påskdikt

Våran relation kan liknas lite vid en bilkrasch.

Fast inte en sån där bilkrasch där någon dör.

Utan en sån där bilkrasch där man blir chockad och åker hem.

Åker hem och äter ägg.

Löskokta ägg.

Där man tänker.

det här skulle kunna vara min hjärna.

Och så geggar man runt det.

Bryr sig inte så mycket mer om det.

Och tänker att.

det är nog inte så att gud inte finns.

                      han är nog bara död.

Och allt blir bara som en stor omelett av uttråkande metaforer som inte

spelar någon roll.

Vem fan bryr sig om påsken?