jag kan ingenting om kärlek längre men jag har lärt mig göra jävligt bra blandband

och så står jag där 03:10 igen.
besviken över att inte få vara någons nattliga sommarkatt.
jag ser mig runt om.
tittar på människor.
en tjej gråter.
hennes kajal rinner som två svarta streck ner för hennes kinder.
några grabbar knuffar på varandra tills polisen kommer.
jag försöker lukta mig till en efterfest men förhoppningen dör ganska fort.

jag hatar den här gatan.
jag hatar gatan som den ansluter till.
men varje kväll jag är här så ramlar jag dit igen.
ramlar till besvikelser.
ramlar till tillbaks till gamla normer.
ramlar dåliga gatan fram.
ramlar som Håkan Hellström.

det finns ingen anledning att inte gå ut.
du skulle kunna finna kärleken i ditt liv.
jag brukar resonera så.
jag hoppas jag har rätt.

jag kan ingenting om kärlek längre.
den kunskapen har försvunnit nånstans mellan förhoppning om nåt bättre och ren berusning.
men på vägen har jag lärt mig att göra jävligt bra blandband.