full.dum.förlåt

hon ville suga kuk för att komma över sin dödsångest.
jag fick dåligt samvete varje gång men är man kåt så är man.
jag är fortfarande konstant full i perioder och vandrar gatorna som ligger som ett L med en prick uppe i vänstra hörnet.
bland alla.
misslyckade.
trasiga.
värdelösa.
missanpassde.
vackra.
underbara.
bedårande.
människor.

anekdoter ramlar in i mina öron och man kan nästan ta på den här stadens ångest den ligger som ett moln över kroggatorna.


-min bror sa att jag fick välja mellan honom och honom men jag valde honom och han valde inte mig.

billig fatöl bara 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10st och sen sprit på det.
jag kan bara räkna dom dagarna jag är nykter för dom får plats på en hand under en treveckorsperiod.

det var dom sista veckorna
när jag satt på en buss mot mitt föräldrahem och
minndes den där känslan av att bara vilja gömma mig.
dom delar ut gratis tidningar på bussen så man kan gömma dig bakom
lokala nyheter, hörlurar och horoskop.
jag kanske blir älskad imorgon, låt oss hoppas det i allafall.
men när jag sitter på bussen mot förorten där högstadiet som jag gick på finns i
så får jag tillbaks den där känslan av att jag måste härifrån.


fast det bara är tillfälligt.

jag får mer eller mindre panik när tidningen är mer eller mindre slut så jag läser smånotiser om saker som jag inte bryr mig om överhuvudtaget.
jag vill bara inte tillbaks till ensamma korridorer, totalt utanförskap och omklädningsrum.
därför har jag alltid en bok, extrabatterier och block och penna med mig i min väska så att jag slipper möta verkligheten.
och jag går alltid av långt före min egen busshållplats så jag slipper åka förbi högstadiet och gamla olyckliga kärlekars hus.
men jag skyller på att det är rökavstånd.


och jag skulle åka så många gånger.
jag var tvungen att åka nu mer än nånsin och jag är ledsen om jag svek nån.
nu var allt klart.
stänga in alla känslor inte känna nånting mer än vänskap dom sista månaderna för jag skulle ju flytta och jag orkar fan inte med distansförhållande igen.

det var länge sen jag bodde i samma stad som henne och jag minns när jag slängde linssoppa i väggen och jag minns slagsmålen och jag minns allt det dåliga.
men jag minns också det bra.
det synd att vi inte kan vara vänner längre men så är det väll ibland.

det var också därför jag åkte.
jag är ledsen om jag svek nån.
det var inte meningen.

men det är ljusare nu.
och jag kommer alltid tillbaks till uteserveringar, källarlokaler och trädgårdsföreningar.
ibland i alla fall.