allt som slås sönder skapar nåt nytt

du står där på den där gatan igen och du vet att ingen kommer följa med dig hem inatt heller.
precis som igår.
precis som i onsdags.

precis som dom senaste veckorna.
månaderna.

men ge inte upp.
det kommer en dag då det blir bättre.
och det kommer en dag då du står där igen.

det känns som att du först blivit skallad,
en armbåge och ett knä i ansiktet
när du är på väg ner mot marken och när du ligger där så blir du sparkad, spottad och pissad på.

du känner bara vad fan släng all jävla kärlek i en stor jävla soptunna.
källsortera den.
elda upp den.
bryt, knöckla ihop till en boll eller bara riv sönder den.
lägg ner den i en låda som läggs i en större låda som läggs i en ännu större låda och lås alla lådor och dumpa den på ett mörkt ställe.
dumpa den på havets botten.
för du får inte älska.
inte igen i alla fall.
du är för sjuk.

och det går inte att spola tillbaks.
det går inte att laga.

vad man däremot kan göra är att skapa nåt nytt.

för allt som slås sönder skapar nåt nytt.