till Jack

hon dansar genom ringar av eld.
det är Jim Morrisson och det är en av dom vackraste raderna som skrivits.
hon dansar genom ringar av eld i mitt huvud medans jag vandrar kroggatan ner i min barndomsstad och jag är helt oförmögen att vara nykter här.
det finns för mycket längtan.
längtan bort.
längtan till fingertoppar mot fingertoppar.
fingrar som möts som inte riktigt vet vart dom ska ta vägen det enda dom vet är att dom vill vara där dom är precis just nu.
ligga tätt intill med min näsa i hennes nacke och händer som är lite förvirrade över vart dom ska och får vara.

vill bara att det ska vara vackert och fint.
nu.
med hon.

smuts och skam har jag fått nog av och om jag vill ha den kan jag gå till mig själv.
jag försöker gömma mina monster och demoner så gott det går.
det kallas promenader, ska bara gå ut och röka och toalettbesök.
men det är slut med ständig medicinering i form av berusningsmedel.
och jag ska nog inte dö när jag är 27 längre även fast vi lovade varandra efter en flaska rött när vi skrev en ny låt till vårat rock n´roll band att vi skulle ha ihjäl varandra den dagen vi fyllde 28 så att vi kunde vara lika coola som Jim Morrisson och Jimi Hendrix.

det var över två flaskor kir som vi blev vänner på riktigt.
från den stunden...

alla ändlösa timmar på
cafér
parker
parkeringshus
fester utan inbjudan

till du Jack Keuracade USA och fann tron på kärleken igen.
alla telefon samtal.
och att det var du och ingen annan som cyklade en mil i spöregn mitt i natten efter min mor hade tagit kniven från min handled.

tack för kärlek.

och jag vet att du precis som jag bara vill trassla in dig i rätt person.
dekadensen finns alltid där men vi strävar inte efter den längre.
precis som jag vill du vakna brevid nån som tycker om dig på riktigt och som du tycker om tillbaks.

och kanske
men inte nödvändigtvis ha en liten lätt doft av järn på fingrarna.