hörlurar

en natt.
som den här.
när världen är helt upp och ner.
och ljuset har gått ner över folkhögskolans mark.

om jag hade varit i den perioden då jag ville ha på mig kajal.
fast jag vågade aldrig ha det vågade aldrig ta det steget.
om jag hade haft det nu hade jag haft två svarta våta ränder under mina ögon just nu.
för jag tänker på förlorad vänskap

jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar.
går ut i regnet och blir Steven Patrick Morrissey.
there is a light that never goes out.

jag ser tillbaks på vart jag är ifrån.
där alla gator lutar mot stationen.
längtandes bort därifrån.
att vara konstig och annorlunda har alltid varit ren rutin för mig.

när jag var där senast:

Linköping är skitkallt som vanligt älskling.
specielt utan
dig
er.

man känner sig som den tjocka killen som på mellanstadiediscona stog längs med väggen
och bara åt godis fast godiset är utbytt mot sprit och discot mot en nattklubb.
längtandes till nåt annat.
nåt bättre.
distansförhållande får en helt ny innebörd när man inte ens kan prata i telefon.
det gäller inte bara par man kan ha distansförhållanden på andra sätt.
längtan efter läppar.
inte bara att röra utan att se och tala med om allt som hänt.


precis som du får jag också nån form av ångest av the knife nu.
dom är idioter och ordvitsar och kunskap får vardagen att bli mindre grå.
det finns en längtan efter ordvitsar och kaffeöverdoser.
mer nu än nånsin trots att jag fortfarande inte dricker kaffe.
evig tjafs och du kommer alltid vara smartare än mig och det är skönt att få känna sig lite dum ibland när man oftast känner sig överlägsen dom flesta annars.
jag saknar verkligen spontana besök.
sena nätter med nästan för långa diskussioner och creedence alltid creedence.


fullständig hatkärlek mer lutande åt kärlek med det djupaste bonds of trust.
jag vet att jag är pretentiös.
mer än nånsin nu men jag hoppas det är ok.
-du får mig att må så jävla dåligt och så jävla bra samtidigt sa du.
det är ganska talande.
jag saknar det.
du sa att jag älskar dig men du plockar fram mina mörkaste sidor så jag ser mig själv och det är både skitjobbigt och bra.
jag älskar dig med oändligt.


jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Damon Alburn.
Cause you´re so great and I love you,


It´s kind of funny this thing about friends
who are suppose to be with you untill the bitter end.
they don't last.
they don't last.
they don't last.
now heads will roll no questions told.
I go my own way.

även efter besvikelser. så har jag inte gett upp än. jag är fortfarande envis som fan. jag har inte gett upp bara så du vet.


allas våran
min egen supernörd.
vi har fan inget gemensamt istortsätt.
men det finns nånting
en djup förståelse.
och långa telefonsamtal om nonsens och det viktigaste som finns.
love love love.


jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir nån av alla sångarna i ksmb.
jag lovar att jag tänker på dig nu.


jag ska nog inte dö när jag är 27 längre även fast vi lovade varandra efter en flaska rött när vi skrev en ny låt till
vårat rock n´roll band att vi skulle ha ihjäl varandra den dagen vi fyllde 28 så att vi kunde vara lika coola som Jim Morrisson och Jimi Hendrix.
det var över två flaskor kir som vi blev vänner på riktigt.
från den stunden...
alla ändlösa timmar på
cafér
parker
parkeringshus
fester utan inbjudan
till du Jack Keuracade USA och fann tron på kärleken igen.
alla telefon samtal.
och att det var du och ingen annan som cyklade en mil i spöregn mitt i natten efter min mor hade tagit kniven från min handled.
tack för kärlek.


nattliga äventyr.
spontana galenskaper och dela bitterhet.
en dum grej kanske gjorde det lite stelt men det spelar absolut ingen roll för det var bara en spontan dum grej.
fina samtal som aldrig nånsin är ytliga.
det var sjukt fint då på parkbänken mitt i natten med glass och te för att vi inte hade någon som kunde ta hand om oss så vi tog hand om varandra.
eller den gången då jag flippade ur och köpte 4 öl 5 minuter innan stängning.
vi får aldrig någonsin sluta med spontana äventyr.


jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Allan Edwall.
du och jag.


tänk dig pink floyd the wall fast live.
du och jag på en scen.
poesi som tar alla med storm.
det var en fin tanke och en ingång på en väldigt fin vänskap.
det kan fortfarande bli sant och det vore fint.
jag vill fortfarande alltid krama dig och dricka vin hela nätterna.
och vet du vad bumsen sie att det är längre mellan oss än det varit på länge vi finns alltid för varandra ändå.


en söt liten flört som stannade i tanken för att det inte vågade gå lite längre.
fast det gjorde faktiskt ingenting så här i efterhand.
en fin och vacker vänskap är alltid bättre än ett kortvarigt och på förhand dömt förhållande.
kommer du ihåg alla knasiga efterfester?
kommer du ihåg mitt sms?
kommer du ihåg studenten när du väckte mig och vi drack champange?
det är alltid fint att ha någon att prata med om nätterna och hoppas vi aldrig slutar med det.

jag rullar en cigaret.
sätter på mig mina hörlurar,
går ut i regnet och blir Robert Smith
However far away I will always love you

jag behöver inte skriva nåt om dig jag har redan skrivit så mycket.
men jag saknar din vänskap.
det finns fortfarande kärlek men på ett annat sätt nu.


vi har känt varandra så fruktansvärt länge.
vi behöver bara titta på varandra så vet vi hur den andra mår.
även om du aldrig svarar när jag ringer så vet jag att du alltid finns där ändå.
min bästaste bästa vän som det varit i så många år.
det kommer nog alltid vara så också.
hoppas jag i alla fall.

jag rullar en cigaret.
tar av mig mina hörlurar.
går ut i solen och är Conrad Luckett.
Ni är det finaste som hänt mig.

glöm aldrig mig

jag är kompis med nästan alla jag har legat med på facebook.
jag vet inte om det är bra eller inte.
byrålåderna är tomma men väntar på att bli fyllda med oskrivna kärleksbrev.

jag kollapsar bland obetalda räkningar och otvättade lakan.
dagar som den här undrar man varför man inte bara började med heroin där nån gång när man faktiskt hade chansen.

jag suger på en öl för bedövningen skull.
mina läppar smekar varandra i fukten och jag tänker att det är hennes läppar.
jag kommer att tänka på hon.
den andra.
den gamla.
vi dansade aldrig barfota på barfotagatan.
och det gjorde ont.
fantastikt ont.
men det är skitsamma nu.

för jag vill att det gamla ska vara lagt i låda nånstans i en källare.
bortglömt men om jag vill minnas så kan jag plocka upp det.
men inte nu.

jag vill att alla känslor i hela världen ska släppas loss som vilda hundar och slita mig i stycken.
att händer ska kramas nästan lite för hårt och det inte ska finnas någonting som kan få någonting att bara bli skitigt och fult igen.
men jag gillar ju smuts.
samtidigt som jag hatar den.

attackera mig med kyssar och ös fina ord över mig så lovar jag att göra samma sak mot dig.
även om det inte är på riktigt.

låt oss spränga alla
broar
murar
alla hinder som skulle kunna finnas i hela jävla världen.

men klyschan att gammal kärlek rostar aldrig finns det nog ändå nån form av sanning i.

för det var vi mot världen.

det började egentligen väldigt konstigt jag var väldigt hög och mina vänner som jag var med hade däckat på olika ställen runt om i staden.
men jag gick till krogen som ligger i parkeringshuset som jag alltid gjorde.
jag träffade dig för första gången eller det första gången jag såg dig på riktigt.
vi kysstes aldrig den kvällen bara nästan och jag ville inte följa med dig hem dels för att jobbade dagen efter
och dels för att jag inte ville ligga med dig jag tyckte för mycket om dig det kändes bara fel och jag ville träffa dig igen.

det blev en vacker kärlekshistoria och jag kan egentligen inte förklara det med ord utan jag hänvisar till hundratals olika poplåtar.

vi hoppade av skolan samtidigt för vi var kära och framtiden var ljusare än någonsin.

det var för fan vi mot världen.

men precis som allting börjar finns det också slut.

det blev bara mörkare och mörkare för varje månad som gick.
vi hade för mycket med våra egna huvuden
för mycket trasigt från början.
men det spelade ingen roll.
för vi var kära och vi struntade i resten av världen vi kunde stanna i våra sängar hur mycket vi ville men tiden bara rann förbi och vi var ju tvungna att
bli vuxna nån gång.

vi började jobba.
vi flyttade ifrån våra föräldrahem och hela världen ville ligga med dig och jag ville också ligga med dig för vi var ju ändå pojk och flickvän.
men dom ville ligga med dig och det var ok ända tills du låg med dom efter att jag slängde linsgryta i väggen när du ville att vi skulle flytta isär.

vi mot världen.
en kärlekshistoria.
som på film.

men ingen av mina favoritfilmer har ett lyckligt slut.


jag minns när jag diskade hemma hos hennes mamma när ingen av dem var hemma.
jag lyssnade på kom änglar med Winnerbäck i smyg som var på någon av hennes blandskivor som hon behandlade som skit.
jag tycker inte om honom av principskäl, Winnerbäck alltså.
alla som jag tyckt om lite mer än som vän har lyssnat massor på honom och han kommer från samma stad som mig.
så det bara blev ett nej jag gillar inte det här.

jag diskar aldrig i hemma hos hennes mamma längre.
jag saknar dem båda.
på olika sätt.

hoppas vi kan ta en fika nån dag.

jag minns när vi båda låg i min säng och hon spelade upp om du lämnade mig nu från sin mobiltelefon.
vi grät.
slöt oss om varandra och kunde inte se varandra i ögonen för vi visste att det skulle bli så.
den texten skär alltid i mig när jag hör den nu för tiden.
jag grät på Jacks axel när vi gick förbi LW:s spelning när han spelade den på Hultsfred.


nu sitter jag mitt i natten efter ha tänkt på henne igen jag vet inte varför jag gör det.
jag lyssnar på den låten bara för att skada mig själv för det är en av de få saker som jag är bra på.

hon som jag pratar med på nätterna ibland frågar tänker du någonsin att det kan bli ni igen?

jag vet inte kanske lite undermedvetet hela tiden.
kanske.
jag älskar henne det gör jag verkligen.
det kommer jag alltid göra.
men jag har svårt att se hur det skulle kunna lagas någonsin.
jag vet inte om jag vill ha ett förhållande med henne.
jag tror inte det.
jag har liksom blivit ganska mycket annorlunda sen då.
till det bättre tror jag och hoppas.
men hur skulle jag kunna tänka så.
det är för längesen och jag är äldre.
mognare än att vara kär i den förflutna kärleken.

jag skulle gärna ta en fika med henne.

men hur kan man småprata med någon man delat allt med?
hur kan man prata lite ytligt med någon man trodde man skulle dela resten av sitt liv med?

det enda jag vill säga till henne är:

glöm aldrig mig.
glöm aldrig att vi älskade varandra på riktigt.
glöm aldrig att jag alltid kommer vara din bästa vän oavsett.
glöm aldrig det fina vi hade.
glöm aldrig att jag alltid kommer finnas där oavsett om det är gyttja och helt trasigt.
glöm aldrig.
lova det.

jag är dogma 95

ensamheten förgiftar oss viskade hon.
fast vi satt ändå i olika lägenheter.
olika städer
framför olika skärmar.
det gör ont att gå vidare.
det gör ont att vara ensam säger hon.
jag håller med henne.
det gör ont att känna sig vilsen i sig själv och att inte våga släppa in någon så nära igen.

igen.
varför hänvisar man alltid till det gamla?
varför kan man inte bara glömma det gamla?
eternalsunshinea mig bort från mitt förflutna.

jag är dogma 95.
inte perfekt alls.

jag är en lynchfilm.
ni kommer aldrig nånsin förstå mig fullt ut.

jag vill vara tokigt kär.
jag vill vara så där jag vill aldrig lämna dig på nåt sätt.
jag vill vara så besatt att om du skulle dö skulle jag snorta din aska som Keith Richards gjorde med sin pappa.

jag är rock n' roll stjärna.
jag förstör mig själv hela tiden.

springades...
bort från mig.
bort från allt.
bort från henne.
bort från du.
bort från mamma.
bort från ekonomi.
bort från psykologer.
bort från droger.
bort från pappa.
bort från besvikelser.
bort från fem i tre ragg.
bort från värdelösa dansgolv.
bort från dom.
bort från städer.
bort från ingenting.

jag vill vara vagabond på fri fot och samtidigt ha en komplett film/skiv/litteratursamling.

jag vill kunna sätta en penna mot ett papper utan att det blir rött eller svart.
jag kan inte sätta en penna mot ett papper utan att det blir rött eller svart.

jag är en fullständig idiot.
bara lite mindre än alla andra för dom är större idioter än vad jag är.

jag vill aldrig att batterierna tar slut.
jag vill.

explodera
implodera
skapa mästerverk
dö
rinna ut i...


varför finns hon fortfarande kvar i mitt huvud ibland?
jag raderade henne så många gånger.

jag stänger in mig igen.
bakom mina intressen.

jag den svenska synden.
inte alls så naket som det verkar.

jag är amerikansk indiefilm.
bara en i mängden.

jag är Conrad Luckett.
bara en bluff.

Lars, Jag och E

jag minns när jag diskade hemma hos hennes mamma när ingen av dem var hemma.
jag lyssnade på kom änglar med Winnerbäck i smyg som var på någon av hennes blandskivor som hon behandlade som skit.
jag tycker inte om honom av principskäl, Winnerbäck alltså.
alla som jag tyckt om lite mer än som vän har lyssnat massor på honom och han kommer från samma stad som mig.
så det bara blev ett nej jag gillar inte det här.

jag diskar aldrig i hemma hos hennes mamma längre.
jag saknar dem båda.
på olika sätt.

förlåt för smutskastning.
det handlade bara om terapi.
jag var ingen ängel heller.
verkligen inte.

men jag hoppas du förstår att det var för att det gjorde ont.
hoppas vi kan ta en fika nån dag.

ett stort statement så folk förstår.

till alla människor som känner mig.
till alla människor som inte känner mig.
till alla som känner att det nog är dom jag kanske skriver om.
ta inte min poesi så jävla allvarligt.
det är bara ord som förklarar känslor.
det är bara ord som är fina eller råa för att förklara hur jag kände just då.
om någon känner att det är ett personangrepp.
känn inte så.
det är bara ord.

vi mot världen

jag är kompis med nästan alla jag har legat med på facebook.
jag vet inte om det är bra eller inte.
byrålåderna är tomma men väntar på att bli fyllda med oskrivna kärleksbrev.

jag kollapsar bland obetalda räkningar och otvättade lakan.
dagar som den här undrar man varför man inte bara började med heroin där nån gång när man faktiskt hade chansen.

jag suger på en öl för bedövningen skull.
mina läppar smekar varandra i fukten och jag tänker att det är hennes läppar.
jag kommer att tänka på hon.
den andra.
den gamla.
vi dansade aldrig barfota på barfotagatan.
och det gjorde ont.
fantastikt ont.
men det är skitsamma nu.

för jag vill att det gamla ska vara lagt i låda nånstans i en källare.
bortglömt men om jag vill minnas så kan jag plocka upp det.
men inte nu.

jag vill att alla känslor i hela världen ska släppas loss som vilda hundar och slita mig i stycken.
att händer ska kramas nästan lite för hårt och det inte ska finnas någonting som kan få någonting att bara bli skitigt och fult igen.
men jag gillar ju smuts.
samtidigt som jag hatar den.

attackera mig med kyssar och ös fina ord över mig så lovar jag att göra samma sak mot dig.
även om det inte är på riktigt.

låt oss spränga alla
broar
murar
alla hinder som skulle kunna finnas i hela jävla världen.

men klyschan att gammal kärlek rostar aldrig finns det nog ändå nån form av sanning i.

för det var vi mot världen.

det började egentligen väldigt konstigt jag var väldigt hög och mina vänner som jag var med hade däckat på olika ställen.
men jag gick till krogen som ligger i parkeringshuset som jag alltid gjorde.
jag träffade dig för första gången eller det första gången jag dig på riktigt.
vi kysstes aldrig den kvällen bara nästan och jag ville inte följa med dig hem dels för att jobbade dagen efter
och dels för att jag inte ville ligga med dig jag tyckte för mycket om dig.
det kändes bara fel.
jag ville träffa dig igen.

det blev en vacker kärlekshistoria och jag kan egentligen inte förklara det med ord utan jag hänvisar till hundratals olika poplåtar.
vi hoppade av skolan samtidigt för vi var kära och framtiden var ljusare än någonsin.

det var för fan vi mot världen.

men precis som allting har en början finns det också slut.

det blev bara mörkare och mörkare för varje månad som gick.
vi hade för mycket med våra egna huvuden
för mycket trasigt från början.
men det spelade ingen roll.
för vi var kära och vi struntade i resten av världen vi kunde stanna i våra sängar hur mycket vi ville men tiden bara rann förbi och vi var ju tvungna att
bli vuxna nån gång.

vi började jobba.
vi flyttade ifrån våra föräldrahem och hela världen ville ligga med dig och jag ville också ligga med dig för vi var ju ändå pojk och flickvän.
men dom ville ligga med dig och det var ok ända tills du låg med dom efter att jag slängde linsgryta i väggen när du ville att vi skulle flytta isär.

vi mot världen.
en kärlekshistoria.
som på film.

men ingen av mina favoritfilmer har ett lyckligt slut.

svin

idiot...


försvarstal.
jag vill bara trassla in mig i nån ibland och känna hud mot hud.

vi vet att du kan skriva nåt fint poetjävel.

ok.
slå mig.
slå mig hårdare än vad du nånsin gjort innan.
för den här gången förtjänar jag det.