tillsvidare utan titel

Även fantasi kan skapa passionerad kärlek och mina grannar kan klaga hur mycket de vill på hur vida hur mycket hon låter. Men det kanske faktiskt är så att hon bara kan komma i vissa ställningar och jag tycker att de kan unna henne det. Det är hon värd. Bara för att hon inte finns behöver det inte betyda att hon inte har människliga rättigheter. Det finns öronproppar.

Mina vänner/terapeuter säger att jag kanske borde lugna ner mig att jag kanske skulle sluta tänka på någon som inte ens finns. Men om hon inte finns så skulle jag ju inte kunna tänka på henne. Du kanske är sjuk var det någon sa. Men varför skulle jag vara sjuk, jag vill ju bara bli lite älskad.

Jag vill att någon viskar att jag är vacker.

Att jag är fin eller nåt. Jag vill. Jag vill att någon ska vara lökig. Riktigt jävla smörig. Jag vill att att någon bara tycker om mig. Om ens bara lite på låtsas.  Någon kan väll ljuga lite.  Bara lite ibland…

Lite jävla I don’t wanna miss a thing I would do anything for love truly madly deeply nothing compares 2 u så får du mig ändå

Som nostalgiska minnen som det där sista nakenbadet med de där gamla vännerna man sluta träffa sen för att man faktiskt gick vidare för en gång skull.

Som att mina fingrar skriver framtida äventyr längs ett dus rygg medan den sover.

Och jag berättar att jag mimade till Cecilia Wennerstens Det vackraste jag vet på fritids.

Att det vore så mycket finare om du hade kommit ihåg allting när du vaknade.

Att mina komplimanger inte sköljs bort i någon form av kemisk ångest. 

Och det här med att bara trassla in sig i någon bara lite för en stund.

Dela luften vi andas.
Cirkelandas genom varandras lungor.

Handplocka ord från tungorna.

Dra ut meningar ur tinningarna.

Fiska upp drömmar och önskningar från ögonen för att sedan klistra upp dem i ett kollage i luften och berätta för varandra hur vårt liv tillsammans skulle se ut.

Som att bara drömma.

Om att inte skeda en kudde när man känner sig ensam.

Att inte känna sig ersättbar när ett du går hem.