tre nya texter upplagda.
tror inte jag kommer lägga upp så mycket på ett tag nu i brist på internet.
lördag 19 december 2009
höstdikt
hon sa att den här årstiden gjorde henne deprimerad medans han sa att den innebar rening.
rening? frågade hon.
ja rening, allt dör långsamt för att sedan bli till liv igen.
i vår.
jag vill alltid att det ska vara vår och sommar inte höst, kallt och vinter, sa hon.
det är därför det här inte håller, svarade han.
vad menar du?, sa hon.
du är vår och jag är höst, vi går alltid åt olika håll.
du mot sommar och jag mot vinter.
vi kommer aldrig mötas.
jag lämnar dig här för min vinter.
jag älskar dig.
hej då.
sen gick han sin väg.
för alltid.
rening? frågade hon.
ja rening, allt dör långsamt för att sedan bli till liv igen.
i vår.
jag vill alltid att det ska vara vår och sommar inte höst, kallt och vinter, sa hon.
det är därför det här inte håller, svarade han.
vad menar du?, sa hon.
du är vår och jag är höst, vi går alltid åt olika håll.
du mot sommar och jag mot vinter.
vi kommer aldrig mötas.
jag lämnar dig här för min vinter.
jag älskar dig.
hej då.
sen gick han sin väg.
för alltid.
på östfronten intet nytt
efter våra världskrig raderade vi bilderna på varandra men vi vågade aldrig radera varadras nummer.
vi delade upp landet till att du bodde på väst och jag på östkusten.
även om jag packade min resväska så är det fortfarande väst och öst.
jag tror aldrig muren kommer falla.
för varje gång jag slår ditt telefonnummer utbryter ett nytt världskrig.
vi delade upp landet till att du bodde på väst och jag på östkusten.
även om jag packade min resväska så är det fortfarande väst och öst.
jag tror aldrig muren kommer falla.
för varje gång jag slår ditt telefonnummer utbryter ett nytt världskrig.
gosedjur
1.
en undangömd barndom i en låda på vinden.
år av kärlek imin säng.
nu bortglömda på en mörk kall vind.
2.
hon kom och jag låg år av kärlek i hennes säng.
sen gömde hon undan mig.
bortglömd på en mörk kall vind.
en undangömd barndom i en låda på vinden.
år av kärlek imin säng.
nu bortglömda på en mörk kall vind.
2.
hon kom och jag låg år av kärlek i hennes säng.
sen gömde hon undan mig.
bortglömd på en mörk kall vind.
fredag 4 december 2009
Önskelista
så här kan det gå kära vänner och läsare när man tänker skriva en vanlig önskelista och så blir det mer en dikt istället.
det är både en önskelista och en dikt bara så du vet mamma.
det här är nog det närmaste jag kommer till en juldikt också.
en fotfil.
ett digitalt och ett 3,5 mm kamerahus (Canon jag vill kunna använda mig av mina objektiv).
en skrivmaskin.
en filmkamera som inte är skitliten och man kommer inte åt knapparna och inte nån som är baserad på att vara auto hela tiden. en bra stor och praktisk med stativ.
massa filmer jag inte har.
massa serieböcker både svenska femipolitiska och mycket Alan moore och mycket batman.
vinylskivor allt som jag inte har som är bra.
massa bra böcker. inga jävla deckare jag vil ha klassisker. både klassiska och moderna.
ett par hörlurar.
massa poesiböcker.
en dator alltså en bärbar mac med mycket minne.
biljett till alla festivaler i sommar kanske inte sweden rock för det intreserar mig inte.
en modsvespa + körkort till den och nej jag vill inte ta bilkörkort.
att vara skuldfri.
ekonomsik oberoende.
att mina vänner och de jag älskar ska ha det det bra och vara lyckliga.
att jag får en lycklig relation där jag känner mig uppskattad och att jag finns där för den personen och samtidigt känna mig fri.
att folk tänker mer på miljön.
att kunna slå på företaget tre nånstans där det gör ont.
att man gör om hela sjukhussystemet.
att man gör om hela skolsystemet.
att få lite hopp om att det är möjligt att leva i ett samhälle utan lagar där alla mår bra.
att regeringen byts ut.
att kapitalismen går under.
att när kapitalismen går under så ber den om ursäkt till tredjen världen och ger tillbaka det den tagit från dem.
att alla människor och djur behandlas lika och med värdighet i hela världen.
att det blir fred på jorden.
och ett skärp.
det är både en önskelista och en dikt bara så du vet mamma.
det här är nog det närmaste jag kommer till en juldikt också.
en fotfil.
ett digitalt och ett 3,5 mm kamerahus (Canon jag vill kunna använda mig av mina objektiv).
en skrivmaskin.
en filmkamera som inte är skitliten och man kommer inte åt knapparna och inte nån som är baserad på att vara auto hela tiden. en bra stor och praktisk med stativ.
massa filmer jag inte har.
massa serieböcker både svenska femipolitiska och mycket Alan moore och mycket batman.
vinylskivor allt som jag inte har som är bra.
massa bra böcker. inga jävla deckare jag vil ha klassisker. både klassiska och moderna.
ett par hörlurar.
massa poesiböcker.
en dator alltså en bärbar mac med mycket minne.
biljett till alla festivaler i sommar kanske inte sweden rock för det intreserar mig inte.
en modsvespa + körkort till den och nej jag vill inte ta bilkörkort.
att vara skuldfri.
ekonomsik oberoende.
att mina vänner och de jag älskar ska ha det det bra och vara lyckliga.
att jag får en lycklig relation där jag känner mig uppskattad och att jag finns där för den personen och samtidigt känna mig fri.
att folk tänker mer på miljön.
att kunna slå på företaget tre nånstans där det gör ont.
att man gör om hela sjukhussystemet.
att man gör om hela skolsystemet.
att få lite hopp om att det är möjligt att leva i ett samhälle utan lagar där alla mår bra.
att regeringen byts ut.
att kapitalismen går under.
att när kapitalismen går under så ber den om ursäkt till tredjen världen och ger tillbaka det den tagit från dem.
att alla människor och djur behandlas lika och med värdighet i hela världen.
att det blir fred på jorden.
och ett skärp.
torsdag 3 december 2009
totalt jävla mörker
jag var väldigt rädd för Morran när jag var liten men nu är hon en av mina största idoler.
för hon är kyla.
ångest.
personifierad smärta.
totalt jävla mörker.
lämna mig.
lämna mig för jag skulle aldrig nånsin kunna lämna dig.
du sa att du bara gör dom här sakerna mot mig för att jag ska lämna dig.
men jag skulle aldrig nånsin kunna lämna dig.
det var ett halvår sen.
förstör mig älskade.
slå mig sönder och samman.
virrvarv av Dacryfili, Saliromani känslomässig Masochism.
igår var det ett år sen ett av dom hårdste slagen någonsin slagits i mitt ansikte.
jag var full och sen stängde jag in mig utan att vilja prata med nån.
smaken av desperation och vodka ligger kvar i munnen när jag vaknar på eftermiddagen.
alltid försenad till nånting.
Internet.
jag ser bilder på människor jag inte känner.
inte intreserad.
söv ner mig.
jag vill inte vara med.
jag känner inte dom.
jag vill inte känna dom.
jag har inget behov av att känna dom.
jag vill aldrig att dom känner mig.
det är ingen som känner mig på riktigt längre.
bara yta.
ensamhet har fått en helt ny innebörd.
ingen känner mig här.
ingen någonsin.
aldrig.
instängd igen.
väggarna har bytt färg från blått till vitt.
men jag täcker fortfarande upp dem med posters så att det knappt finns någon vägg kvar.
mer ensam än någonsin.
allt är bara yta.
jag går vilse i min egen fantasi.
vill vara på nåt annat ställe.
vill vara här.
men jag vill inte vara med.
angående lögner:
jag har ljugit så många gånger bara för att bli sedd.
ljugit om droger.
ljugit om självmordsförsök.
men dom sakerna som är sanna håller jag tyst om.
vågar inte riktigt visa mig.
det är därför jag gömmer mig bakom konsten.
jag är stark.
nej det är jag verkligen inte.
jag är aldrig riktigt där på riktigt längre jag är alltid mer någon annanstans.
på en scen.
på en gala där jag tar emot pris.
bortsprungen i min fantasi.
jag vill nog oftast vara någonannanstans.
fast jag vet inte vart det är.
i nåns famn.
nånstans i frihet.
nånstans utan skulder.
nånstans utan skam.
jag vet inte vart den platsen är men snälla ta mig dit.
för hon är kyla.
ångest.
personifierad smärta.
totalt jävla mörker.
lämna mig.
lämna mig för jag skulle aldrig nånsin kunna lämna dig.
du sa att du bara gör dom här sakerna mot mig för att jag ska lämna dig.
men jag skulle aldrig nånsin kunna lämna dig.
det var ett halvår sen.
förstör mig älskade.
slå mig sönder och samman.
virrvarv av Dacryfili, Saliromani känslomässig Masochism.
igår var det ett år sen ett av dom hårdste slagen någonsin slagits i mitt ansikte.
jag var full och sen stängde jag in mig utan att vilja prata med nån.
smaken av desperation och vodka ligger kvar i munnen när jag vaknar på eftermiddagen.
alltid försenad till nånting.
Internet.
jag ser bilder på människor jag inte känner.
inte intreserad.
söv ner mig.
jag vill inte vara med.
jag känner inte dom.
jag vill inte känna dom.
jag har inget behov av att känna dom.
jag vill aldrig att dom känner mig.
det är ingen som känner mig på riktigt längre.
bara yta.
ensamhet har fått en helt ny innebörd.
ingen känner mig här.
ingen någonsin.
aldrig.
instängd igen.
väggarna har bytt färg från blått till vitt.
men jag täcker fortfarande upp dem med posters så att det knappt finns någon vägg kvar.
mer ensam än någonsin.
allt är bara yta.
jag går vilse i min egen fantasi.
vill vara på nåt annat ställe.
vill vara här.
men jag vill inte vara med.
angående lögner:
jag har ljugit så många gånger bara för att bli sedd.
ljugit om droger.
ljugit om självmordsförsök.
men dom sakerna som är sanna håller jag tyst om.
vågar inte riktigt visa mig.
det är därför jag gömmer mig bakom konsten.
jag är stark.
nej det är jag verkligen inte.
jag är aldrig riktigt där på riktigt längre jag är alltid mer någon annanstans.
på en scen.
på en gala där jag tar emot pris.
bortsprungen i min fantasi.
jag vill nog oftast vara någonannanstans.
fast jag vet inte vart det är.
i nåns famn.
nånstans i frihet.
nånstans utan skulder.
nånstans utan skam.
jag vet inte vart den platsen är men snälla ta mig dit.
torsdag 26 november 2009
hörlurar
en natt.
som den här.
när världen är helt upp och ner.
och ljuset har gått ner över folkhögskolans mark.
om jag hade varit i den perioden då jag ville ha på mig kajal.
fast jag vågade aldrig ha det vågade aldrig ta det steget.
om jag hade haft det nu hade jag haft två svarta våta ränder under mina ögon just nu.
för jag tänker på förlorad vänskap
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar.
går ut i regnet och blir Steven Patrick Morrissey.
there is a light that never goes out.
jag ser tillbaks på vart jag är ifrån.
där alla gator lutar mot stationen.
längtandes bort därifrån.
att vara konstig och annorlunda har alltid varit ren rutin för mig.
när jag var där senast:
Linköping är skitkallt som vanligt älskling.
specielt utan
dig
er.
man känner sig som den tjocka killen som på mellanstadiediscona stog längs med väggen
och bara åt godis fast godiset är utbytt mot sprit och discot mot en nattklubb.
längtandes till nåt annat.
nåt bättre.
distansförhållande får en helt ny innebörd när man inte ens kan prata i telefon.
det gäller inte bara par man kan ha distansförhållanden på andra sätt.
längtan efter läppar.
inte bara att röra utan att se och tala med om allt som hänt.
precis som du får jag också nån form av ångest av the knife nu.
dom är idioter och ordvitsar och kunskap får vardagen att bli mindre grå.
det finns en längtan efter ordvitsar och kaffeöverdoser.
mer nu än nånsin trots att jag fortfarande inte dricker kaffe.
evig tjafs och du kommer alltid vara smartare än mig och det är skönt att få känna sig lite dum ibland när man oftast känner sig överlägsen dom flesta annars.
jag saknar verkligen spontana besök.
sena nätter med nästan för långa diskussioner och creedence alltid creedence.
fullständig hatkärlek mer lutande åt kärlek med det djupaste bonds of trust.
jag vet att jag är pretentiös.
mer än nånsin nu men jag hoppas det är ok.
-du får mig att må så jävla dåligt och så jävla bra samtidigt sa du.
det är ganska talande.
jag saknar det.
du sa att jag älskar dig men du plockar fram mina mörkaste sidor så jag ser mig själv och det är både skitjobbigt och bra.
jag älskar dig med oändligt.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Damon Alburn.
Cause you´re so great and I love you,
It´s kind of funny this thing about friends
who are suppose to be with you untill the bitter end.
they don't last.
they don't last.
they don't last.
now heads will roll no questions told.
I go my own way.
även efter besvikelser. så har jag inte gett upp än. jag är fortfarande envis som fan. jag har inte gett upp bara så du vet.
allas våran
min egen supernörd.
vi har fan inget gemensamt istortsätt.
men det finns nånting
en djup förståelse.
och långa telefonsamtal om nonsens och det viktigaste som finns.
love love love.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir nån av alla sångarna i ksmb.
jag lovar att jag tänker på dig nu.
jag ska nog inte dö när jag är 27 längre även fast vi lovade varandra efter en flaska rött när vi skrev en ny låt till
vårat rock n´roll band att vi skulle ha ihjäl varandra den dagen vi fyllde 28 så att vi kunde vara lika coola som Jim Morrisson och Jimi Hendrix.
det var över två flaskor kir som vi blev vänner på riktigt.
från den stunden...
alla ändlösa timmar på
cafér
parker
parkeringshus
fester utan inbjudan
till du Jack Keuracade USA och fann tron på kärleken igen.
alla telefon samtal.
och att det var du och ingen annan som cyklade en mil i spöregn mitt i natten efter min mor hade tagit kniven från min handled.
tack för kärlek.
nattliga äventyr.
spontana galenskaper och dela bitterhet.
en dum grej kanske gjorde det lite stelt men det spelar absolut ingen roll för det var bara en spontan dum grej.
fina samtal som aldrig nånsin är ytliga.
det var sjukt fint då på parkbänken mitt i natten med glass och te för att vi inte hade någon som kunde ta hand om oss så vi tog hand om varandra.
eller den gången då jag flippade ur och köpte 4 öl 5 minuter innan stängning.
vi får aldrig någonsin sluta med spontana äventyr.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Allan Edwall.
du och jag.
tänk dig pink floyd the wall fast live.
du och jag på en scen.
poesi som tar alla med storm.
det var en fin tanke och en ingång på en väldigt fin vänskap.
det kan fortfarande bli sant och det vore fint.
jag vill fortfarande alltid krama dig och dricka vin hela nätterna.
och vet du vad bumsen sie att det är längre mellan oss än det varit på länge vi finns alltid för varandra ändå.
en söt liten flört som stannade i tanken för att det inte vågade gå lite längre.
fast det gjorde faktiskt ingenting så här i efterhand.
en fin och vacker vänskap är alltid bättre än ett kortvarigt och på förhand dömt förhållande.
kommer du ihåg alla knasiga efterfester?
kommer du ihåg mitt sms?
kommer du ihåg studenten när du väckte mig och vi drack champange?
det är alltid fint att ha någon att prata med om nätterna och hoppas vi aldrig slutar med det.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Robert Smith
However far away I will always love you
jag behöver inte skriva nåt om dig jag har redan skrivit så mycket.
men jag saknar din vänskap.
det finns fortfarande kärlek men på ett annat sätt nu.
vi har känt varandra så fruktansvärt länge.
vi behöver bara titta på varandra så vet vi hur den andra mår.
även om du aldrig svarar när jag ringer så vet jag att du alltid finns där ändå.
min bästaste bästa vän som det varit i så många år.
det kommer nog alltid vara så också.
hoppas jag i alla fall.
jag rullar en cigaret.
tar av mig mina hörlurar.
går ut i solen och är Conrad Luckett.
Ni är det finaste som hänt mig.
som den här.
när världen är helt upp och ner.
och ljuset har gått ner över folkhögskolans mark.
om jag hade varit i den perioden då jag ville ha på mig kajal.
fast jag vågade aldrig ha det vågade aldrig ta det steget.
om jag hade haft det nu hade jag haft två svarta våta ränder under mina ögon just nu.
för jag tänker på förlorad vänskap
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar.
går ut i regnet och blir Steven Patrick Morrissey.
there is a light that never goes out.
jag ser tillbaks på vart jag är ifrån.
där alla gator lutar mot stationen.
längtandes bort därifrån.
att vara konstig och annorlunda har alltid varit ren rutin för mig.
när jag var där senast:
Linköping är skitkallt som vanligt älskling.
specielt utan
dig
er.
man känner sig som den tjocka killen som på mellanstadiediscona stog längs med väggen
och bara åt godis fast godiset är utbytt mot sprit och discot mot en nattklubb.
längtandes till nåt annat.
nåt bättre.
distansförhållande får en helt ny innebörd när man inte ens kan prata i telefon.
det gäller inte bara par man kan ha distansförhållanden på andra sätt.
längtan efter läppar.
inte bara att röra utan att se och tala med om allt som hänt.
precis som du får jag också nån form av ångest av the knife nu.
dom är idioter och ordvitsar och kunskap får vardagen att bli mindre grå.
det finns en längtan efter ordvitsar och kaffeöverdoser.
mer nu än nånsin trots att jag fortfarande inte dricker kaffe.
evig tjafs och du kommer alltid vara smartare än mig och det är skönt att få känna sig lite dum ibland när man oftast känner sig överlägsen dom flesta annars.
jag saknar verkligen spontana besök.
sena nätter med nästan för långa diskussioner och creedence alltid creedence.
fullständig hatkärlek mer lutande åt kärlek med det djupaste bonds of trust.
jag vet att jag är pretentiös.
mer än nånsin nu men jag hoppas det är ok.
-du får mig att må så jävla dåligt och så jävla bra samtidigt sa du.
det är ganska talande.
jag saknar det.
du sa att jag älskar dig men du plockar fram mina mörkaste sidor så jag ser mig själv och det är både skitjobbigt och bra.
jag älskar dig med oändligt.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Damon Alburn.
Cause you´re so great and I love you,
It´s kind of funny this thing about friends
who are suppose to be with you untill the bitter end.
they don't last.
they don't last.
they don't last.
now heads will roll no questions told.
I go my own way.
även efter besvikelser. så har jag inte gett upp än. jag är fortfarande envis som fan. jag har inte gett upp bara så du vet.
allas våran
min egen supernörd.
vi har fan inget gemensamt istortsätt.
men det finns nånting
en djup förståelse.
och långa telefonsamtal om nonsens och det viktigaste som finns.
love love love.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir nån av alla sångarna i ksmb.
jag lovar att jag tänker på dig nu.
jag ska nog inte dö när jag är 27 längre även fast vi lovade varandra efter en flaska rött när vi skrev en ny låt till
vårat rock n´roll band att vi skulle ha ihjäl varandra den dagen vi fyllde 28 så att vi kunde vara lika coola som Jim Morrisson och Jimi Hendrix.
det var över två flaskor kir som vi blev vänner på riktigt.
från den stunden...
alla ändlösa timmar på
cafér
parker
parkeringshus
fester utan inbjudan
till du Jack Keuracade USA och fann tron på kärleken igen.
alla telefon samtal.
och att det var du och ingen annan som cyklade en mil i spöregn mitt i natten efter min mor hade tagit kniven från min handled.
tack för kärlek.
nattliga äventyr.
spontana galenskaper och dela bitterhet.
en dum grej kanske gjorde det lite stelt men det spelar absolut ingen roll för det var bara en spontan dum grej.
fina samtal som aldrig nånsin är ytliga.
det var sjukt fint då på parkbänken mitt i natten med glass och te för att vi inte hade någon som kunde ta hand om oss så vi tog hand om varandra.
eller den gången då jag flippade ur och köpte 4 öl 5 minuter innan stängning.
vi får aldrig någonsin sluta med spontana äventyr.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Allan Edwall.
du och jag.
tänk dig pink floyd the wall fast live.
du och jag på en scen.
poesi som tar alla med storm.
det var en fin tanke och en ingång på en väldigt fin vänskap.
det kan fortfarande bli sant och det vore fint.
jag vill fortfarande alltid krama dig och dricka vin hela nätterna.
och vet du vad bumsen sie att det är längre mellan oss än det varit på länge vi finns alltid för varandra ändå.
en söt liten flört som stannade i tanken för att det inte vågade gå lite längre.
fast det gjorde faktiskt ingenting så här i efterhand.
en fin och vacker vänskap är alltid bättre än ett kortvarigt och på förhand dömt förhållande.
kommer du ihåg alla knasiga efterfester?
kommer du ihåg mitt sms?
kommer du ihåg studenten när du väckte mig och vi drack champange?
det är alltid fint att ha någon att prata med om nätterna och hoppas vi aldrig slutar med det.
jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Robert Smith
However far away I will always love you
jag behöver inte skriva nåt om dig jag har redan skrivit så mycket.
men jag saknar din vänskap.
det finns fortfarande kärlek men på ett annat sätt nu.
vi har känt varandra så fruktansvärt länge.
vi behöver bara titta på varandra så vet vi hur den andra mår.
även om du aldrig svarar när jag ringer så vet jag att du alltid finns där ändå.
min bästaste bästa vän som det varit i så många år.
det kommer nog alltid vara så också.
hoppas jag i alla fall.
jag rullar en cigaret.
tar av mig mina hörlurar.
går ut i solen och är Conrad Luckett.
Ni är det finaste som hänt mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

