Bang

Bang, dörren slår igen och jag kastar av mig min packning. Jag borde ha städat innan jag åkte tänker jag men det är lite skitsamma med tanke på hur smutsig
jag är just nu. Sängen är relativt ren så jag resonerar att golvet verkar vara en bättre plats att ligga på men innan jag lägger mig öppnar jag ett fönster,
både för att jag ska vädra och för att jag ska röka, dubbelmoral har alltid varit en grej jag gillar. Samtidigt som jag tänder en cigarett går jag bort till
min vinylspelare och sätter på Artic Monkeys - Whatever People Say I Am, That's What I'm Not (2006), nålen når skivan på b-sidan, riot van (Up rolled the
riot van / And sparked excitement in the boys / But the policemen look annoyed / Perhaps these are ones they should avoid).
Fantastisk låt tänker jag medans jag ligger på golvet och röker efter en veckas festival utan några som helst romantiska inslag, inte ens ytliga.

Jag är nog fortfarande kär i henne.
Jag gjorde inte ens något försök på att närma mig någon, pratade knappt med någon jag inte redan kände.
Vi har inte pratat på månader.
Vi eller hon har kommit överens om att vi inte ska höras av.
Jag vill höra av mig, jag får inte, men jag vill, jag får inte.
Jag skiter i vad jag får och inte får, jag skickar ett sms bara ett enkelt bara ett hej, inget mer.

Efter en smskonversation, en dusch, ett klädbyte och en cyckeltur står jag helt plötsligt framför ytterdörren till den lägenhet jag en gång bodde i och
trycker på ringklockan.

- Hej.
- Hej.

Jag vet inte om jag ska kyssa henne eller om jag ska krama henne.
Hon är så vacker, så där vacker som bara hon kan vara.
Trasig, sönderfallande, dekadent, hon har gråtit det syns även om hon har försökt sminka över det så syns det att kajalen runnit ner för hennes kinder.
Jag älskar henne det gör jag verkligen och jag vill bara skrika att jag älskar henne och kyssa henne ta med henne på äventyr, strunta i allt som heter jobb
och pengar, bara fly bort från all vardagstristessen, fly bort från all skit vi varit med om.
Jag ger henne en kram och går in.

Vi går in i vardagsrummet, hon har möblerat om sen jag var där sist fast då stod mina möbler där också så det är inte så konstigt att hon har gjort om.
Hon har börjat röka inne, det känner jag redan i hallen, men jag bryr mig inte så mycket om det, jag sätter mig i en av fotöljerna och tänder en cigaret,
hon reagerar inte ens på att jag röker.

Vi har knappt bytt några ord alls sedan jag kom till hennes lägenhet, det känns konstigt att det är hennes lägenhet nu och inte våran som det var förut men
hon har ju sagt upp den så det är ingen av oss som kommer vara innehavare till lägenheten snart i alla fall.

Hon sätter på Regina Spektor - Begin to hope (2006) en skiva jag köpte åt henne, en skiva som vi lyssnade massor på både innan och under vi bodde ihop, när vi
kära, när vi var lyckliga. Jag plockar upp folkölen jag köpte på vägen ur min väska, hon hämtar glas jag säger att hon inte behöver göra det men hon
insisterar och jag säger inte emot, jag tänder en ny cigarett istället.

- Hur mår du? frågar hon när hon kommer tillbaks med glasen och sätter sig ner.
- Jag är lite sliten jag kom hem från Hultsfred idag annars är det ok. Tror jag. Jag saknar dig. Hur mår du?

Hon är tyst först och sedan säger hon att hon saknar mig med.
Vi stakar oss båda två. Hittar inte orden. vet inte riktigt hur vi ska agera.
Vi bara tittar på varandra. djupt i varandras ögon.
Mina ögon ljuger inte när dom säger att jag älskar henne, hennes ögon vill titta bort men kan inte, dom fastnar i mina.
Hon sa alltid att det var mina ögon hon föll för hos mig.

Tredje låten på skivan går igång, Samson.
Det brister för oss både ungefär samtidigt och vi nästan bokstavligen kastar oss i varandras famnar och kysser varandra intensitvt samtidigt som vi gråter.

(You are my sweetest downfall / I loved you first, I loved you first / Beneath the sheets of paper lies my truth / I have to go, I have to go)

- Jag älskar dig säger hon medans tårarna bildar två svara streck i hennes ansikte från hennes kajal. Först två streck som först är raka som sedan smetas ut
i mitt ansikte så det blir ett virrvarv av tårar och smink som bildar någonting som smakar salt och artificiellt samtidigt.

( Beneath the stars came falling on our heads / But there just soft light, there just soft light / Your hair was long when we first met)

- Jag älskar dig med säger jag och tar av mig mina glasögon, dom är alltid ivägen när man ska kyssa någon på riktigt.

(And he told me that I'd done alright / and kissed me till the morning light, the morning light / and he kissed me till the morning light)

Resten av skivan fortsätter vi kyssas i någon av de fotöljerna vi satt i innan om det är min eller hennes spelar ingen roll, tempot till kyssarna vi ger
varandra bestäms av Regina Spektor och när skivan är slut hamnar vi automatiskt i varsin fotölj igen.

- Hur gör vi? frågar jag
- Hur vadå? Vad menar du?
- Vi
- Jag klarar inte av att leva monogamt just nu.
- Men du sa ju att du älskade mig.
- Det gör jag, men...
- Men?

Hon blir tyst en stund och tänder en cigarett jag gör detsamma.

- Det kommer inte kunna funka, jag kommer inte kunna vara trogen dig, jag kommer vara otrogen mot dig igen även om jag älskar dig, jag måste vara fri just nu.

Jag börjar gråta, sitter kvar i fotöljen i tystnaden innan jag reser mig upp tvärt.

- Då går väll jag då.
- Ok, du gör som du vill.
- Jag vet inte vad jag vill, jag vill vara med dig fast du vill ju inte vara med mig.
- Jo det vill jag fast inte på det sättet, inte på det sättet som du vill att jag ska vara med dig.
- Ja... Då går väll jag då. Om du inte vill ha sex.
- Vill du verkligen det?
- Det känns inte som det spelar någon roll längre allting gör så ont i alla fall. Men bara om du vill.
- Jag vill.
- Jag ska bara gå på toa.

Efter jag varit på toaletten sitter hon naken på golvet i vardagsrummet och röker. Hon har satt på en blandskiva med Kent som vi lyssnat på så många gånger
förut.

- Ska inte du också vara naken säger hon och lägger sig ner på rygg samtidigt som hon röker.
- Jo säger jag och klär av mig.

Hon bara ligger där på golvet naken och jag tittar på henne.

- Varför har du rakat av dig allt hår på kroppen, vad har du gjort med dina handleder?
- Tyst och kom hit bara.

Jag lägger mig brevid henne på golvet, tittar in i hennes ögon och smeker henne på kinden.

- Kom in i mig nu, viskar hon i mitt öra.

Jag gör som hon säger, lägger mig över henne och glider in i henne, hennes armar och ben sluter sig runt mig som en bläckfisk och vi kysser varandra varsamt.
Vi ligger stilla i varandra.
Håller om varandra, är så nära varandra som det bara går.

Introt till 747 går igång.

Hon börjar gråta igen.

(Tystnad / Tunnel / Avfart)

Jag börjar gråta igen.

(När taxametern slagits på / försvinner allt i regnet / utan spår)

Kyssarna och tårarna blir alltmer intensiva och det maskinella juckandet som hör till en sexuell akt börjar men det känns inte maskinellt det känns vackert
fast ändå smutsigt men mest vackert.

( & som en viskning / ser Vi syner nu igen / Det här är nåt/ som inte ens har hänt...)

Jag smeker henne överallt där det är möjligt att smeka en människa och kramar henne hårdare än vad jag någonsin kramat henne. Hon är min bara min. Det har
hon alltid varit det kommer hon alltid vara.

(tystnad / En rökfri viskning/ Det är exakt vad Vi vill ha / det luftkonditionerade ljudet / av fart)

Mina läppar är överallt på henne. På hennes armar. På hennes öron. På hennes ögon. På hennes händer. På hennes näsa. På hennes bröst.
Precis överallt där jag kommer åt. Precis där jag vill att min tunga ska vara.

(Du är värd att dö för / Ni kan skratta om Ni vill / Håna oss Vi rör oss Ni står still…)

Vi rullar runt och hon blir överst. Mina fingrar väljer varsin sida av hennes axlar och smeker hennes armar upp och ner. Tar hennes händer i mina.
Smeker henne över magen. Smeker henne över brösten. Drar mina fingrar genom hennes hår.

(Lyssnar / stel & fastspänd / & när paniken bryter ut / ler Du svagt)

- Kom i mig viskar hon i mitt öra. Är det verkligen en bra idé borde vara en tanke som jag tänker men jag tänker den inte alls.
Vi rullar över så att hon ligger på rygg igen. Våra kroppar trycks mot varandra och intensiviteten i juckandet ökar tills vi båda uppnår cresendo.

(och viskar till Mig Du / är värd att dö för / Men mot gummi, glas & metall / betyder ett mirakel inget alls…)


Vi ligger tysta brevid varandra. Jag tänker att hon ska be mig att hämta papper som hon alltid bad mig göra förr. Men hon ligger tyst.

- Varför har du rakat bort allt hår på kroppen? Du är ju fin som du är, du är finare med kroppsbehåring. Varför har du skurit dig i handleden jag trodde
du hade slutat med sånt? säger jag och tittar in i hennes ögon.

Hon vänder sig bort. Jag lägger armen om henne men hon tar bort den.

- Du borde gå nu. Jag vill inte att du sover här.
- Ok.

Jag klär på mig utan att säga ett ljud, går ut i hallen och tar på mig skorna.

- Jag älskar dig, säger jag till henne med ryggen vänd mot henne innan jag går ut.

Bang, dörren slår igen.