot en vägg med ett racket.
det må verka meningslöst men är rätt så roligt.
och jättejobbigt.
lite som döden.
ett äventyr för en.
en tragedi för andra.
onsdag 1 september 2010
en 4D värld
kan man lukta och smaka på bilder?
man borde kunna göra det.
bygga någonting som gör att konst kan få ännu fler dimensioner.
jag vill smaka på text.
jag vill lyssna på bilder.
lukta på musik.
om man skalar en banan kan man lägga saker i skalet.
fast bananskal är inte så gott.
dom luktar mest besprutningsmedel.
men det är kul när folk halkar på dom (har det hänt nån gång förutom på film?)
man skulle kunna ta ett stort äpple och gröpa ur litegrann.
stoppa in en kamera av mindre modell.
fast jag vill ha alla sinnen på en och samma gång.
pressa en apelsin över ett VHSband?
nej äpplet blir nog bäst.
jag tar en liten digitalkamera som man kan filma med.
ja då får jag med allt.
tror jag i allafall.
problemet är bara att det ruttnar.
men var ligger problemet i det?
det gör ju jag med.
bara lite långsammare.
man borde kunna göra det.
bygga någonting som gör att konst kan få ännu fler dimensioner.
jag vill smaka på text.
jag vill lyssna på bilder.
lukta på musik.
om man skalar en banan kan man lägga saker i skalet.
fast bananskal är inte så gott.
dom luktar mest besprutningsmedel.
men det är kul när folk halkar på dom (har det hänt nån gång förutom på film?)
man skulle kunna ta ett stort äpple och gröpa ur litegrann.
stoppa in en kamera av mindre modell.
fast jag vill ha alla sinnen på en och samma gång.
pressa en apelsin över ett VHSband?
nej äpplet blir nog bäst.
jag tar en liten digitalkamera som man kan filma med.
ja då får jag med allt.
tror jag i allafall.
problemet är bara att det ruttnar.
men var ligger problemet i det?
det gör ju jag med.
bara lite långsammare.
haiku och tanka
kylig morgonluft
fågel viskar om framtid
ödeläggelse
fågel flyger bort
lämnar ödeläggelse
staden fortsätter
vinden yr runt mig
kall oktober morgondag
mössan blåste bort
sommarregn i park
barnen leker ändå kvar
pappan gömmer sig
iskall hand i hand
isen smälte hon i brand
ramlar bort från noll
asfalten steker
äggröra på gatan blir fest
lastbilen välte
du är aldrig här
bakom muren i april
maj juni juli
alltid aldrig här borta
bakom muren i april
klockan går helt fel
därför kom jag alltid sent
fröken ur är död
internet mördar tiden
det är min ursäkt för allt
fågel viskar om framtid
ödeläggelse
fågel flyger bort
lämnar ödeläggelse
staden fortsätter
vinden yr runt mig
kall oktober morgondag
mössan blåste bort
sommarregn i park
barnen leker ändå kvar
pappan gömmer sig
iskall hand i hand
isen smälte hon i brand
ramlar bort från noll
asfalten steker
äggröra på gatan blir fest
lastbilen välte
du är aldrig här
bakom muren i april
maj juni juli
alltid aldrig här borta
bakom muren i april
klockan går helt fel
därför kom jag alltid sent
fröken ur är död
internet mördar tiden
det är min ursäkt för allt
hon har inte bara vanliga moln i sitt huvud.
hon har djupa mörka moln i horisonten som ger ilningar i benen och gör henne knäsvag inför en stundande mörk framtid.
den dagen hon blir lycklig ska hon stanna kvar tänker hon.
men tills dess tänker hon resa från stad till stad.
hon har inget namn.
hon finns inte på riktigt.
hon bor i mig.
hon bor i dig.
hon bor i de flesta av oss.
i en liten dold kammare i hjärtat.
hennes namn är mänsklighet.
hon har djupa mörka moln i horisonten som ger ilningar i benen och gör henne knäsvag inför en stundande mörk framtid.
den dagen hon blir lycklig ska hon stanna kvar tänker hon.
men tills dess tänker hon resa från stad till stad.
hon har inget namn.
hon finns inte på riktigt.
hon bor i mig.
hon bor i dig.
hon bor i de flesta av oss.
i en liten dold kammare i hjärtat.
hennes namn är mänsklighet.
Solglasögon
Jag var sju år gammal när jag blev förälskad i musik.
Sju år gammal när jag blev förälskad i festivaler.
Sju år gammal och jag stod längst fram med min mamma när det skånska skabandet Liberator spelade, min första festivalspening om man räknar bort den
lokala festivalen som jag var på när jag var på när jag var för liten för att kunna minnas det.
Jag fortsatte dansa när konserten var slut och dansade med min mamma bort till den största scenen på Hultsfredsfestivalen för att se det som skulle komma
att bli den sjuåringen jag en gång vars favoritband.
Docenterna.
Än idag kan jag känna leran under fötterna som bygger lager på lager när jag lyssnar på "Solglsögon" och jag minns det alltid fastnade någonting i leran under kängorna.
Alltid någonting mystiskt som man inte visste var det var, en kondom eller kanske en cigaret.
Alla dom där sakerna som finns runt mig idag men som för mitt sjuåriga jag var nytt och spännande.
Jag minns lukten av alkohol ifrån folks munnar och att dom dansade och sjöng, alla var så glada och kramades och alla fick vara som dom ville vara.
Jag minns min eufori när Docenterna spelade och hur sångaren eller om det var gitaristen sprang runt och verkligen gav allting han hade, som att det var hans
sista minuter i livet och han ville ge världen en fantastiskt avslut.
Jag var såld, köpt och helt förälskad.
Jag skulle bli Rock N' Rollstjärna när jag blev stor.
Riddare, brandchef och kung var som helt bortblåst och jag skulle bli frontfigur för ett punkrockband.
Jag hade bar överkropp och poserade till Ramones, Docenterna och alla möjliga band hemma framför stereon.
Jag förstår inte riktigt varför jag aldrig lärde mig ett instrument, jag antar att jag tyckte det var viktigare att vara snygg och ha utstrålning.
Dom andra barnen som gick i min klass förstod inte vad jag pratade om när jag pratade om konserter och musik.
Vi skulle måla ett sommarminne och jag målade Docenternas spelning.
Alla lampor och högtalare.
Noter som kom ut ur högtalarna, alla dansande människor och så jag som dansade.
Jag antar att dom tyckte att jag var konstig, dom kunde inte relatera till så mycket mer än den senaste disneyfilmen, deras helg hos mormor och morfar på landet
eller möjligtvis någon Thailandresa.
När jag gick i andra klass så skulle vi vid ett tillfälle på muisktimmen ta med oss och spela upp en egen låt.
Det pirrade i hela mig att få visa det där magiska.
Det där som visade på en helt annan fantastiskt värld där alla sinnen tilltalas och det är häftigt och ascoolt och makalöst helt fantastiskt.
Alla tänkbara superlativ på en gång.
Med bestämmda steg gick jag fram till CD-spelaren stoppade in min välvårdade skiva och valde låt, nummer tre.
Med smygade steg för att inte en millisekund av låten skulle störas så satte jag mig på min stol och tog på mig mina solglasögon och började digga musiken.
Hjälpläraren tyckte jag var en cool grabb.
Dom andra barnen förstod inte det magiska.
Jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom inte kunde tycka att det var helt fantastiskt.
Dom spelade sin musik, det sena nittiotalets populärmusik.
Jag gäspade.
Efter skolan gick jag och längtade till nästa års festival medans jag hade mina solglasögon på mig och sjöng:
"Bakom mina solglasögon
kan jag va' mig själv.
Allting blir så vackert genom"
Sju år gammal när jag blev förälskad i festivaler.
Sju år gammal och jag stod längst fram med min mamma när det skånska skabandet Liberator spelade, min första festivalspening om man räknar bort den
lokala festivalen som jag var på när jag var på när jag var för liten för att kunna minnas det.
Jag fortsatte dansa när konserten var slut och dansade med min mamma bort till den största scenen på Hultsfredsfestivalen för att se det som skulle komma
att bli den sjuåringen jag en gång vars favoritband.
Docenterna.
Än idag kan jag känna leran under fötterna som bygger lager på lager när jag lyssnar på "Solglsögon" och jag minns det alltid fastnade någonting i leran under kängorna.
Alltid någonting mystiskt som man inte visste var det var, en kondom eller kanske en cigaret.
Alla dom där sakerna som finns runt mig idag men som för mitt sjuåriga jag var nytt och spännande.
Jag minns lukten av alkohol ifrån folks munnar och att dom dansade och sjöng, alla var så glada och kramades och alla fick vara som dom ville vara.
Jag minns min eufori när Docenterna spelade och hur sångaren eller om det var gitaristen sprang runt och verkligen gav allting han hade, som att det var hans
sista minuter i livet och han ville ge världen en fantastiskt avslut.
Jag var såld, köpt och helt förälskad.
Jag skulle bli Rock N' Rollstjärna när jag blev stor.
Riddare, brandchef och kung var som helt bortblåst och jag skulle bli frontfigur för ett punkrockband.
Jag hade bar överkropp och poserade till Ramones, Docenterna och alla möjliga band hemma framför stereon.
Jag förstår inte riktigt varför jag aldrig lärde mig ett instrument, jag antar att jag tyckte det var viktigare att vara snygg och ha utstrålning.
Dom andra barnen som gick i min klass förstod inte vad jag pratade om när jag pratade om konserter och musik.
Vi skulle måla ett sommarminne och jag målade Docenternas spelning.
Alla lampor och högtalare.
Noter som kom ut ur högtalarna, alla dansande människor och så jag som dansade.
Jag antar att dom tyckte att jag var konstig, dom kunde inte relatera till så mycket mer än den senaste disneyfilmen, deras helg hos mormor och morfar på landet
eller möjligtvis någon Thailandresa.
När jag gick i andra klass så skulle vi vid ett tillfälle på muisktimmen ta med oss och spela upp en egen låt.
Det pirrade i hela mig att få visa det där magiska.
Det där som visade på en helt annan fantastiskt värld där alla sinnen tilltalas och det är häftigt och ascoolt och makalöst helt fantastiskt.
Alla tänkbara superlativ på en gång.
Med bestämmda steg gick jag fram till CD-spelaren stoppade in min välvårdade skiva och valde låt, nummer tre.
Med smygade steg för att inte en millisekund av låten skulle störas så satte jag mig på min stol och tog på mig mina solglasögon och började digga musiken.
Hjälpläraren tyckte jag var en cool grabb.
Dom andra barnen förstod inte det magiska.
Jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom inte kunde tycka att det var helt fantastiskt.
Dom spelade sin musik, det sena nittiotalets populärmusik.
Jag gäspade.
Efter skolan gick jag och längtade till nästa års festival medans jag hade mina solglasögon på mig och sjöng:
"Bakom mina solglasögon
kan jag va' mig själv.
Allting blir så vackert genom"
lördag 21 augusti 2010
det borde vara förbjudet...
...att lägga upp profilbilder på facebook och andra sociala forum med sin nuvarade partner.
För att undvika irritation och spontana våldskonflikter.
För att gamla partners kan ta illa upp.
För att det provocerar alla som inte fått ligga på länge och som desperat vill kramas lite med nån.
Listan kan göras längre, men alla förstår.
-----
det här är ett steg mot att börja skriva massa åsikter om allt.
mycket helt subjektivt hävdande, mycket kultur och mycket trams.
läs väl.
För att undvika irritation och spontana våldskonflikter.
För att gamla partners kan ta illa upp.
För att det provocerar alla som inte fått ligga på länge och som desperat vill kramas lite med nån.
Listan kan göras längre, men alla förstår.
-----
det här är ett steg mot att börja skriva massa åsikter om allt.
mycket helt subjektivt hävdande, mycket kultur och mycket trams.
läs väl.
onsdag 11 augusti 2010
Jag kan skrika
jag ser genier från min generation gå sönder av galenskap.
med tomma plånböcker jagandes efter medicin så att dagen går fortare.
ensamma.
skrikandes på kroggator efter nån att bara knulla med en onsdagnatt.
hitta någon att bli lagad med ett tag.
eller bara ha telefonsex med vem som helst som man kan säga du är snygg baby fast man inte ser personen.
jag ser människor som skulle bli något stort, ta telemarketingjobb och hata sina liv.
dom klarar hyran precis.
är fulla varje helg.
äter bara makaroner och ketchup fast dom är inte ens vegetarianer.
självmordsbenägna fjortonåringar som åker på festival.
äter tvål från bajamajor för den innehåller alkohol och senare dricker hembränt av hockeykillar i camp som spelar årets sommarplåga och tvingar dem suga
otvättad festivalkuk.
människor vars näringintag består av en baguette, chips och Eldorados färskost som dom äter i parker tillsammans med systembolagets billigaste fylla.
människor som sitter i parker tills det blir lite för kallt för att sitta där men som sitter där några timmar till för att dom inte vill
åka hem till förorter och ensamhet.
som han som aldrig hann vara barn för han var tvungen att bli vuxen så fort, som hans psykolog sa till honom.
pillertrillande tonåringar med panikattacker som skolkar och kedjedricker te på förnamnscaféer när det är för kallt för att sitta ute.
som hon från Ekjö som sa att hon ville klippa bort sina bröst för att dom symboliserade allt som gått käpprätt åt helvete.
dom fanns inte där när hon byggde kojor och sprang på ängar
när mamma pappa barn var på riktigt och inte varannan helg i singular.
hon tänkte att det finns ingen frihet längre hon bara slogs som en pingisboll mellan olika hem och ingen i skolan märkte nånting för hon var ju ändå bara
tyst hela tiden.
men inom sig så skrek hon i alla de högsta toner som fanns.
det var som ett evigt slagsmål som fanns i hennes mage.
en betryggande hand som tog henne till en skogsdunge med filt och picnic hade räckt.
men det blev aldrig så.
det blev snitt ,ambulansfärd, psyket och massa människor som stod som frågetecken istället.
som han som ville inte vara med längre.
där hatet hade tagit över och ensamheten blev för stor.
en gång i tiden hade han trott på hjärtan men det var länge sen nu.
han hittat en syndabock i invandrare och alla som var annorlunda.
efter en flaska vodka och en burk piller så låg han på golvet på toaletten.
som tur var bröt någon upp dörren.
men det blev rehab för missbruk och ett ännu bittrare levende.
ständigt på gränsen till ett nytt självmordsbrev.
som han med ett militant brinnade hjärta som tappade sin förhoppning om att bygga upp en bättre värld.
det var precis i samma ögonblick som han bestämde sig för att sluta gå på reclaim the streets.
gatustenar börjar kastas.
till en början som en kärleksförklaring till det han trodde på.
men det var när stenarna riktades mot lokala småföretagare som skräddare, skomakare och caféer som allt brast.
han ville inte vara med längre.
världen var ond.
och dom han trodde var hans medkämpar visade sig vara precis lika sadistiska som dom multinationella företagen.
det bultande hjärtat svalnade och cynismen tog över.
jag ser människor bli våldtagna av sina vänner.
misshandlade av sina föräldrar.
bedragana av sina partners.
jag kan skrika.
jag kan skrika!
jag kan skrika!!!
Sverige vad gjorde jag någonsin dig?
Östergötland vad gjorde jag någonsin dig?
Linköping vad gjorde jag någonsin dig?
Varför får du mig att känna mig som Palestina, Linköping?
varför får du mig att känna mig som Kurdistan, Linköping?
varför får du mig att känna mig som lådan med tupperwareprodukter som ständingt är i kaos som inte går att sortera , Linköping?
Linköping jag har försök vara dig trogen men du är konstant otrogen mot mig.
vi kan inte ha det här förhållandet längre. Linköping.
vi går varandra på nerverna. Linköping.
vi umgås inte längre. Linköping
vi pratar inte med varandra längre och det var år sen vi var lyckliga. Linköping.
Linköping. jag flyttar. Linköping
Linköping. jag flyttar igen. Linköping.
Linköping. du får mig att se så mycket ont. Linköping.
jag ser ensamma mammor och pappor som jobbar övertid och inte har tid att hämta på dagis.
jag ser ensamma mammor och pappor som inte har tid att träffa någon.
jag ser ensamma mammor och pappor som har så mycket att göra så att dom varken har tid med jobbet eller barnen.
som han som säljer sprit till minderåriga för att ha råd med sprit själv
som hon som doppade tampongen i vodka för att bli berusad fortare.
som han som sålde droger för att ha råd att sluta med droger så kunde ta sig till en annan stad.
jag ser män och kvinnor utföra samma arbete men hon får lite mindre i lön för att det är en hon.
men att hon är en hon ska ju tydligen göra att hon får gratis drinkar på krogen och att hon är en hon gör ju att hon kan styra över män för att hon är en hon
så det ska ju tydligen jämna ut sig.
jag ser den ensamstående pappan vara asfull på en nattklubb.
det må vara magiskt men också tragiskt.
men han ska väll få lite kul ibland han med.
det må vara magiskt men också tragiskt.
den ensamstående pappan letar efter nån att ha mysiga hemmakvällar med på datingsidor på internet.
det må var magiskt men också tragiskt.
jag ser hans dotter ligga och spy brevid kebabvagnen.
svarttaxichafförerna står brevid utan att bry sig.
medan grabbgängen går förbi och skriker hejarramsor som går förbi ser henne som lammkött.
jag ser människor inte få jobb för att dom har fel efternamn.
jag ser människor som inte går ut överhuvudtaget för att dom hängivigt sig till den nyaste religonen mediesamhället.
jag ser människor få stryk för att dom har fel hudfärg.
jag ser människor få stryk för att dom vill knulla med samma samma kön som dom själva.
jag ser människor få stryk för att dom tillhör en annan subkultur.
jag ser människor få stryk för att dom hejar på ett annat lag.
jag ser människor få stryk för att dom röstar på ett annat parti.
jag ser människor få stryk för att dom vill hjälpa andra människor.
jag ser tjejer bli våldtagna för att dom gick fel väg hem och det var säkert hennes fel för hon såg lite kåt ut i den kjolen.
jag ser pojkar i mellanstadiet fylla sina snöbollar med is och sten för att det dämpar ångesten när andra får ont.
jag ser den ganska mobbade killen spöa den mer mobbade killen för att bli en i gänget.
jag ser den coolaste killen i gänget få stryk av sin nersupna pappa.
jag ser människor överväga om dom ska bry sig om sina döende föräldrar överhuvudtaget efter allla besvikelser.
jag ser människor fly från sina hemland i svält och krig bli betraktade som tjuvar för att dom vill överleva.
jag läser.
jag hör.
jag ser.
så mycket skit.
jag ser mig själv svinfull på krogtoalettens nerpissade golv i en sönderslagen spegel.
världen är trasig.
du är trasig.
jag är trasig.
jag kan skrika.
jag kan skrika!
jag kan skrika!!!
att vi borde ta hand om varandra.
med tomma plånböcker jagandes efter medicin så att dagen går fortare.
ensamma.
skrikandes på kroggator efter nån att bara knulla med en onsdagnatt.
hitta någon att bli lagad med ett tag.
eller bara ha telefonsex med vem som helst som man kan säga du är snygg baby fast man inte ser personen.
jag ser människor som skulle bli något stort, ta telemarketingjobb och hata sina liv.
dom klarar hyran precis.
är fulla varje helg.
äter bara makaroner och ketchup fast dom är inte ens vegetarianer.
självmordsbenägna fjortonåringar som åker på festival.
äter tvål från bajamajor för den innehåller alkohol och senare dricker hembränt av hockeykillar i camp som spelar årets sommarplåga och tvingar dem suga
otvättad festivalkuk.
människor vars näringintag består av en baguette, chips och Eldorados färskost som dom äter i parker tillsammans med systembolagets billigaste fylla.
människor som sitter i parker tills det blir lite för kallt för att sitta där men som sitter där några timmar till för att dom inte vill
åka hem till förorter och ensamhet.
som han som aldrig hann vara barn för han var tvungen att bli vuxen så fort, som hans psykolog sa till honom.
pillertrillande tonåringar med panikattacker som skolkar och kedjedricker te på förnamnscaféer när det är för kallt för att sitta ute.
som hon från Ekjö som sa att hon ville klippa bort sina bröst för att dom symboliserade allt som gått käpprätt åt helvete.
dom fanns inte där när hon byggde kojor och sprang på ängar
när mamma pappa barn var på riktigt och inte varannan helg i singular.
hon tänkte att det finns ingen frihet längre hon bara slogs som en pingisboll mellan olika hem och ingen i skolan märkte nånting för hon var ju ändå bara
tyst hela tiden.
men inom sig så skrek hon i alla de högsta toner som fanns.
det var som ett evigt slagsmål som fanns i hennes mage.
en betryggande hand som tog henne till en skogsdunge med filt och picnic hade räckt.
men det blev aldrig så.
det blev snitt ,ambulansfärd, psyket och massa människor som stod som frågetecken istället.
som han som ville inte vara med längre.
där hatet hade tagit över och ensamheten blev för stor.
en gång i tiden hade han trott på hjärtan men det var länge sen nu.
han hittat en syndabock i invandrare och alla som var annorlunda.
efter en flaska vodka och en burk piller så låg han på golvet på toaletten.
som tur var bröt någon upp dörren.
men det blev rehab för missbruk och ett ännu bittrare levende.
ständigt på gränsen till ett nytt självmordsbrev.
som han med ett militant brinnade hjärta som tappade sin förhoppning om att bygga upp en bättre värld.
det var precis i samma ögonblick som han bestämde sig för att sluta gå på reclaim the streets.
gatustenar börjar kastas.
till en början som en kärleksförklaring till det han trodde på.
men det var när stenarna riktades mot lokala småföretagare som skräddare, skomakare och caféer som allt brast.
han ville inte vara med längre.
världen var ond.
och dom han trodde var hans medkämpar visade sig vara precis lika sadistiska som dom multinationella företagen.
det bultande hjärtat svalnade och cynismen tog över.
jag ser människor bli våldtagna av sina vänner.
misshandlade av sina föräldrar.
bedragana av sina partners.
jag kan skrika.
jag kan skrika!
jag kan skrika!!!
Sverige vad gjorde jag någonsin dig?
Östergötland vad gjorde jag någonsin dig?
Linköping vad gjorde jag någonsin dig?
Varför får du mig att känna mig som Palestina, Linköping?
varför får du mig att känna mig som Kurdistan, Linköping?
varför får du mig att känna mig som lådan med tupperwareprodukter som ständingt är i kaos som inte går att sortera , Linköping?
Linköping jag har försök vara dig trogen men du är konstant otrogen mot mig.
vi kan inte ha det här förhållandet längre. Linköping.
vi går varandra på nerverna. Linköping.
vi umgås inte längre. Linköping
vi pratar inte med varandra längre och det var år sen vi var lyckliga. Linköping.
Linköping. jag flyttar. Linköping
Linköping. jag flyttar igen. Linköping.
Linköping. du får mig att se så mycket ont. Linköping.
jag ser ensamma mammor och pappor som jobbar övertid och inte har tid att hämta på dagis.
jag ser ensamma mammor och pappor som inte har tid att träffa någon.
jag ser ensamma mammor och pappor som har så mycket att göra så att dom varken har tid med jobbet eller barnen.
som han som säljer sprit till minderåriga för att ha råd med sprit själv
som hon som doppade tampongen i vodka för att bli berusad fortare.
som han som sålde droger för att ha råd att sluta med droger så kunde ta sig till en annan stad.
jag ser män och kvinnor utföra samma arbete men hon får lite mindre i lön för att det är en hon.
men att hon är en hon ska ju tydligen göra att hon får gratis drinkar på krogen och att hon är en hon gör ju att hon kan styra över män för att hon är en hon
så det ska ju tydligen jämna ut sig.
jag ser den ensamstående pappan vara asfull på en nattklubb.
det må vara magiskt men också tragiskt.
men han ska väll få lite kul ibland han med.
det må vara magiskt men också tragiskt.
den ensamstående pappan letar efter nån att ha mysiga hemmakvällar med på datingsidor på internet.
det må var magiskt men också tragiskt.
jag ser hans dotter ligga och spy brevid kebabvagnen.
svarttaxichafförerna står brevid utan att bry sig.
medan grabbgängen går förbi och skriker hejarramsor som går förbi ser henne som lammkött.
jag ser människor inte få jobb för att dom har fel efternamn.
jag ser människor som inte går ut överhuvudtaget för att dom hängivigt sig till den nyaste religonen mediesamhället.
jag ser människor få stryk för att dom har fel hudfärg.
jag ser människor få stryk för att dom vill knulla med samma samma kön som dom själva.
jag ser människor få stryk för att dom tillhör en annan subkultur.
jag ser människor få stryk för att dom hejar på ett annat lag.
jag ser människor få stryk för att dom röstar på ett annat parti.
jag ser människor få stryk för att dom vill hjälpa andra människor.
jag ser tjejer bli våldtagna för att dom gick fel väg hem och det var säkert hennes fel för hon såg lite kåt ut i den kjolen.
jag ser pojkar i mellanstadiet fylla sina snöbollar med is och sten för att det dämpar ångesten när andra får ont.
jag ser den ganska mobbade killen spöa den mer mobbade killen för att bli en i gänget.
jag ser den coolaste killen i gänget få stryk av sin nersupna pappa.
jag ser människor överväga om dom ska bry sig om sina döende föräldrar överhuvudtaget efter allla besvikelser.
jag ser människor fly från sina hemland i svält och krig bli betraktade som tjuvar för att dom vill överleva.
jag läser.
jag hör.
jag ser.
så mycket skit.
jag ser mig själv svinfull på krogtoalettens nerpissade golv i en sönderslagen spegel.
världen är trasig.
du är trasig.
jag är trasig.
jag kan skrika.
jag kan skrika!
jag kan skrika!!!
att vi borde ta hand om varandra.
lördag 7 augusti 2010
små drömmar är också drömmar
lördagkväll.
jag känner mig ful och kåt.
jag hoppas jag vaknar bakfull med könshår mellan tänderna imorgon, även om det skulle vara från mig själv, det känns ändå som en slags vinst.
jag känner mig ful och kåt.
jag hoppas jag vaknar bakfull med könshår mellan tänderna imorgon, även om det skulle vara från mig själv, det känns ändå som en slags vinst.
tisdag 20 juli 2010
kärleksdikt till vem som helst
jag skulle kunna bli kär i dig.
jag vet inte vad du heter.
jag har aldrig pratat med dig.
men jag gillar din stil.
vi skulle kunna ta världen med storm, snygging.
kunna vara ett roadmoviepar.
dansa barfota på barfotagatan.
jag skulle försöka berätta hur jag känner för dig genom alla de där poplåtarna jag lyssnat på för många gånger, inspelade på blandband.
jag skulle längta efter dig så jag fick gåshud så fort du inte var i närheten.
jag saknar dig.
vem du än är.
jag vet inte vad du heter.
jag har aldrig pratat med dig.
men jag gillar din stil.
vi skulle kunna ta världen med storm, snygging.
kunna vara ett roadmoviepar.
dansa barfota på barfotagatan.
jag skulle försöka berätta hur jag känner för dig genom alla de där poplåtarna jag lyssnat på för många gånger, inspelade på blandband.
jag skulle längta efter dig så jag fick gåshud så fort du inte var i närheten.
jag saknar dig.
vem du än är.
måndag 19 juli 2010
ge mig lite Rock N'Roll
ge mig lite Rock N'Roll då för helvete.
lite Easy Rider utan körkort.
Jesus dog för någons synder men inte mina.
som Patti Smith sa.
ständigt på flykt från någonting blickar jag bort.
som när jag åkte utan packning till Emmaboda när mitt ex fyllde år.
knullade med en tjej född på 90-talet jag kände igen samtidigt som The Wombats spelade.
Let's dance to Joy Divison
ironin är slående men jag har alltid gillat Killing Gänget och det mesta med nittiotalet.
jag står och håller samma tjej i handen en månad senare utanför samma skitkrog som jag alltid går till.
hon bokstavligt bor i min mun tills vi båda inser att vi båda två tillfälligt bor hemma hos våra föräldrar.
en mil utanför stan åt olika håll.
det går inga bussar.
vi går hem till en vän till mig och röker hacsh.
hon är borta när jag vaknar.
jag vill ofta leva upp till myten om mig själv.
jag vill vara min tids Jim Morrison/Bob Dylan/James Dean/Jack Keruac.
men oftast skyller fegheten på ekonomisk brist.
man behöver inga pengar för att lifta.
ge mig lite Rock N'Roll.
lite Easy Rider utan körkort.
Jesus dog för någons synder men inte mina.
som Patti Smith sa.
ständigt på flykt från någonting blickar jag bort.
som när jag åkte utan packning till Emmaboda när mitt ex fyllde år.
knullade med en tjej född på 90-talet jag kände igen samtidigt som The Wombats spelade.
Let's dance to Joy Divison
ironin är slående men jag har alltid gillat Killing Gänget och det mesta med nittiotalet.
jag står och håller samma tjej i handen en månad senare utanför samma skitkrog som jag alltid går till.
hon bokstavligt bor i min mun tills vi båda inser att vi båda två tillfälligt bor hemma hos våra föräldrar.
en mil utanför stan åt olika håll.
det går inga bussar.
vi går hem till en vän till mig och röker hacsh.
hon är borta när jag vaknar.
jag vill ofta leva upp till myten om mig själv.
jag vill vara min tids Jim Morrison/Bob Dylan/James Dean/Jack Keruac.
men oftast skyller fegheten på ekonomisk brist.
man behöver inga pengar för att lifta.
ge mig lite Rock N'Roll.
fredag 25 juni 2010
teaser
nästa del i intervjuen med mig själv kommer det bli mer musik men även litteratur och film. mer dumma frågor kommer komma och säkert nåt smaskigt kan berättas. som sexuella äventyr och ren idioti från min sida.
Intervju med mig del 1
nu ska vi lära känna mig lite bättre tänkte jag.
nu blir det frågestund med mig själv.
Vad heter du?
Conrad Ron Peter Luckett
Hur gammal är du?
Jag är född den 11 september 1987.
Vilken är din favoritdinosaurie?
Velociraptor, lätt den är ashäftig och en av de mest kommunistiska dinosaurie raserna.
Dock minus för köttätande. Men plus för fuck youtån.
Vilken är din favoritstad?
Jag tror att det är Brighton för det är staden jag blivit mest förälskad i. Men jag tycker även om Malmö, Berlin och Borås.
Detta ledor oss in på nästa fråga vilken stad är din hemstad och hur är dina känslor för den?
Jag är från Linköping. Jag har en slags hatkärlek för den staden. När jag är i den så vill ja både fly från den och rädda den. Man skulle kunna säga att jag och Linköping ständigt är i ett stormigt förhållande som håller på att ta slut och vi gör slut med varandra men tar hela tiden tillbaks varandra. Mitt huvud säger aldrig mer men mitt hjärta säger lite till.
Yttligare en följdfråga du har skrivit en dikt som heter Städer vad handlar den om och hur känner du inför den?
Ja den handlar om ganska mycket saker faktiskt förutom det uppenbara tunga ämnet abort. Den handlar om att resa runt och att ta tag i sitt liv även fast allt är riktigt jävla skitjobbigt. Den handlar ju också om ett förhållande som gick åt helvete och den är tung. jag tycker att den är tung att läsa och jag kunde inte läsa den högt ett halvår efter jag hade skrivit den för att den gav mig så mycket ångest.
Nu har jag pensionerat den i slamsammanhang men jag kan nog läsa den på en annan scen i nåt annat sammanhang.
Vi tar lite andra frågor innan vi går vidare med poesifrågorna.
Vilken är din favoritsmak på kondomer?
Artificiell smak har aldrig varit min grej så jag svarar utan smaktillsättning. Dock så tycker jag att glidmedel med smak är en bra idé.
Vilken sexuell läggning har du?
Jag brukar säga att jag är bisexuell när jag är nykter men jag tror faktiskt klychigt nog inte på att generalisera sexualitet. Så länge ingen blir skadad av det så go go go.
Vad lyssnar du helst på?
Hur långt svar vill du ha?
Det här kan ta hur lång tid som helst.
Jag kan inte välja en artist det vore helt sjukt.
Men jag kan namedroppa några i alfabetisk ordning utan inbördes ordning från A - K resten kommer senare och The banden kommer också då.
konstiga tecken
{ingenting}
A
A Camp
Agnostic Front
Al Green
Alanis Morrissette
Alice in Chains
Allan edwall
America
Andy Williams
Ane Brun
Anna Ternheim
Antony & the Johnsons
Aretha Franklin
Artic Monkeys
Ash
Atomic Swing
B
B.B King
Babyshambles
Bad Cash Quartet
Bad Religion
Bauhaus
Beastie Boys
Beck
Belle and Sebastian
Big Star
Billy Bragg
Billy Joel
Björk
Black Rebel Motorcycleclub
Blitz
Bloc Party
Blondie
Blur
Bob Dylan
Bob Hund
Booker T. & The MG's
Boney M
Bright Eyes
Broder Daniel
C
Cat Power
Ceasars
Charta 77
Chet Baker
Chuck Berry
Chickenpox
Chris Isaak
Claude Mona and the lack of conclusions
Cock Sparrer
Cornelis Wreesvijk
Creedence Clearwater Revival
Current 93
D
Damien Rice
Danko Jones
David Bowie
Dead Kennedys
Death cab for Cutie
Depeche Mode
Devo
Dexys Midnight Runners
Dirty Pretty Things
Doceterna
Doktor Kosmos
Donovan
Dundertåget
Dusty Springfield
E
Eagels of Death Metal
Ebba Grön
Eels
Elliott Smith
Elvis Costello
Elvis Presley
Emil Jensen
F
Fatboy Slim
Flashy Jacks & the Allnighters
Flogging Molly
Florence Valentine
Franke
Frank Black
Franz Ferdinand
Freddie Wadling
Fred Åkerström
Frodus
G
Garbage
George Baker Selection
Gnarls Barkley
Gorliaz
H
Happy Mondays
Harry Nilsson
Hello Saferide
Hermans Hermits
House of Pain
Håkan Hellström
Hästpojken
I
Iggy Pop
Ike & Tina Turner
ILIKETRAINS
Imperiet
Interpol
J
Jakob Hellman
James Brown
Jens Lekman
Jesus and the Marychain, The
Jimi Hendrix
Johnny Cash
Johnny Thunders
Johnossi
Jojje Wadenius
Jose Gonzales
Joy Divison
Julliette and the Licks
K
Kaizers Orchestra
Kaiser chiefs
Kal P.Dal
Kate Bush
Kent
Kimya Dawson
Kris Kristoffersen
KSMB
fortsättning följer inom en snar framtid (vilket kan innebära två veckor för jag ska iväg på äventyr en stund nu. men den som väntar på nåt gott borde hitta på något roligare så länge.)
nu blir det frågestund med mig själv.
Vad heter du?
Conrad Ron Peter Luckett
Hur gammal är du?
Jag är född den 11 september 1987.
Vilken är din favoritdinosaurie?
Velociraptor, lätt den är ashäftig och en av de mest kommunistiska dinosaurie raserna.
Dock minus för köttätande. Men plus för fuck youtån.
Vilken är din favoritstad?
Jag tror att det är Brighton för det är staden jag blivit mest förälskad i. Men jag tycker även om Malmö, Berlin och Borås.
Detta ledor oss in på nästa fråga vilken stad är din hemstad och hur är dina känslor för den?
Jag är från Linköping. Jag har en slags hatkärlek för den staden. När jag är i den så vill ja både fly från den och rädda den. Man skulle kunna säga att jag och Linköping ständigt är i ett stormigt förhållande som håller på att ta slut och vi gör slut med varandra men tar hela tiden tillbaks varandra. Mitt huvud säger aldrig mer men mitt hjärta säger lite till.
Yttligare en följdfråga du har skrivit en dikt som heter Städer vad handlar den om och hur känner du inför den?
Ja den handlar om ganska mycket saker faktiskt förutom det uppenbara tunga ämnet abort. Den handlar om att resa runt och att ta tag i sitt liv även fast allt är riktigt jävla skitjobbigt. Den handlar ju också om ett förhållande som gick åt helvete och den är tung. jag tycker att den är tung att läsa och jag kunde inte läsa den högt ett halvår efter jag hade skrivit den för att den gav mig så mycket ångest.
Nu har jag pensionerat den i slamsammanhang men jag kan nog läsa den på en annan scen i nåt annat sammanhang.
Vi tar lite andra frågor innan vi går vidare med poesifrågorna.
Vilken är din favoritsmak på kondomer?
Artificiell smak har aldrig varit min grej så jag svarar utan smaktillsättning. Dock så tycker jag att glidmedel med smak är en bra idé.
Vilken sexuell läggning har du?
Jag brukar säga att jag är bisexuell när jag är nykter men jag tror faktiskt klychigt nog inte på att generalisera sexualitet. Så länge ingen blir skadad av det så go go go.
Vad lyssnar du helst på?
Hur långt svar vill du ha?
Det här kan ta hur lång tid som helst.
Jag kan inte välja en artist det vore helt sjukt.
Men jag kan namedroppa några i alfabetisk ordning utan inbördes ordning från A - K resten kommer senare och The banden kommer också då.
konstiga tecken
{ingenting}
A
A Camp
Agnostic Front
Al Green
Alanis Morrissette
Alice in Chains
Allan edwall
America
Andy Williams
Ane Brun
Anna Ternheim
Antony & the Johnsons
Aretha Franklin
Artic Monkeys
Ash
Atomic Swing
B
B.B King
Babyshambles
Bad Cash Quartet
Bad Religion
Bauhaus
Beastie Boys
Beck
Belle and Sebastian
Big Star
Billy Bragg
Billy Joel
Björk
Black Rebel Motorcycleclub
Blitz
Bloc Party
Blondie
Blur
Bob Dylan
Bob Hund
Booker T. & The MG's
Boney M
Bright Eyes
Broder Daniel
C
Cat Power
Ceasars
Charta 77
Chet Baker
Chuck Berry
Chickenpox
Chris Isaak
Claude Mona and the lack of conclusions
Cock Sparrer
Cornelis Wreesvijk
Creedence Clearwater Revival
Current 93
D
Damien Rice
Danko Jones
David Bowie
Dead Kennedys
Death cab for Cutie
Depeche Mode
Devo
Dexys Midnight Runners
Dirty Pretty Things
Doceterna
Doktor Kosmos
Donovan
Dundertåget
Dusty Springfield
E
Eagels of Death Metal
Ebba Grön
Eels
Elliott Smith
Elvis Costello
Elvis Presley
Emil Jensen
F
Fatboy Slim
Flashy Jacks & the Allnighters
Flogging Molly
Florence Valentine
Franke
Frank Black
Franz Ferdinand
Freddie Wadling
Fred Åkerström
Frodus
G
Garbage
George Baker Selection
Gnarls Barkley
Gorliaz
H
Happy Mondays
Harry Nilsson
Hello Saferide
Hermans Hermits
House of Pain
Håkan Hellström
Hästpojken
I
Iggy Pop
Ike & Tina Turner
ILIKETRAINS
Imperiet
Interpol
J
Jakob Hellman
James Brown
Jens Lekman
Jesus and the Marychain, The
Jimi Hendrix
Johnny Cash
Johnny Thunders
Johnossi
Jojje Wadenius
Jose Gonzales
Joy Divison
Julliette and the Licks
K
Kaizers Orchestra
Kaiser chiefs
Kal P.Dal
Kate Bush
Kent
Kimya Dawson
Kris Kristoffersen
KSMB
fortsättning följer inom en snar framtid (vilket kan innebära två veckor för jag ska iväg på äventyr en stund nu. men den som väntar på nåt gott borde hitta på något roligare så länge.)
onsdag 23 juni 2010
kåt på grund av något polskt
ibland vaknar man och blir lite kåt.
idag vaknade jag och blev kåt på polska filmposters.
här nedanför ser ni två exempel på varför.
Idioterna
Fanny och Alexander
mer kan du hitta här:
http://www.polishposter.com/Merchant2/merchant.mvc?Screen=CTGY&Category_Code=MP
idag vaknade jag och blev kåt på polska filmposters.
här nedanför ser ni två exempel på varför.
Idioterna
Fanny och Alexander
mer kan du hitta här:
http://www.polishposter.com/Merchant2/merchant.mvc?Screen=CTGY&Category_Code=MP
på östfronten intet nytt. ett andra försök som spårade ur
del 1 (förrätten den snodda biten med förklaring): obs absolut inte en ledsen smiley. jag hatar smileys.
jag dricker sprit på mina föräldras altan i natt
jag är så trött på alla mail och koder
jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder
för en doft av sommarens sista dagar när vinden blåser in ifrån Göteborg
som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
det är så lätt att fantisera
mina tankar och minnen står mig upp i halsen
men mycket vill ha mera
jag är kvar om sommarn om du behagar
om du behagar komma hem från Göteborg
jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
nej det har jag nog inte gjort
men dina ord ligger och gnager här dag efter dag
jag hatar Lars Winnerbäck.
inget personligt alls.
men han har blivit symbolen för olycklig kärlek för mig.
del 2 (den egentliga dikten alltså varmrätten):
jag står svinfull på herrtoalettens nerpissade golv och drömmer om tiden med dig.
lite mer trygghet i mitt spontant understimulerade liv.
det var efter våra världskrig som vi raderade bilderna på varandra.
men vi vågade aldrig radera varadras nummer.
delade upp landet till väst och öst.
jag packar min resväska ganska ofta men jag håller mig som oftast på östra sidan av landet.
för jag har fobi för maneter och (känslomässigt) dig (ibland).
du plus jag blir som oftast Tjernobyl.
för vi förstod oss aldrig på kärlekens grammatik.
när skulle vi kasta in komman och punkter?
det vi egentligen skulle ha var ett semikolon.
ett stort hål i mig.
expanderar som en kärnkraftsolycka och alla tankar blir infekterade till att brytas ner långsamt i all evighet.
det kan kallas tomrum.
det kan fyllas av substitut.
ett slags substitut i form av droger eller vem som helst för en natt.
jag tror aldrig muren kommer falla.
för varje gång jag slår ditt telefonnummer utbryter ett nytt världskrig.
på östfronten intet nytt.
del tre (efterrätten eller någon slags sammanfattning som är väldigt existentiell):
jag skulle jag kunna säga så men det är inte sant.
vi utvecklas åt olika håll nu.
det blir lätt så.
är det inte så männskligheten funkar?
att man väljer väg.
att vägen man väljer formar ens liv.
vissa vill uppnå gudastatus (jag är en av dom).
andra nöjer sig med en trygg tillvaro och en fast inkomst.
jag klarar inte av en trygg tillvaro.
jag blir så lätt utråkad.
lite som Brian Jones sa: I think somewhere I was happy. But I got bored.
man blir så lätt instängd i städer, länder, fast jobb och förhållande.
jag har slutat tro på allt det där. tror jag.
jag tror det är dumt att binda sig.
för en stabil ekonomi så är det nog vettigt att binda sig.
ekonomi är för tråkigt för mig.
jag gillar ändå lite att ha kronofogden efter mig.
det känns lite som att man är på rymmen.
jag förstår inte varför folk tyckte att det var ett bra tvprogram.
men det är mycket jag inte förstår varför folk tycker är bra överhuvudtaget.
det finns förmodligen mer människor i Sverige som tycker att Big Brother är ett bra program än som uppskattar poesi.
tyvärr.
riktigt jävla mycket tyvärr.
tv fördummar.
man borde tvinga människor att ha ett tvfritt år.
eller ha nån form av motbok på tv.
så man bara får se ett viss antal timmar i veckan.
välja sina program.
nyheter är givetvis ett undantag.
kommerciel radio borde ingå där också.
människor behöver mer kvalité på sina liv.
inte sova, jobba, äta, jobba, se på tv, onanera/slentrianknulla, sova.
lite mer kvalité på sina liv.
folk borde skaffa sig en hobby.
- jasså du gillar att titta på fotboll, varför spelar du inte själv eller blir hjälptränare i nåt lag?
- jasså du gillar att titta på matlagningsprogram, varför lagar du inte egen fin mat och inte bara äter pasta framför tv:n?
- jasså du gillar att titta på deckare, varför läser du då inte en deckare och bygger dina egna bilder?
och man kan fortsätta i all evighet.
jag tror att förhållande kan vara bra.
men jag tror inte att det funkar med tvåsamhet i all evighet.
jag tror däremot att man kan älska en person för resten av sitt liv.
men inte utan att man kan bli förälskad i andra personer.
inte utan att man vill utforska andra delar av livet där ens partner skulle komma till klämm i en fast förhållande där man bor ihop så att man är beroende
av varandra ekonomiskt.
det är ekonomin som dödar kärleken i världen.
det är alltid ekonomin som förstör samhället.
vore det inte för ekonomi så skulle inte krig, prostitution, tunga droger och allt annat pengastyrt ondskefullt finnas.
blä för ekonomi.
blä för att binda sig för alltid.
jag dricker sprit på mina föräldras altan i natt
jag är så trött på alla mail och koder
jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder
för en doft av sommarens sista dagar när vinden blåser in ifrån Göteborg
som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
det är så lätt att fantisera
mina tankar och minnen står mig upp i halsen
men mycket vill ha mera
jag är kvar om sommarn om du behagar
om du behagar komma hem från Göteborg
jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
nej det har jag nog inte gjort
men dina ord ligger och gnager här dag efter dag
jag hatar Lars Winnerbäck.
inget personligt alls.
men han har blivit symbolen för olycklig kärlek för mig.
del 2 (den egentliga dikten alltså varmrätten):
jag står svinfull på herrtoalettens nerpissade golv och drömmer om tiden med dig.
lite mer trygghet i mitt spontant understimulerade liv.
det var efter våra världskrig som vi raderade bilderna på varandra.
men vi vågade aldrig radera varadras nummer.
delade upp landet till väst och öst.
jag packar min resväska ganska ofta men jag håller mig som oftast på östra sidan av landet.
för jag har fobi för maneter och (känslomässigt) dig (ibland).
du plus jag blir som oftast Tjernobyl.
för vi förstod oss aldrig på kärlekens grammatik.
när skulle vi kasta in komman och punkter?
det vi egentligen skulle ha var ett semikolon.
ett stort hål i mig.
expanderar som en kärnkraftsolycka och alla tankar blir infekterade till att brytas ner långsamt i all evighet.
det kan kallas tomrum.
det kan fyllas av substitut.
ett slags substitut i form av droger eller vem som helst för en natt.
jag tror aldrig muren kommer falla.
för varje gång jag slår ditt telefonnummer utbryter ett nytt världskrig.
på östfronten intet nytt.
del tre (efterrätten eller någon slags sammanfattning som är väldigt existentiell):
jag skulle jag kunna säga så men det är inte sant.
vi utvecklas åt olika håll nu.
det blir lätt så.
är det inte så männskligheten funkar?
att man väljer väg.
att vägen man väljer formar ens liv.
vissa vill uppnå gudastatus (jag är en av dom).
andra nöjer sig med en trygg tillvaro och en fast inkomst.
jag klarar inte av en trygg tillvaro.
jag blir så lätt utråkad.
lite som Brian Jones sa: I think somewhere I was happy. But I got bored.
man blir så lätt instängd i städer, länder, fast jobb och förhållande.
jag har slutat tro på allt det där. tror jag.
jag tror det är dumt att binda sig.
för en stabil ekonomi så är det nog vettigt att binda sig.
ekonomi är för tråkigt för mig.
jag gillar ändå lite att ha kronofogden efter mig.
det känns lite som att man är på rymmen.
jag förstår inte varför folk tyckte att det var ett bra tvprogram.
men det är mycket jag inte förstår varför folk tycker är bra överhuvudtaget.
det finns förmodligen mer människor i Sverige som tycker att Big Brother är ett bra program än som uppskattar poesi.
tyvärr.
riktigt jävla mycket tyvärr.
tv fördummar.
man borde tvinga människor att ha ett tvfritt år.
eller ha nån form av motbok på tv.
så man bara får se ett viss antal timmar i veckan.
välja sina program.
nyheter är givetvis ett undantag.
kommerciel radio borde ingå där också.
människor behöver mer kvalité på sina liv.
inte sova, jobba, äta, jobba, se på tv, onanera/slentrianknulla, sova.
lite mer kvalité på sina liv.
folk borde skaffa sig en hobby.
- jasså du gillar att titta på fotboll, varför spelar du inte själv eller blir hjälptränare i nåt lag?
- jasså du gillar att titta på matlagningsprogram, varför lagar du inte egen fin mat och inte bara äter pasta framför tv:n?
- jasså du gillar att titta på deckare, varför läser du då inte en deckare och bygger dina egna bilder?
och man kan fortsätta i all evighet.
jag tror att förhållande kan vara bra.
men jag tror inte att det funkar med tvåsamhet i all evighet.
jag tror däremot att man kan älska en person för resten av sitt liv.
men inte utan att man kan bli förälskad i andra personer.
inte utan att man vill utforska andra delar av livet där ens partner skulle komma till klämm i en fast förhållande där man bor ihop så att man är beroende
av varandra ekonomiskt.
det är ekonomin som dödar kärleken i världen.
det är alltid ekonomin som förstör samhället.
vore det inte för ekonomi så skulle inte krig, prostitution, tunga droger och allt annat pengastyrt ondskefullt finnas.
blä för ekonomi.
blä för att binda sig för alltid.
onsdag 16 juni 2010
hyllningsdikter till mig
här kommer två dikter jag inte har skrivit och jag tycker inte bara om dom för att dom handlar om mig utan för att det faktiskt är bra dikter.
Landet Ingenstans
Jag har träffat Peter Pan.
Jag träffade honom i landet ingenstans.
Men landet ingenstans ligger inte alls bakom stjärnorna som det står i boken.
Det finns bakom en brun ful dörr på ett internat. Det var DÄR jag träffade honom.
Han välkomnade mig in i hans värld.
En värld full av underbar musik, dans och texter.
Denne man som inte ville bli vuxen.
Jag blev en av hans upphittade pojkar.
Jag tog ett av hans krumelurpiller och lovade mig själv att aldrig bli vuxen. Att äntligen kunna göra de saker jag drömt om. Jag är på god väg nu.
Jag gick förbi den fula bruna dörren på internatet för ettt tag sedan. HAN VAR INTE DÄR!
De satt en lapp på dörren med orden "Vi ses". Jag började leta. letade långt in i de stora garderoberna . Kanske lekte han tafatt med kentaurerna i Narnia, vad vet jag.
Jag vet bara att när vi ses nästa gång så kommer jag fortfarande dansa runt, sjunga sånger utan mening och skriva texter jag inte visste fanns. och jag kommer fortfarande vara en upphittad pojke fast jag snart är 30.
Joakim Logsjö
Poeten
Jag gick vid sidan av en konstnär som slingrade bittra sanningar med sin kraftfulla tunga
Att hans liv hade vart segt och hårt stod klart första gången jag hörde han käfta sin poetiska saga
Men jag var för full den gången och insåg inte att jag hörde fröet av en stor talang som stod på den andra sina av mitt eget spektrum av den skrivande glädjen
För mina sanningar
Var lögner i hans värld
Hans liv nog kantat av rök och förlorade drömmar, allt låst i en kristall av den renaste dekadensens grovhuggna verklighet
Allt totalt vacker i ögon på en människa med komplex och rock and roll drömmar
Fantastisk idiotiskt och precis lika genialiskt genomtänkt som tankar jag aldrig hade vågat tänka
Inspiration är aldrig negativt oavsett vilket håll den kommer ifrån och den galningen inspirerade mig mer än någon annan jag mött hittills, på min valda väg
Jag ska väva mina drömmar om änglar och demoner med den skitiga verkligheten som du öppnat och skapa något stort, något grandiost om jag så tävla med gudarna själva
För det är som du sa:
”Jag öppnar bara dörrar, du väljer själv om du vill gå in i den” så…
Stor tack, din gamla poetjävel
Anders Borgström
stort tack till båda två ni är jättefina och fortsätt skriv (gärna om mig, men inte nödvändigtvis).
det här är ju inte bra för min hybris, men det är bra för mitt dåliga självförtroende
Landet Ingenstans
Jag har träffat Peter Pan.
Jag träffade honom i landet ingenstans.
Men landet ingenstans ligger inte alls bakom stjärnorna som det står i boken.
Det finns bakom en brun ful dörr på ett internat. Det var DÄR jag träffade honom.
Han välkomnade mig in i hans värld.
En värld full av underbar musik, dans och texter.
Denne man som inte ville bli vuxen.
Jag blev en av hans upphittade pojkar.
Jag tog ett av hans krumelurpiller och lovade mig själv att aldrig bli vuxen. Att äntligen kunna göra de saker jag drömt om. Jag är på god väg nu.
Jag gick förbi den fula bruna dörren på internatet för ettt tag sedan. HAN VAR INTE DÄR!
De satt en lapp på dörren med orden "Vi ses". Jag började leta. letade långt in i de stora garderoberna . Kanske lekte han tafatt med kentaurerna i Narnia, vad vet jag.
Jag vet bara att när vi ses nästa gång så kommer jag fortfarande dansa runt, sjunga sånger utan mening och skriva texter jag inte visste fanns. och jag kommer fortfarande vara en upphittad pojke fast jag snart är 30.
Joakim Logsjö
Poeten
Jag gick vid sidan av en konstnär som slingrade bittra sanningar med sin kraftfulla tunga
Att hans liv hade vart segt och hårt stod klart första gången jag hörde han käfta sin poetiska saga
Men jag var för full den gången och insåg inte att jag hörde fröet av en stor talang som stod på den andra sina av mitt eget spektrum av den skrivande glädjen
För mina sanningar
Var lögner i hans värld
Hans liv nog kantat av rök och förlorade drömmar, allt låst i en kristall av den renaste dekadensens grovhuggna verklighet
Allt totalt vacker i ögon på en människa med komplex och rock and roll drömmar
Fantastisk idiotiskt och precis lika genialiskt genomtänkt som tankar jag aldrig hade vågat tänka
Inspiration är aldrig negativt oavsett vilket håll den kommer ifrån och den galningen inspirerade mig mer än någon annan jag mött hittills, på min valda väg
Jag ska väva mina drömmar om änglar och demoner med den skitiga verkligheten som du öppnat och skapa något stort, något grandiost om jag så tävla med gudarna själva
För det är som du sa:
”Jag öppnar bara dörrar, du väljer själv om du vill gå in i den” så…
Stor tack, din gamla poetjävel
Anders Borgström
stort tack till båda två ni är jättefina och fortsätt skriv (gärna om mig, men inte nödvändigtvis).
det här är ju inte bra för min hybris, men det är bra för mitt dåliga självförtroende
skuggspel
jag vill vara en vagabond ganska ofta.
ta mig långt härifrån.
sitta på barer i outforskade städer och säga:
din skugga är snyggare än dig baby, jag tänker inte köpa en drink åt dig, men ge mig lite karaktär så får vi se vart vi hamnar.
nån form av motorcyckelromantik utan motorcyckel.
dom här gatlyktorna och gatstenarna ger mig knappt någonting längre.
jag är inte ens med.
jag bara tittar på dem som går runt som zombies och observerar deras vanor.
tänker att jag var lite som dom en gång men inte helt.
aldrig någonsin, precis som alla andra.
jag vet att min skugga är snyggare än mig men jag har i alla fall lite karaktär så jag köper drinkar åt mig själv.
ta mig långt härifrån.
sitta på barer i outforskade städer och säga:
din skugga är snyggare än dig baby, jag tänker inte köpa en drink åt dig, men ge mig lite karaktär så får vi se vart vi hamnar.
nån form av motorcyckelromantik utan motorcyckel.
dom här gatlyktorna och gatstenarna ger mig knappt någonting längre.
jag är inte ens med.
jag bara tittar på dem som går runt som zombies och observerar deras vanor.
tänker att jag var lite som dom en gång men inte helt.
aldrig någonsin, precis som alla andra.
jag vet att min skugga är snyggare än mig men jag har i alla fall lite karaktär så jag köper drinkar åt mig själv.
söndag 6 juni 2010
jag kan skrika ( första utkastet)
jag ser genier från min generation gå sönder av galenskap.
med tomma plånböcker jagandes efter medicin så att dagen går fortare.
ensamma.
skrikandes på kroggator efter nån att bara knulla med en onsdagnatt.
hitta någon att bli lagad med ett tag.
eller bara ha telefonsex med vem som helst som man kan säga du är snygg baby fast man inte ser personen.
jag ser människor som skulle bli något stort, ta telemarketingjobb och hata sina liv.
dom klarar hyran precis.
är fulla varje helg.
äter bara makaroner och ketchup fast dom är inte ens vegetarianer.
självmordsbenägna fjortonåringar som åker på festival.
äter tvål från bajamajor för den innehåller alkohol och senare dricker hembränt av hockeykillar i camp som spelar årets sommarplåga och tvingar dem suga
otvättad festivalkuk.
människor vars näringintag består av en baguette, chips och Eldorados färskost som dom äter i parker tillsammans med systembolagets billigaste fylla.
människor som sitter i parker tills det blir lite för kallt för att sitta där men som sitter där några timmar till för att dom inte vill åka hem till förorter
och ensamhet.
som han som aldrig hann vara barn för han var tvungen att bli vuxen så fort, som hans psykolog sa till honom.
pillertrillande tonåringar med panikattacker som skolkar och kedjedricker te på förnamnscaféer när det är för kallt för att sitta ute.
som hon från Ekjö som sa att hon ville klippa bort sina bröst för att dom symboliserade allt som gått käpprätt åt helvete.
dom fanns inte där när hon byggde kojor och sprang på ängar
när mamma pappa barn var på riktigt och inte varannan helg i singular.
hon tänkte att det finns ingen frihet längre hon bara slogs som en pingisboll mellan olika hem och ingen i skolan märkte nånting för hon var ju ändå bara
tyst hela tiden.
men inom sig så skrek hon i alla de högsta toner som fanns.
det var som ett evigt slagsmål som fanns i hennes mage.
en betryggande hand som tog henne till en skogsdunge med filt och picnic hade räckt.
men det blev aldrig så.
det blev snitt ,ambulansfärd, psyket och massa människor som stod som frågetecken istället.
som han som ville inte vara med längre.
där hatet hade tagit över och ensamheten blev för stor.
en gång i tiden hade han trott på hjärtan men det var länge sen nu.
han hittat en syndabock i invandrare och alla som var annorlunda.
efter en flaska vodka och en burk piller så låg han på golvet på toaletten.
som tur var bröt någon upp dörren.
men det blev rehab för missbruk och ett ännu bittrare levende.
ständigt på gränsen till ett nytt självmordsbrev.
som han med ett militant brinnade hjärta som tappade sin förhoppning om att bygga upp en bättre värld.
det var precis i samma ögonblick som han bestämde sig för att sluta gå på reclaim the streets.
gatustenar börjar kastas.
till en början som en kärleksförklaring till det han trodde på.
men det var när stenarna riktades mot lokala småföretagare som skräddare, skomakare och caféer som allt brast.
han ville inte vara med längre.
världen var ond.
och dom han trodde var hans medkämpar visade sig vara precis lika sadistiska som dom multinationella företagen.
det bultande hjärtat svalnade och cynismen tog över.
jag ser människor bli våldtagna av sina vänner.
misshandlade av sina föräldrar.
bedragana av sina partners.
jag kan skrika.
jag kan skrika!
jag kan skrika!!!
med tomma plånböcker jagandes efter medicin så att dagen går fortare.
ensamma.
skrikandes på kroggator efter nån att bara knulla med en onsdagnatt.
hitta någon att bli lagad med ett tag.
eller bara ha telefonsex med vem som helst som man kan säga du är snygg baby fast man inte ser personen.
jag ser människor som skulle bli något stort, ta telemarketingjobb och hata sina liv.
dom klarar hyran precis.
är fulla varje helg.
äter bara makaroner och ketchup fast dom är inte ens vegetarianer.
självmordsbenägna fjortonåringar som åker på festival.
äter tvål från bajamajor för den innehåller alkohol och senare dricker hembränt av hockeykillar i camp som spelar årets sommarplåga och tvingar dem suga
otvättad festivalkuk.
människor vars näringintag består av en baguette, chips och Eldorados färskost som dom äter i parker tillsammans med systembolagets billigaste fylla.
människor som sitter i parker tills det blir lite för kallt för att sitta där men som sitter där några timmar till för att dom inte vill åka hem till förorter
och ensamhet.
som han som aldrig hann vara barn för han var tvungen att bli vuxen så fort, som hans psykolog sa till honom.
pillertrillande tonåringar med panikattacker som skolkar och kedjedricker te på förnamnscaféer när det är för kallt för att sitta ute.
som hon från Ekjö som sa att hon ville klippa bort sina bröst för att dom symboliserade allt som gått käpprätt åt helvete.
dom fanns inte där när hon byggde kojor och sprang på ängar
när mamma pappa barn var på riktigt och inte varannan helg i singular.
hon tänkte att det finns ingen frihet längre hon bara slogs som en pingisboll mellan olika hem och ingen i skolan märkte nånting för hon var ju ändå bara
tyst hela tiden.
men inom sig så skrek hon i alla de högsta toner som fanns.
det var som ett evigt slagsmål som fanns i hennes mage.
en betryggande hand som tog henne till en skogsdunge med filt och picnic hade räckt.
men det blev aldrig så.
det blev snitt ,ambulansfärd, psyket och massa människor som stod som frågetecken istället.
som han som ville inte vara med längre.
där hatet hade tagit över och ensamheten blev för stor.
en gång i tiden hade han trott på hjärtan men det var länge sen nu.
han hittat en syndabock i invandrare och alla som var annorlunda.
efter en flaska vodka och en burk piller så låg han på golvet på toaletten.
som tur var bröt någon upp dörren.
men det blev rehab för missbruk och ett ännu bittrare levende.
ständigt på gränsen till ett nytt självmordsbrev.
som han med ett militant brinnade hjärta som tappade sin förhoppning om att bygga upp en bättre värld.
det var precis i samma ögonblick som han bestämde sig för att sluta gå på reclaim the streets.
gatustenar börjar kastas.
till en början som en kärleksförklaring till det han trodde på.
men det var när stenarna riktades mot lokala småföretagare som skräddare, skomakare och caféer som allt brast.
han ville inte vara med längre.
världen var ond.
och dom han trodde var hans medkämpar visade sig vara precis lika sadistiska som dom multinationella företagen.
det bultande hjärtat svalnade och cynismen tog över.
jag ser människor bli våldtagna av sina vänner.
misshandlade av sina föräldrar.
bedragana av sina partners.
jag kan skrika.
jag kan skrika!
jag kan skrika!!!
onsdag 26 maj 2010
flyttstäda
det fungerar så att väggarna krymper.
plockar ner mig själv i små lådor.
det som är jag rivs ner.
packeteras.
viks ihop.
rullas ihop.
trycker ihop mig själv.
skrubbar bort mig.
suger bort mig.
borstar bort mig.
allt för en inspektion.
för att senare lämna bort en del av min själ till någon annnan.
plockar ner mig själv i små lådor.
det som är jag rivs ner.
packeteras.
viks ihop.
rullas ihop.
trycker ihop mig själv.
skrubbar bort mig.
suger bort mig.
borstar bort mig.
allt för en inspektion.
för att senare lämna bort en del av min själ till någon annnan.
lördag 22 maj 2010
floder av tankar och kärleksförklaringar
han kastade hårdast snöboll för kändes lite lättare då.
den ganska mobbade killen spöar den mer mobbade killen för han blev en i gänget då.
jag var aldrig en av dom sterotyperna.
jag var killen som stod med hörlurar i hörnet.
den mystiska killen.
dock inte den mystiska snygga killen.
vi hade ingen sån i förorten jag växte upp i.
det var inte så långt utvecklat.
mest fördomar och fjortisfyllor som slutade med att folk spydde i buskarna runt Tokarpsskolans busshållplats.
jag ville vara unik.
inte vara en av dom.
så jag drack inte.
jag rökte inte.
jag lyssnade på The Smiths och Ramones.
jag har alltid gillat unika saker.
saker det bara finns en av.
limited editon.
rare.
one of a kind.
saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.
det finns nog få människor som ser tillbaka på sitt högstadium och känner att det var en bra tid.
kollektivt skulle vi kunna höja fingret i vädret och skrika fuck högstadiet men det är nog redan gjort.
klitché aktigt skulle jag kunna nämna korridorer av ensamhet men det har både jag och poeterna och författarna innan mig sagt.
vi vill alla vara unika och speciella.
jag undrar om alla kan vara det.
hur många kan vara bäst på en sak?
kan det vara flera som är bäst på en sak?
om man inser att det finns folk som är bättre än en själv på det man gör ska man då sluta?
eller ska man fortsätta tills man blir bättre än den som är bättre än en själv?
dekadens är en sak jag funderar över ganska ofta.
jag är dekadent.
det vet jag att jag är.
varför är jag det?
jag brukar hävda att det är för att jag är medveten om att jag kommer dö.
att jag vet att jag kommer dö gör att jag undermedvetet dricker och inhalerar substanser som leder till min egen död.
jag ser inget fel i att göra det.
det enda felet jag ser i det är om man inte är medveten om att det kommer leda till ens egen död.
omedvetenhet har alltid varit någonting som jag avskytt hos människor.
det finns ingenting så osexigt som omedvetenhet.
vad är då sexigt?
mina svar är inteligens, utstråling och förmågan att kunna säga andra personer något.
var är den här personen?
jag skulle kunna kalla det här för en kontaktannons.
jag har trott så många gånger att jag hittat någon som jag skulle kunna tänka mig dela mitt liv med.
en gång var det på riktigt.
jag saknar henne ibland.
ibland ganska ofta.
ibland inte alls.
jag tänker att närhet är någonting alla vill ha.
det var länge sen jag kände närhet till en annan människa.
flera måndader sen.
det känns lite tufft faktiskt.
men som pappa sa drakar kan bar flyga i motvind.
jag kanske funkar så.
jag är konstnärssjäl men jag kan bara skriva i motvind.
det är svårt att skriva någonting utan att ha nåt som gör ont eller nånting som går emot.
jag har alltid haft svårt för att känna någonting med det jag skriver som inte är helt på riktigt.
det är både min svaghet och min styrka tror jag.
men men vad vet jag egentligen.
det med egentligenvärlden är en sak som jag också funderat över.
jag skrev det i en dikt en gång.
egentligen världen finns inte.
jag vill mest bara ha lite drama.
trassla in mig i någon då och då.
bara hålla om någon och ha någon att kyssa ibland.
inte känna att man är killen som måste kasta hårdast snöboll för att klara av dagen.
inte vara den utsatta killen som spöar den ännu mer utsatta killen för att orka med att leva.
jag vill bara vara mig själv.
och jag vill att någon annan ska tycka om mig för den jag faktiskt är.
en konstnärssjäl.
en estradpoet.
en snäll kille med dåligt självförtroende.
en person som måste ha hybris för att kunna tycka om sig själv.
en person som i dom flesta fall sätter andra personer framför sig själv.
till alla flickor jag har haft någonting på gång med skulle jag ville säga det skulle kunna ha varit du.
för det skulle kunna vara det.
jag vet att jag kan vara en riktigt idiot ibland.
men när jag älskar någon så gör jag verkligen det till hundra procent.
det här skulle kunna vara en kontaktannons men det är det inte.
det här är ett brev skrivit till mig själv.
jag har tjuvläst min egen dagbok.
och jag är ganska besviken på mig själv att jag gjorde det.
det finns så många ord jag skulle vilja använda.
jag kan inte sluta skriva för att det är någonting jag måste göra.
jag vet inte om det är så att skrivandet är någon slags sjukdom för mig.
jag kan bara inte sluta.
jag tror det är bra.
ibland vet jag inte.
ibland blir människor rädda för mig för att jag skriver så mycket om allt jag är med om.
specielt skriver jag om ala slags relationer jag har hela tiden.
och om sex.
nu har jag inte så mycket nytt matrial att gå till när det gäller den biten men jag har väldigt bra detaljminne.
man måste nog ha det om man vill bli författare och jag vill verkligen bli författare.
jag vill kunna leva på någonting jag älskar att göra.
jag älskar att skriva.
jag kan inte sluta.
och jag har nästan inga spärrar.
jag kan skriva om vad som helst jag varit med om.
abort.
självmord.
självmordstankar.
känslan att alla runt om en är idioter.
sex.
trasiga relationer.
och väldigt många andra saker.
jag gillar detaljer och saker det bara finns en sak av.
limited editon.
rare.
one of a kind.
saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.
och du skulle kunna vara vem som helst faktist.
du skulle kunna vara den absolut rätta.
jag vet inte vem du är bara.
jag skulle verkligen vilja träffa dig.
så att jag slipper vara killen som kastar hårdast snöboll.
så att jag slipper vara den halvmobbade killen som spöar skiten ur den mest mobbade killen så att jag känner mig lite bättre.
den ganska mobbade killen spöar den mer mobbade killen för han blev en i gänget då.
jag var aldrig en av dom sterotyperna.
jag var killen som stod med hörlurar i hörnet.
den mystiska killen.
dock inte den mystiska snygga killen.
vi hade ingen sån i förorten jag växte upp i.
det var inte så långt utvecklat.
mest fördomar och fjortisfyllor som slutade med att folk spydde i buskarna runt Tokarpsskolans busshållplats.
jag ville vara unik.
inte vara en av dom.
så jag drack inte.
jag rökte inte.
jag lyssnade på The Smiths och Ramones.
jag har alltid gillat unika saker.
saker det bara finns en av.
limited editon.
rare.
one of a kind.
saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.
det finns nog få människor som ser tillbaka på sitt högstadium och känner att det var en bra tid.
kollektivt skulle vi kunna höja fingret i vädret och skrika fuck högstadiet men det är nog redan gjort.
klitché aktigt skulle jag kunna nämna korridorer av ensamhet men det har både jag och poeterna och författarna innan mig sagt.
vi vill alla vara unika och speciella.
jag undrar om alla kan vara det.
hur många kan vara bäst på en sak?
kan det vara flera som är bäst på en sak?
om man inser att det finns folk som är bättre än en själv på det man gör ska man då sluta?
eller ska man fortsätta tills man blir bättre än den som är bättre än en själv?
dekadens är en sak jag funderar över ganska ofta.
jag är dekadent.
det vet jag att jag är.
varför är jag det?
jag brukar hävda att det är för att jag är medveten om att jag kommer dö.
att jag vet att jag kommer dö gör att jag undermedvetet dricker och inhalerar substanser som leder till min egen död.
jag ser inget fel i att göra det.
det enda felet jag ser i det är om man inte är medveten om att det kommer leda till ens egen död.
omedvetenhet har alltid varit någonting som jag avskytt hos människor.
det finns ingenting så osexigt som omedvetenhet.
vad är då sexigt?
mina svar är inteligens, utstråling och förmågan att kunna säga andra personer något.
var är den här personen?
jag skulle kunna kalla det här för en kontaktannons.
jag har trott så många gånger att jag hittat någon som jag skulle kunna tänka mig dela mitt liv med.
en gång var det på riktigt.
jag saknar henne ibland.
ibland ganska ofta.
ibland inte alls.
jag tänker att närhet är någonting alla vill ha.
det var länge sen jag kände närhet till en annan människa.
flera måndader sen.
det känns lite tufft faktiskt.
men som pappa sa drakar kan bar flyga i motvind.
jag kanske funkar så.
jag är konstnärssjäl men jag kan bara skriva i motvind.
det är svårt att skriva någonting utan att ha nåt som gör ont eller nånting som går emot.
jag har alltid haft svårt för att känna någonting med det jag skriver som inte är helt på riktigt.
det är både min svaghet och min styrka tror jag.
men men vad vet jag egentligen.
det med egentligenvärlden är en sak som jag också funderat över.
jag skrev det i en dikt en gång.
egentligen världen finns inte.
jag vill mest bara ha lite drama.
trassla in mig i någon då och då.
bara hålla om någon och ha någon att kyssa ibland.
inte känna att man är killen som måste kasta hårdast snöboll för att klara av dagen.
inte vara den utsatta killen som spöar den ännu mer utsatta killen för att orka med att leva.
jag vill bara vara mig själv.
och jag vill att någon annan ska tycka om mig för den jag faktiskt är.
en konstnärssjäl.
en estradpoet.
en snäll kille med dåligt självförtroende.
en person som måste ha hybris för att kunna tycka om sig själv.
en person som i dom flesta fall sätter andra personer framför sig själv.
till alla flickor jag har haft någonting på gång med skulle jag ville säga det skulle kunna ha varit du.
för det skulle kunna vara det.
jag vet att jag kan vara en riktigt idiot ibland.
men när jag älskar någon så gör jag verkligen det till hundra procent.
det här skulle kunna vara en kontaktannons men det är det inte.
det här är ett brev skrivit till mig själv.
jag har tjuvläst min egen dagbok.
och jag är ganska besviken på mig själv att jag gjorde det.
det finns så många ord jag skulle vilja använda.
jag kan inte sluta skriva för att det är någonting jag måste göra.
jag vet inte om det är så att skrivandet är någon slags sjukdom för mig.
jag kan bara inte sluta.
jag tror det är bra.
ibland vet jag inte.
ibland blir människor rädda för mig för att jag skriver så mycket om allt jag är med om.
specielt skriver jag om ala slags relationer jag har hela tiden.
och om sex.
nu har jag inte så mycket nytt matrial att gå till när det gäller den biten men jag har väldigt bra detaljminne.
man måste nog ha det om man vill bli författare och jag vill verkligen bli författare.
jag vill kunna leva på någonting jag älskar att göra.
jag älskar att skriva.
jag kan inte sluta.
och jag har nästan inga spärrar.
jag kan skriva om vad som helst jag varit med om.
abort.
självmord.
självmordstankar.
känslan att alla runt om en är idioter.
sex.
trasiga relationer.
och väldigt många andra saker.
jag gillar detaljer och saker det bara finns en sak av.
limited editon.
rare.
one of a kind.
saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.
och du skulle kunna vara vem som helst faktist.
du skulle kunna vara den absolut rätta.
jag vet inte vem du är bara.
jag skulle verkligen vilja träffa dig.
så att jag slipper vara killen som kastar hårdast snöboll.
så att jag slipper vara den halvmobbade killen som spöar skiten ur den mest mobbade killen så att jag känner mig lite bättre.
fredag 21 maj 2010
mer rock´n roll och punk än dig
som man som poet ofta vill säga: jag är ett missförstått geni.
den här gången är det fan lite berättigat.
eftersom jag inte kan planera mer än åt ett håll så sökte jag enbart en kurs till hösten för det var det enda jag ville göra.
jag ville gå på fridhems folkhögskola.
jag kom inte in.
som det ser ut nu i alla fall.
min första reaktion var att gråta och kedjeröka.
sen ringde jag min mamma.
är det jobbigt att vara mamma till en poet?
är det jobbigt att vara den man ringer och gråter till?
är det jobbigt att inse att den man ringer och gråter till är ens egen mamma.
ingen flickvän.
ingen nära vän.
sin egen mamma.
nu är det så att min mamma är bäst i hela världen så jag ser ingen skam i att ringa min mamma och gråta.
ok.
jag kom inte in.
jag kanske blir reserv.
vem vet.
men jag känner ändå lite så att jag vill vara bäst.
för jag vet att jag är bra.
det finns så många människor som skriver som inte har någonting att skriva om så dom lägger in absurda saker som är helt otänkbara att dom har varit med om.
jag gillar sagor.
det gör jag verkligen men jag uppskattar mest det som är äkta.
om man inte kan skriva någonting som man själv inte kan relatera till så är man ingen bra författare.
jag slutade skriva för två år sen för att jag inte hade kontroll och jag kunde inte relatera till det jag skrev.
sedan jag börjat skriva igen så har jag inte skrivit en rad som inte känns äkta och på riktigt för mig. för att det är lögn att skriva saker som inte är på riktigt.
ni må kalla mig en idiot.
men jag är fan mer rock´n roll och punk än dig.
den här gången är det fan lite berättigat.
eftersom jag inte kan planera mer än åt ett håll så sökte jag enbart en kurs till hösten för det var det enda jag ville göra.
jag ville gå på fridhems folkhögskola.
jag kom inte in.
som det ser ut nu i alla fall.
min första reaktion var att gråta och kedjeröka.
sen ringde jag min mamma.
är det jobbigt att vara mamma till en poet?
är det jobbigt att vara den man ringer och gråter till?
är det jobbigt att inse att den man ringer och gråter till är ens egen mamma.
ingen flickvän.
ingen nära vän.
sin egen mamma.
nu är det så att min mamma är bäst i hela världen så jag ser ingen skam i att ringa min mamma och gråta.
ok.
jag kom inte in.
jag kanske blir reserv.
vem vet.
men jag känner ändå lite så att jag vill vara bäst.
för jag vet att jag är bra.
det finns så många människor som skriver som inte har någonting att skriva om så dom lägger in absurda saker som är helt otänkbara att dom har varit med om.
jag gillar sagor.
det gör jag verkligen men jag uppskattar mest det som är äkta.
om man inte kan skriva någonting som man själv inte kan relatera till så är man ingen bra författare.
jag slutade skriva för två år sen för att jag inte hade kontroll och jag kunde inte relatera till det jag skrev.
sedan jag börjat skriva igen så har jag inte skrivit en rad som inte känns äkta och på riktigt för mig. för att det är lögn att skriva saker som inte är på riktigt.
ni må kalla mig en idiot.
men jag är fan mer rock´n roll och punk än dig.
måndag 17 maj 2010
SM avklarat
Nu är Sm avklarat och det har varit fantastikst roligt och givande.
Jag är sjukt nöjd och stolt över min sjuttondeplats placering och min tredjeplats i lagtävlingen. Jag jobbar på att få upp alla mina läsningar på youtube men det tar ju en stund att göra sånt. Ikväll åker jag till Berlin med min klass, är inte överdrivet peppad måste jag erkänna för jag är väldigt sliten. men det blir nog kul till slut.
Jag är sjukt nöjd och stolt över min sjuttondeplats placering och min tredjeplats i lagtävlingen. Jag jobbar på att få upp alla mina läsningar på youtube men det tar ju en stund att göra sånt. Ikväll åker jag till Berlin med min klass, är inte överdrivet peppad måste jag erkänna för jag är väldigt sliten. men det blir nog kul till slut.
tisdag 11 maj 2010
SM + lite annat
nu har jag inte varit så produktiv den senaste tiden.
det beror på två saker.
1: jag har skrivit och satt upp en humorshow.
2: SM i poetry slam börjar imorgon så jag har fokuserat på det i första hand.
jag kommer läsa.
cirklar på platens gatan
städer
till stora syster
om jag kommer till finalfinalen vilket jag inte ens vill göra så vet jag inte vad jag läser.
men det blir nog kanske slamversionen av den tragiska karusellen.
allt kommer komma upp på youtube så småningom.
önska mig lycka till snart går bussen.
det beror på två saker.
1: jag har skrivit och satt upp en humorshow.
2: SM i poetry slam börjar imorgon så jag har fokuserat på det i första hand.
jag kommer läsa.
cirklar på platens gatan
städer
till stora syster
om jag kommer till finalfinalen vilket jag inte ens vill göra så vet jag inte vad jag läser.
men det blir nog kanske slamversionen av den tragiska karusellen.
allt kommer komma upp på youtube så småningom.
önska mig lycka till snart går bussen.
söndag 9 maj 2010
till Ted
vi klättrar över murar och kastar kaststjärnor.
lönnmördar nazister och kapitalister.
vi är ninjor för att Darth Vader är en förvirrad man som inte vet vad han vill.
han är knähund åt kejsaren Palpatine som är en ond man.
han jobbar på Philip Morris company, dricker Coca Cola och äter på Mcdonalds varje dag.
en annan historia.
en annan person.
han är awesome.
han är Teenage Mutant Hero Ninja Turtle.
Boba Fett.
Biker mice from mars.
pirat och ninja i ett.
han är El mariachi.
Tyler Durden.
Rorschach
han är The Dude.
han är en av dom coolaste personer jag någonsin träffat för han gör som han vill och tar ingen skit av någon.
he's an expert baby utan att vara lik Steven Seagal på något sätt.
han är personen som man sitta och skratta åt vad som helst med och han är personen som man kan ha meningslösa diskussioner med.
det var Han Solo som sköt först.
han är bland de bästa personer jag någonsin träffat och han slår varenda berusning och vartenda one night stand och jag är väldigt glad att vara hans vän.
lönnmördar nazister och kapitalister.
vi är ninjor för att Darth Vader är en förvirrad man som inte vet vad han vill.
han är knähund åt kejsaren Palpatine som är en ond man.
han jobbar på Philip Morris company, dricker Coca Cola och äter på Mcdonalds varje dag.
en annan historia.
en annan person.
han är awesome.
han är Teenage Mutant Hero Ninja Turtle.
Boba Fett.
Biker mice from mars.
pirat och ninja i ett.
han är El mariachi.
Tyler Durden.
Rorschach
han är The Dude.
han är en av dom coolaste personer jag någonsin träffat för han gör som han vill och tar ingen skit av någon.
he's an expert baby utan att vara lik Steven Seagal på något sätt.
han är personen som man sitta och skratta åt vad som helst med och han är personen som man kan ha meningslösa diskussioner med.
det var Han Solo som sköt först.
han är bland de bästa personer jag någonsin träffat och han slår varenda berusning och vartenda one night stand och jag är väldigt glad att vara hans vän.
lördag 1 maj 2010
till Lotta
- Joy Divisons Shadowplay kan inte vara en deppig skiva det här är ju skitkul, sa jag medans jag lekte med min skugga stenad på smålänsk folkhögskola.
det blir lite vad man gör det till.
som en av mina psykologer klitcheaktig sa: du måste sluta gräva ner dig.
du måste träffa folk.
hon hade rätt.
det är meningslöst att älta problem i all evighet.
men man ska aldrig sluta tänka.
aldrig.
någonsin.
kollektivism och vi delar i alla fall kryddorna med varandra och stör oss på att dom andra inte diskar men vi orkar inte göra det själva.
det här är en folkhögskola.
alla som bor i samma korridor har nästan sett dom andra som bor där nakna men det är ingen som bryr sig egentligen.
jag går runt och kommer på mig själv att dom kalsongerna jag har på mig egentligen tillhör någon av mitt exs gamla ligg.
nån som hon låg med innan hon träffade mig.
jag undrar om hon har kvar nåt par av mina kalsonger där nånstans bland hennes trosor.
hennes nya pojkvän kanske har på sig något av mina gamla par just nu.
man vet aldrig.
det skulle kunna var så.
det hör inte till egentligen men jag har aldrig trott på egentligenvärlden.
jag borde egentligen göra det här...
jaha. varför gör du inte det då?
av den enkla anledningen att egentligenvärlden inte finns.
och jag vill nog hellre dansa eller måla eller nåt som verkar lite roligare än det där som inte verkar specielt roligt alls som jag egentligen borde göra.
nej jag vill nog inte jobba.
jag bygger en koja istället.
i kojan har vi en nånting som flyger.
kanske en gammal koffert.
den kan ta oss till ett fantastiland där allt är spännande och äventyrsfullt men aldrig gör ont på riktigt för man vaknar lite innan man dör.
så gör jag mest hela tiden.
jag glömmer bort det jag egentligen borde göra och fantiserar mig bort nånannanstans istället.
jag tror det är bra.
det hör inte heller till saken men jag gillar ju faktiskt inte egentligenvärlden.
den är en tråkig plats som jag undviker så mycket jag bara kan.
vi fikar istället jag tycker att det blir mycket trevligare.
det blir lite vad man gör det till.
som en av mina psykologer klitcheaktig sa: du måste sluta gräva ner dig.
du måste träffa folk.
hon hade rätt.
det är meningslöst att älta problem i all evighet.
men man ska aldrig sluta tänka.
aldrig.
någonsin.
kollektivism och vi delar i alla fall kryddorna med varandra och stör oss på att dom andra inte diskar men vi orkar inte göra det själva.
det här är en folkhögskola.
alla som bor i samma korridor har nästan sett dom andra som bor där nakna men det är ingen som bryr sig egentligen.
jag går runt och kommer på mig själv att dom kalsongerna jag har på mig egentligen tillhör någon av mitt exs gamla ligg.
nån som hon låg med innan hon träffade mig.
jag undrar om hon har kvar nåt par av mina kalsonger där nånstans bland hennes trosor.
hennes nya pojkvän kanske har på sig något av mina gamla par just nu.
man vet aldrig.
det skulle kunna var så.
det hör inte till egentligen men jag har aldrig trott på egentligenvärlden.
jag borde egentligen göra det här...
jaha. varför gör du inte det då?
av den enkla anledningen att egentligenvärlden inte finns.
och jag vill nog hellre dansa eller måla eller nåt som verkar lite roligare än det där som inte verkar specielt roligt alls som jag egentligen borde göra.
nej jag vill nog inte jobba.
jag bygger en koja istället.
i kojan har vi en nånting som flyger.
kanske en gammal koffert.
den kan ta oss till ett fantastiland där allt är spännande och äventyrsfullt men aldrig gör ont på riktigt för man vaknar lite innan man dör.
så gör jag mest hela tiden.
jag glömmer bort det jag egentligen borde göra och fantiserar mig bort nånannanstans istället.
jag tror det är bra.
det hör inte heller till saken men jag gillar ju faktiskt inte egentligenvärlden.
den är en tråkig plats som jag undviker så mycket jag bara kan.
vi fikar istället jag tycker att det blir mycket trevligare.
fredag 16 april 2010
längtan till närhet
ett kortfilmsmanus.
svartvitt hela vägen.
scen 1
helsvart bild. först tystnad sedan hör man ett tyst stön.
går över till en tom obäddad säng brevid sängen på natttygsbordet som är helt tomt förutom ett ihopknycklat papper.
ett par händer kommer in i bilden de bäddar sängen så den blir helt perfek tar bort pappret borstar av nattygsbordet.
berättarröst:
- vi skulle kunna vara ensamma tillsammans istället det skulle bli så mycket lättare då.
vi skulle kunna umgås med varandra istället för att stänga in oss på olika ställen.
stänga in oss i rum. stänga in oss i lägenheter. stänga in oss i hus.
scen 2
en person (man) sitter på golvet.fågelperspektiv.
- jag skulle kunna vara din Deus ex machina.
vara din motspelare i en roadmovie.
vara humlan som pollinerar dig så du bär frukt.
vara pennan mot ditt papper.
vara handen i din hand.
men jag vet inte vem du är för jag har inte träffat dig än.
scen 3
ett par händer smeker varandra. smeker luften. låtsas smeka en kvinna.
berättarröst: hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
scen 4
en tegelvägg. asfalt. cigarettfimpar. en sönderslagen flaska.
smekandes på gator när vi inte vet vart vi ska någonstans.
vi känner inte varandra,
men det spelar ingen roll för i natt skulle vi kunna låna varandras kroppar så vi kan förbättra våra självförtroenden.
även om ingen av oss har någonstans att sova så spelar det ingen roll vi kan värma varandra bara en stund.
vi kan massera bort vardagsångesten från varandra.
vi kan bara hålla varandra i handen.
en liten stund.
scen 5
en person (kvinna) ligger på en säng. smeker sig själv på magen. stoppar in handen innanför trosorna.
berättarröst kvinna: du är långt bort. du fattas mig. som ett gosedjur som glömts bort på vinden en stund. jag åkte på äventyr men du fattas mig. jag saknar.
dina händer. jag saknar dina leenden. jag saknar din närhet.
scen 6
en man står med ryggen mot kameran i bara kalsonger. han smeker sig själv på kroppen.
- du lämnade mig. jag blev ensam. jag skulle bara vilja vara nära någon ibland. det skulle göra mindre ont då. jag skulle bara vilja vara nära någon.
vi behöver inte knulla. bara nära. lite värme från någon annan. bara få känna att jag kan ge någon något. bara få kramas med någon.
scen 7
en stängd vit dörr.
berättarröst:
- vi skulle kunna vara ensamma tillsammans istället det skulle bli så mycket lättare då.
vi skulle kunna umgås med varandra istället för att stänga in oss på olika ställen.
stänga in oss i rum. stänga in oss i lägenheter. stänga in oss i hus.
svartvitt hela vägen.
scen 1
helsvart bild. först tystnad sedan hör man ett tyst stön.
går över till en tom obäddad säng brevid sängen på natttygsbordet som är helt tomt förutom ett ihopknycklat papper.
ett par händer kommer in i bilden de bäddar sängen så den blir helt perfek tar bort pappret borstar av nattygsbordet.
berättarröst:
- vi skulle kunna vara ensamma tillsammans istället det skulle bli så mycket lättare då.
vi skulle kunna umgås med varandra istället för att stänga in oss på olika ställen.
stänga in oss i rum. stänga in oss i lägenheter. stänga in oss i hus.
scen 2
en person (man) sitter på golvet.fågelperspektiv.
- jag skulle kunna vara din Deus ex machina.
vara din motspelare i en roadmovie.
vara humlan som pollinerar dig så du bär frukt.
vara pennan mot ditt papper.
vara handen i din hand.
men jag vet inte vem du är för jag har inte träffat dig än.
scen 3
ett par händer smeker varandra. smeker luften. låtsas smeka en kvinna.
berättarröst: hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
hud. smekandes. längtandes. hud. smekandes längtandes. längtan till närhet. hud.längtan till ömhet. längtan till beröring. hud.
scen 4
en tegelvägg. asfalt. cigarettfimpar. en sönderslagen flaska.
smekandes på gator när vi inte vet vart vi ska någonstans.
vi känner inte varandra,
men det spelar ingen roll för i natt skulle vi kunna låna varandras kroppar så vi kan förbättra våra självförtroenden.
även om ingen av oss har någonstans att sova så spelar det ingen roll vi kan värma varandra bara en stund.
vi kan massera bort vardagsångesten från varandra.
vi kan bara hålla varandra i handen.
en liten stund.
scen 5
en person (kvinna) ligger på en säng. smeker sig själv på magen. stoppar in handen innanför trosorna.
berättarröst kvinna: du är långt bort. du fattas mig. som ett gosedjur som glömts bort på vinden en stund. jag åkte på äventyr men du fattas mig. jag saknar.
dina händer. jag saknar dina leenden. jag saknar din närhet.
scen 6
en man står med ryggen mot kameran i bara kalsonger. han smeker sig själv på kroppen.
- du lämnade mig. jag blev ensam. jag skulle bara vilja vara nära någon ibland. det skulle göra mindre ont då. jag skulle bara vilja vara nära någon.
vi behöver inte knulla. bara nära. lite värme från någon annan. bara få känna att jag kan ge någon något. bara få kramas med någon.
scen 7
en stängd vit dörr.
berättarröst:
- vi skulle kunna vara ensamma tillsammans istället det skulle bli så mycket lättare då.
vi skulle kunna umgås med varandra istället för att stänga in oss på olika ställen.
stänga in oss i rum. stänga in oss i lägenheter. stänga in oss i hus.
torsdag 15 april 2010
Henry Lee
Nick Cave and the Bad Seeds - Henry Lee
fritt översatt och tolkad.
kom ner om ner lilla Henry lee
och stanna hela natten med mig
du kommer inte hitta en flicka
i hela jävla världen som kan jämföras med mig
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
jag kan inte komma ner och jag kommer inte komma ner
och stanna hela natten med dig.
för flickan jag har i det det bekymersfria landet
älskar jag långt mycket mer än dig
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
hon lutade sig själv emot stängslet
bara för en kyss eller två
och med en liten fickkniv i hennes hand
tryckte hon in i honom om och om igen.
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
kom ta honom i hans liljavita händer
kom ta honom i hans fötter
och kasta honom i den hundrametersdjupa brunnen
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
ligg där ligg där lilla Henry Lee
tills köttet rinner bort från dina ben
för flickan i det bekymersfria landet
kan vänta för alltid för att du kommer hem
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
fritt översatt och tolkad.
kom ner om ner lilla Henry lee
och stanna hela natten med mig
du kommer inte hitta en flicka
i hela jävla världen som kan jämföras med mig
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
jag kan inte komma ner och jag kommer inte komma ner
och stanna hela natten med dig.
för flickan jag har i det det bekymersfria landet
älskar jag långt mycket mer än dig
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
hon lutade sig själv emot stängslet
bara för en kyss eller två
och med en liten fickkniv i hennes hand
tryckte hon in i honom om och om igen.
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
kom ta honom i hans liljavita händer
kom ta honom i hans fötter
och kasta honom i den hundrametersdjupa brunnen
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
ligg där ligg där lilla Henry Lee
tills köttet rinner bort från dina ben
för flickan i det bekymersfria landet
kan vänta för alltid för att du kommer hem
vinden ylade och vinden blåste
La la la la la
La la la la lee
en liten fågel lyste ner och satte sig på Henry Lee
Lithium
Nirvana - Lithium
fritt översatt och tolkad
jag är så glad för idag hittade jag mina vänner.
dom är i mitt huvud.
jag är väldigt ful men det är ok för det är du med.
slå sönder speglar.
söndagmorgon är.
varje dag.
för allt jag skulle bry mig om.
jag är inte rädd
tänder mina ljus i en dvala för jag hittade gud.
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah
jag är så ensam det är ok
jag rakar mitt huvud.
jag är inte ledsen.
bara lite kanske.
jag borde bli beskylld för allt jag hört.
jag är inte säker.
jag är så uppspelt.
jag kan inte vänta tills jag träffar dig där.
jag bryr mig inte.
jag är så kåt.
det är ok.
min vilja är bra.
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
jag är så glad för idag hittade jag mina vänner.
dom är i mitt huvud.
jag är väldigt ful men det är ok för det är du med.
slå sönder speglar.
söndagmornar är varje dag.
för allt jag skulle bry mig om.
jag är inte rädd
tänder mina ljus i dvala för jag hittade gud.
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
fritt översatt och tolkad
jag är så glad för idag hittade jag mina vänner.
dom är i mitt huvud.
jag är väldigt ful men det är ok för det är du med.
slå sönder speglar.
söndagmorgon är.
varje dag.
för allt jag skulle bry mig om.
jag är inte rädd
tänder mina ljus i en dvala för jag hittade gud.
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah
jag är så ensam det är ok
jag rakar mitt huvud.
jag är inte ledsen.
bara lite kanske.
jag borde bli beskylld för allt jag hört.
jag är inte säker.
jag är så uppspelt.
jag kan inte vänta tills jag träffar dig där.
jag bryr mig inte.
jag är så kåt.
det är ok.
min vilja är bra.
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
jag är så glad för idag hittade jag mina vänner.
dom är i mitt huvud.
jag är väldigt ful men det är ok för det är du med.
slå sönder speglar.
söndagmornar är varje dag.
för allt jag skulle bry mig om.
jag är inte rädd
tänder mina ljus i dvala för jag hittade gud.
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah yeah yeah yeah
Yeah
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
jag tycker om det jag kommer inte gå sönder.
jag saknar dig jag kommer inte gå sönder.
jag älskar dig jag kommer inte gå sönder.
jag dödade dig jag kommer inte gå sönder
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
