Terrarium

Ett.

Jag frågar om du fortfarande är rädd för spindlar.

Du undrar varför jag frågar det.

Jag svarar att associationen till att fråga det är varken märkligt eller långsökt när man är på ett terrarium och står bredvid en glasbur med en gigantisk fågelspindel.

Du bara tittar på mig. Säger ingenting. Vänder dig och går förbi alla skorpioner, spindlar kackerlackor och ormar. Stannar vid krokodilerna.

Jag säger luta dig inte framåt krokodiler kan hoppa högt och försöker krama om dig men du bryter dig loss som om jag försökte hålla fast dig och går längre in.

Du stannar till vid mungon och säger att du aldrig har sett en mungo innan. Att det inte var så här du ville se din första mungo.

Jag frågar om du vill göra en resa. Någonstans där det är varmt. Där du kan se fria djur.

Du svarar att vi harändå inte råd med sånt. Och att det finns ändå inga fria djur att se för när man väll sett dem så är de inte fria längre.

Jag frågar vad du menar men du går bara.

 Jag tappar bort dig. Stannar till en stund där fjärilar flyger runt och lemurer strövar runt fritt. En lemur hoppar upp på min väska och jag tänker att du hade tyckt att det var roligt. Jag tycker mest det är jobbigt eftersom jag ändå inte får klappa den. Så jag står bara still tills den hoppar vidare.

Du sitter och tittar på hajarna när jag hittar dig.

Jag sätter mig bredvid dig och berättar om lemuren.

Du småler först men sen blir ditt ansikte stelt och du säger att hajarna ser ledsna ut.

Jag säger att du ser ledsen ut.

Du frågar när bussen går.

Två.

Du frågar om min spindelfobi som om det vore nåt skämt. Du vet mycket väl att jag är livrädd för spindlar. Och så är du så där störigt jävla uppläxande och försöker låta intelligent så där som bara du kan göra.

Jag går bara ifrån dig. Stannar till vid krokodilerna. De ser lugna ut. Jag tänker att jag har mer gemensamt med dom än med dig.

Du försöker vara beskyddade och försöker hålla fast mig. Så jag bara går. Jag hade velat vara kvar vid krokodilerna lite till. Jag gillar krokodiler.

Jag går vidare inåt och ser en mungo för första gången i mitt liv. Jag gillar mungos tänker jag. Men jag hade velat se en mungo som inte var i en glasbur. Jag säger det till dig.

Du frågar om jag vill resa någonstans. Jag svarar att har vi inte råd med nåt bättre än ett jävla b-terrarium så har vi väll för fan inte råd med åka någonstans där det finns vilda Mungos. Och dessutom så skulle de mungos vi skulle se där det bor vilda mungos förmodligen ändå inte vara vilda .

Jag går igenom det där förskräckliga försöket till regnskog med en liten bäck med förstora fiskar i, fjärilar som flyger runt och småapor och lemurer som barn är elaka mot. Jag gillar aporna men jag ogillar barnen så jag bara fortsätter tills jag hittar en bänk vid det stora hajakvaritet.  Det är melankoliskt och hajarna ser deprimerade ut.

Du kommer efter en stund och sätter dig bredvid mig och berättar att du fick en existentiell kris för att en lemur hoppade upp på din väska. Jag tänker att du är en huvudperson i en Erlend Loe bok och ler. Sen kommer jag på att du är exakt som en karaktär ur en Erlend Loe bok och tycker inte alls det är roligt längre. Jag tittar upp på hajarna igen och säger att de ser deprimerade ut.

Du säger att jag ser ut att vara ledsen.

Jag frågar när bussen går.