glöm aldrig mig

jag är kompis med nästan alla jag har legat med på facebook.
jag vet inte om det är bra eller inte.
byrålåderna är tomma men väntar på att bli fyllda med oskrivna kärleksbrev.

jag kollapsar bland obetalda räkningar och otvättade lakan.
dagar som den här undrar man varför man inte bara började med heroin där nån gång när man faktiskt hade chansen.

jag suger på en öl för bedövningen skull.
mina läppar smekar varandra i fukten och jag tänker att det är hennes läppar.
jag kommer att tänka på hon.
den andra.
den gamla.
vi dansade aldrig barfota på barfotagatan.
och det gjorde ont.
fantastikt ont.
men det är skitsamma nu.

för jag vill att det gamla ska vara lagt i låda nånstans i en källare.
bortglömt men om jag vill minnas så kan jag plocka upp det.
men inte nu.

jag vill att alla känslor i hela världen ska släppas loss som vilda hundar och slita mig i stycken.
att händer ska kramas nästan lite för hårt och det inte ska finnas någonting som kan få någonting att bara bli skitigt och fult igen.
men jag gillar ju smuts.
samtidigt som jag hatar den.

attackera mig med kyssar och ös fina ord över mig så lovar jag att göra samma sak mot dig.
även om det inte är på riktigt.

låt oss spränga alla
broar
murar
alla hinder som skulle kunna finnas i hela jävla världen.

men klyschan att gammal kärlek rostar aldrig finns det nog ändå nån form av sanning i.

för det var vi mot världen.

det började egentligen väldigt konstigt jag var väldigt hög och mina vänner som jag var med hade däckat på olika ställen runt om i staden.
men jag gick till krogen som ligger i parkeringshuset som jag alltid gjorde.
jag träffade dig för första gången eller det första gången jag såg dig på riktigt.
vi kysstes aldrig den kvällen bara nästan och jag ville inte följa med dig hem dels för att jobbade dagen efter
och dels för att jag inte ville ligga med dig jag tyckte för mycket om dig det kändes bara fel och jag ville träffa dig igen.

det blev en vacker kärlekshistoria och jag kan egentligen inte förklara det med ord utan jag hänvisar till hundratals olika poplåtar.

vi hoppade av skolan samtidigt för vi var kära och framtiden var ljusare än någonsin.

det var för fan vi mot världen.

men precis som allting börjar finns det också slut.

det blev bara mörkare och mörkare för varje månad som gick.
vi hade för mycket med våra egna huvuden
för mycket trasigt från början.
men det spelade ingen roll.
för vi var kära och vi struntade i resten av världen vi kunde stanna i våra sängar hur mycket vi ville men tiden bara rann förbi och vi var ju tvungna att
bli vuxna nån gång.

vi började jobba.
vi flyttade ifrån våra föräldrahem och hela världen ville ligga med dig och jag ville också ligga med dig för vi var ju ändå pojk och flickvän.
men dom ville ligga med dig och det var ok ända tills du låg med dom efter att jag slängde linsgryta i väggen när du ville att vi skulle flytta isär.

vi mot världen.
en kärlekshistoria.
som på film.

men ingen av mina favoritfilmer har ett lyckligt slut.


jag minns när jag diskade hemma hos hennes mamma när ingen av dem var hemma.
jag lyssnade på kom änglar med Winnerbäck i smyg som var på någon av hennes blandskivor som hon behandlade som skit.
jag tycker inte om honom av principskäl, Winnerbäck alltså.
alla som jag tyckt om lite mer än som vän har lyssnat massor på honom och han kommer från samma stad som mig.
så det bara blev ett nej jag gillar inte det här.

jag diskar aldrig i hemma hos hennes mamma längre.
jag saknar dem båda.
på olika sätt.

hoppas vi kan ta en fika nån dag.

jag minns när vi båda låg i min säng och hon spelade upp om du lämnade mig nu från sin mobiltelefon.
vi grät.
slöt oss om varandra och kunde inte se varandra i ögonen för vi visste att det skulle bli så.
den texten skär alltid i mig när jag hör den nu för tiden.
jag grät på Jacks axel när vi gick förbi LW:s spelning när han spelade den på Hultsfred.


nu sitter jag mitt i natten efter ha tänkt på henne igen jag vet inte varför jag gör det.
jag lyssnar på den låten bara för att skada mig själv för det är en av de få saker som jag är bra på.

hon som jag pratar med på nätterna ibland frågar tänker du någonsin att det kan bli ni igen?

jag vet inte kanske lite undermedvetet hela tiden.
kanske.
jag älskar henne det gör jag verkligen.
det kommer jag alltid göra.
men jag har svårt att se hur det skulle kunna lagas någonsin.
jag vet inte om jag vill ha ett förhållande med henne.
jag tror inte det.
jag har liksom blivit ganska mycket annorlunda sen då.
till det bättre tror jag och hoppas.
men hur skulle jag kunna tänka så.
det är för längesen och jag är äldre.
mognare än att vara kär i den förflutna kärleken.

jag skulle gärna ta en fika med henne.

men hur kan man småprata med någon man delat allt med?
hur kan man prata lite ytligt med någon man trodde man skulle dela resten av sitt liv med?

det enda jag vill säga till henne är:

glöm aldrig mig.
glöm aldrig att vi älskade varandra på riktigt.
glöm aldrig att jag alltid kommer vara din bästa vän oavsett.
glöm aldrig det fina vi hade.
glöm aldrig att jag alltid kommer finnas där oavsett om det är gyttja och helt trasigt.
glöm aldrig.
lova det.