kort flödesskrivning

så då sitter jag vid mitt köksbord en vanlig lördagskväll.
äter knäckebröd (halvfin ost och gurka) lyssnar på Lars Winnerbäck och känner mig ganska misslyckad.
utan egentlig anledning, jag gillar inte ens Winnerbäck, inte officiellt i alla fall.

jag är mest bara trött. på mig själv. på cyniskt poserande. på allt jag hävdar. jag orkar inte ens förklara det.

jag är inte deprimerad på riktigt. det här är ingen riktigt kris.
det borde hända någonting och när det händer händer det för mycket.

jag orkar inte ens hitta på en titel till denna text. jag funderade på någonting med att vara svensk men det känns meningslöst att definiera mig själv i fack då de som vill vara i det facket ändå inte vill ha mig i det facket. det blir bara flödesskrivning för det är vad detta är. jag byter till kent. jag har ett större nostalgiskt band till kent. de har betytt mer. för mig i alla fall.

Och du ska ta mig härifrån / Nu när det blåser på månen.

det här med längtan tycker jag är spännande. att bara drömma sig långt bort.   långt långt bort.

vart fan som helst.

jag skulle bara vilja känna något annat än att det nästan alltid inte är någon idé.