jag får upp ett meddelade framför mina ögon där det står
Det verkar vara något fel på ditt liv.
Vill du tvångsavsluta eller starta om?
onsdag 10 november 2010
tisdag 9 november 2010
poesi på hud
det är mellan varje vindroppe.
mellan läpparna. som jag vevar in dig mot mig.
mellan fingertopparna på våra enskilda händer.
i mellantingen där atomklyvningarna skapas
för att vi ska bli ett för en liten stund.
när jag snortar ditt fenetylamin och injicerar dina hormoner .
när tungor leker mot varandra och mot hud.
när vi pressar lakan mellan varandra.
när vi dricker varandras smutsiga tankar.
när hud pressas mot hud.
när våra insidor rinner över varenda kroppsdel som går att rinnas över.
när vi viskar ord vi inte trodde vi skulle säga till någon och mena det på riktigt.
det är mellan våra magar det skapas friktion.
mellan svettpärlorna och hur vi tar in varandra i varandras munnar .
längs med halsen.
ryggraden.
svanken.
skinkorna.
låren.
vaderna.
fötterna.
tårna.
tårna.
fötterna.
benen.
låren.
könet.
magen.
bröst.
hals.
haka.
läppar.
näsa.
panna.
karusell.
med åkband till varandras kroppar vi gett varandra på natten.
avvakta drömmar och avbilda känslor utan att själv vara närvarande och medverkande och det är bakom glasen, objektiven, hörnen, pennan, hjärtat, själen, könet och allt som jag inte kan sätta ord på som jag gömmer mig.
jag är hjärnan och du smärtan det rimmar på engelska.
och det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret och spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det varit någon annan där.
det är meningslösheten och bristen på samvete. bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar det aldrig ett jag och någon annan alla kärlekar är bara återvändsgränder som bara vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
det är småstadsångest och inga pengar på kontot och vad fan vill jag göra med mitt liv då som man tänker när man ligger och skedar någon som inte finns där och kramar en kudde och biter sig i läppen. drömmer sig bort till det där livet man vill leva någon gång där man lever sunt för att man orkar göra det och inte bara skiter i allt för att det är för mycket just nu hela tiden.
det är när man vaknar och funderar över om det finns någon mening att ens gå ur sängen och man ringer samtal till människor på ren rutin utan att egentligen bry sig och ingenting spelar någon roll och maten som man ändå inte äter smakar ingenting och när man väl äter så äter man för mycket och det finns ingen balans någonstans.
det är balansgång mellan att gräva in sig helt i sitt hyrda rum och att gå runt och vara fejksocial som när man jobbade på ett riktigt jobb för att överleva då man levde ett fejkliv för att råd att köpa saker man egentligen inte behöver. vara fejktrevlig mot människor man inte känner och kalla det service. vara fejktrevlig mot grannarna i trappuppgången som man inte bryr sig ett dugg om. bygga upp ett helt liv med låtsassaker mot det man egentligen vill göra.
man försöker leva ut sina drömmar men man har inte råd. allt man gör blir ett lån och man tänker jag vill ju bara bli älskad men man har inte tid med sånt strunt och tvåsamhet är ju någonting förlegat och jag ska aldrig binda mig igen för det gjorde så ont förra gången jag trodde att jag ägde någon annans kropp och själ.
bitterheten och bristen på närhet blir som ett bitande på naglarna som går för långt och börjar blöda och man borrar ner huvudet i kudden och skriker efter någon att bara hålla i handen en stund.
man står och tittar på sig själv i en spegel och sammanfattar sitt liv med att man hatar sig själv.
mellan läpparna. som jag vevar in dig mot mig.
mellan fingertopparna på våra enskilda händer.
i mellantingen där atomklyvningarna skapas
för att vi ska bli ett för en liten stund.
när jag snortar ditt fenetylamin och injicerar dina hormoner .
när tungor leker mot varandra och mot hud.
när vi pressar lakan mellan varandra.
när vi dricker varandras smutsiga tankar.
när hud pressas mot hud.
när våra insidor rinner över varenda kroppsdel som går att rinnas över.
när vi viskar ord vi inte trodde vi skulle säga till någon och mena det på riktigt.
det är mellan våra magar det skapas friktion.
mellan svettpärlorna och hur vi tar in varandra i varandras munnar .
längs med halsen.
ryggraden.
svanken.
skinkorna.
låren.
vaderna.
fötterna.
tårna.
tårna.
fötterna.
benen.
låren.
könet.
magen.
bröst.
hals.
haka.
läppar.
näsa.
panna.
karusell.
med åkband till varandras kroppar vi gett varandra på natten.
avvakta drömmar och avbilda känslor utan att själv vara närvarande och medverkande och det är bakom glasen, objektiven, hörnen, pennan, hjärtat, själen, könet och allt som jag inte kan sätta ord på som jag gömmer mig.
jag är hjärnan och du smärtan det rimmar på engelska.
och det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret och spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från munnen över hakan ner över halsen över bröstet ner mot magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det varit någon annan där.
det är meningslösheten och bristen på samvete. bara ett virrvarr av lögner och förhoppningar det aldrig ett jag och någon annan alla kärlekar är bara återvändsgränder som bara vill avveckla sin sexuella frustration och få någon form av trygghet att luta sig tillbaks emot så man inte behöver leta när man är kåt.
det är småstadsångest och inga pengar på kontot och vad fan vill jag göra med mitt liv då som man tänker när man ligger och skedar någon som inte finns där och kramar en kudde och biter sig i läppen. drömmer sig bort till det där livet man vill leva någon gång där man lever sunt för att man orkar göra det och inte bara skiter i allt för att det är för mycket just nu hela tiden.
det är när man vaknar och funderar över om det finns någon mening att ens gå ur sängen och man ringer samtal till människor på ren rutin utan att egentligen bry sig och ingenting spelar någon roll och maten som man ändå inte äter smakar ingenting och när man väl äter så äter man för mycket och det finns ingen balans någonstans.
det är balansgång mellan att gräva in sig helt i sitt hyrda rum och att gå runt och vara fejksocial som när man jobbade på ett riktigt jobb för att överleva då man levde ett fejkliv för att råd att köpa saker man egentligen inte behöver. vara fejktrevlig mot människor man inte känner och kalla det service. vara fejktrevlig mot grannarna i trappuppgången som man inte bryr sig ett dugg om. bygga upp ett helt liv med låtsassaker mot det man egentligen vill göra.
man försöker leva ut sina drömmar men man har inte råd. allt man gör blir ett lån och man tänker jag vill ju bara bli älskad men man har inte tid med sånt strunt och tvåsamhet är ju någonting förlegat och jag ska aldrig binda mig igen för det gjorde så ont förra gången jag trodde att jag ägde någon annans kropp och själ.
bitterheten och bristen på närhet blir som ett bitande på naglarna som går för långt och börjar blöda och man borrar ner huvudet i kudden och skriker efter någon att bara hålla i handen en stund.
man står och tittar på sig själv i en spegel och sammanfattar sitt liv med att man hatar sig själv.
fredag 5 november 2010
den ekonomiska krisen och alla projekt jag sysslar med
det är en ständig ekonomisk kris när lider av kronisk ekonomisk oansvar.
jag försöker faktiskt ha koll på min ekonomi men jag blir förvirrad av siffror och den där lilla plastbiten som bara är att dra på diverse platser så att man för att göra ett exempel får en kall öl i handen eller en hel låda vin eller en påse med tobak eller massvis med skivor är förrädisk.
hur som helst vi kan konstatera att ekonomi är väldigt tråkigt och gå till det jag faktiskt tänkte skriva om här nämligen alla mina projekt jag sysslar med just och berätta lite om dom. Både för er som läser och för mig själv så att jag förstår lite bättre vad jag faktiskt håller på med.
Poesi på hud
det är ett väldigt nystartat projekt där jag tänkt ha med andra människor än mig själv. Anton Asplund och Amanda Davies är tillfrågade om de vill vara och verkar peppade. Projektidén är en foto/diktsvit där poesin är skriven just på hud. Tanken är att det ska vara mycket intimt och naket.
ett utkast på text kommer här:
det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret. spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från min underläpp ner över hakan ner över halsen ner över bröstet ner över magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det hade varit någon annan där.
det finns ett ljus som aldrig brinner ut
det är en pjäs för teatern. den handlar om Sigrid 17 år som är en popflicka. som det ser ut just nu är det en monolog på en sjuttonårig popflickas språk om hennes liv och hur hon hanterar det.
ett litet utkast:
Sigrid sitter på en pall mitt på scenen. bara hon är upplyst reseten av scenen är svart.
Sigrid - det är när jag sitter på nattbussen hem och dreglar på fönsterrutan och lyssnar på Nu kan du få mig så lätt med Håkan Hellström och får en flashback till det jag precis kände när jag stod och försökte hålla balansen brevid kebabvagnen som jag funderar vad jag egentlgien vill med mitt liv.
Sigrid reser sig upp och tittar mot publiken med rak rygg.
Sigrid - Jag Sigrid Hallgrímsdóttir sjutton år och OSKULD!
stod i fredagskväll full på rött vin och ville ha sex
Delad vårdnad ska du ha spö
det är en diktsvit som är tänkt att den ska bli en bok så småningom. den handlar om separationer och kaos.
lite utkast:
XVIII
materiella ting har betydelse för överlevnad.
innan dom kom
gick det bra att leva utan.
nu kan ingen leva utan maskiner.
har industrialismen sista faser förstört människorna?
skärmarna vi sitter framför på kvällstid för oss längre bort ifrån varandra.
man kan ha sex med folk utan att träffa dom på riktigt.
informationen gör oss galna. jag vill bara träffa någon i verkligheten.
XXVIII
hur lång är halveringstiden på krossade hjärtan?
behovet av att känslomässigt klä in sin kropp i galon så allt rinner av
när försvinner det?
det blir sport i vem som håller masken bäst och längst.
jag brukar komma långt men jag brukar aldrig vinna.
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. det är det som driver oss.
och att betrakta andra människor.
jag kan skrika
det är en diktsamling i mer klassik bemärkelse utan en riktigt röd tråd just nu men den handlar om hemstaden, samhällsorättvisor och olycka.
för exempel läs den här bloggen.
det är mina projekt jag jobbar mest med just nu men finns också ett filmmanus som gnager och vill ut och massvis med andra saker.
om någon är intresserad av att jobba i projekt med mig så är det bara att maila mig på conradluckett@gmail.com
jag försöker faktiskt ha koll på min ekonomi men jag blir förvirrad av siffror och den där lilla plastbiten som bara är att dra på diverse platser så att man för att göra ett exempel får en kall öl i handen eller en hel låda vin eller en påse med tobak eller massvis med skivor är förrädisk.
hur som helst vi kan konstatera att ekonomi är väldigt tråkigt och gå till det jag faktiskt tänkte skriva om här nämligen alla mina projekt jag sysslar med just och berätta lite om dom. Både för er som läser och för mig själv så att jag förstår lite bättre vad jag faktiskt håller på med.
Poesi på hud
det är ett väldigt nystartat projekt där jag tänkt ha med andra människor än mig själv. Anton Asplund och Amanda Davies är tillfrågade om de vill vara och verkar peppade. Projektidén är en foto/diktsvit där poesin är skriven just på hud. Tanken är att det ska vara mycket intimt och naket.
ett utkast på text kommer här:
det är när jag river tapetbitar från min tapetlösa vägg och leker med det icke existerande klistret. spottar på mina fingertoppar för att låtsas att dom varit inuti en annan människa som jag drar ett sträck av saliv från min underläpp ner över hakan ner över halsen ner över bröstet ner över magen ner mot könet och tillför lubrikationen för att gå halvägs mot den njutning jag kunde ha fått om det hade varit någon annan där.
det finns ett ljus som aldrig brinner ut
det är en pjäs för teatern. den handlar om Sigrid 17 år som är en popflicka. som det ser ut just nu är det en monolog på en sjuttonårig popflickas språk om hennes liv och hur hon hanterar det.
ett litet utkast:
Sigrid sitter på en pall mitt på scenen. bara hon är upplyst reseten av scenen är svart.
Sigrid - det är när jag sitter på nattbussen hem och dreglar på fönsterrutan och lyssnar på Nu kan du få mig så lätt med Håkan Hellström och får en flashback till det jag precis kände när jag stod och försökte hålla balansen brevid kebabvagnen som jag funderar vad jag egentlgien vill med mitt liv.
Sigrid reser sig upp och tittar mot publiken med rak rygg.
Sigrid - Jag Sigrid Hallgrímsdóttir sjutton år och OSKULD!
stod i fredagskväll full på rött vin och ville ha sex
Delad vårdnad ska du ha spö
det är en diktsvit som är tänkt att den ska bli en bok så småningom. den handlar om separationer och kaos.
lite utkast:
XVIII
materiella ting har betydelse för överlevnad.
innan dom kom
gick det bra att leva utan.
nu kan ingen leva utan maskiner.
har industrialismen sista faser förstört människorna?
skärmarna vi sitter framför på kvällstid för oss längre bort ifrån varandra.
man kan ha sex med folk utan att träffa dom på riktigt.
informationen gör oss galna. jag vill bara träffa någon i verkligheten.
XXVIII
hur lång är halveringstiden på krossade hjärtan?
behovet av att känslomässigt klä in sin kropp i galon så allt rinner av
när försvinner det?
det blir sport i vem som håller masken bäst och längst.
jag brukar komma långt men jag brukar aldrig vinna.
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. det är det som driver oss.
och att betrakta andra människor.
jag kan skrika
det är en diktsamling i mer klassik bemärkelse utan en riktigt röd tråd just nu men den handlar om hemstaden, samhällsorättvisor och olycka.
för exempel läs den här bloggen.
det är mina projekt jag jobbar mest med just nu men finns också ett filmmanus som gnager och vill ut och massvis med andra saker.
om någon är intresserad av att jobba i projekt med mig så är det bara att maila mig på conradluckett@gmail.com
fredag 22 oktober 2010
Spår av ensamhet
En person sitter på ett tåg helt ensam i kupén. Personen lyssnar på musik i stora hörlurar. Batteriet i Mp3-spelaren dör och personen får en mindre panikatack. Plötsligt sitter Ensamheten bredvid personen.
Ensamheten
Hur mår du?
Personen
Bra
Ensamheten
Hur mår du egentligen?
Personen funderar och det kommer in ett större sällskap berusade människor de flesta danskar och sätter sig på alla säten runt om personen dock inte där ensamheten sitter.
Personen
Jag vet inte jag kan inte tänka. det är för mycket störande ljud.
Ensamheten
Hur kan du inte tänka i tystnaden?
Personen
det är inte tyst. människorna låter. spåren låter. dom stör mig.
Ensamheten
Hur kan jag vara här? det sitter ju massor med andra människor här.
Personen
jag känner mig fortfarande ensam. faktiskt mer nu än innan.
Ensamheten
jag förstår. jag går alltid bredvid dig.
Personen
Jag vet. Men jag vet inte om jag tycker om dig.
Ensamheten
du kan inte göra så mycket åt mig. kan du?
Personen
nej. jag vet. det kan jag inte.
Ensamheten
hur mår du?
Personen
varför frågar du det? jag vet inte. jag vet faktiskt inte. jag mår helt ok. tror jag.
Ensamheten
är du olycklig?
Personen
jag vet inte. ibland. ganska ofta. sluta ställ dom här frågorna är du snäll.
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
va?
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
vad menar du?
Ensamheten
jag kommer alltid fram i dig i de situationer som du tvingas vara tyst och tänka. du klarar inte av att tänka utan att jag kommer fram när du inte känner dig trygg. av samma anledning kan du inte sova om nätterna utan musik eller någon som berättar sagor för dig. du klarar inte av att bara vara med dig själv.
Personen
är det det som gör mig olycklig?
Ensamheten
jag vet inte. det kanske är det som gör dig mänsklig
Personen
jag känner mig inte mänsklig. jag känner mig förvirrad.
Ensamheten
och det är inte mänskligt?
Personen
jag vet inte
konversationer runt personen snappas upp runt om personen. en dansk man berättar att han är en dålig pojkvän och att ständigt är otrogen mot sin flickvän och inte trivs i sitt förhållande efter han berömt sin vän för hans vackra fru och sagt att han inte ville att han skulle säga samma sak tillbaka.
Personen
kommer jag bli som honom?
Ensamheten
bara om du vill
Personen
men om jag inte vill då
Ensamheten
då blir det inte så. du styr över ditt liv.
Personen
jag ska av nu
Ensamheten
vi ses sen.
Personen
ja det gör vi
personen går av tåget för ett tågbyte och sitter på en perrong och röker på en bänk och väntar in nästa tåg.
Ensamheten
hej igen
Personen
jag misstänkte att du skulle sitta här också. varför är det så kallt utan musik?
Ensamheten
du kan ju alltid ringa någon. du har ju en mobiltelefon
Personen
batterierna håller på att ta slut i telefonen också.
Ensamheten
du är alldeles för beroende av batterier
Personen
kanske. jag vet inte.
Ensamheten
ser du tanterna där borta. dom är glada. bli som dom
personen
dom har varandra. jag har ingen. ingen utan batterier
Ensamheten
du är för beroende av andra
Personen
är inte det bra?
Ensamheten
jag vet inte. jag finns bara i ditt huvud. om jag kan svara på det så kan ju du svara på det.
Personen
det är sant. varför känner man sig alltid ensam och svag när man väntar på bussar eller tåg?
Ensamheten
det kan fortfarande bara du svara på. tänd en cigarett till. det kanske värmer.
Personen
jag vill inte prata med dig mer nu
Ensamheten
ok. vi ses senare.
Personen
ja. tyvärr.
Ensamheten
Hur mår du?
Personen
Bra
Ensamheten
Hur mår du egentligen?
Personen funderar och det kommer in ett större sällskap berusade människor de flesta danskar och sätter sig på alla säten runt om personen dock inte där ensamheten sitter.
Personen
Jag vet inte jag kan inte tänka. det är för mycket störande ljud.
Ensamheten
Hur kan du inte tänka i tystnaden?
Personen
det är inte tyst. människorna låter. spåren låter. dom stör mig.
Ensamheten
Hur kan jag vara här? det sitter ju massor med andra människor här.
Personen
jag känner mig fortfarande ensam. faktiskt mer nu än innan.
Ensamheten
jag förstår. jag går alltid bredvid dig.
Personen
Jag vet. Men jag vet inte om jag tycker om dig.
Ensamheten
du kan inte göra så mycket åt mig. kan du?
Personen
nej. jag vet. det kan jag inte.
Ensamheten
hur mår du?
Personen
varför frågar du det? jag vet inte. jag vet faktiskt inte. jag mår helt ok. tror jag.
Ensamheten
är du olycklig?
Personen
jag vet inte. ibland. ganska ofta. sluta ställ dom här frågorna är du snäll.
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
va?
Ensamheten
batterierna tog slut
Personen
vad menar du?
Ensamheten
jag kommer alltid fram i dig i de situationer som du tvingas vara tyst och tänka. du klarar inte av att tänka utan att jag kommer fram när du inte känner dig trygg. av samma anledning kan du inte sova om nätterna utan musik eller någon som berättar sagor för dig. du klarar inte av att bara vara med dig själv.
Personen
är det det som gör mig olycklig?
Ensamheten
jag vet inte. det kanske är det som gör dig mänsklig
Personen
jag känner mig inte mänsklig. jag känner mig förvirrad.
Ensamheten
och det är inte mänskligt?
Personen
jag vet inte
konversationer runt personen snappas upp runt om personen. en dansk man berättar att han är en dålig pojkvän och att ständigt är otrogen mot sin flickvän och inte trivs i sitt förhållande efter han berömt sin vän för hans vackra fru och sagt att han inte ville att han skulle säga samma sak tillbaka.
Personen
kommer jag bli som honom?
Ensamheten
bara om du vill
Personen
men om jag inte vill då
Ensamheten
då blir det inte så. du styr över ditt liv.
Personen
jag ska av nu
Ensamheten
vi ses sen.
Personen
ja det gör vi
personen går av tåget för ett tågbyte och sitter på en perrong och röker på en bänk och väntar in nästa tåg.
Ensamheten
hej igen
Personen
jag misstänkte att du skulle sitta här också. varför är det så kallt utan musik?
Ensamheten
du kan ju alltid ringa någon. du har ju en mobiltelefon
Personen
batterierna håller på att ta slut i telefonen också.
Ensamheten
du är alldeles för beroende av batterier
Personen
kanske. jag vet inte.
Ensamheten
ser du tanterna där borta. dom är glada. bli som dom
personen
dom har varandra. jag har ingen. ingen utan batterier
Ensamheten
du är för beroende av andra
Personen
är inte det bra?
Ensamheten
jag vet inte. jag finns bara i ditt huvud. om jag kan svara på det så kan ju du svara på det.
Personen
det är sant. varför känner man sig alltid ensam och svag när man väntar på bussar eller tåg?
Ensamheten
det kan fortfarande bara du svara på. tänd en cigarett till. det kanske värmer.
Personen
jag vill inte prata med dig mer nu
Ensamheten
ok. vi ses senare.
Personen
ja. tyvärr.
onsdag 29 september 2010
utkast på nytt projekt. går just nu under namnet "delad vårdnad ska du ha spö"
I
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. Det är det som driver oss. Och att betrakta andra människor.
II
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte förstå.
jag vill inte ha livserfarenhet.
jag vill inte kunna analysera.
jag vill inte vara intellektuell.
jag vill inte vara medveten om andra människors lidande.
jag vill inte vara del av andra människors drama.
jag vill inte ha förlorat oskulden.
jag vill inte ha druckit min första droppe alkohol.
jag vill inte ha rökt min första joint.
jag vill inte ha gjort alla dom där sakerna.
min insikt i livet gör mig olycklig.
III
ta av dig glasögonen för jag ska slå dig det hårdaste jag kan.
ta av dig glasögonen för jag vill inte skada dig ekonomiskt.
ta av dig glasögonen för jag vill slå dig så det känns in í själen.
Pappa.
det är slagsmål på insidan och utsidan.
på krogen.
på gatan.
Pappa slog någon.
han kanske blev blind.
han kanske hamnade på sjukhus
det är slagsmål i honom just nu. Jag måste förstå det.
IV
tårar genom telefonlurar.
tårar på distans.
tårar från alla håll.
jag blir sten.
(jag vräker ur mig åsikter.)
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte vara utbildad.
jag vill inte förstå.
jag vill inte vara en del av det här samhället.
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte kapitalismens slav.
jag vill inte veta av min omgivning.
jag vill att alla ska dö.
jag vill bli lämnad ifred.
jag vill inte vara en stöttepelare från alla håll (jag kommer gå sönder).
V
jag är en kollision mellan två kollisioner.
VI
Mamma gick ner tre kilo på en dag.
Mamma gick ner tre kilo och sa att det var så mycket brustna hjärtan väger.
brustna hjärtan väger tre kilo.
mitt hjärta väger ingenting nu för tiden.
det är i så många smådelar att alla delar skulle rinna igenom en sil.
dom trodde att dom kunde krossa det i tre delar så att dom kunde få en önskning men det blev bara miljarder beståndsdelar. dom misslyckades. dom fick mig inte. jag vann. jag är ensam. jag klarar mig.
VII
jag vill inte förstå.
jag är rädd för min kunskap.
jag vill inte vara en del av det här.
jag vill inte att den billigare spriten ska rinna i min hals just nu (fast det gör den)
jag vill inte att mina lungor ska sotas ner totalt av min kedjerökning (fast det gör dom)
jag vill inte knulla bort all smärta i natt (men jag kommer förmodligen göra det)
VIII
jag vill inte förstå.
jag vill inte förstå vikten av vad som hände i det senaste valet.
Samtidigt som jag vet att
i hjärtat är jag muslim.
i hjärtat är jag jude.
i hjärtat är jag handikappad.
i hjärtat är jag amerikan.
i hjärtat är jag kurd.
i hjärtat är jag bög.
i hjärtat är jag krisdemokrat.
i hjärtat är jag människa.
i hjärtat är jag konstnär.
i hjärtat är jag poet. (jag vill bara göra allt lite vackrare så det gör mindre ont)
IX
gör det ont att vara mamma till en poet, mamma?
det finns kanske andra saker som gör mer ont nu.
det kanske exploderade någonting som gjorde att alla murar föll.
X
världen gråter.
världen lider.
och jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill vara vansinnig och berusad.
lust lust lust.
synd synd synd.
(det gör mindre ont då).
jag fastnar i djupa dalar av lusta som sveper sig ut och blir hav jag går vilse i och händer möter mina mellan lakan och kroppsvätska utbyts.
och jag vill vara själv när jag vaknar
jag vill ha inte ha någon annan där
jag vill att det ska hända egentligen
det är inte den här formen av ytlighet jag behöver just nu.
jag behöver det inte.
jag behöver inte drama.
jag vill inte förstå.
jag vill vara dum.
jag vill vara oförstående.
(jag vet att jag kan skrika.)
det handlar bara om en existentiell kris
du ska nog se att det går över.
det handlar bara om en ekonomisk kris
du ska nog se att det går över.
XI
Lillebror bli inte som jag när du blir stor.
det gör ont att förstå. dom flesta flyktvägar är inte så bra…
XII
förlåt för att jag förstår så mycket.
förlåt för att jag inte berättade allt som jag förstod innan det sprängdes.
förlåt för att jag var passiv.
det är alltid likgiltigheten som gör att det dåliga tränger fram i människor.
XIII
jag är en kollision mellan två kollisioner.
XIV
jag ser barnen leka i horisonten och jag tycker det känns bra.
jag vill inte bli annat än en häftig farbror.
XV
kan en bergsvägg vara mjuk?
kan man bygga ihop...
kan man laga...
efter en frontalkrock?
vansinnig och sönderknullad
springer jag mellan distanstelefonsamtal
olika flaskmynningar och kroppsvätskebyten.
händer slås mot väggar i frustration...
lite som den där handen i Titanic
i både dess korrekta och inte alls korrekta betydelse.
alla människor har varit inuti andra människor på något sätt.
(jag minns nästan varje sekund.)
livet är alltid kantat av blod. Det är det som driver oss. Och att betrakta andra människor.
II
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte förstå.
jag vill inte ha livserfarenhet.
jag vill inte kunna analysera.
jag vill inte vara intellektuell.
jag vill inte vara medveten om andra människors lidande.
jag vill inte vara del av andra människors drama.
jag vill inte ha förlorat oskulden.
jag vill inte ha druckit min första droppe alkohol.
jag vill inte ha rökt min första joint.
jag vill inte ha gjort alla dom där sakerna.
min insikt i livet gör mig olycklig.
III
ta av dig glasögonen för jag ska slå dig det hårdaste jag kan.
ta av dig glasögonen för jag vill inte skada dig ekonomiskt.
ta av dig glasögonen för jag vill slå dig så det känns in í själen.
Pappa.
det är slagsmål på insidan och utsidan.
på krogen.
på gatan.
Pappa slog någon.
han kanske blev blind.
han kanske hamnade på sjukhus
det är slagsmål i honom just nu. Jag måste förstå det.
IV
tårar genom telefonlurar.
tårar på distans.
tårar från alla håll.
jag blir sten.
(jag vräker ur mig åsikter.)
jag vill inte vara vuxen.
jag vill inte vara utbildad.
jag vill inte förstå.
jag vill inte vara en del av det här samhället.
jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill inte kapitalismens slav.
jag vill inte veta av min omgivning.
jag vill att alla ska dö.
jag vill bli lämnad ifred.
jag vill inte vara en stöttepelare från alla håll (jag kommer gå sönder).
V
jag är en kollision mellan två kollisioner.
VI
Mamma gick ner tre kilo på en dag.
Mamma gick ner tre kilo och sa att det var så mycket brustna hjärtan väger.
brustna hjärtan väger tre kilo.
mitt hjärta väger ingenting nu för tiden.
det är i så många smådelar att alla delar skulle rinna igenom en sil.
dom trodde att dom kunde krossa det i tre delar så att dom kunde få en önskning men det blev bara miljarder beståndsdelar. dom misslyckades. dom fick mig inte. jag vann. jag är ensam. jag klarar mig.
VII
jag vill inte förstå.
jag är rädd för min kunskap.
jag vill inte vara en del av det här.
jag vill inte att den billigare spriten ska rinna i min hals just nu (fast det gör den)
jag vill inte att mina lungor ska sotas ner totalt av min kedjerökning (fast det gör dom)
jag vill inte knulla bort all smärta i natt (men jag kommer förmodligen göra det)
VIII
jag vill inte förstå.
jag vill inte förstå vikten av vad som hände i det senaste valet.
Samtidigt som jag vet att
i hjärtat är jag muslim.
i hjärtat är jag jude.
i hjärtat är jag handikappad.
i hjärtat är jag amerikan.
i hjärtat är jag kurd.
i hjärtat är jag bög.
i hjärtat är jag krisdemokrat.
i hjärtat är jag människa.
i hjärtat är jag konstnär.
i hjärtat är jag poet. (jag vill bara göra allt lite vackrare så det gör mindre ont)
IX
gör det ont att vara mamma till en poet, mamma?
det finns kanske andra saker som gör mer ont nu.
det kanske exploderade någonting som gjorde att alla murar föll.
X
världen gråter.
världen lider.
och jag vill inte gå och lägga mig.
jag vill vara vansinnig och berusad.
lust lust lust.
synd synd synd.
(det gör mindre ont då).
jag fastnar i djupa dalar av lusta som sveper sig ut och blir hav jag går vilse i och händer möter mina mellan lakan och kroppsvätska utbyts.
och jag vill vara själv när jag vaknar
jag vill ha inte ha någon annan där
jag vill att det ska hända egentligen
det är inte den här formen av ytlighet jag behöver just nu.
jag behöver det inte.
jag behöver inte drama.
jag vill inte förstå.
jag vill vara dum.
jag vill vara oförstående.
(jag vet att jag kan skrika.)
det handlar bara om en existentiell kris
du ska nog se att det går över.
det handlar bara om en ekonomisk kris
du ska nog se att det går över.
XI
Lillebror bli inte som jag när du blir stor.
det gör ont att förstå. dom flesta flyktvägar är inte så bra…
XII
förlåt för att jag förstår så mycket.
förlåt för att jag inte berättade allt som jag förstod innan det sprängdes.
förlåt för att jag var passiv.
det är alltid likgiltigheten som gör att det dåliga tränger fram i människor.
XIII
jag är en kollision mellan två kollisioner.
XIV
jag ser barnen leka i horisonten och jag tycker det känns bra.
jag vill inte bli annat än en häftig farbror.
XV
kan en bergsvägg vara mjuk?
kan man bygga ihop...
kan man laga...
efter en frontalkrock?
torsdag 23 september 2010
nostalgiångest
nostalgiångest medan jag bläddrar bland digitala blad.
nostalgiångest medan jag inser storheten och svagheten i mitt maktbehov.
nostalgiångest medan jag kommunicerar med min lever och frågar om den mår bra.
nostalgiångest medan jag sitter naken framför datorn och lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser att jag...
vill vara är kommer vara alltid är vill kommer aldrig kommer alltid vara är var borde är kommer alltid aldrig vara är kommer var borde är kommer kom kommer är alltid vara...
synd.
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
förvandlas masiknellt... radera minneskortet... bli någon man inte vara förut.
bli ren synd istället för marinoettskapare och läkare.
- det kunde inte gått på ett annat sätt nu blev det så den här gången sa läkaren.
vi har plåster för nästan alla sår.
vi har plåster för nästan alla sår.
jag röker cigareter.
jag vet att mitt liv blir kortare då. det sägs att man förlorar lika mycket tid som det tar att röka cigaretten betyder det att jag kommer leva längre än de som röker långsamt?
jag är synd.
jag vill vara synd.
jag vill vara dramat i ditt liv.
jag var marionettskaparen och läkaren.
jag har nostalgiångest.
jag lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser storheten och svagheten i mitt maktbehov.
nostalgiångest medan jag kommunicerar med min lever och frågar om den mår bra.
nostalgiångest medan jag sitter naken framför datorn och lyssnar på kent.
nostalgiångest medan jag inser att jag...
vill vara är kommer vara alltid är vill kommer aldrig kommer alltid vara är var borde är kommer alltid aldrig vara är kommer var borde är kommer kom kommer är alltid vara...
synd.
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/förstöra
slå sönder/skapa nytt
kontrollera/älska
slå sönder/skapa nytt
förvandlas masiknellt... radera minneskortet... bli någon man inte vara förut.
bli ren synd istället för marinoettskapare och läkare.
- det kunde inte gått på ett annat sätt nu blev det så den här gången sa läkaren.
vi har plåster för nästan alla sår.
vi har plåster för nästan alla sår.
jag röker cigareter.
jag vet att mitt liv blir kortare då. det sägs att man förlorar lika mycket tid som det tar att röka cigaretten betyder det att jag kommer leva längre än de som röker långsamt?
jag är synd.
jag vill vara synd.
jag vill vara dramat i ditt liv.
jag var marionettskaparen och läkaren.
jag har nostalgiångest.
jag lyssnar på kent.
torsdag 16 september 2010
rödsvart
du är röd.
nej du är svart.
nej du är röd.
jag kan inte bestämma mig.
du är rödsvart.
det är en färg, jag lovar.
våra ögon möts och sprängs nästan direkt, det är därför vi inte vågar se in i varandra längre.
vi bad alltid om ursäkt när det redan var försent.
jag vandrade runt med mina fingervantar med tryckta ord på fingrarna.
Love. Hate.
vi var igelkottshjärtade bortsprungna antihjältar i en förvirrad stad.
vi var Bonnie och Clyde med samma problematik förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var Batman och Robin förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var brott,
vi behövde bekämpas.
vi bekämpade världen.
världen bekämpade oss när vi ramlade runt som ett tvserieinspirerat hollywoods fejkkärlekspar utan att veta vad vi egentligen höll på med, det var som att vi byggde upp och raserade världen med våra sinnens trollspön.
vi var magiska tillsammans.
tanken på att jag fångar in dig i det rödsvarta fåniga färgtänkandet fängslar mig och jag kommer på mig själv med vilken färg jag har.
jag är gulsvart.
jag är gulsvart, hon rödsvart, vad betyder egentligen färg?
marmelad skulle kunna vara nyckeln.
nyckeln till färgerna.
jag är gulsvart som brittisk marmelad till frukostte söndagar då det blev lite för mycket kvällen innan.
jag är det du inte förstår i en David Lynch film.
jag är fingervantar en höstdag då du behöver tjockare vantar än så.
jag är dramat i ditt liv nu.
jag är förstöraren.
jag är kaos.
jag är en invit till synd.
jag är gulsvart.
jag är rödsvart.
du var alltid bara rödsvart.
jag är blåsvart.
jag är grönsvart.
jag är en kombination av alla färger med svart.
jag önskar att jag kunde gå tillbaks till när mina och våra färger hade lite mindre stark nyans.
jag är valfri färg kombinerat med svart.
du var alltid rödsvart.
nej du är svart.
nej du är röd.
jag kan inte bestämma mig.
du är rödsvart.
det är en färg, jag lovar.
våra ögon möts och sprängs nästan direkt, det är därför vi inte vågar se in i varandra längre.
vi bad alltid om ursäkt när det redan var försent.
jag vandrade runt med mina fingervantar med tryckta ord på fingrarna.
Love. Hate.
vi var igelkottshjärtade bortsprungna antihjältar i en förvirrad stad.
vi var Bonnie och Clyde med samma problematik förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var Batman och Robin förutom den sexuella läggningen och brott.
vi var brott,
vi behövde bekämpas.
vi bekämpade världen.
världen bekämpade oss när vi ramlade runt som ett tvserieinspirerat hollywoods fejkkärlekspar utan att veta vad vi egentligen höll på med, det var som att vi byggde upp och raserade världen med våra sinnens trollspön.
vi var magiska tillsammans.
tanken på att jag fångar in dig i det rödsvarta fåniga färgtänkandet fängslar mig och jag kommer på mig själv med vilken färg jag har.
jag är gulsvart.
jag är gulsvart, hon rödsvart, vad betyder egentligen färg?
marmelad skulle kunna vara nyckeln.
nyckeln till färgerna.
jag är gulsvart som brittisk marmelad till frukostte söndagar då det blev lite för mycket kvällen innan.
jag är det du inte förstår i en David Lynch film.
jag är fingervantar en höstdag då du behöver tjockare vantar än så.
jag är dramat i ditt liv nu.
jag är förstöraren.
jag är kaos.
jag är en invit till synd.
jag är gulsvart.
jag är rödsvart.
du var alltid bara rödsvart.
jag är blåsvart.
jag är grönsvart.
jag är en kombination av alla färger med svart.
jag önskar att jag kunde gå tillbaks till när mina och våra färger hade lite mindre stark nyans.
jag är valfri färg kombinerat med svart.
du var alltid rödsvart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

