tro, hopp och sport osv (utkast givetvis (givetvis också den ironiska titeln) utkast)

du blev mitt Hillsborough.

96 anledningar till att bara ge upp.

2 förlorade SM-finaler.

(valfritt kraftuttryck, gärna ett könsord)

spinna hopp runt en magisk kväll i Istanbul 2005

från att vara uträknad

man ska aldrig ge upp ekar i en kliché

och vad ska man göra med informationen

det blir bättre det var ju bättre en annan gång det kan ju bli det igen

jaha?

Tillsammans är vi starka

Jag ska börja skriva på en blogg som handlar och ishockey med fokus på Linköpings Hockey Club som jag håller på väldigt mycket. Jag brukar sällan förklara mina texter men det här är rätt annorlunda mot allt jag skrivit innan. Det här är mitt första inlägg där. Länk dit http://lhcidag.se/tillsammans-ar-vi-starka/ (det är den här texten.



Jag fick i uppdrag att skriva om en gammal klassisk Irländsk folksång till att ha Linköpingsanknytning och som skulle kunna kopplas till Cluben. Det blir nog svårt tänkte jag, men utmaningar är ju roligt.

Fields of  Athenry , ni vet den där sången som Irländarna sjöng så man fick gåshud när de fick stryk mot Spanien (http://www.youtube.com/watch?v=lOLgXjplfh4). Roy Keane som var kommentator (eller satt i studion, det spelar ingen roll) sa att han skämdes för sitt folk, de förlorade ju, att det inte är något värt att vara stolt efter en förlust. Han har så fruktansvärt fel.

Det finns en anledning till att West Hams I’m Forever blowing bubbles (http://www.youtube.com/watch?v=Q-a69_Hm3gI) är en av de bästa ramsorna någonsin. Vi är som bubblor som flyger upp mot skyn och exploderar, sen får vi börja om från början igen. Det är inget vi är bäst. För de är inte bäst. De kommer förmodligen aldrig bli bäst heller. Och även om de nu skulle vinna någon större titel så kommer det en ny säsong där de får börja om från början igen. Inrutat och en av de bästa ramsorna någonsin. Det finns ingen motramsa på något sätt. ”Vi är bäst ramsor” kan alltid motargumenteras.

När Cluben mötte Luleå så sjöng Luleklackan ”Serieledarna för Lule”  det är inte genialt men det är bara sanning, vad ska man säga liksom, ja det är ni. White Lions sjöng att ”det finns bara en klack ”i hallen som motramsa. Detta stämde liksom inte på något sätt. Eller till antalet personer som klackarna bestod av så ja kanske. Men 15 personer som rest 140 mil och är väldigt engagerade är och kommer alltid vara en bättre klack än 60 personer som är halvengagerade  på en hemmamatch. Och det spelar ingen roll att jag avskyr de där fåniga Abbotbröderna, att en kompis är från Luleå och jag är en dålig förlorare eller jag håller på Cluben enormt mycket. Jag respekterar fortfarande hjärta för sin klubb och det visade de här Luleåsupportrarna.

Liverpool som är det lag jag har hjärta för förutom Cluben och det engelska landslaget gör en version Fields of  Athenry som de sjunger varje match, den och You Never Walk Alone. Båda två är fantastiska ramsor. Det hade jag säkerligen tyckt även om jag hade hållt på något annat (tvi, tvi) lag.

http://www.youtube.com/watch?v=R_BGkFYHG5Y

”Outside the Shankly Gates
I heard a Kopite calling
Shankly they have taken you away
But you left a great eleven
Before you went to heaven
Now it's glory round the Fields of Anfield Road.

All round the Fields of Anfield Road
Where once we watched the King Kenny play (and he could play)
We had Heighway on the wing
We had dreams and songs to sing
Of the glory round the Fields of Anfield Road

Outside the Paisley Gates
I heard a Kopite calling
Paisley they have taken you away
You led the great 11
Back in Rome in 77
And the Redmen they are still playing the same way
All round the Fields of Anfield Road
Where once we watched the King Kenny play (and he could play)
We had Heighway on the wing
We had dreams and songs to sing
Of the glory round the Fields of Anfield Road”

Jag tror att alla lag behöver odödliga ramsor. Detta är det tyvärr en enorm brist på i Elitserien och resten av sportsverige. Jag kommer inte på någon alls. White Lions bästa ramsa någonsin är förmodligen ”Hästen har inga pengar”, det går inte att argumentera emot, det är sant.  Men det är fortfarande inte en stor svulstig ramsa om stoltheten och hjärtat i klubben. Jag vill ha great fucking songs som känns i hjärtat, inget skrikmummel bara en höjd näve och sjunga ut för det man tror på.

Nere vid fälten.

Hörde jag nån sa.

håll näven högt i luften

Drömmar gror vid Stångebro

Där vi såg vad hjärta och stolhet

Drömmar gror vid Stångebro

Det är vad jag fått ner i min version av Fields of  Athenry. Och anledningen att det är så svårt är att skriva den här texten är att vi inte har en så lång historia. Visst vi har kämpat. Våra stora förebilder behöver marineras några år till. Jag skulle älska om det fanns en ”Sture Loodgate” in i CC med de stora bokstäverna ”Alltid på plats”. Eller om man tog den nya ”tag linen” Tillsammans är vi starka och hade det i stora Bokstäver över entrén och ha det där i 20 år så att det får bli historiskt.

Liverpool byggde sin storhet på 60-talet, nu är de ett mittenlag men de har en av de största fanbaserna i världen. Det var på 60-talet de byggde ”Shankley Gate” (den där det står You Never Walk Alone”). Och om det nu blir så att tillsammans är vi starka etsar sig fast så skulle jag vara en av de första att jubla att om en spelare som det spekuleras i om den kommer lämna klubben eller inte tatuerar in TÄVS över knogarna (Daniel Agger tatuerade YNWA i början av denna säsong under spekulationer om hur vida han skulle lämna eller inte).

Receptet för att skapa en storklubb med mycket anseende är att visa att man har hjärta för klubben och sen låta det marineras. Vi måste skapa det klassiska för att det ska kunna bli klassiskt. Det kan verka sökt. Men om 20 år så är det självklart.

Frågor på det?

/Conrad Luckett

Precis där du kommer ifrån

Precis där du kommer ifrån.

Min morfars sönderbombade barndomsgator där det nu står ett modernt köpcentrum med en stor arena i.

Och han fick stryk.

Precis som alla fått i hans släkt och somrarna som bestod av en semester där hela släkten jobbade med att plocka humle, för att överleva.

Precis där du kommer ifrån.

Det är inte så roligt att äta potatis och purjolökssoppa flera veckor i rad och varken bostads eller arbetsbristen kommer lösa sig i med något annat än kontakter. Och jag vet att min pappas morfar cyklade två mil till sitt jobb som budbärare varje dag och när han fick pengar av sin chef för att ta bussen så cyklade han ändå.

Precis där du kommer ifrån.

I lågstadiet med multikulturella färgstänk där majoriteten av barnen hade upplevt krig på något sätt. Och jag förstod aldrig varför det var så många som inte ville vara med på skolavslutningen i en kristen kyrka. Några år senare blev jag utslängd från en kyrka för att jag råkade ha på mig en Bad Religiontröja. Det var inte ens menat som en provokation från början. Det var bara ett band jag tyckte om. Och jag fick skäll. Så jag ställde mig med armarna rakt ut som Jesus vid altaret. Jag fick styrk pga den tröjan av några äldre elever för att de trodde jag var satanist. Jag borde sätta upp den på väggen.

Precis där du kommer ifrån.

Längs nyponbuskar, tätortstimotej, eklandskap och vetefält .

Allt det där har redan skrivits av Lars Winnerbäck och jag får prestationsångest när jag går längs Stångån men jag vet att mina drömmar fortfarande kan segla längs den ut mot hav och större mening.

Fortsättning följer

Tack.

Det känns som att fler och fler sviker löftet vi gav vid den där ritualen över en eld vid Stångån för så många år sen. Hur lätt det än är att romantisera tonårs och folkölsåren så måste man ändå minnas hur viktigt det var. Hur viktiga vi var för varandra. Och varför är det så fruktansvärt sorgligt att de hårdaste banden. Att vi som höll om varandras hjärtan inte gör det längre.

De som inte var med, men borde varit det likaså.

Resten av den här texten skulle kunna bli en roman över våra tonårsgator, misstag, fallgropar och famntag.

Men det här är bara en kort prosalyrisk dikt som slutar med ett tack.

Till alla som betytt någonting för mig. Till alla som jag betytt någonting för.

Tack.

(det här borde vi göra något åt)

Skyll inte på din klasstillhörighet.

Skyll inte på att du aldrig fick ligga i högstadiet.

Skyll inte på att du är lite överviktigt när du äter chips istället för kvällsmat.

                                                      

Skyll inte på kalorier

Och skyll inte på Anna Skipper

Skyll inte på Blondinbella.

Skyll inte på att en annan linje på din folkhögskola skulle få mer pengar för att för att huvudläraren skulle ha knullat till sig det.

Skyll inte på att någon annan linje skulle få mer pengar för att du fuckade upp gymnasiet.

Skyll inte på det politiska klimatet.

Skyll inte på att du inte har några pengar när du inte sökt något jobb.

Skyll inte radbryt och form.

Skyll inte på att ramen till den här dikten skulle vara snodd av Alex Bengtsson speciellt inte om du heter Josef Hoffert.

Skyll inte på tokkristna lågstadielärare

Och skyll inte på att du var mobbad när du egentligen bara valde att inte vara med.

Skyll inte på dina ex.

Skyll inte på att din kk som du är kär i inte vill ligga med dig längre.

Och skyll inte att du är ensam på att din kk inte vill ligga med dig längre.

Skyll inte på att du inte vill bli förälder för att du skulle vara en så dålig förälder om du skulle bli förälder nu.

Skyll inte på att du är heteronormativt misslyckad bara för alla andra i din släkt har partner och planerar att gifta sig.

Skyll inte på din etnicitet.

Skyll inte på dina rötter.

Skyll inte på överklassen.

Skyll inte på Hugo.

Skyll inte dina uppskurna handleder på någon annan än dig själv.

Skyll inte på dina självmordsförsök.

Skyll inte på bankerna.

Skyll inte på oljesituation.

Och skyll inte på klimathotet.

Skyll inte på hippies och skyll inte på proggen.

Skyll inte på yuppies.

Och skyll inte på dina föräldrar.

Skyll inte på din generation.

Skyll inte på oss.

Skyll inte på dina diagnoser.

Och skyll inte på din vår/höst/vinter/sommardepression

Skyll inte på vädret.

Skyll inte på din uppväxt.

Skyll inte på din skolgång.

Skyll inte på lokalpolitiker

Skyll inte på riksdagspolitiker.

Skyll inte på fascister.

Skyll inte på antifascister.

Skyll inte på religion.

Skyll inte på videovåld.

Skyll inte på videospelsvåld.

Skyll inte på Siwert Öholm.

Skyll inte på Jimmie Åkesson.

Skyll inte på Fredrik Reinfeldt.

Skyll inte på att du inte har någon B-plan.

Skyll dig själv.

Vi var alltid bätre i telefon.

Vackrare och mer förstående.

Det var verkligheten som tog sönder oss.

påskdikt

Våran relation kan liknas lite vid en bilkrasch.

Fast inte en sån där bilkrasch där någon dör.

Utan en sån där bilkrasch där man blir chockad och åker hem.

Åker hem och äter ägg.

Löskokta ägg.

Där man tänker.

det här skulle kunna vara min hjärna.

Och så geggar man runt det.

Bryr sig inte så mycket mer om det.

Och tänker att.

det är nog inte så att gud inte finns.

                      han är nog bara död.

Och allt blir bara som en stor omelett av uttråkande metaforer som inte

spelar någon roll.

Vem fan bryr sig om påsken?