allt vackert har ett slut

lämna mig.
jag skulle aldrig kunna lämna dig.
jag har byggt alla mina drömmar runt dig.
lämna mig.
du sa att du bara skadar mig på det här sätter för att jag ska lämna dig.
jag skulle aldrig kunna lämna dig.
jag älskar dig för mycket.
lämna mig.

dörrar slammrar och frågor som är du sur? dyker ständigt upp.

nej jag är inte sur.
är du sur?
nej jag är inte sur.
jag är bara jävligt trött på att du ständigt frågar hur jag mår.
du känner mig.
ingen känner mig så bra som du gör.
du kan läsa mig in i minsta detalj.

lämna mig.

vi har börjat gå omvägar om varandra i våran tvåa.
sitter framför olika skärmar i olika rum.
vi går aldrig ut tillsammans längre och när den andra personen går ut så ringer den
vi och frågar när den andra kommer hem.

lämna mig.

jag vill bara att allt ska bli bra igen men det enda vi pratar om är mat, pengar och jobb.

vi har blivit det vi aldrig skulle bli.
vi har blivit vardag.

-köper du mjölk?
-men jag dricker inte mjölk. Det gör inte du heller. Mjölken blir ju alltid dålig varför stuntar vi inte bara
i att köpa mjölk.
-klart vi ska ha mjölk.
varför det?

-är du sur?
-nej jag är inte sur.

lämna mig.

vi känner inte varandra längre.
vi har börjat ljuga för varandra och det finns ingen tillit kvar.

jag vill kunna lita på dig men jag kan bara inte.
jag försöker verkligen.
jag vill att du ska vara min.
bara min.

lämna mig.

vi ligger längst ut på varsin sida av våran dubbelsäng med huvudena åt olika håll.
trots alla täcken.
element på högsta värmen.
filtar över oss.
så blir det inte kallare än så här.

lämna mig.

jag går upp och röker på våran franska balkong.
när jag kommer tillbaks så kryper jag intill dig och viskar i ditt öra att jag älskar dig.
du svarar att jag är kall och att jag luktar rök.
jag rullar bort till min sida och stirrar in i väggen och går snart upp och röker igen.

lämna mig.

du gjorde det till slut.
nu sitter jag ensam på ett fik och skriver igen.
livet går verkligen i cirklar.