hyllningsdikter till mig

här kommer två dikter jag inte har skrivit och jag tycker inte bara om dom för att dom handlar om mig utan för att det faktiskt är bra dikter.



Landet Ingenstans

Jag har träffat Peter Pan.
Jag träffade honom i landet ingenstans.
Men landet ingenstans ligger inte alls bakom stjärnorna som det står i boken.
Det finns bakom en brun ful dörr på ett internat. Det var DÄR jag träffade honom.
Han välkomnade mig in i hans värld.
En värld full av underbar musik, dans och texter.
Denne man som inte ville bli vuxen.
Jag blev en av hans upphittade pojkar.
Jag tog ett av hans krumelurpiller och lovade mig själv att aldrig bli vuxen. Att äntligen kunna göra de saker jag drömt om. Jag är på god väg nu.

Jag gick förbi den fula bruna dörren på internatet för ettt tag sedan. HAN VAR INTE DÄR!
De satt en lapp på dörren med orden "Vi ses". Jag började leta. letade långt in i de stora garderoberna . Kanske lekte han tafatt med kentaurerna i Narnia, vad vet jag.
Jag vet bara att när vi ses nästa gång så kommer jag fortfarande dansa runt, sjunga sånger utan mening och skriva texter jag inte visste fanns. och jag kommer fortfarande vara en upphittad pojke fast jag snart är 30.

Joakim Logsjö


Poeten

Jag gick vid sidan av en konstnär som slingrade bittra sanningar med sin kraftfulla tunga
Att hans liv hade vart segt och hårt stod klart första gången jag hörde han käfta sin poetiska saga
Men jag var för full den gången och insåg inte att jag hörde fröet av en stor talang som stod på den andra sina av mitt eget spektrum av den skrivande glädjen
För mina sanningar
Var lögner i hans värld
Hans liv nog kantat av rök och förlorade drömmar, allt låst i en kristall av den renaste dekadensens grovhuggna verklighet
Allt totalt vacker i ögon på en människa med komplex och rock and roll drömmar
Fantastisk idiotiskt och precis lika genialiskt genomtänkt som tankar jag aldrig hade vågat tänka
Inspiration är aldrig negativt oavsett vilket håll den kommer ifrån och den galningen inspirerade mig mer än någon annan jag mött hittills, på min valda väg
Jag ska väva mina drömmar om änglar och demoner med den skitiga verkligheten som du öppnat och skapa något stort, något grandiost om jag så tävla med gudarna själva
För det är som du sa:
”Jag öppnar bara dörrar, du väljer själv om du vill gå in i den” så…
Stor tack, din gamla poetjävel

Anders Borgström


stort tack till båda två ni är jättefina och fortsätt skriv (gärna om mig, men inte nödvändigtvis).
det här är ju inte bra för min hybris, men det är bra för mitt dåliga självförtroende

skuggspel

jag vill vara en vagabond ganska ofta.
ta mig långt härifrån.
sitta på barer i outforskade städer och säga:
din skugga är snyggare än dig baby, jag tänker inte köpa en drink åt dig, men ge mig lite karaktär så får vi se vart vi hamnar.

nån form av motorcyckelromantik utan motorcyckel.
dom här gatlyktorna och gatstenarna ger mig knappt någonting längre.
jag är inte ens med.
jag bara tittar på dem som går runt som zombies och observerar deras vanor.
tänker att jag var lite som dom en gång men inte helt.
aldrig någonsin, precis som alla andra.

jag vet att min skugga är snyggare än mig men jag har i alla fall lite karaktär så jag köper drinkar åt mig själv.

jag kan skrika ( första utkastet)

jag ser genier från min generation gå sönder av galenskap.
med tomma plånböcker jagandes efter medicin så att dagen går fortare.
ensamma.
skrikandes på kroggator efter nån att bara knulla med en onsdagnatt.
hitta någon att bli lagad med ett tag.
eller bara ha telefonsex med vem som helst som man kan säga du är snygg baby fast man inte ser personen.

jag ser människor som skulle bli något stort, ta telemarketingjobb och hata sina liv.
dom klarar hyran precis.
är fulla varje helg.
äter bara makaroner och ketchup fast dom är inte ens vegetarianer.

självmordsbenägna fjortonåringar som åker på festival.
äter tvål från bajamajor för den innehåller alkohol och senare dricker hembränt av hockeykillar i camp som spelar årets sommarplåga och tvingar dem suga
otvättad festivalkuk.

människor vars näringintag består av en baguette, chips och Eldorados färskost som dom äter i parker tillsammans med systembolagets billigaste fylla.
människor som sitter i parker tills det blir lite för kallt för att sitta där men som sitter där några timmar till för att dom inte vill åka hem till förorter
och ensamhet.

som han som aldrig hann vara barn för han var tvungen att bli vuxen så fort, som hans psykolog sa till honom.
pillertrillande tonåringar med panikattacker som skolkar och kedjedricker te på förnamnscaféer när det är för kallt för att sitta ute.

som hon från Ekjö som sa att hon ville klippa bort sina bröst för att dom symboliserade allt som gått käpprätt åt helvete.
dom fanns inte där när hon byggde kojor och sprang på ängar
när mamma pappa barn var på riktigt och inte varannan helg i singular.
hon tänkte att det finns ingen frihet längre hon bara slogs som en pingisboll mellan olika hem och ingen i skolan märkte nånting för hon var ju ändå bara
tyst hela tiden.

men inom sig så skrek hon i alla de högsta toner som fanns.
det var som ett evigt slagsmål som fanns i hennes mage.

en betryggande hand som tog henne till en skogsdunge med filt och picnic hade räckt.
men det blev aldrig så.
det blev snitt ,ambulansfärd, psyket och massa människor som stod som frågetecken istället.

som han som ville inte vara med längre.
där hatet hade tagit över och ensamheten blev för stor.
en gång i tiden hade han trott på hjärtan men det var länge sen nu.
han hittat en syndabock i invandrare och alla som var annorlunda.
efter en flaska vodka och en burk piller så låg han på golvet på toaletten.
som tur var bröt någon upp dörren.
men det blev rehab för missbruk och ett ännu bittrare levende.
ständigt på gränsen till ett nytt självmordsbrev.


som han med ett militant brinnade hjärta som tappade sin förhoppning om att bygga upp en bättre värld.
det var precis i samma ögonblick som han bestämde sig för att sluta gå på reclaim the streets.
gatustenar börjar kastas.
till en början som en kärleksförklaring till det han trodde på.
men det var när stenarna riktades mot lokala småföretagare som skräddare, skomakare och caféer som allt brast.
han ville inte vara med längre.
världen var ond.
och dom han trodde var hans medkämpar visade sig vara precis lika sadistiska som dom multinationella företagen.
det bultande hjärtat svalnade och cynismen tog över.

jag ser människor bli våldtagna av sina vänner.
misshandlade av sina föräldrar.
bedragana av sina partners.

jag kan skrika.
jag kan skrika!
jag kan skrika!!!

flyttstäda

det fungerar så att väggarna krymper.
plockar ner mig själv i små lådor.
det som är jag rivs ner.
packeteras.
viks ihop.
rullas ihop.
trycker ihop mig själv.
skrubbar bort mig.
suger bort mig.
borstar bort mig.

allt för en inspektion.
för att senare lämna bort en del av min själ till någon annnan.

floder av tankar och kärleksförklaringar

han kastade hårdast snöboll för kändes lite lättare då.
den ganska mobbade killen spöar den mer mobbade killen för han blev en i gänget då.
jag var aldrig en av dom sterotyperna.

jag var killen som stod med hörlurar i hörnet.
den mystiska killen.
dock inte den mystiska snygga killen.
vi hade ingen sån i förorten jag växte upp i.
det var inte så långt utvecklat.
mest fördomar och fjortisfyllor som slutade med att folk spydde i buskarna runt Tokarpsskolans busshållplats.

jag ville vara unik.
inte vara en av dom.
så jag drack inte.
jag rökte inte.
jag lyssnade på The Smiths och Ramones.

jag har alltid gillat unika saker.
saker det bara finns en av.
limited editon.
rare.
one of a kind.

saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.


det finns nog få människor som ser tillbaka på sitt högstadium och känner att det var en bra tid.
kollektivt skulle vi kunna höja fingret i vädret och skrika fuck högstadiet men det är nog redan gjort.
klitché aktigt skulle jag kunna nämna korridorer av ensamhet men det har både jag och poeterna och författarna innan mig sagt.

vi vill alla vara unika och speciella.
jag undrar om alla kan vara det.

hur många kan vara bäst på en sak?
kan det vara flera som är bäst på en sak?
om man inser att det finns folk som är bättre än en själv på det man gör ska man då sluta?
eller ska man fortsätta tills man blir bättre än den som är bättre än en själv?

dekadens är en sak jag funderar över ganska ofta.
jag är dekadent.
det vet jag att jag är.
varför är jag det?

jag brukar hävda att det är för att jag är medveten om att jag kommer dö.
att jag vet att jag kommer dö gör att jag undermedvetet dricker och inhalerar substanser som leder till min egen död.
jag ser inget fel i att göra det.
det enda felet jag ser i det är om man inte är medveten om att det kommer leda till ens egen död.

omedvetenhet har alltid varit någonting som jag avskytt hos människor.
det finns ingenting så osexigt som omedvetenhet.

vad är då sexigt?
mina svar är inteligens, utstråling och förmågan att kunna säga andra personer något.

var är den här personen?
jag skulle kunna kalla det här för en kontaktannons.
jag har trott så många gånger att jag hittat någon som jag skulle kunna tänka mig dela mitt liv med.
en gång var det på riktigt.
jag saknar henne ibland.
ibland ganska ofta.
ibland inte alls.

jag tänker att närhet är någonting alla vill ha.
det var länge sen jag kände närhet till en annan människa.
flera måndader sen.
det känns lite tufft faktiskt.
men som pappa sa drakar kan bar flyga i motvind.
jag kanske funkar så.
jag är konstnärssjäl men jag kan bara skriva i motvind.
det är svårt att skriva någonting utan att ha nåt som gör ont eller nånting som går emot.
jag har alltid haft svårt för att känna någonting med det jag skriver som inte är helt på riktigt.
det är både min svaghet och min styrka tror jag.
men men vad vet jag egentligen.

det med egentligenvärlden är en sak som jag också funderat över.
jag skrev det i en dikt en gång.
egentligen världen finns inte.

jag vill mest bara ha lite drama.
trassla in mig i någon då och då.
bara hålla om någon och ha någon att kyssa ibland.

inte känna att man är killen som måste kasta hårdast snöboll för att klara av dagen.
inte vara den utsatta killen som spöar den ännu mer utsatta killen för att orka med att leva.

jag vill bara vara mig själv.
och jag vill att någon annan ska tycka om mig för den jag faktiskt är.
en konstnärssjäl.
en estradpoet.
en snäll kille med dåligt självförtroende.
en person som måste ha hybris för att kunna tycka om sig själv.
en person som i dom flesta fall sätter andra personer framför sig själv.

till alla flickor jag har haft någonting på gång med skulle jag ville säga det skulle kunna ha varit du.
för det skulle kunna vara det.
jag vet att jag kan vara en riktigt idiot ibland.
men när jag älskar någon så gör jag verkligen det till hundra procent.

det här skulle kunna vara en kontaktannons men det är det inte.
det här är ett brev skrivit till mig själv.
jag har tjuvläst min egen dagbok.
och jag är ganska besviken på mig själv att jag gjorde det.

det finns så många ord jag skulle vilja använda.
jag kan inte sluta skriva för att det är någonting jag måste göra.
jag vet inte om det är så att skrivandet är någon slags sjukdom för mig.
jag kan bara inte sluta.
jag tror det är bra.
ibland vet jag inte.
ibland blir människor rädda för mig för att jag skriver så mycket om allt jag är med om.
specielt skriver jag om ala slags relationer jag har hela tiden.
och om sex.
nu har jag inte så mycket nytt matrial att gå till när det gäller den biten men jag har väldigt bra detaljminne.
man måste nog ha det om man vill bli författare och jag vill verkligen bli författare.

jag vill kunna leva på någonting jag älskar att göra.
jag älskar att skriva.
jag kan inte sluta.
och jag har nästan inga spärrar.
jag kan skriva om vad som helst jag varit med om.

abort.
självmord.
självmordstankar.
känslan att alla runt om en är idioter.
sex.
trasiga relationer.
och väldigt många andra saker.

jag gillar detaljer och saker det bara finns en sak av.

limited editon.
rare.
one of a kind.

saker som bara finns på ett ställe.
som tavlor det bara finns en av.
som byggnader helt magnifika som står i all sin prakt.
som raukar på Gotland.
som du.

och du skulle kunna vara vem som helst faktist.
du skulle kunna vara den absolut rätta.
jag vet inte vem du är bara.
jag skulle verkligen vilja träffa dig.
så att jag slipper vara killen som kastar hårdast snöboll.
så att jag slipper vara den halvmobbade killen som spöar skiten ur den mest mobbade killen så att jag känner mig lite bättre.

mer rock´n roll och punk än dig

som man som poet ofta vill säga: jag är ett missförstått geni.
den här gången är det fan lite berättigat.
eftersom jag inte kan planera mer än åt ett håll så sökte jag enbart en kurs till hösten för det var det enda jag ville göra.
jag ville gå på fridhems folkhögskola.
jag kom inte in.
som det ser ut nu i alla fall.
min första reaktion var att gråta och kedjeröka.
sen ringde jag min mamma.

är det jobbigt att vara mamma till en poet?
är det jobbigt att vara den man ringer och gråter till?
är det jobbigt att inse att den man ringer och gråter till är ens egen mamma.
ingen flickvän.
ingen nära vän.
sin egen mamma.

nu är det så att min mamma är bäst i hela världen så jag ser ingen skam i att ringa min mamma och gråta.

ok.
jag kom inte in.
jag kanske blir reserv.
vem vet.
men jag känner ändå lite så att jag vill vara bäst.
för jag vet att jag är bra.

det finns så många människor som skriver som inte har någonting att skriva om så dom lägger in absurda saker som är helt otänkbara att dom har varit med om.
jag gillar sagor.
det gör jag verkligen men jag uppskattar mest det som är äkta.
om man inte kan skriva någonting som man själv inte kan relatera till så är man ingen bra författare.

jag slutade skriva för två år sen för att jag inte hade kontroll och jag kunde inte relatera till det jag skrev.

sedan jag börjat skriva igen så har jag inte skrivit en rad som inte känns äkta och på riktigt för mig. för att det är lögn att skriva saker som inte är på riktigt.

ni må kalla mig en idiot.
men jag är fan mer rock´n roll och punk än dig.

SM avklarat

Nu är Sm avklarat och det har varit fantastikst roligt och givande.
Jag är sjukt nöjd och stolt över min sjuttondeplats placering och min tredjeplats i lagtävlingen. Jag jobbar på att få upp alla mina läsningar på youtube men det tar ju en stund att göra sånt. Ikväll åker jag till Berlin med min klass, är inte överdrivet peppad måste jag erkänna för jag är väldigt sliten. men det blir nog kul till slut.