allt som slås sönder skapar nåt nytt

du står där på den där gatan igen och du vet att ingen kommer följa med dig hem inatt heller.
precis som igår.
precis som i onsdags.

precis som dom senaste veckorna.
månaderna.

men ge inte upp.
det kommer en dag då det blir bättre.
och det kommer en dag då du står där igen.

det känns som att du först blivit skallad,
en armbåge och ett knä i ansiktet
när du är på väg ner mot marken och när du ligger där så blir du sparkad, spottad och pissad på.

du känner bara vad fan släng all jävla kärlek i en stor jävla soptunna.
källsortera den.
elda upp den.
bryt, knöckla ihop till en boll eller bara riv sönder den.
lägg ner den i en låda som läggs i en större låda som läggs i en ännu större låda och lås alla lådor och dumpa den på ett mörkt ställe.
dumpa den på havets botten.
för du får inte älska.
inte igen i alla fall.
du är för sjuk.

och det går inte att spola tillbaks.
det går inte att laga.

vad man däremot kan göra är att skapa nåt nytt.

för allt som slås sönder skapar nåt nytt.

14

som vi lekte när vi var små.
vi två mot världen.
mot musiken.
mot modet.
sen kom din storm.
och jag försvann från din värld.
vi som inte behövde tjejer.
bara höjda nävar och positive hardcore positive youth.
vi som skulle bilda band och slå världen med häpnad.
hunden bet i benet, yeah!!!.
men alla kärlekar.
alla vänskaper.
rinner ut i sanden.
allt kunde blivit så bra.
om inte bara dina föräldrar skiljt sig.
och bara din bror inte åkt till london.
du vände mig ryggen.
bytte åsikter helt jävla radikalt.
jag tror inte att du nånsin kommer förstå hur ledsen jag blev
när du sa att second hand kläder är äckligt.
det var ju vi mot modet.
vi mot världen.
men även det försvann.
när jag var 14.

i hörn under filtar

kärlek.
kärlek.
kärlek.
jag faller.
kommer aldrig.
någonsin.
kunna älska.
igen.
jag är rädd.

oralsex

jag älskar dig.

förnekaren eller nån annan titel jag kommer på senare

förneka din livslust. (skriv ingen poesi)
samla blåmärken. (skriv ingen poesi)
drick acceton. (skriv ingen poesi)
gå inte och lägg dig. (skriv ingen poesi)
ät bara rester. (skriv ingen poesi)
slå ihjäl din älskades älskade. (skriv ingen poesi)
maskintvätta din kaniner. (skriv ingen poesi)
elda upp dina livsverk. (skriv ingen poesi)
knulla skyltdockor. (skriv ingen poesi)
ljug för dina vänner. (skriv ingen poesi)
jag mår bra. (skriv ingen poesi)
låt ljusen brinna ut. (skriv ingen poesi)

rinna ut genom.
gråskala.
bussnummer.
trasiga gatlyktor.
vad jag än gör låt mig inte skriva poesi.

full.dum.förlåt

hon ville suga kuk för att komma över sin dödsångest.
jag fick dåligt samvete varje gång men är man kåt så är man.
jag är fortfarande konstant full i perioder och vandrar gatorna som ligger som ett L med en prick uppe i vänstra hörnet.
bland alla.
misslyckade.
trasiga.
värdelösa.
missanpassde.
vackra.
underbara.
bedårande.
människor.

anekdoter ramlar in i mina öron och man kan nästan ta på den här stadens ångest den ligger som ett moln över kroggatorna.


-min bror sa att jag fick välja mellan honom och honom men jag valde honom och han valde inte mig.

billig fatöl bara 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10st och sen sprit på det.
jag kan bara räkna dom dagarna jag är nykter för dom får plats på en hand under en treveckorsperiod.

det var dom sista veckorna
när jag satt på en buss mot mitt föräldrahem och
minndes den där känslan av att bara vilja gömma mig.
dom delar ut gratis tidningar på bussen så man kan gömma dig bakom
lokala nyheter, hörlurar och horoskop.
jag kanske blir älskad imorgon, låt oss hoppas det i allafall.
men när jag sitter på bussen mot förorten där högstadiet som jag gick på finns i
så får jag tillbaks den där känslan av att jag måste härifrån.


fast det bara är tillfälligt.

jag får mer eller mindre panik när tidningen är mer eller mindre slut så jag läser smånotiser om saker som jag inte bryr mig om överhuvudtaget.
jag vill bara inte tillbaks till ensamma korridorer, totalt utanförskap och omklädningsrum.
därför har jag alltid en bok, extrabatterier och block och penna med mig i min väska så att jag slipper möta verkligheten.
och jag går alltid av långt före min egen busshållplats så jag slipper åka förbi högstadiet och gamla olyckliga kärlekars hus.
men jag skyller på att det är rökavstånd.


och jag skulle åka så många gånger.
jag var tvungen att åka nu mer än nånsin och jag är ledsen om jag svek nån.
nu var allt klart.
stänga in alla känslor inte känna nånting mer än vänskap dom sista månaderna för jag skulle ju flytta och jag orkar fan inte med distansförhållande igen.

det var länge sen jag bodde i samma stad som henne och jag minns när jag slängde linssoppa i väggen och jag minns slagsmålen och jag minns allt det dåliga.
men jag minns också det bra.
det synd att vi inte kan vara vänner längre men så är det väll ibland.

det var också därför jag åkte.
jag är ledsen om jag svek nån.
det var inte meningen.

men det är ljusare nu.
och jag kommer alltid tillbaks till uteserveringar, källarlokaler och trädgårdsföreningar.
ibland i alla fall.

en rumskamrat

jag har skaffat ett husdjur.
en egen liten spindel som delar rum med mig.
han har blivit tilldelad namnet Robert Smith