om det faller ur så krossas det och alla äcklas.
jag har ett förvridet tunnelseende. lutandes åt vänster.
inga nervtrådar når fram till min högra sida.
jag kliar mig med en gaffel i ögat för chockera människorna som bara sitter runt om mig.
människor måste sitta på min vänstra sida för att jag ska se dom.
dom måste sitta på samma sida som hjärtat sitter säger jag till dom.
om det faller ur så krossas det och alla bilder av det jag aldrig såg ligger utspridda som ett hav över det smutsiga golvet.
hela mitt liv har varit tunnelseende åt vänster.
om min blinda högra sida ramlar ut så slås den i kras och målar upp bilder av det jag aldrig såg.
onsdag 8 december 2010
tisdag 7 december 2010
skottsäkert glas
armerar.
ingenting kan pentrera nu.
bit för bit svetsas ihop. metallbitarna där glasbitarna är fastnitade.
innanför står jag med mitt hjärta i handen och säger varsågod.
insluten och ogenomträngbar.
det finns en ogenomtränglig transparent hinna mellan mig och alla i hela världen nu.
jag är ett konstverk. det går inte att ta sönder mig. jag består av skottsäkert glas.
du kan slå så hårt du kan. jag går inte sönder. det finns inga sprickor. det finns inget splitter.
jag är ogenomtränglig. det går inte att penetrera mig. jag består av härdningar och åter härdningar. ingen kommer igenom längre.
det tar totalstopp.
ingenting kan pentrera nu.
bit för bit svetsas ihop. metallbitarna där glasbitarna är fastnitade.
innanför står jag med mitt hjärta i handen och säger varsågod.
insluten och ogenomträngbar.
det finns en ogenomtränglig transparent hinna mellan mig och alla i hela världen nu.
jag är ett konstverk. det går inte att ta sönder mig. jag består av skottsäkert glas.
du kan slå så hårt du kan. jag går inte sönder. det finns inga sprickor. det finns inget splitter.
jag är ogenomtränglig. det går inte att penetrera mig. jag består av härdningar och åter härdningar. ingen kommer igenom längre.
det tar totalstopp.
måndag 6 december 2010
glasdockan
jag är glasdockan.
du är du.
för varje fotsteg börjar det blöda mer.
jag är stenhård och skör.
mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar och du går bakom mig.
du går alltid barfota. trampar upp spåren och du börjar blöda.
jag backar för att också börja blöda.
sen sätter vi oss på marken och cyklar med varandras fötter . blandar blod och glassplitter.
jag kan laga dig säger jag och du skär dig på mig. jag försöker plåstra om dig men du blir bara infekterad. du säger aj och jag plockar ur skärvorna ur dina fötter. blåser lite lätt och kysser varsamt dina händer men du skär dig på mina vassa läppar.
jag faller sönder. om jag ska gå sönder ska också du gå sönder.
jag ska laga dig nu.
kras.
jag kysser din halspulsådra och vi badar i blod och små konstverk.
jag är glasdockan. ett ihopplock av sönderslagna drömmar och bilder.
du är du. du är bara du. du skär dig på mig.
dina fötter blöder. jag försöker laga dom. varje gång jag rör dig så skär du dig.
jag ska laga dig nu.
jag lindar in dina fötter efter att ha plockat ut allting som gör ont med en pincett. jag drar mina glassplitterfingrar genom ditt hår. vi lägger oss stilla på glasfibersängar och skär in i varandra.
du har krossat glas i ögonen från mig. krossat glas under naglarna. krossat glas längs med ryggraden. krossat glas längst in i gommen. det är så du smakar. som smutset under naglarna. det är så jag smakar. som krossat glas. varenda sandmolekyl ihoppressad, samlade minnen och oförståelser.
jag är glasdockan. om jag ska gå sönder ska alla andra gå sönder.
jag ska laga dig nu.
jag är smutsett som svider under dina naglar och kommer in i din mun så att hela din insida skärss sönder.
jag går framför dig och du börjar blöda. jag ska laga dig nu. för du är du.
du är du.
för varje fotsteg börjar det blöda mer.
jag är stenhård och skör.
mosaikbilder av mitt förflutna faller från mina fingerspetsar och du går bakom mig.
du går alltid barfota. trampar upp spåren och du börjar blöda.
jag backar för att också börja blöda.
sen sätter vi oss på marken och cyklar med varandras fötter . blandar blod och glassplitter.
jag kan laga dig säger jag och du skär dig på mig. jag försöker plåstra om dig men du blir bara infekterad. du säger aj och jag plockar ur skärvorna ur dina fötter. blåser lite lätt och kysser varsamt dina händer men du skär dig på mina vassa läppar.
jag faller sönder. om jag ska gå sönder ska också du gå sönder.
jag ska laga dig nu.
kras.
jag kysser din halspulsådra och vi badar i blod och små konstverk.
jag är glasdockan. ett ihopplock av sönderslagna drömmar och bilder.
du är du. du är bara du. du skär dig på mig.
dina fötter blöder. jag försöker laga dom. varje gång jag rör dig så skär du dig.
jag ska laga dig nu.
jag lindar in dina fötter efter att ha plockat ut allting som gör ont med en pincett. jag drar mina glassplitterfingrar genom ditt hår. vi lägger oss stilla på glasfibersängar och skär in i varandra.
du har krossat glas i ögonen från mig. krossat glas under naglarna. krossat glas längs med ryggraden. krossat glas längst in i gommen. det är så du smakar. som smutset under naglarna. det är så jag smakar. som krossat glas. varenda sandmolekyl ihoppressad, samlade minnen och oförståelser.
jag är glasdockan. om jag ska gå sönder ska alla andra gå sönder.
jag ska laga dig nu.
jag är smutsett som svider under dina naglar och kommer in i din mun så att hela din insida skärss sönder.
jag går framför dig och du börjar blöda. jag ska laga dig nu. för du är du.
onsdag 10 november 2010
tisdag 9 november 2010
poesi på hud
det är mellan varje vindroppe.
mellan läpparna. som jag vevar in dig mot mig.
mellan fingertopparna på våra enskilda händer.
i mellantingen där atomklyvningarna skapas
för att vi ska bli ett för en liten stund.
när jag snortar ditt fenetylamin och injicerar dina hormoner .
när tungor leker mot varandra och mot hud.
när vi pressar lakan mellan varandra.
när vi dricker varandras smutsiga tankar.
när hud pressas mot hud.
när våra insidor rinner över varenda kroppsdel som går att rinnas över.
när vi viskar ord vi inte trodde vi skulle säga till någon och mena det på riktigt.
det är mellan våra magar det skapas friktion.
mellan svettpärlorna och hur vi tar in varandra i varandras munnar .
längs med halsen.
ryggraden.
svanken.
skinkorna.
låren.
vaderna.
fötterna.
tårna.
tårna.
fötterna.
benen.
låren.
könet.
magen.
bröst.
hals.
haka.
läppar.
näsa.
panna.
karusell.
med åkband till varandras kroppar vi gett varandra på natten.
avvakta drömmar och avbilda känslor utan att själv vara närvarande och medverkande och det är bakom glasen, objektiven, hörnen, pennan, hjärtat, själen, könet och allt som jag inte kan sätta ord på som jag gömmer mig.
jag är hjärnan och du smärtan det rimmar på engelska.
och det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret och spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det varit någon annan där.
det är meningslösheten och bristen på samvete. bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar det aldrig ett jag och någon annan alla kärlekar är bara återvändsgränder som bara vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
det är småstadsångest och inga pengar på kontot och vad fan vill jag göra med mitt liv då som man tänker när man ligger och skedar någon som inte finns där och kramar en kudde och biter sig i läppen. drömmer sig bort till det där livet man vill leva någon gång där man lever sunt för att man orkar göra det och inte bara skiter i allt för att det är för mycket just nu hela tiden.
det är när man vaknar och funderar över om det finns någon mening att ens gå ur sängen och man ringer samtal till människor på ren rutin utan att egentligen bry sig och ingenting spelar någon roll och maten som man ändå inte äter smakar ingenting och när man väl äter så äter man för mycket och det finns ingen balans någonstans.
det är balansgång mellan att gräva in sig helt i sitt hyrda rum och att gå runt och vara fejksocial som när man jobbade på ett riktigt jobb för att överleva då man levde ett fejkliv för att råd att köpa saker man egentligen inte behöver. vara fejktrevlig mot människor man inte känner och kalla det service. vara fejktrevlig mot grannarna i trappuppgången som man inte bryr sig ett dugg om. bygga upp ett helt liv med låtsassaker mot det man egentligen vill göra.
man försöker leva ut sina drömmar men man har inte råd. allt man gör blir ett lån och man tänker jag vill ju bara bli älskad men man har inte tid med sånt strunt och tvåsamhet är ju någonting förlegat och jag ska aldrig binda mig igen för det gjorde så ont förra gången jag trodde att jag ägde någon annans kropp och själ.
bitterheten och bristen på närhet blir som ett bitande på naglarna som går för långt och börjar blöda och man borrar ner huvudet i kudden och skriker efter någon att bara hålla i handen en stund.
man står och tittar på sig själv i en spegel och sammanfattar sitt liv med att man hatar sig själv.
mellan läpparna. som jag vevar in dig mot mig.
mellan fingertopparna på våra enskilda händer.
i mellantingen där atomklyvningarna skapas
för att vi ska bli ett för en liten stund.
när jag snortar ditt fenetylamin och injicerar dina hormoner .
när tungor leker mot varandra och mot hud.
när vi pressar lakan mellan varandra.
när vi dricker varandras smutsiga tankar.
när hud pressas mot hud.
när våra insidor rinner över varenda kroppsdel som går att rinnas över.
när vi viskar ord vi inte trodde vi skulle säga till någon och mena det på riktigt.
det är mellan våra magar det skapas friktion.
mellan svettpärlorna och hur vi tar in varandra i varandras munnar .
längs med halsen.
ryggraden.
svanken.
skinkorna.
låren.
vaderna.
fötterna.
tårna.
tårna.
fötterna.
benen.
låren.
könet.
magen.
bröst.
hals.
haka.
läppar.
näsa.
panna.
karusell.
med åkband till varandras kroppar vi gett varandra på natten.
avvakta drömmar och avbilda känslor utan att själv vara närvarande och medverkande och det är bakom glasen, objektiven, hörnen, pennan, hjärtat, själen, könet och allt som jag inte kan sätta ord på som jag gömmer mig.
jag är hjärnan och du smärtan det rimmar på engelska.
och det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret och spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det varit någon annan där.
det är meningslösheten och bristen på samvete. bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar det aldrig ett jag och någon annan alla kärlekar är bara återvändsgränder som bara vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
det är småstadsångest och inga pengar på kontot och vad fan vill jag göra med mitt liv då som man tänker när man ligger och skedar någon som inte finns där och kramar en kudde och biter sig i läppen. drömmer sig bort till det där livet man vill leva någon gång där man lever sunt för att man orkar göra det och inte bara skiter i allt för att det är för mycket just nu hela tiden.
det är när man vaknar och funderar över om det finns någon mening att ens gå ur sängen och man ringer samtal till människor på ren rutin utan att egentligen bry sig och ingenting spelar någon roll och maten som man ändå inte äter smakar ingenting och när man väl äter så äter man för mycket och det finns ingen balans någonstans.
det är balansgång mellan att gräva in sig helt i sitt hyrda rum och att gå runt och vara fejksocial som när man jobbade på ett riktigt jobb för att överleva då man levde ett fejkliv för att råd att köpa saker man egentligen inte behöver. vara fejktrevlig mot människor man inte känner och kalla det service. vara fejktrevlig mot grannarna i trappuppgången som man inte bryr sig ett dugg om. bygga upp ett helt liv med låtsassaker mot det man egentligen vill göra.
man försöker leva ut sina drömmar men man har inte råd. allt man gör blir ett lån och man tänker jag vill ju bara bli älskad men man har inte tid med sånt strunt och tvåsamhet är ju någonting förlegat och jag ska aldrig binda mig igen för det gjorde så ont förra gången jag trodde att jag ägde någon annans kropp och själ.
bitterheten och bristen på närhet blir som ett bitande på naglarna som går för långt och börjar blöda och man borrar ner huvudet i kudden och skriker efter någon att bara hålla i handen en stund.
man står och tittar på sig själv i en spegel och sammanfattar sitt liv med att man hatar sig själv.
fredag 5 november 2010
den ekonomiska krisen och alla projekt jag sysslar med
det är en ständig ekonomisk kris när lider av kronisk ekonomisk oansvar.
jag försöker faktiskt ha koll på min ekonomi men jag blir förvirrad av siffror och den där lilla plastbiten som bara är att dra på diverse platser så att man för att göra ett exempel får en kall öl i handen eller en hel låda vin eller en påse med tobak eller massvis med skivor är förrädisk.
hur som helst vi kan konstatera att ekonomi är väldigt tråkigt och gå till det jag faktiskt tänkte skriva om här nämligen alla mina projekt jag sysslar med just och berätta lite om dom. Både för er som läser och för mig själv så att jag förstår lite bättre vad jag faktiskt håller på med.
Poesi på hud
det är ett väldigt nystartat projekt där jag tänkt ha med andra människor än mig själv. Anton Asplund och Amanda Davies är tillfrågade om de vill vara och verkar peppade. Projektidén är en foto/diktsvit där poesin är skriven just på hud. Tanken är att det ska vara mycket intimt och naket.
ett utkast på text kommer här:
det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret. spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från min underläpp ner över hakan ner över halsen ner över bröstet ner över magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det hade varit någon annan där.
det finns ett ljus som aldrig brinner ut
det är en pjäs för teatern. den handlar om Sigrid 17 år som är en popflicka. som det ser ut just nu är det en monolog på en sjuttonårig popflickas språk om hennes liv och hur hon hanterar det.
ett litet utkast:
Sigrid sitter på en pall mitt på scenen. bara hon är upplyst reseten av scenen är svart.
Sigrid - det är när jag sitter på nattbussen hem och dreglar på fönsterrutan och lyssnar på Nu kan du få mig så lätt med Håkan Hellström och får en flashback till det jag precis kände när jag stod och försökte hålla balansen brevid kebabvagnen som jag funderar vad jag egentlgien vill med mitt liv.
Sigrid reser sig upp och tittar mot publiken med rak rygg.
Sigrid - Jag Sigrid Hallgrímsdóttir sjutton år och OSKULD!
stod i fredagskväll full på rött vin och ville ha sex
Delad vårdnad ska du ha spö
det är en diktsvit som är tänkt att den ska bli en bok så småningom. den handlar om separationer och kaos.
lite utkast:
XVIII
materiella ting har betydelse för överlevnad.
innan dom kom
gick det bra att leva utan.
nu kan ingen leva utan maskiner.
har industrialismen sista faser förstört människorna?
skärmarna vi sitter framför på kvällstid för oss längre bort ifrån varandra.
man kan ha sex med folk utan att träffa dom på riktigt.
informationen gör oss galna. jag vill bara träffa någon i verkligheten.
XXVIII
hur lång är halveringstiden på krossade hjärtan?
behovet av att känslomässigt klä in sin kropp i galon så allt rinner av
när försvinner det?
det blir sport i vem som håller masken bäst och längst.
jag brukar komma långt men jag brukar aldrig vinna.
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. det är det som driver oss.
och att betrakta andra människor.
jag kan skrika
det är en diktsamling i mer klassik bemärkelse utan en riktigt röd tråd just nu men den handlar om hemstaden, samhällsorättvisor och olycka.
för exempel läs den här bloggen.
det är mina projekt jag jobbar mest med just nu men finns också ett filmmanus som gnager och vill ut och massvis med andra saker.
om någon är intresserad av att jobba i projekt med mig så är det bara att maila mig på conradluckett@gmail.com
jag försöker faktiskt ha koll på min ekonomi men jag blir förvirrad av siffror och den där lilla plastbiten som bara är att dra på diverse platser så att man för att göra ett exempel får en kall öl i handen eller en hel låda vin eller en påse med tobak eller massvis med skivor är förrädisk.
hur som helst vi kan konstatera att ekonomi är väldigt tråkigt och gå till det jag faktiskt tänkte skriva om här nämligen alla mina projekt jag sysslar med just och berätta lite om dom. Både för er som läser och för mig själv så att jag förstår lite bättre vad jag faktiskt håller på med.
Poesi på hud
det är ett väldigt nystartat projekt där jag tänkt ha med andra människor än mig själv. Anton Asplund och Amanda Davies är tillfrågade om de vill vara och verkar peppade. Projektidén är en foto/diktsvit där poesin är skriven just på hud. Tanken är att det ska vara mycket intimt och naket.
ett utkast på text kommer här:
det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret. spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från min underläpp ner över hakan ner över halsen ner över bröstet ner över magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det hade varit någon annan där.
det finns ett ljus som aldrig brinner ut
det är en pjäs för teatern. den handlar om Sigrid 17 år som är en popflicka. som det ser ut just nu är det en monolog på en sjuttonårig popflickas språk om hennes liv och hur hon hanterar det.
ett litet utkast:
Sigrid sitter på en pall mitt på scenen. bara hon är upplyst reseten av scenen är svart.
Sigrid - det är när jag sitter på nattbussen hem och dreglar på fönsterrutan och lyssnar på Nu kan du få mig så lätt med Håkan Hellström och får en flashback till det jag precis kände när jag stod och försökte hålla balansen brevid kebabvagnen som jag funderar vad jag egentlgien vill med mitt liv.
Sigrid reser sig upp och tittar mot publiken med rak rygg.
Sigrid - Jag Sigrid Hallgrímsdóttir sjutton år och OSKULD!
stod i fredagskväll full på rött vin och ville ha sex
Delad vårdnad ska du ha spö
det är en diktsvit som är tänkt att den ska bli en bok så småningom. den handlar om separationer och kaos.
lite utkast:
XVIII
materiella ting har betydelse för överlevnad.
innan dom kom
gick det bra att leva utan.
nu kan ingen leva utan maskiner.
har industrialismen sista faser förstört människorna?
skärmarna vi sitter framför på kvällstid för oss längre bort ifrån varandra.
man kan ha sex med folk utan att träffa dom på riktigt.
informationen gör oss galna. jag vill bara träffa någon i verkligheten.
XXVIII
hur lång är halveringstiden på krossade hjärtan?
behovet av att känslomässigt klä in sin kropp i galon så allt rinner av
när försvinner det?
det blir sport i vem som håller masken bäst och längst.
jag brukar komma långt men jag brukar aldrig vinna.
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. det är det som driver oss.
och att betrakta andra människor.
jag kan skrika
det är en diktsamling i mer klassik bemärkelse utan en riktigt röd tråd just nu men den handlar om hemstaden, samhällsorättvisor och olycka.
för exempel läs den här bloggen.
det är mina projekt jag jobbar mest med just nu men finns också ett filmmanus som gnager och vill ut och massvis med andra saker.
om någon är intresserad av att jobba i projekt med mig så är det bara att maila mig på conradluckett@gmail.com
fredag 22 oktober 2010
Spår av ensamhet
En person sitter på ett tåg helt ensam i kupén. Personen lyssnar på musik i stora hörlurar. Batteriet i Mp3-spelaren dör och personen får en mindre panikatack. Plötsligt sitter Ensamheten bredvid personen.
Ensamheten
Hur mår du?
Personen
Bra
Ensamheten
Hur mår du egentligen?
Personen funderar och det kommer in ett större sällskap berusade människor de flesta danskar och sätter sig på alla säten runt om personen dock inte där ensamheten sitter.
Personen
Jag vet inte jag kan inte tänka. det är för mycket störande ljud.
Ensamheten
Hur kan du inte tänka i tystnaden?
Personen
det är inte tyst. människorna låter. spåren låter. dom stör mig.
Ensamheten
Hur kan jag vara här? det sitter ju massor med andra människor här.
Personen
jag känner mig fortfarande ensam. faktiskt mer nu än innan.
Ensamheten
jag förstår. jag går alltid bredvid dig.
Personen
Jag vet. Men jag vet inte om jag tycker om dig.
Ensamheten
du kan inte göra så mycket åt mig. kan du?
Personen
nej. jag vet. det kan jag inte.
Ensamheten
hur mår du?
Personen
varför frågar du det? jag vet inte. jag vet faktiskt inte. jag mår helt ok. tror jag.
Ensamheten
är du olycklig?
Personen
jag vet inte. ibland. ganska ofta. sluta ställ dom här frågorna är du snäll.
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
va?
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
vad menar du?
Ensamheten
jag kommer alltid fram i dig i de situationer som du tvingas vara tyst och tänka. du klarar inte av att tänka utan att jag kommer fram när du inte känner dig trygg. av samma anledning kan du inte sova om nätterna utan musik eller någon som berättar sagor för dig. du klarar inte av att bara vara med dig själv.
Personen
är det det som gör mig olycklig?
Ensamheten
jag vet inte. det kanske är det som gör dig mänsklig
Personen
jag känner mig inte mänsklig. jag känner mig förvirrad.
Ensamheten
och det är inte mänskligt?
Personen
jag vet inte
konversationer runt personen snappas upp runt om personen. en dansk man berättar att han är en dålig pojkvän och att ständigt är otrogen mot sin flickvän och inte trivs i sitt förhållande efter han berömt sin vän för hans vackra fru och sagt att han inte ville att han skulle säga samma sak tillbaka.
Personen
kommer jag bli som honom?
Ensamheten
bara om du vill
Personen
men om jag inte vill då
Ensamheten
då blir det inte så. du styr över ditt liv.
Personen
jag ska av nu
Ensamheten
vi ses sen.
Personen
ja det gör vi
personen går av tåget för ett tågbyte och sitter på en perrong och röker på en bänk och väntar in nästa tåg.
Ensamheten
hej igen
Personen
jag misstänkte att du skulle sitta här också. varför är det så kallt utan musik?
Ensamheten
du kan ju alltid ringa någon. du har ju en mobiltelefon
Personen
batterierna håller på att ta slut i telefonen också.
Ensamheten
du är alldeles för beroende av batterier
Personen
kanske. jag vet inte.
Ensamheten
ser du tanterna där borta. dom är glada. bli som dom
personen
dom har varandra. jag har ingen. ingen utan batterier
Ensamheten
du är för beroende av andra
Personen
är inte det bra?
Ensamheten
jag vet inte. jag finns bara i ditt huvud. om jag kan svara på det så kan ju du svara på det.
Personen
det är sant. varför känner man sig alltid ensam och svag när man väntar på bussar eller tåg?
Ensamheten
det kan fortfarande bara du svara på. tänd en cigarett till. det kanske värmer.
Personen
jag vill inte prata med dig mer nu
Ensamheten
ok. vi ses senare.
Personen
ja. tyvärr.
Ensamheten
Hur mår du?
Personen
Bra
Ensamheten
Hur mår du egentligen?
Personen funderar och det kommer in ett större sällskap berusade människor de flesta danskar och sätter sig på alla säten runt om personen dock inte där ensamheten sitter.
Personen
Jag vet inte jag kan inte tänka. det är för mycket störande ljud.
Ensamheten
Hur kan du inte tänka i tystnaden?
Personen
det är inte tyst. människorna låter. spåren låter. dom stör mig.
Ensamheten
Hur kan jag vara här? det sitter ju massor med andra människor här.
Personen
jag känner mig fortfarande ensam. faktiskt mer nu än innan.
Ensamheten
jag förstår. jag går alltid bredvid dig.
Personen
Jag vet. Men jag vet inte om jag tycker om dig.
Ensamheten
du kan inte göra så mycket åt mig. kan du?
Personen
nej. jag vet. det kan jag inte.
Ensamheten
hur mår du?
Personen
varför frågar du det? jag vet inte. jag vet faktiskt inte. jag mår helt ok. tror jag.
Ensamheten
är du olycklig?
Personen
jag vet inte. ibland. ganska ofta. sluta ställ dom här frågorna är du snäll.
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
va?
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
vad menar du?
Ensamheten
jag kommer alltid fram i dig i de situationer som du tvingas vara tyst och tänka. du klarar inte av att tänka utan att jag kommer fram när du inte känner dig trygg. av samma anledning kan du inte sova om nätterna utan musik eller någon som berättar sagor för dig. du klarar inte av att bara vara med dig själv.
Personen
är det det som gör mig olycklig?
Ensamheten
jag vet inte. det kanske är det som gör dig mänsklig
Personen
jag känner mig inte mänsklig. jag känner mig förvirrad.
Ensamheten
och det är inte mänskligt?
Personen
jag vet inte
konversationer runt personen snappas upp runt om personen. en dansk man berättar att han är en dålig pojkvän och att ständigt är otrogen mot sin flickvän och inte trivs i sitt förhållande efter han berömt sin vän för hans vackra fru och sagt att han inte ville att han skulle säga samma sak tillbaka.
Personen
kommer jag bli som honom?
Ensamheten
bara om du vill
Personen
men om jag inte vill då
Ensamheten
då blir det inte så. du styr över ditt liv.
Personen
jag ska av nu
Ensamheten
vi ses sen.
Personen
ja det gör vi
personen går av tåget för ett tågbyte och sitter på en perrong och röker på en bänk och väntar in nästa tåg.
Ensamheten
hej igen
Personen
jag misstänkte att du skulle sitta här också. varför är det så kallt utan musik?
Ensamheten
du kan ju alltid ringa någon. du har ju en mobiltelefon
Personen
batterierna håller på att ta slut i telefonen också.
Ensamheten
du är alldeles för beroende av batterier
Personen
kanske. jag vet inte.
Ensamheten
ser du tanterna där borta. dom är glada. bli som dom
personen
dom har varandra. jag har ingen. ingen utan batterier
Ensamheten
du är för beroende av andra
Personen
är inte det bra?
Ensamheten
jag vet inte. jag finns bara i ditt huvud. om jag kan svara på det så kan ju du svara på det.
Personen
det är sant. varför känner man sig alltid ensam och svag när man väntar på bussar eller tåg?
Ensamheten
det kan fortfarande bara du svara på. tänd en cigarett till. det kanske värmer.
Personen
jag vill inte prata med dig mer nu
Ensamheten
ok. vi ses senare.
Personen
ja. tyvärr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
