söndag 15 november 2009

jag är ensammast i Sverige (en tolkning)

bort från mina minusgrader.
mina händer luktar svett.
jag går in i mina mörker.
jag vet inte om det här känns rätt.

jag ser dig på stationen.
så jag går åt ett annat håll.
jag har gömt min själ i orden.
för att överleva allt som gör för ont.

och du satt där på fiket.
där vi alltid satt.
med din blick som mig misshandlar.
slog du till så hårt det gick.
Och jag såg hur du tyckte om det
Från nästan bottenlös tristess
kom det kärleksvarma våldet
och vinet spills blir bleka rorschach-test

jag ser nån vid ett rödljus.
med samma jacka som du har.
nånstans i min ficka ligger gamla kärleksbrev.
där det står allt jag aldrig vågade säga dig.

jag står med dig vid taxin.
fast jag vet att det är slut.
och jag står där när du åker.
tårar borde rinna ner för min kind.
med det är VM i att hålla färgen.
tyck synd om mig.
jag är ensammast i Sverige

vi drog ner varandra och blev varandras fall.
sen gled vi bara från varandra.
förlåt för alla gånger jag sa förlåt.
förlåt för våra kluvna tungor.
det finns foton i en mapp.
gamla kärleksbrev och törnar.
jag har letat som besatt.
knullat bort gammal smärta.
letat efter känslor.
längtan efter förlorad vänskap.
men jag är glad att jag kan ta mig i kragen och gå vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar